Månad: maj 2021

Publicerat

Maten lever vidare

Mamma har hedrats med en massa god mat. Igår grillade vi på kvällen. Mamma grillade aldrig. Hon tyckte om det när man bjöd men inget som hon längtade efter och gjorde det själv. Hon ägde en grill. En sådan där som inte kostar någonting och knappt håller ihop. Den är lika gammal som jag är men ser lika oanvänd ut som när den köptes. Nästan. Jag kommer inte ihåg ett enda tillfälle som mamma har grillat.

Lax, majs och sparris. Kanske att mamma hade tyckt om det.

Mamma älskade all mat och lax på grillen hade hon säkerligen tyckt om. Vi hade majs till igår. Hon hade föredragit potatis. När vi bytte till skorstenständare så ville mamma ha vårt eltändare. Varför vet jag inte. Kanske för att hon inte vill att något ska slängas. Men det hade varit smartare att ge bort den till någon som använder grill än till henne. Hon fick den och jag gissar att den ligger på boden tillsammans med grillen, oanvänd.

Entrecote, klyftpotatis och sallad var något hon kunde göra själv. Jag tror inte hon hade tyckte bättre om det. Grillen var nog ett moment som var för jobbigt. Jag tror att hon inte tyckte det var värt det för att det blev lika gott inne i köket. I veckan så hade vi kött och potatis, något som mamma själv kunde göra. Så klart gjorde hon fisk också men inte på grillen.

Kött och potatis.

Min syster frågade mammas barnbarn vad som var deras favoriträtt från mormor/farmor. Om de förknippade något särskilt med henne. Mat har ju ändå varit en så stor del av hennes och då också våra liv. Äldsta barnbarnet svarade isterband och dillstuvad potatis. Det var otaliga småländska isterband som fick åka med till honom när hon var på besök. Vilket var ganska ofta då hon var med på i stort sätt alla hans matcher.

Näst äldsta svarade tuppkaka. Det är från min äldsta. Han tycker om all mat om han gör den själv. När han var mindre så var maten inte alltid så lätt att lösa. Då han är väldigt känslig för konsistens så var det svårt. Tuppkaka fanns väldigt ofta hos mamma. Men när han skulle komma fanns det ännu oftare. För då fanns något som alltid fungerade. Mamma försökte alltid lösa det så att något fanns för alla. Även om hon också alltid ville att man provade ny mat.

Barnbarnen till farmor svarade torsk med saffran. Det var en sådan där rätt som hon svängde ihop en gång med det som fanns hemma. Hemma hos barnbarnen. Och det blev deras favorit. Hon var duktig på att svänga ihop saker.

Minstingen svarade kantarellstuvning. Till omelett eller annat. Stuvningen är hans minne från mormor. Den är också ett signum för henne. På kräftskivan skulle det alltid finnas omelett med kantarellstuvning. Jag är glad att mamma och jag åt stekt macka med kantarellstuvning i höstas. Även om hennes skulle varit lite bättre. Vi åt båda med god aptit.

Min syster kommer alltid bära med sig hennes biff stroganoff. Mamma och pappa hade ungrare som vänner när vi var små. Jag var så liten att jag antagligen inte ens fanns. Mammas biff stroganoff var jättegod. Kanske för att hon vågade dra till med andra kryddor än vad vi gör i Sverige. Tack vare hennes vänner från Ungern.

Jag har så många rätter som jag kommer sakna med mamma. Rätter som jag med stor säkerhet inte kommer göra själv. Njurar är en. Gräddstuvade njurar med potatis. Fantastisk gott. Mamma ringde alltid och kollade om jag kunde komma och äta när hon hittat kalvnjurar. Tveksamt att jag kommer snoka reda på kalvnjure. Jag kommer sakna piggvar, skirat smör och riven pepparrot. Piggvar är tveksamt att jag kommer hitta också. Mamma hade en riktig matnäsa. Hon kunde lukta till sig bra priser och veta när hon skulle efterfråga det.

Mamma räkmackor kommer jag sakna. Vi åt ju det också tillsammans med mamma för inte så länge sedan. Det är något jag kommer göra igen. På mammas sätt. Med citron och färsk dill på barkis. Det var ofta vi åt räkmackor hemma när jag var liten. Jag kommer också sakna sniglarna. Något som jag skulle kunna göra någon gång. Vet inte men det är väldigt lätt så kanske.

Min bror svarade kräftorna Men jag tror han kommer sakna njurarna precis som mig. All mammas mat kommer vi nog alla sakna. Den mesta, ibland blev det misslyckat. Väldigt sällan men det hände när hon skulle experimentera att det gick fel. Som kräftorna med honung. De kommer ingen någonsin glömma. De gick att äta men eftersom hennes kräftor är legendariska så var det inte populärt när hon ändrade receptet.

Kanske att mamma var så duktig på att laga mat för att hennes mamma var allt annat än just duktig på mat. Bullarna blev goda. Det kommer jag kunna ge min mormor men annat att äta, tveksamt. Kanske är det därför. Men det kan också bero på att hon gick sin egna väg. Att hon ville testa nya saker. Så hon provade sig fram. Om man övar så blir det ofta bra. I mammas fall blev det bra. Mammas mat kommer leva med oss. Och mycket av den kommer vi föra vidare.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Spaljé och tvätt

Dagen blev lugn igår. Jag gjorde bara en insats under dagen. Som var livsviktigt. Annars var det bara att äta och vila på schemat. Den livsviktiga insatsen var att hjälpa maken att få loss stickan i handen. Den han fick från trappräcket när han skulle gå upp för att göra popcorn. Den var stor. Lika långt in i handen som den var utanpå. Det blev en hjälpinsats för att få bort den.

Den gjorde ont tydligen.

Utöver det så var det ganska händelselöst. Idag håller jag på att tvättar. Det är fint väder och går att hänga ute. Jag ska också försöka se om jag kan lösa en ny spaljé till mina klematisar. Jag vet inte än om jag löser det men jag ska försöka. Den spaljén som jag hade innan är slut på lager så det är inte bara att köpa en ny.

Jag har delar kvar från vårt gamla trappräcke. Det tänker jag att jag ska kunna få upp som spaljé. Jag använder det på två andra ställen. Skillnaden är att där har jag vägg bakom som jag fäst den på. Här ska den vara i marken. Kanske att jag måste svetsa lite stag på. Eller jag, sonen får svetsa. Men innan det ska jag prova utan svetsning. Vi får se hur det går.

Idag får det fortsätta att vara lugnt. Att inte träffa någon eller utsätta mig för en massa intryck. Min kropp behöver vila. När man inte sover så bra så måste man låta hjärnan vila från intryck för att orka i kroppen. Tvätt och spaljé alltså är det på schemat idag. Imorgon är det arbetsdag då behöver man ladda upp för det.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Jakt en vårnatt

Det börjar bli vår nu. På riktigt. I veckan som kommer ska det bli varmt och skönt. I natt var jag på jakt. Det var härligt väder ute. Inte så varmt men fåglarna kvittrade och det räckte med en tunn jacka. Det regnade inte. Det var ett härligt väder att ge sig iväg på jakt i.

Ibland är det bra att jag inte sover. Då kan man göra sådana eskapader en vårnatt. När äldsta sonen ringde 03.15 så svarade jag omgående. Han var mycket orolig och behövs prata med sin mamma. Det var ett ljud i hans lägenhet. Han kunde inte riktigt höra varit ifrån men det kunde vara köket. Köksdörren var stängd. Han har alltid öppet fönster i köket.

Jag frågade om han trodde det var ett djur i köket. Ja, det kand et vara. Jag undrade hur det skulle kunnat komma in? Även om köksfönstret är öppet så har han myggnät. Myggnät som är väldigt täta med gummilist och fastskruvade. Allt för att äldsta sonen inte klarar av djur. Absolut inte småkryp. En fluga är katastrof om den kommer in. En fluga gör att sonen inte kan koncentrera sig på det han ska. Han hör bara flugans surr. Hur skulle ett djur ha kunnat komma in?

Jag frågade om han varit på balkongen och försökt att kika in därifrån genom fönstret. Det hade han, men det var för mörkt för att kunna se något. Jag hörde också något ljud men det var svårt att höra över telefonen. Ganska omgående frågar jag om jag ska komma dit. Jag vet inte om du någon gång har försökt att hjälpa till att felsöka en dator via telefon. Det är jättesvårt. Men på plats så ser du helheten och löser det fort. På telefon kanske det aldrig löser sig. Jag åker dit. En vårnatt som visar sig vara bra för jakt i äldsta sonens kök. Det var skönt ute och att höra fåglarna kvittra och att dagen nästan börjar gry.

