Månad: juni 2021

Igår var det trädgårdsarbete på menyn. Projektet att få ner den japanska lönnen i marken. Det blev klart. Att gräva ett hål tar inte jättelång tid. Men när man utökar projektet så tar det lite längre tid. Jag tror inte att jag är helt nöjd heller. Som tur är kan man alltid ändra sig. När det gäller trädgård så kan man alltid ändra sig i alla fall.

När jag var liten så hade jag ju en trädgårdsintresserade mamma. Hennes sambo är också intresserad av trädgården men ännu mer av skogen. Han sa någon gång för länge sedan (väldigt länge sedan) att han inte förstod varför alla var så rädda frö att plantera träd i trädgården. Om det skulle bli för stort så är det ju bara att såga ner det.

Jag har nu insett meningen med det. Det gjorde jag nog då också men hade inget intresse av det. Mamma och han planterade och ändrade hela tiden i trädgården. Han då en hel del träd. Det är en stor trädgård. Inte som den lilla jag tar hand om. Deras är så stor att det behövs åkgräsklippare. Eller robotgräsklippare. Vi har en batteridriven (fantastisk bra) och det tar oss 20 minuter att klippa.

Idag ändrar jag i trädgården. Jag flyttar växter hit och dit. Jag har planterat två träd. När de är fullstora så vet jag inte om jag kommer flytta dem så lätt men då går det att såga ner. Det kommer antagligen inte bli någon flytt. De kommer inte bli så stora även vid full storlek. En och en halv meter enligt beskrivningen är bådas fullhöjd. Lönnen ska bli bredare än vad den ska bli hög. Därför är den som en solitär. Växterna däremot, flyttas lite varstans.

Så här såg det ut när jag började. Eller ja, lönnen stod ju på sin plats fast i kruka. Som på bilden inte finns med för att visa hur det är utan träd på platsen. Jag har hunnit börja göra markeringen för hålet innan bilden. Där kommer snart en japansk småflikig lönn. Eftersom jag är smart så behöver jag visa bild på hur smart.

Min smarthet denna gången bestod av att jag tog ur trädet från dessa kruka. Stoppade den i hålet som blir slutplasten och fyllde på med jord runt om. Trycker fast jorden lite och lyfter upp krukan. Lätt som en plätt får man då rätt höjd på sin planta. Lättare att fylla på jorden utan en trädkrona i vägen. Smart helt enkelt. Samt att då kan man snurra runt på trädet och se hur man vill ha det. Eftersom hålet är gjort för krukan som plantan satt i. Smart, eller hur?

Här kommer den färdiga resultatet. Jag har satt den i ett avkapat oljefat så att den ska komma upp lite. Inte för mycket för den får inte frysa för mig på vintern. Plantan är hälften ovanför jord och andra hälften under. Mycket större omkrets än vad som behövs också. Det borde gå vägen.

Detta var planen från början. Att få ner lönnen i marken i fatet. Det blev toppenbra. Sedan kan det varit så att jag såg mina navkapslar som jag förra året gjorde ett experiment med. Vilket gick fantastisk bra ända till jag tog upp de från vinterförvaringen för tidigt. Vi hade frost långt in i våren. Taklöken dog. De som jag hade satt i när i navkapslar för att hänga upp i spaljén. Under tiden kameleontbuskarna tog sig. Som insynsskydd.

Hade jag gjort som med mina andra taklökar (de på stora stenen) och låtit dessa vara ute under hela vintern så hade det inte varit något problem. Nu skulle jag vara försiktig och så var jag det inte tillräckligt. Tre av sex stycken dog helt. De sista tre dog till hälften. Då tänkte jag att jag skulle kunna använda navkapslarna lite bättre. Som en extra isolering runt lönnen.

Sagt och gjort. Tanken var född och så blev det. Det är nu jag inte vet om jag är helt nöjd. Jag får fundera på det lite. Så fort jag gräver någonstans i trädgården så får vi massor av sten. Denna sten har tidigare använts på garageuppfarten men där är den inte behövd längre. Den har legat i en stor hög på grusplanen på baksida. Då tänkte jag att sten kan isolera emellan krukan och navkapslarna.

Tanken stannade inte där. För att underlätta gräsklippningen (som ni redan läst tar ofantligt mycket tid) kom idén av att göra en stensamling mellan krukan och paradisbusken. Som för övrigt är en av de första sakerna som jag har flyttat i vår trädgård. Den var på framsidan innan och skymde sikten för grannen när han körde ut från sin uppfart. Då hamnade den på baksidan. Senare på året så kom det en rabatt runt omkring den. Nu har den också en lönn som kompis med ett stenupplag emellan.

Jag tycker att det skulle behöva svänga lite mer. Från vissa håll så blir det väldigt rakt. Jag får helt enkelt fundera lite grann och se om det kommer ändras eller inte. Här var det inte så mycket grävjobb. Ogräsduk över gräset och en liten kant för kapslarna bara. Det tyngsta var att flytta stenen. Om jag gör ändringar så behöver inte stenen flyttas direkt mycket. Mest att göra en liten nu utbuktning någonstans och fylla på med lite fler stenar. Vad tycker du?

Idag blir det inget gräva. Inget stenlyftande. Bara njuta av solen och vårt underbara väder som är för tillfället.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Det blev en tårta. Det blev annat också. Som en urinvägsinfektion. Den kom på midsommarafton egentligen. Men blev mer kännbar igår. Vi tog en liten promenad jag och maken på midsommarafton. Sedan kom urinvägsinfektionen som ett brev på posten. Hur svårt ska det vara att få vara frisk?

På grund av urinvägsinfektionen så har det blivit mycket vätska (för mycket om du frågar mig). Mycket vila i fåtöljen med värmedyna. Mycket citron i vätskan som intagits. Och på det mycket tårta. Den fick godkänt av övriga familjen. Maken tycker bättre om denna än mina chokladbiskvier. Minstingen tycker tårtan är god men säger bara att maken får tycka som han vill. Minstingen tänker dock inte hålla med honom.

Eftersom det är maräng i den så behövs den ätas upp under dagen vilket vi gjorde. Vi var också så smarta att vi åt en liten middag så vi kunde äta mycket tårta. Middag bestod av en smörgås var. Då får man äta tårta till efterrätt. Sedan att smörgåsen var en 25 centimeter lång baguette med först grillad karré och sedan tunt skivad och stekt med tillbehören gurka, tomat, gräddfil, sriracha och tacosås, det är en helt annan sak.

Eftersom det inte finns några bevis för det så åt vi bara varsin Smörgås till middag och då vet alla att man får fuska med lite tårta efteråt. Om ni inte provat att grilla först och sedan steka så kan jag rekommendera det. Maken stod för alla middag igår, tillagning alltså. Han åt bara EN smörgås till middag precis som mig och minstingen. Den var jättegod. Synd bara att vi endast fick EN var.

När jag bakar så har jag gärna musik på. Ännu bättre när jag är ensam hemma och kan dra på. Jag var delvis ensam igår. När maken kom hem så kom han in och stängde altandörren. Han sa inget han bara stängde dörren och gick igen. Antagligen så var det för hög musik för alla i grannskapet hade fest med mig också. På andra sidan gatan så var inte grannarna så omtänksamma häromnatten. Det var fullt pådrag på deras uteplats och ungdomar som druckit någon för många. Då tänker jag att man mitt på dagen en lördag kan få ta ut svängarna lite.

Maken vill hålla sig väl med grannarna. Så då får väl jag också göra det. