Månad: mars 2021

Jag har nu påbörjat tanken kring nästa projekt. Tack och lov kommer jag nog mest vara tanken i det. Sonen ska göra sitt kök. Det är faktiskt lite äldre än det jag hade. Hans är från femtiotalet. Helt okej att byta då, tycker jag. Han har flyttat dörren in till köket. Då försvann ett skåp och två överskåp. Dörren flyttades för att han skulle kunna göra en dusch inne i toaletten. Innan fanns ingen dusch.

Nu har det kommit till tiden för att göra hans. Han är inställd på att göra det till sommaren. När man är autistisk så behöver den tiden hållas. Vilket innebär att kök behöver beställas. Han har idag för lite skåp. Han har bara tre överskåp, varav ett bara rymmer glas på bredden. Det finns inget djup i skåpet. För där bakom går stammarna, tror jag. När han flyttade in så flyttade också en diskmaskin in. Vilket innebär att han har bara ett underskåp idag. Samt ett högskåp.

Han behöver minst det antal skåp som har försvunnit. Skåpet där diskmaskinen är. Skåpen som var där dörren flyttades till. Jag har nu gjort ett antal skisser på hur man skulle kunna tänka. Ett där jag lagt in tvättmaskin samt en frukostdisk för att kunna vara utan köksbord i köket. Jag gissar att jag inte kommer få godkänt alls med mina tankar. Men jag gör ett försök. Han vill också ha mer bänkyta. Idag har han ungefär 60 cm bänkytan som är på diskmaskinen. Sedan är det spis och diskbänk resten.

Jag hoppas han kan se min idé och kanske komma med ändringar och lite förslag. Vi får se helt enkelt. Vad tycker du? Borde vi tänka på något annat sätt? Vatten och fläkt är ungefär där idag som på ritningen. Men det skulle gå att flytta om det är så. Men skönt om man slapp. Om man inte hade något att göra så ordnar man det.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Jag skulle vilja skriva så mycket men jag finner inga ord. Jag förstår att man vill demonstrerar. Jag förstår att man vill ha sin frihet. Jag förstår hela den biten. Men att demonstrerar nu blir inte det konstigt? För det är inte bara här som det finns ett virus som har gett restriktioner. Det är i hela världen. Så det är ju inte så att det är Sveriges regering som har infört ett virus för att kunna införa restriktioner.

Jag förstår om man verkligen vill få fram sitt budskap och ha möjlighet att kunna förändra världen. Jag förstår det men jag kan inte sätta det i detta sammanhanget. Jag förstår att restriktionerna begränsar och gör många sjuka. Hos oss är det andra saker än i andra länder. Som fattiga länder där blivande mödrar inte går till sjukhuset och dör när de föder hemma. Vi har inte stängt sjukhusen.

Även om mitt besök har blivit fördröjt för att jag inte har en dödlig sjukdom. Jag ska ”bara” fixas fysiskt. Men hade det varit något som jag behövt vård för så hade jag varit välkommen. Eller jag är ju välkommen nu också. Det har som att blivit lite fördröjt. Jag har också haft digitala träffar med läkaren. Så hjälpen finns men inte exakt likadant. Som den då inte gör i andra länder.

Jag förstår hela grejen med demonstrationen. Men jag förstår den inte. Mamma blev väldigt sjuk när hon inte fick ta emot besök. Alltså väldigt sjuk. Inte av viruset utan av restriktionerna. Men då löste vi det kring restriktionerna. Vi demonstrerade inte för att få träffa mamma. Det hade ju inneburit en mycket större risk för mamma. Det är där jag inte får ihop det. Vad är det som gör att man är villig alla riskerna för att få bort andra risker?

Jag skulle kunna fortsätta men jag hittar inte orden för mina tankar. Jag ska fortsätta låta tankarna snurra idag. Om annat tror jag. Jag kommer nog aldrig att få ihop det. Som minstingen har börjat säga här hemma: Alla har rätt till sin felaktiga uppfattning. Även jag.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

I veckan kom det ett brev. Det är inte så ofta brev kommer i postlådan längre. Inte ens räkningar. Det blir mer och mer via e-post, digitala brevlådor eller e-faktura. Så post är ovanligt. Hos oss, kanske inte hos andra. Maken är ofta den som tar in posten. Som han även gjorde häromdagen.

Det var ett brev till mig. Ett omärkt brev. Det var helt vitt, till och med utan frimärke. Han hade lagt brevet åt mig på bordet. Så som vi brukar göra. Jag lägger åt honom om jag tar in posten. Vi lägger åt minstingen om det är något åt honom. Ett tag så var det en del från högskolor som vill att han skulle söka till dem. Nu är det mest en lönespec en gång i månaden till honom.

