Alltså söndag och fint väder. Det är en underbar kombo om det inte vore för att vi behövde städa. Jag HATAR att städa. Det finns verkligen inget värre. Jag ser allt som måste göras och då skulle vi aldrig bli färdiga. Efter flera månader med renovering och fullt upp med en flyttning så har städningen verkligen blivit eftersatt. Och med alla kartonger med grejer som stått överallt så har det också varit väldigt svårt att städa bra.
NU ÄR DET STÄDAT. ÅHHHHHHHH, vad det var jobbigt. Det blev lite undanröjt i gästrummet också. Jag flyttade lite tavlor som blivit stående. Som inte får plats i vårt kök längre. Nu är det klart. Vilket är skönt. Dessutom så får bilen sig en tvätt också. En miljötvätt. Det är första gången vi provar det. Hoppas det blir bra så vi kan fortsätta med det. Snart är vi tillbaka i gängorna.
Vi städar ju på fredagar. Men nu har fredagar blivit en styrelsedag. Och jag orkar tyvärr inte mer en sak per dag. Och igår kunde vi inte städa eftersom vi var hos mamma och läxade till det. Mamma var nöjd med besöket och maten. Den försvann och tallrikarna blev rensade. Vi orkade inte kakan också. Så den blev lämnad till senare och till idag när hon har besök av sambon. Hoppas att den uppskattades.
Efterrätten.
Därför blev det städning idag. Maken dammsuger och jag dammtorkar. Det är en bra fördelning. Särskilt eftersom dammtorkning tar längre tid så då får maken också ta toaletterna. Tur jag har en sådan snäll make. Vi moppar inte golven varje gång. Idag blev det definitivt inte gjort. Nu är det denna utsikten som gäller resten av kvällen.
Nystädat hem.
Ledsen att ni fick inlägget så sent idag. Men om jag inte hängde på maken när han började städa så hade jag aldrig börjat. Det är liksom bara att bita i det sura äpplet. Men jag har ju så svårt för det. Jag tycker inte om sura äpplen.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. Jag lovar att det blir tidigare då.
Snart är de bästa rutinerna på plats igen. Idag frukost på sängen. Men hemgjort smör. Hemgjort bröd. Gott te och gott sällskap. Dagen har svårt att starta bättre. Solen skiner och det är ganska kallt ute. Fortfarande vintrig känsla men med vår som gör sig påmind. utöver dessa bra saker så ska vi åka till mamma och äta lunch hela familjen. Vi utökar friheten nu när hon är vaccinerad.
Frukosten idag.
Mamma blir glad av att vi bara kommer. När man ses så äter man. Därför har vi med lunch åt oss. Mamma får väldigt god mat på boendet. Men vissa saker får hon inte som hon brukade göra själv. Piggvar med pepparrot är en sådan sak. Min äldsta son äter inte fisk. Så då gick det bort. Äldsta sonen äter heller inte mat som är blandad. Därför blev det Biff Rydberg på meny. Mamma får pepparrot och äldsta sonen får oblandad mat. Det blir dessutom lätt att förbereda innan och värma hos mamma. Som bara har två plattor.
Jag har bakat så vi har med efterrätt. Jag gjorde maränger till efterrätten. Mamma tycker om lemoncurd. Så det blir det idag. Lemoncurd, mascarponekräm med krossade maränger och frysta blåbär ovanpå. Igår var det full fart på assistenterna. Hade körde faktiskt båda samtidigt. Och ytterligare en gång med den andra. Så flera skålar och flera assistenter var inte dumt alls.
Båda i arbete.
Det kan ju tyckas lite väl att ha två stycken. Men nu råkar det vara så att den röda köpte jag för några år sedan för att den är stor och kan göra en stor bullsats. Då sålde jag min lilla. Vilket var bra. Jag kan dessutom hälsa på den om jag vill. För en vän köpte den. Man behöver verkligen inte två stycken. Grejen är att den nya lilla fick vi när vi köpte vitvarorna. Det gick liksom inte att välja bort. Det var en kampanj som pågick när vi köpte. Att sälja en helt ny maskin ger inget. Det blir som att sälja en begagnad. Så därför valde jag att göra den begagnad. Och nu kommer den få stanna kan jag meddela.
