Månad: april 2021

Jag har fått mycket berättat om mamma. Jag har varit mycket med mamma. Jag vet att mamma var en bra vän. En vän som fanns för alla, alltid. En vän som hade en extra plats vid bordet när någon kom. En vän som fanns och lyssnade när det behövdes. En vän som gjorde något du behövde hjälp med. En vän som hörde av sig.

Mamma var en mycket bättre vän än mig. Mamma ställde alltid upp. Alltid med glädje. Om det skulle vara jobbigt för henne så var det inget hon visade. Hon behövde ladda batterierna. Hon tyckte om att vara ensam. Gärna på kvällen framför Tv:n med ett stick-arbete på gång. Eller med en bok. Som hon läste så fort att hon inte kunde låna tillräckligt med många böcker i bokbussen för att räcka en månad. Tygpåsen höll inte för fler.

Mamma hann med att vara en bra vän samtidigt som hon hann med att vara ensam. Jag vet inte hur men det gjorde hon. Jag hinner inte vara tillräckligt mycket ensam för att ladda batterierna så jag blir en mindre bra vän. En vän som inte hör av sig tillräckligt. En vän som inte alltid ställer upp. En vän som inte hinner lyssna.

Utöver att mamma var en väldigt fin vän så var hon också väldigt omtänksam mot omvärlden. Mot människor i nöd såg hon alltid. Hon hjälpte om hon kunde. Som att köpa ett par vantar åt tiggaren utanför butiken när det var kallt. Eller ta upp liftare utan det minsta rädsla för vad som kunde hända henne. Hon såg och gjorde skillnad. Mamma hade ett stort hjärta. Ett hjärta med plats för alla.

Mammas hjärta var starkt. Starkt även för andra. Det är svårt att vara stark för andra. Det är svårt att låta någon testa sina egna vingar och ändå finnas där. Att vara stark för någon annan utan att göra något kan vara det svåraste. Mamma kunde det. Hon kunde ge hjälp och styrka genom att bara finnas nära. Att öka självkänslan och förtroendet för sig själv att man hittade modet. Modet att våga. Det var mamma duktig på.

Jag önskar att jag var en lika fin vän som min mamma. Även om jag aldrig kommer bli det så kommer jag aldrig att sluta försöka.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Nu börjar livet utan mamma. Eller livet med mamma inom mig istället för hos mig. Jag har svårt att se hur det ska bli. Vad kommer hända? Det blir inga mer besök hos mamma. Det blir inga mer telefonsamtal till mamma. Det blir inga…

Idag ska vi hämta hem mammas saker. Idag ska mamma flytta hem. Igår flyttade mamma från sitt boende och idag ska hon komma hem. I höstas planterade vi och gjorde fint hos mamma på hennes uteplats. Dessa blommor ska få flytta hem. Mammas blommor ska nu bo hos oss istället.

Mamma flyttade ut igår, idag flyttar hon hem.

Vad händer sedan? Jag vet inte. Jag är glad för allt som vi ändå hann med på den korta sekund som vi hade tillsammans. Nu ska jag fortsätta resan ensam med mamma inom mig. Mamma har lärt mig massor. Mamma har låtit mig lära mig saker själv. Det viktigaste mamma har alltid trott på mig. Nu får jag tro på mig själv.

Ta hand om dig. Vi hörs.

Jag vet inte vad jag ska skriva men så här tänker jag.

Samma dag jag föddes så var jag en del av mammas andetag. Jag är en del av mamma. Varje andetag, alltid så är jag en del av mamma. Mina barn är en del av mormor. Mormor kommer leva vidare. Genom våra andetag. Mormor har inga barnbarnsbarn men jag gissar att det kommer. Så länge det gör det så kommer mormor leva vidare i våra andetag.

Mamma fanns en evighet. En evighet som inte var längre än en sekund. Vi finns så kort tid på jorden. Jorden bara fortsätter att snurra och en evighet blir till en sekund. Vi försvinner i tid och rum. Och mammas andetag lever vidare i oss. Mamma gjorde allt för oss. Hon hjälpte oss att andas många gånger. Några gånger så hjälpte vi mamma att andas.

Nu är du vidare mamma men vi har dina andetag. Du finns för alltid med mig och mina andetag. Utan dig så fanns inte jag. Utan dig skulle livet inte finnas.

Dagen har sprungit på i seg sirap. Eller som i ett vakuum. Hur blir det om man springer i ett vakuum? Är det som sirap kanske. Sannolikt inte. Det spelar ingen roll. Dagen har varit långsam och konstig. Mamma har haft någon av oss hos sig hela dagen. Ikväll så är det bror som sover där. Jag och syster kommer dit imorgon på morgonen.

Mamma är inte jättepigg men hon ger oss lite respons emellanåt. Det blev ett leende idag när vi åkte hem. Varje dag när jag pratat eller träffat mamma så har vi alltid haft som Hejdå att jag säger: Jag älskar dig. Mamma har svarat om hon kunnat: Jag gillar dig också. (Ibland har det varit ett älskar istället för gillar. Tror det ordet är svårare att säga.) På sista tiden så har det inte blivit något svar alls. Det kanske har kommit ett ja. Med min kommentar: Det är tur för dig det. Med påföljande fniss.

Leendet kom först ett försiktigt när jag sa det idag. Eftersom mamma har så svårt att prata nu så tillägger jag: Jag vet att du älskar mig också OCH det är tur för dig det. Med resultatet ett väldig stort leende. Eller inte så väldigt men för den nivån som är nu så var det det. Mamma är med och vi har kul tillsammans. Vi får bara tänka till lite hur vi gör. Vi anpassar oss efter rådande situation.

När vi, jag och syster, åkte så tog sambon över och sedan kom då bror. Mamma har hängt med oss alla idag. En bra dag i solen, med vakuum och lite sirap. Nu ska jag försöka vila lite för en ny dag imorgon. Glöm inte att hitta en stund som du njuter av alla dagar. Även om däcket har åkt av efter de nya sommardäcken är på. Något är bra på en dag. Alltid. Du behöver bara hitta det. Idag var det mammas leende och hennes blå ögon. Igår var de stängda större delen av dagen. Men inte idag.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Mamma har sovit bra. Hon har börjat en ny antibiotikakur för hon har en infektion i kroppen. Misstänkt lunginflammation. Nu ska det gå uppåt har vi tänkt. Vi kommer inte fortsätta vara 24 timmar om dygnet. Men vi ska hälsa på ofta är ordinationen. Då gör vi det. Mamma är i duschen nu. Det behövs efter några dagars feber liggandes i sängen. Snart blir det frukost i sängen för mammas del. När jag är här så har jag ingen make som servar mig. Jag servar mamma istället.

Jag skriver ett nytt inlägg senare idag. När jag inte är så mycket med mamma.

Ta hand om dig. Hörs senare

Dagen har inte varit riktigt som man önskar. Dagen har gått från mindre bra till dåligt. Till slut till bra igen. Dagen som sådan gick hyfsat. Hon satte uppe och åt frukost. Men somnade innan huvudet var tillbaka på kudden. Det var svårt att få kontakt. Men det gick.

Lunchen var också uppe i stolen. Då tjurade hon också ihop. Vilket alltid är ett gott tecken. Orkar man tjura så är man ganska pigg. Men sedan blev det idag fler gånger uppe. Till kvällen så var det sängen som gällde. Maten gick knappt alls. Mamma vilade lite innan läggdags och då kom det.

Febern och lite annat. Febernedsättande och sömn. Sedan hålla tummarna. Det slutade med två byten av sängkläder och sovkläder för att mamma svettades så. Det rann helt på henne. Som om det hade regnat i rummet. Så såg det ut. Ni vet när man sprungit in från regnet och man bara dryper.

Sköterskan kom hit mest för att ge lite slemlösande och kolla läget. Hon var här vid halvelva-tiden. Efter midnatt så blev läget bättre. Då la sig det slemmiga och mamma kunde andas bättre. Sedan har natten varit lugn. Mamma har vaknat några gånger. Det var skönt att se vid två att hon hjälpte till att hålla i kanten på sängen. Det betyder att hon visste vad som skedde och var med. När de var klara så gick jag till mamma och viskade att jag var här. Då kom ett litet leende. Litet men det fanns där.

Nu väntar jag på att hon ska vakna. Jag har gjort lite te. Snart så kommer personalen och gör morgonrutinen.

Mamma går ju och lägger sig så tidigt. Så med persiennerna nerdragna tänder jag ljus och har det mysigt. Jag satt precis bredvid sängen så mamma kunde se mig lätt. Jag förstår nu varför hon var orolig. Febern kom. Men mysigt var det innan. Hon plirade lite på mig då och då.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.