Detta brevet låg där på bordet till mig. Maken sa inget. Jag rörde inte brevet på hela dagen. Jag var inte så nyfiken. Så kom då stunden när jag rörde brevet. Jag vred runt det på bordet. Maken direkt: Vågar du röra det? Han brukar aldrig bry sig om när jag öppnar min post. Men nu var han bredvid mig på sekunden. Maken: Det är något skumt med det där! Det kan vara Anthrax i.

Jag sitter fortfarande med fingret på brevet som jag snurrat runt. Jag tittar på honom med stora ögon och undrar om han på riktigt menar allvar eller om han skojar med mig. Han skojar inte. Det är något skumt med brevet. Jag frågar varför och säger att han får gärna öppna det om han är så orolig.

Han tar brevet från bordet som jag fortfarande håller fingret på. Han är inte direkt varsam som om det skulle vara risk för att vi kunde få mjältbrand. Han skakar på brevet på brevet och man hör hur det rasslar. Lite som en maracas. Han frågar om jag hör? Om jag hör anthraxpulvret i brevet? Klart det är något farligt som vill ta livet av oss. Det är den absolut första tanken hos alla människor, eller hur.

Hos maken är det första tanken. Ett omärkt brev med rassel när man skakar det. Då är det någon som vill ta livet av oss. Sedan att det finns så mycket lättare sätt att göra det på, det spelar inte så stor roll nu när vi har ett rasslande brev framför oss.

Nu öppnar han brevet. Faktiskt lite varsamt. Och skickar in försiktigt. Han inser att faran är över och sliter ut det på bordet. Det är ett reklamblad tillsammans med en fröpåse. Förra året så var hans fru ganska aktiv i trädgården. Hon planterade massor av nya rabatter. Han och hans fru pratade till och med om att skaffa ett växthus. Så hon kunde ha någonstans att sitta när det är kallt och att vinterförvara växter i

Eftersom vi hade en grävare till framsidan så gjorde vi även plan på baksidan. Där vi ska kunna gå in smidigt till huset. Och eventuellt ställa ett växthus någon gång i framtiden. Då skickade hans fru efter en broschyr för att se vad kan ett växthus kosta för oss. Som i år tycker att vi borde köpa ett växthus och plantera lite fröer. Därför skickade de lite reklam till oss i ett omärkt brev.

Maken har inte fått mjältbrand. Jag har inte fått mjältbrand. Ingen i vårt hus har fått mjältbrand. Däremot så har tankarna startat på om vi ska ha ett växthus eller inte. Det blir inte i år. Men sedan vet man inte.

Ta hand om dig. Om du får ett omärkt brev så är det antagligen inget farligt. Vi hörs imorgon.

Vi har blivit utsatte för ett eventuellt terrorbrott. Var kommer all ondska ifrån? Eller snarare varför vinner den onda på axeln över den goda? Det har alltid funnits ondska i världen. Det har alltid funnits människor som anser att de har rätt att göra någon illa. Då menar jag inte de som är sjuka eller gör något i en olycka. Jag tänker på de som gör medvetna onda handlingar.

Äldsta sonen är mordvittne. Det var för några år sedan. Där var det ondska som utspelade sig. Mördaren hävdar (så klart) att det var självförsvar och inte meningen. Men alla vittnen och bevisen hävdar annat. Sonen var inte med och såg det. Han var enda vittnet som inte var med i sällskapet och var utanför och såg händelserna runt omkring. Mördaren fick 18 år i tingsrätten. Som sedan sänktes i hovrätten till 16 år. Han dödade en människa och är frihetsberövad 16 år. Som antagligen kommer bli färre antal år bakom galler.

Vad är det som gör att ondskan vinner? Det finns och har alltid funnits ondska. Frågan är hur vi hanterar den. Hanterar vi den med hat och ännu mer ondska. Tar vi till krig? Eller skjuter vi för att skydda andra. Hur hanterar vi ondskan som finns? Det är det viktiga. Hur vi gör i ett sådant läge.

Omtanken som finns runt omkring oss med att fråga hur vi mår är fantastisk. Att så många hör av sig för att kolla läget. Det är det goda. Det goda är så mycket större än det onda. Det är sättet som vi borde använda. Att tänka på andra och skydda. Vi får inte glömma det. Vi är så många fler som försöker att sprida gott i världen mot de som försöker söndra den. Vi mår alla bra och vi är mycket glada för omtanken.

Vi behöver tänka på varandra. Vi behöver visa omtanke för varandra. Mer nu än någonsin. All isolering som vi är utsatta för i denna pandemi. Som inte är över på länge antagligen. Den gör oss galna. Den kan göra att det onda på ena axeln vinner striden mot vår goda sida. Att visa omtanke för andra som vi vet är ensamma kan hjälpa den striden så att det goda vinner. Vi behöver hjälpas åt. Hjälpas åt att sprida det goda i världen.

Ta hand om dig. Dig och andra. Vi hörs imorgon.