Jag visste att sonen inte ville gå in i köket och kolla själv. Han tycker verkligen inte om djur. Han skulle antagligen väcka hela kvarteret om han skulle behöva få ut en fågel själv mitt i natten. Och för att få ut den hade han behövt skruva loss det stora myggnätet och vara med fågeln väldigt länge. Eller ännu värre tillsammans med en råtta. Det har varit mycket råttor i år och vi har haft Anticimex där för att hjälpa oss senast i mars. En råtta skulle antagligen ta livet av min son. Vi skulle behöva sälja lägenheten. Med en gång. Sonen hade inte sovit vidare i den lägenheten om det var en råtta som kommit in.

Jag är hos sonen på fem minuter. Han öppnar ytterdörren innan jag är uppe för trappan. Han är i full stridsmundering. Han hade väntat länge innan han ringde. Han var orolig över vad det var som fanns i hans lägenhet. Det fanns inte en chans att han hade kunnat somna om och lösa det idag. När han ringt så var de fem minuterna en livstid. Jag kommer in. Jag stänger dörren. Ljudet hörs. Jag säger: Batteriet är slut i brandvarnaren.

Brandvarnaren sitter ganska högt upp ovanför sonen huvud precis när jag kommer in. Jag plockar ner den tar ut batteriet. Går in i köket för att visa att kusten är klar. Sonen andas igen. Det var inget djur i hans lägenhet. Han kunde fortsätta att sova där. Även den natten. Jag sa till honom att det var bra att han ringde. Han hade aldrig kunnat sova med det ljudet och inte veta vad det var. Han blev ännu lugnare. Jag kramar honom och åker hem igen i vårnatten. Jag var borta i en kvart på min jakt i äldsta sonens kök.

Jag berättar inte om detta för att förnedra min son. Jag berättar om detta för att öka förståelsen för att vi alla är olika. En batteri i en brandvarnare håller i flera år. Senaste gången batteriet var slut för sonen så var det en helt annan situation. Om man är autistisk så det svårt att applicera andra liknande situationer på en annan. Förra gången tog batteriet slut på dagen. Det fanns andra ljud att lokalisera också. Det var inte stängt in till köket. Det fann ingen balkong. Det var så många olika saker som skilde sig att ljudet gick inte att förstå att det var samma.

För äldsta sonen var denna situationen helt annorlunda. Om jag hade tänkt till lite så hade vi kunnat lösa det på telefon. Fast som jag skrev innan att lösa en datorproblem över telefon är jättesvårt. Det var samma här. Jakten behövdes för att lösa problemet. Sonens lägenhet var djurfri. Vilket var en lika stor lättnad för mig som för honom. Jag hade inte orkat ta tag i att sälja en lägenhet just nu. Och hitta en annan. För det var inte orimligt. Med tanke på allt som min son råkar ut för så var det verkligen en risk att det fanns ett djur i hans lägenhet. Han har ändå varit ett mordvittne. Hur många har varit det i sitt liv?

Jakten gick bra. Det är skönt. Idag regnar det så det blir ingen tvätt. Det blir inget jobbande i trädgården. Det är inget årsmöte att klara av. Det finns inget djur att avliva. Idag blir det en lugn dag inomhus.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Tårarna räckte hela dagen

Det var en jobbig dag igår. Samtidigt som jag är så glad för all kärlek som kom. Både via fysiska möten men också via telefon, minnesgåvor, blommor och alla som var med digitalt på mammas begravning. Mammas omsorg för alla andra blev tydlig igår. Omsorgen hon visat för andra kom tillbaka igår. Det var ett fint Hej då (för nu) till mamma.

Det var många ämnen som vi hann gå igenom igår. Mina barn har inte upplevt jättemånga begravningar men lite för många för sin ålder. Alla deras mor- och farföräldrar har nu gått vidare. Det blir lite fler tankar när det väl har hänt och man ska uppleva det. I bilen på vägen hem så frågade äldsta sonen om han hade uppfattat sin mormor rätt.

Om det stämde att hon var konservativ men också radikal. Två saker som kanske inte borde gå ihop men som gjorde det väldigt mycket med mamma. Vi bestämde med en gång att något med Frank Sinatra skulle spelas igår. Min syster förslog My Way och den är helt rätt. Så den valde vi. Den beskriver precis hur mamma levde och får också med det radikala tillsammans med det konservativa.

Mamma var mycket för traditioner. Men mamma skulle aldrig klanka på någon annan om det inte blev precis som det skulle. Mamma är den som skulle säga, nu är det som det är och nu gör vi så här. Traditionen är viktigt men inte på bekostnad av att någon ska fara illa. Mamma var mycket för familjen. Mamma vårdade sin pappa hans sista år i livet efter en stroke. Hon fick mycket tid tillsammans med sin pappa och det var viktigt för mamma. Samtidigt så hade hon gått sina egna väg tidigare i livet. Som kanske morfar inte var helt nöjd med hennes val. Men mamma gick ändå.

Hon flyttade från byn och jobbade. Det var en väg som inte var förväntad att mamma skulle gå. Men hon gick ändå. Hon var både konservativ och radikal samtidigt. Svårt att kunna förklara men så var det. Äldsta sonen är av samma skrot och korn. Vilket han har full insikt om och var nog också lite nöjd att han har det från mormor.

Mamma gick sin egna väg och uppmuntrade alltid oss att göra detsamma. Även i lägen när hon själv hade önskat något annat. Allra helst hade mamma velat att vi bott nära. Att vi hade kunnat träffas på ett annat sätt. Samtidigt som hade stor stolthet i att vi gått vår egna väg och gjort det vi har trott på.

Jag fick fina ord sagda till mig på begravningen om vad jag gör. Och jag blev påmind om hur mycket mamma tyckte det var bra också. Det jag gör. Att jag tänker på barn som far illa och att jag försöker göra något åt det. Mamma var stolt över alla sina barn och sina barnbarn. Mamma hade fin kontakt med oss alla. Hennes andetag lever nu vidare i oss och vi får fortsätta göra henne stolt. Både barn och barnbarn.

Vi syskon åt mat tillsammans innan vi skingrades. Vi hann att gnabbas på precis det där sättet som mamma älskade. När mamma bara satt tyst vid bordet och log medan vi höll på och pikade hej vilt. Igår gjorde vi precis allt det där och mamma var med oss. Vi åt självklart ostkaka, precis som mamma hade haft det. Ostkaka äter man vid högtider även denna gång.

Självklart med hjortronsylt till.

Självklart tog vi lite bilder. Blanda annat på mig och mina syskon. (Ja mamma, vi pikade henne för att hon står på tår.) En sådan sak som mamma gärna ville att vi gjorde. Fotades tillsammans. Ja, inte hon då. Utan vi barn. Men hon ville inte gärna vara med på bild. Det är något hon har fått stå ut med alla gånger jag hälsat på. Att hon och jag tog selfie tillsammans. Denna gången blev det ingen selfie men likväl bild på mig och syskonen.

Jag och mina syskon. Jag är minstingen (i ålder i alla fall.)

Mammas begravning var väldigt fin. Vi gjorde inte allt rätt men det blev som det skulle. Mammas sambo var ute i skogen och plockade granris från granar som mamma planterat för många år sedan. Det tillsammans med mossa från byn och hennes älskade orkidéer och rosor så var hennes kista som gjord för henne. Mossan blev ett hjärta. För ett stort hjärta hade min mamma. Ett hjärta som rymde alla som ville.

Mamma du fattas mig.

Tack till er alla som på något sätt var med. Tack till alla minnesgåvor. Det var många oväntade minnen som vi kommer bära med oss för allt ni gjorde för oss igår. Tack till alla era tankar för oss igår. Tack för all er omtanke. Idag skiner solen. Det är mamma som visar oss att vi har en ljus framtid att vänta och hon kommer att vara med, bara lite på avstånd.

Ta hand om dig. Du är viktig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Dagen D är passerad

Det finns ingen ork för blogg idag. Men jag kan säga att tårarna räckte hela tiden. Det var en perfekt begravning som återspeglade mamma. Det var mängder med fina blommor. Imorgon kanske jag orkar berätta mer. Idag har det varit många fina minnen både med mamma och utan. Dessutom så ordnade vi ett nytt minne idag med mamma.

Jag älskar dig mamma även om sekunden tog slut så är vi kvar.

Vi hörs imorgon. Ta hand om dig.

Publicerat

Framåt

Det är min tanke just nu. Att gå framåt. Vilket jag gör. Några steg bak ibland. Det är väl som det ska vara antar jag. Jag har kommit till läget från att tyckte det är väldigt jobbigt att dagen närmar sig till att det är ganska skönt att den närmar sig. Imorgon är begravningen. Imorgon kommer vara en helt värdelös dag som jag tror kommer bli väldigt fin. Ingen kommer kunna ersätta mammas plats men jag kommer lära mig att fylla tomrummet med hennes minne och mina andetag.

Igår var elektrikern här. Vi har det ganska stökigt i vår carport. För att vi har så mycket grejer som inte fått någon hyllplats. Vi har en massa överblivet virke som vi inte vill slänga. En del kanske blir hyllplan i förrådet. Problemet med att man ska ta hand om allt är att det måste förvaras tills det används. Igår skulle det upp spotlights i vårt tak på carporten. Elektrikerna fick dansa lite emellan för att komma åt. Bland annat ligger det 15 gipsskivor eller fler som inte använts. Vi skulle sätta gips för brandsäkerhetens skull. Men sedan fick vi reda på att man inte behövde det. Då lät vi bli. Jag är inte så förtjust i gips.

Nu är då bara frågan vad vi ska göra med alla gips och så länge ligger de fint där under carporten. (Och är i vägen). Elektrikerna löste det och fick upp lamporna. Jag hade tänkt att jag skulle få undan den jättestora kartongen med komposten. Vilket jag inte hann. Jag hade en del som behövde ordnas så jag var redo att montera komposten efter elektrikerna var klara. Vilket inte gjorde något för de fick upp lamporna. Fördelen var att jag hade ljus när jag monterade den.

Jag sa tufft till maken att jag fixar att sätta ihop den där själv. (Vilket jag inte gjorde.) När jag kom till momentet att sätta på panelerna så höll en och en skruvade. Med tjock isolering som behöver pressas ner samtidigt som man skruvar så var det bra att min make kom ut strax innan det momentet och tyckte att han kunde hjälpa till. Även om han inte behövde.

Två paneler på plats. Några kvar. Nu har maken kommit ut. Då finns tid för att ta bild.

Nu är den på plats och påbörjat att kompostera i den. Grannen är påtalad att om den skymmer på något sätt eller är ett annat problem så ska de meddela det. Då får vi flytta den. Det enda vi behöver göra är att meddela kommunen att vi flyttar den. Vi har anmält denna platsen och kommunen hade inget att säga om platsen. Men grannen kanske har det. Som tur är har vi bra kontakt med våra grannar så det kommer lösa sig.

Jag är nöjd med att komposten är monterad. Den heter Joraform JK270. Jag hoppas att jag kommer bli nöjd med den som kompost också inte bara att den är monterad. Ännu nöjdare är jag med att en massa kartonger är körda till återvinningen. Fyllde bilen med gamla kartonger så nu kan man gå in i huset igen utan att gå i en labyrint. Det var kartonger från alla flyttar men också från köksrenoveringen och så klart komposten.

Idag blir det att städa. Imorgon på städdagen har vi viktigare saker att göra. Jag behöver städa lite för att få plats med gästerna som också ska gå på begravning. Det är ganska många saker som bara har tryckts in här för att det är två boende som flyttat hit. Mammas och vännens. Många av sakerna är sådant som inte kan stå ute. Vårt förråd är utan ytterdörr så även om det är isolerat så är det kallt. Ett steg i taget. Och snart kommer det steget att vi har allt på plats. Hyllor i förrådet är på gång. Dörren har vi inte bestämt hur vi ska göra med så det dröjer ett tag till.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. När imorgon vet jag inte. Men någon gång hörs vi.

Publicerat

Förändringar i sömnen

Sömnen har förändrats. Jag sover inte mer utan det är på andra tider. Jag behöver hitta en väg framåt. Vilket är svårt. En väg skulle kunna vara att dra ner på datortid. Mest på morgonen och förmiddagen. Allt är relativt. Morgon för mig kan vara förmiddag för någon annan. Elektrikern kommer idag. Vi ska få ström ut i vårt förråd. Han sa att de kommer på förmiddagen och la till tiden kl 08.00. För mig är det morgon.

Det spelar ingen roll. Det är utomhus och påverkar inte mig idag. Grejen är att vi är olika. Jag behöver dra ner på skärmtiden (tror jag) på morgonen. Jag har haft några veckor nu när det är morgonen som jag har kunnat sova. Om jag då har min datortid då så blir det en stress. Jag få helt enkelt flytta fram den så det blir senare på dagen.

Med datortid så menar jag tiden som jag jobbar vid datorn. Att sköta de administrativa sakerna. Fakturering, mejlsvar och annat som behöver göras i jobbet. Men även bloggandet är i den tiden. Jag behöver flytta på det. Att mina inlägg kommer ut på morgonen går ju ändå. Jag får bara tidsinställa det.

Jag upplever ingen stress själv. Men kroppen är så finurlig att den har inställningar som vi inte vet om. Nu kan det vara så att jag somnar vid sju och vaknar ändå vid åtta. När jag borde vakna vid nio. Innan så har jag somnat runt sex och har vaknat vid åtta. Innan det så har jag somnat vid fyra och vaknat runt sex. Det har förflyttats. Det har det gjort under denna hektiska tid som varit den senaste tiden.

Nu när jag inte får sömnen som innan så blir det ännu svårare att fungera. Det går eftersom jag har den bästa maken. Han gör så mycket åt mig för att det ska fungera. Men allt kan han inte göra. Han har också en gräns. Jag flyttar datortiden så får vi se om det hjälper.

Begravningen närmar sig och gör sig också påmind. Jag förstår inte hur det ska kunna gå. Men det finns ju inget val.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Händelsernas centrum

Det är hos oss just nu. Det är väldigt mycket som händer hos oss för tillfället. Det känns så hur som helst. Jag upplever det säkert så för att sorgen är stor. Jag ordnar ganska många saker själv också. Som att jag har beställt en varmkompost. Den kom igår. Det ska bli spännande att börja kompostera. En väldigt stor paket kom igår.

Roterande kompost från Joraform.

Sedan har jag bett sonen att kapa ett fat åt mig. Det har jag gjort under ganska lång tid. I helgen sågs vi och jag påminde honom (igen). Igår fick jag ett kapat fat. Så nu har jag en regntunna. Så länge den håller. Han gjorde den jättefin. Jag ska få dit en kran längst ner så det är lätt att få ut vattnet.

Inga vassa kanter. Så fint han gjort min tunna.

Allt det är roliga saker fast det är mycket på en gång. Regntunnan har pratats om sedan föra sommaren. Nu hände det. Det som är mindre roligt är vad som hände med en av rabatterna i söndags. Det kunde gått väldigt illa. Denna rabatten vid infarten. Min första rabatt som jag gjort. Den är några år nu. Förra året fick den gräset på hörnet eftersom klematisarna inte riktigt har trivs med mig. Som jag nu tror att jag kommit på hur jag ska göra. Så här såg den ut i somras.

Gargoylen på hörnet, med trasig vinge.

I söndags blev rabatten överkörd. Ett öngblicksverk. Jag lider med personen som körde. Det måste ha varit jättejobbigt. Som tur är gick det bra och inga personer skadades. Däremot så blev det skador i rabatten. Gargoylen är helt död. Det finns ingen spaljé kvar. Den är helt sönder. Och därmed också alla klematisarna som växte i spaljén. De slets av. Det kommer många nya skott som nästan alla överlevde. Det blev heller inga skador på bilen (i stort sett). Sådan himla tur att det gick så bra.

Demolerad spaljé.
Ännu mer demolerad gargoyle.
Dagens utseende.

Idag finns inge spaljé kvar. Men krukan höll. Den stod precis bredvid gargoylen. Den flög några meter men höll. Krukan narcisser som stod bredvid den i sin tur höll inte. Den var i plåt och blev helt demolerad. Står nu bredvid kvarnhjulet på bilden. Jag har bänt upp den lite gran men fick inte ut lökarna. Ska försöka lösa det. Allt gick som sagt väldigt bra även om rabatten blev demolerad. Dessutom så regnade det ganska mycket innan. Men när det hände regnade det inte. Det regnade heller inte när vi fixade till det. När vi var klara och gick in då började det. Allt gick väldigt bra. Jag lider med personen som körde. Det måste ha varit jättejobbigt.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Gravsättning

Det finns flera möjligheter idag vid gravsättning. Fler om man kremeras. Du kan begravas på en plats i en grav. Om du är kremerad eller inte så kan du bli begravd med en gravsten. Du kan också bli spridd i en minneslund som kremerad. Då får du ingen gravsten. Du får ingen särskild plats heller. Numera finns det ytterligare ett alternativ för kremerade. Det är askgravlund. Då blir du gravsatt på ett särkilt ställe.

Man kan också ansöka om att få sprida askan lite var man vill på Länsstyrelsen. De säger nej mycket. Det kan inte vara var som helst alltså. Det är inget som vi funderar på nu med mamma. Det viktiga för mamma är att få vara hemma i byn. Där hennes mamma och pappa ligger på kyrkogården. De ligger i en familjegrav. Nu finns det en askgravlund på ”hennes” kyrkogård. Och det har vi nu valt att hon ska ligga i.

I en askgravlund så kan man vara med vi gravsättningen. Det får man inte i en minneslund. I en askgravlund så finns det en plakett vid platsen. Det gör det inte i en minneslund för det finns ingen särskild plats. Mamma skulle vara mycket nöjd med alternativet. Att få vara på den kyrkogården är det viktiga. Tyvärr är inte begravningen i den kyrkan.

Det beror på att kyrkan är för liten. Eller jag tycker inte det men sådana som bestämmer har gjort bedömningen att man inte får vara mer än åtta i den kyrkan. Vi kommer vara flera, inte alla tjugo som är tillåtet men nästan. Då tänkte vi att om det är mindre restriktioner i sommar så skulle vi kunna ha en gravsättning med minnesstund. Dricka kaffe och äta ostkaka. Det var mammas grej. Ostkaka. Det skulle det vara på alla stora firanden. Även om det var annan efterrätt också så skulle ostkaka finnas.

Vi hoppas helt enkelt på att restriktionerna avtar. Då kan vi ha gravsättning i askgravlunden med ostkaka efteråt. Helt i mammas stil. Om du inte har pratat döden med dina nära och kära, gör det. Det är så mycket enklare att veta vad personen vill. Om personen inte vill något, då är det också enkelt. Då gör du som du själv tycker. Pappa till exempel ville absolut inte kremeras. Sedan brydde han inte sig så mycket. Helst hade han velat snickra kistan själv. Men det var han för sjuk för att kunna.

Ta hand om dig. Prata döden, om du inte gjort det. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Längtar

Jag längtar efter värme och sol nu. Att kunna vara ute mera. Idag så är jag väldigt tung i kroppen. Det känns som att den sugs neråt. När jag låg i sängen kändes det som att sängen sög fast mig och omslöt mig. Väldigt svårt att ta sig upp. När jag står upp känns det som att jag inte orkar lyfta kroppen. Jag antar att det är sorgen som påverkar men också att det nu har varit för mycket. Jag orkar inte tänka på elände. Därför längtar jag till sommar och sol.

Att kunna greja utomhus. Att kunna se växterna frodas. Att kunna fortsätta projektet i trädgården. Jag behöver något att se fram emot. Det får bli sommaren. Även om jag älskar hösten så är den för långt borta. Jag längtar efter sommaren för att jag måste. Jag måste veta att det blir bättre. Allt blir bättre. Sommaren kommer och allt kommer att blomma.

Jag hade minstingen här igår. Vi firade hans födelsedag. Vi grillade (i regnet) och åt tårta efteråt. Då pratade vi om sommaren. Förra året hittade jag en del skrot och detta vill jag omvandla. Så det pratade vi om. Att han kan hjälpa mig med att svetsa lite. Vi har ingen svets men det har han tillgång till. Han ska också ordna en regntunna åt mig. En röd. Det kommer bli bra. Sommaren kommer och allt kommer att bli bra.

Äldsta sonen var också med. Inte så långe men tillräckligt för att vi skulle kunna prata lite om klimatet. Han vet om min klimatångest och lyssnar på andra kanaler än mig. Han lugnade mig på flera punkter. Med att min ångest är överdriven. Men också att jag tänker rätt med att bojkotta produkter som industrin är dålig för miljön. Som att inte använda palmolja. Även den som är certifierad. Det var skönt samtal för min klimatångest.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. Sommaren är snart här.