Att sätta ett uttag i vitrinskåpet och ha maskinerna där var ett genidrag. Jag använder de direkt i skåpet eller lyfter fram och bara kör. Inga sladdar att koppla in. Bara använda direkt. Mjöl och socker på plats bredvid. Enkelt att jobba. Jag hade först blendern där och mjöl och socker tvärtom. Alltså bytte plats med blendern ovanför. Blendern används inte så ofta som mjöl och socker så detta blev bästa placeringen. Jag tror jag har flyttat klart i skåp och lådor nu.
Maken och minstingen hittar inte allt ännu. De får koordinater för att hitta. Det fungerar inte alltid ändå. Men det beror nog på de manliga ögonen. De som inte ser det som är mitt framför dem. Makens ögon fungerar oftast. Minstingen behöver öva mycket mera för att få dem att bli fullt fungerande.
Jag har alltid jobbat i den farten som jag har haft ork till. Jag har vilat så mycket jag behövt för att orka. Jag har nog också jobbat mer än genomsnittet. Utöver att jobba såhär jag också haft arbete på fritiden i ideella uppdrag. Jag har gjort så mycket jag orkat och vilat så mycket jag har behövt. Det har varit olika med hur mycket jag har behövt vila. Jag har dock alltid sovit mycket. Det har kunnat varit kortare perioder med lite sömn men då har jag behövt mycket vila efteråt.
Idag är ingen skillnad. Jag jobbar precis i den farten som jag orkar. Jag vilar så mycket jag behöver för att orka. Jag har kvar ideella uppdrag som jag gör så mycket jag orkar med. Det är ingen skillnad. Jag gör så mycket jag orkar. Skillnaden ligger i att jag orkar inte så mycket idag. Skillnaden ligger i att jag får inte sova smycket jag behöver. Skillnaden ligger i att jag kan inte styra när jag ska sova.
Jag har aldrig haft problem med att sova. Kanske därför jag har kunnat ha ett högt tempo. Jag har haft mycket sömn varje natt. Förutom de där kortare perioderna med mindre sömn. Om man slår ut vad jag gjort de senaste åren med mina tidigare år i yrkesliv så kanske jag är på genomsnittet nu. Jag vet inte. Men jag jobbar så mycket jag har ork och kraft till. Även om kroppen har ork ibland så kan det vara så att hjärnan inte är med mig. Sömnbrist påverkar kroppen på många olika sätt.
Men jag gör ändå precis det jag orkar. För tillfället så är det att finnas privat och för familjen. Jobbandet med inkomstbringande saker är inte speciellt prioriterat. Jag måste snart börja prioritera det dock. Jag vet inte hur det kommer bli att bara orka jobba och inget mer. Att inte orka med sin familj. Det känns tufft i tanken. Jag har de senaste dagarna velat baka. Jag är så oerhört sugen i huvudet på att baka. Det är så länge sedan nu. Men kroppen säger att jag inte kan baka. Kroppen vill bara vila.
Om jag inte ens orkar baka. Hur ska jag orka skapa inkomstbringande aktiviteter? Hur ska det finnas möjlighet till att göra båda? Men jag gör fortfarande precis allt vad jag kan för att göra så mycket jag kan. Jag har inte förändrats, bara omständigheterna.
Idag kommer det komma en massa bilder. Bilder på vårt kök. Det är dock inte färdigt. Jag kan inte säga att det är långt ifrån men det är en del pyssel kvar. Och som jag skrivit innan. Dessa saker kanske dröjer då vi kan använda köket. Lister runt fönster och altandörr kommer nästa vecka i alla fall. Då blir det en check på listan.
Bilderna som följer går från vänster till höger och tillbaka runt från början. Som sagt det saknas inte bara lister runt fönster utan även i taket och vid täckskivor. Det kommer en dag till det också. Nu är alla saker på sin plats i lådorna. Jag har lite utrymme kvar i smålådor. Det är dock lite jobbigt att hörnlådorna inte har handtag ännu. Man får öppna många lådor för att komma åt det man behöver.
Som sagt en del pyssel kvar. Men så nöjda vi är. Både med flödet i köket hur vi använder det. Med höjden på bänkarna. Med gasspisen. Med allt. Det är verkligen toppen att arbeta i. Och nu när allt har fått sin plats så kommer vi också kunna arbeta mer i det.
Det är mycket som har ändrats för många under pandemin. Även för oss. Men något som har ändrats under vår renovering är frukosten. Jag vaknar gärna långsamt. Och då med frukost på sängen. Även om jag gör den själv så äter jag gärna i sängen. Det har ändrats då inte för att vi är i en pågående pandemi utan för att vi har renoverat köket. Det var liksom så krångligt allting så det blev frukost i fåtöljerna. Den enda delen av huset som varit fredat under hela renoveringen, vår fåtöljhörna.
Något som är väldigt mysigt är att det också blivit så att vi äter frukost med minstingen. Han har fått ändrade tider på jobbet. En dag i veckan jobbar ha kväll och då äter vi tillsammans. Vi kokar ofta ägg till frukos. Det gör han aldrig. Då blir det lite extra för honom och vi har en stund tillsammans.
Inte för att vi inte har tid tillsammans. Vi äter middag tillsammans varje dag. Där ingår dagens genomgång. Hans kompisar undrade tidigt hur det kan komma sig att han är borta så länge? När de går och äter tar det tio minuter. När han går och äter tar det minst en timma, ofta längre. För så gör vi i vår familj. Inte nödvändigtvis att vi äter långsammare, (absolut inte maken, han äter på en minut.) utan vi pratar om vad som hänt under dagen eller annat och det låter vi ta tid.
Att äta och umgås har alltid varit viktigt i vår familj. I hela familjen. Om vi ska ses så innefattar det alltid något att äta. Och jag äter gärna och umgås alla dagar i veckan. Extra mycket nu. Eftersom en av de största sakerna som ändrats är att man inte ska umgås. Men frukosten intar jag gärna några dagar i veckan i sängen. Och de rutinerna börjar komma tillbaka. Jag har fått serverad frukost flera gånger nu.
Igår blev jag även serverad middag. Minstingen bjöd på rårakor och fläsk. Mycket mumsigt. Att ändra sig och förändra sig är inte alltid dåligt.
Jag är fortfarande glad över att jag har ett kök. Jag lovade ju mig själv att jag skulle vara glad över att jag har vatten och avlopp, spis, ugn och kyl. Jag är fortfarande glad och tänker på vilket lyx det är att ha allt samlat. Jag ska fortsätta ett tag till att vara glad.
Att kunna laga vad som helst utan begränsningar är fantastiskt. Först var det micro och gasplatta som vi hade som begränsning. EN gasplatta. Inte tal om att koka potatis och steka kött och ha kokta grönsaker till. Jag gjorde ett antal grytor med allting i. Det blev mycket värma mat i micron. Som för övrigt minstingen har lagt beslag på. Han tycker att det är praktiskt med en micro på sitt rum.
För några veckor sedan kom ugn till. Då kunde vi koka något samt ugnsbaka något. Det ökade möjligheterna. Och allt blev lite lättare. När vi sedan fick bänkskivor och övriga ugnar och kylskåpet, då blev det nästan komplett. Jag var så glad för mina ugnar att jag inte saknade spisen. Att kunna lag mat i ugn är härligt. Så mycket mat man kan göra i ugn. Jag tror inte att jag kommer koka ris på spisen någon gång igen. Det kommer vara i ångugnen framöver.
Nu var vi fortfarande utan bänkskivor och vatten. Vilket begränsar en hel del. För du har ingenstans att förbereda maten. Nu har vi bänkskivor och vatten. Vi har en spis och vi har nästan alla handtagen på plats. Jag har sorterat in våra saker i skåpen. Jag har en hel del kvar. Min energi räcker inte så länge efter denna tuffa period som varit. Men jag är glad. Glad för att jag har ett kök.
Glädjen att kunna steka pannkakor. Att ha skålar och redskap för att göra pannkakor. Att ha stekpannor för att steka i. Man måste ha flera pannor när man gör pannkakor. För första gången så hade jag tre samtidigt. Vilken glädje. Och sedan dessutom att ha en diskmaskin att stoppa i allt som ska diskas efteråt. Vilken glädje.
Tre pannor och enda utrymme kvar för fler grytor.
Det är verkligen en ynnest att jobba i vårt kök nu. Det blir dessutom bara bättre och bättre. Snart så har jag fått ner allt som ska ner i lådorna. Snart (eller inte) så har vi socklar, täckskivor och takanslutning på plats. Snart så har vi ett komplett kök. Och jag är glad för lyxen. Att kunna sätta sig till bord (hela vårt köksbord är tillbaka från och med igår kväll) och äta ett stort lass med pannkakor. Det är lyx i livet. Vad har du på dina? I vår familj är det en blandning. Smör och socker, sylt och glass eller sylt och grädde.
Jag har slutat dricka alkohol av solidaritet. Solidaritet till alla som faktiskt blir drabbade av alkoholens baksidor. Men det är vi inte många som gör. De flesta struntar i alkoholens baksidor för de har ju inga problem. De slår inte någon eller blir inte våldsam. (Sedan att de får cancer, det vet de inte förrän det är för sent). Och så är det. Många har inte problem med att dricka alkohol. Många får aldrig se alkoholens baksidor i form av misshandel, våldtäkter och död.
Men ett antal får det. Ganska många faktiskt. Det finns överallt. Framför allt barnen är drabbade. De som inte har valet att lämna. De som måste vara kvar i eländet. Det är också fler och fler som anser att barn inte tar skada av att vuxna dricker när barn är med. Att barnen ska vara med på festen. Där har ni alla fel. Barnen tar skada. Barnen vet inte hur de ska tolka budskapet om den fulla föräldern. Att mamma och pappa blir högljudda och flamsiga skadar barnen.
Där försvinner delar av solidariteten. Den för barnen. Men solidariteten tryter på fler ställen. Vi är i en pågående pandemi. Det finns forskning på att alkoholen ökar smittspridningen. Det finns forskning på att alkoholen minskar ditt immunförsvar vilket ökar risken att få viruset. Det kan du läsa mer om direkt i forskningsrapporten här. IOGT-NTO bland annat är det som initierat rapporten.
Här har ni alla som har givit ut den: Svensk förening för allmänmedicin, Svensk sjuksköterskeförening, CERA, Stiftelsen Ansvar för Framtiden, Actis-Rusfeltets samarbeidsorgan, Alkohol & Samfund, Hela människan, IOGT-NTO, MA – Rusfri Trafikk, MHF Motorförarnas Helnykterhetsförbund, Sveriges Blåbandsförbund och Sveriges Frikyrkosamråd, Svensk förening för Beroendemedicin, SIGHT 2021.
För att återgå till solidariteten. Hur kommer det sig att ingen kan tänka sig att sluta dricka alkohol ens under pandemin? För det är bevisat att det inte är bra. Många andra länder har minskat tillgängligheten drastiskt eller till och med förbjudit den helt. I Sverige är protesterna hejdlösa för att vi ska stänga barerna kl 20.00. Man kan alltså inte av solidaritet mot alla att låta bli att dricka för en tid. Nu pratar jag inte om alla dem som har problem med alkoholen. Nu pratar jag om ALLA. För alkoholen har inte minskat i vårt samhälle. Den ligger konstant. Det är ingen införsel via resor. Det är mindre drickande på uteställen. Men det har ökat på Systembolaget. Så intaget av alkoholen är konstant. Alltså alla som inte har några problem med alkoholen dricker också.
År 2014 vårdades 59469 personer av alkoholrelaterade problem. År 2020 vårdades 40531 personer med corona-relaterat vårdbehov. Hur kan vi inte låta bli att dricka alkohol av solidaritet? Hur kan vi inte se att alkoholen är faktor som påverkar hela denna pandemin? Hur kan vi inte se att ALLA har just nu PROBLEM med alkoholen.
Och inte att förglömma alla dessa barn som nu är instänga i alkoholens ångor tillsammans med problemen som intar giftet. Solidariteten tryter i vårt samhälle.
Jag håller på att packa upp. Alltså vårt kök som nu har varit nerpackat i flera månader. Det heller jag på att packa upp. Jag börjar inse att jag har mer saker än jag kommer få plats med. Tror jag. (Vet jag). Hur gör jag då? Nu har vi kommit dram till att vi ska ha redskap och annat i lådorna. Då försvinner ganska mycket yta för det. De hade vi hängande innan.
Jag är glad att det nu är tid för uppackning. Alla handtagen är inte på plats så jag är inte klar och kan inte bli klar. Men nu när 12 lådor är fyllda så har jag fortfarande tre stora kartonger kvar. Utöver kartongerna så finns det massor av pappåsar med grejer som också ska ner i lådor. Det kommer inte bli lätt att bestämma vad som ska få finnas och vad som ska bort.
Efter att handtagen är på så är det ändå en del kvar att göra. Alla lister är kvar. De är inte ens målade. Alla socklar och täckskivor är kvar. Alla takanslutningar är kvar. Allt det där kan vi vänta med. Tills orken finns igen. Brukar det inte vara så? Nu har köket fått vänta några veckor för att en flytt har pågått (SOM ÄR FÄRDIG!). Vilket så klart har tröttat ut oss också.
Men när man renoverar så brukar det vara att man inte blir helt klar. Eller? Det är alltid en list eller en sista sak som ska göras. Jag gissar att det blir så för att orken inte finns och behovet är estetiskt. Man hade aldrig väntat med att installera elementet om det var tjugo grader kallt ute. Eller låtit bli att få in vatten för att orken är slut. Kanske om pengarna var slut eller om leveranser inte kommit som de ska. Men inte för orken.
Jag vet inte hur länge vi kommer vara utan det ena och det andra. Det jag vet är att jag håller på att få ner sakerna i lådorna. Och det är oerhört tacksamt. Att kunna få tillbaka ett helt kök igen. Att slippa skala potatis med den värdelösa potatisskalaren för att man inte hittar den rätta. (Potatisskalaren har hittat hem igen och har fått boende).
Packa upp är roligare än att packa ner. Men att städa är inget roligt. Vilket jag måste göra när jag packar upp. Det är så vansinnet tråkigt! Idag vet jag inte om jag kommer packa upp en enda sak. Det jag vet är att jag ska åka till mamma. Det är roligt, bara roligt. Mycket roligare än att packa upp eftersom det också innebär städ.
Det sista kvar i burken, flaskan, påsen eller vad det än är, det är inte lika eftertraktat som den nyöppnade. Det tror jag gäller oss alla. Att öppna en ny burk med marmelad och få ta först. Det är underbart. Ännu bättre på ett hotell. Att det inte är någon annan än jag som rört burken och får ta först. Eller att skära upp en färsk limpa med första brödskivan. Det är mycket godare än att få ta den torra sista skivan.
Det är godare i början. Jag tror vi kan enas om det. Mycket på känsla av orördheten men som bröd eller läsk när det blivit torrt och avslaget då är det godare med det nya. Brödet kan man rosta så blir det bättre. Inte som nytt färskt men som nytt på ett annat sätt. Läsken är svår att göra något åt. Om man inte som mig har en make som föredrar det sista i flaskan framför det nya. Så klart kan det vara så med läsken. Att man föredrar utan bubblor. Men då tänker jag att man dricker annat än det som innehåller bubblor från början.
Crème fraîche är en sådan sak som jag inte skulle bry mig om ifall det var början eller slutet. Jag tycker den smakar lika oavsett. Sedan spelar det roll om det är enbart du som är och gosar i burken eller om det är flera på en buffé. Men nu utgår vi från att den står i mitt kylskåp och jag är ensam som tar ur burken. Då spelar det ingen roll. Skulle det spela roll för dig? Hur är det med andra saker? Chips? Jordnötter? Kaffe? spelar det någon roll för dig om det är början eller slutet?
För äldsta sonen spelar det alltid roll. Spelar ingen roll om det är avslagen läsk eller om det är crème fraîche som är i slutet. Eller gurkan, eller tomaterna, eller chipsen, eller mjölken… Allt som är på slutet har han en svårighet med. Och det för att det smakar annorlunda. Jag känner det, du känner det inte. Men det gör han. Det smakar annorlunda. Precis som han känner att djuren har ätit något annorlunda efter årstid, då smakar crème fraîche annorlunda.
Hur blir det då för någon som är autistisk och tänker på allt att inte kunna äta upp allt. För vad händer med alla annat om han inte äter det som går att äta? Det blir dyrare, för honom och miljön. Han behöver åka till affären mera. Det är många faktorer som då förändrar läget om du inte tar slut på det i burken. Eller flaskan eller påsen eller vad det nu då gäller.
Det slutar med att han äter upp allt. Men det kan ta lite tid. Han samlar mod eller allt som inte är gott till samma tillfälle. I början när jag handlade åt honom så brukade jag slänga det som var kvar och ställa in de nya. Efter ganska lång tid så kom det fram i ett annat samtal där han berättar för någon annan att jag gjorde så. Och han inte förstod varför. Han skulle ju äta upp det fast inte då. Nu handlar han själv och jag hjälper honom ibland. När jag då kommer så kan det se ut så här.
Nya burkar inställda. ”Gamla” kvar.
Alla dessa ”gamla” har en slatt kvar. Som då ska användas vid ett tillfälle. De nya burkarna ställde jag på hyllan över. Vilket är fel plats. Vilket han också påpekar att han ser ovh känner vilka som är nya. De behöver inte stå på en annan hylla. Den hyllan är till för köttfärsen. Hur har du det i ditt kylskåp? Och tömmer du allt det som har slattar kvar? Gör du det tillsammans med att du öppnar en ny eller samlar du på dig?
Man brukar säga att alla sätt är bra utom de dåliga. I detta fallet stämmer det så bra. Det dåliga skulle ju vara att slänga alla slattar. Och att då spara allt till ett tillfälle är ett bra sätt. Jag brukar ta det sista och sedan påbörja ny. Jag har fått påbrå av min mamma att det kan också blivit för gammalt och jag använder det ändå. Jag smakar och luktar alltid. Så det är aldrig dåligt när jag använder det. Då åker det i soporna. Går du på datummärkningen eller går du på egen känsla?
At last! Det är klart. Lägenheten är tömd. Och idag ska städningen börja. Kanske att den blir klar tidigare än beräknat. På onsdag så ska nycklarna lämnas och den besiktas. Nu är det bara att hålla tummarna för att det går bra med städningen och att det inte blir några påföljder på onsdag.
Även om det inte har varit ett heltidsjobb så är det så skönt att det är över. Framförallt då det inte varit mina saker som jag hanterat. Det har varit svårt att veta vad man ska göra med allt. Vad ska vara kvar. Vad ska försöka säljas. Det som man trott varit värt något eller inte. Vi har heller inte tyckt lika jag och personen som bott i lägenheten. Fel har det också blivit. Som båda kommer att få leva med. Det är verkligen skönt att det nu är tomt i lägenheten.
Nu finns en heldel i mitt förråd. Och massor av skräp som ska köras till tippen. Vi har ingen släpkärra med godkända däck för vinterväglag så det får vänta. Precis som vårt gamla kök väntar på att på skjuts till tippen. Med allt från lägenheten och vårt så gissar jag på att det är fyra vändor med kärran till tippen. Och då är det inte vårt som tar mycket plats. Även om vi har ett helt kök. Vi hade inte så mycket skåp tidigare så det är en kärra med hela köket.
Igår firade vi med att köpa hem mat, eller firade, vi orkade inte laga mat efter flyttröjandet. Trots att vi numera har ett komplett kök att laga mat i. Komplett bortsett från att fläkten inte är uppe än. Men spis, ugnar, kyl och vatten finns. Vi har köpt utemat ungefär en gång under dessa åtta veckor. Vi har levt på färdigrätter. Igår när vi hade alla möjligheter så blev det utemat. Dyrt, men värt det.
Jag ska njuta hela helgen av att lägenheten är tom. Nu kanske vi också kan försöka få tillbaka fokuset på att få klart vårt kök. Och få lite ordning i kaoset av saker som är överallt. Bli av med ett skåp som är sålt. Så arbete finns kvar att göra. Inte så mycket inkomstbringande men arbete finns det.
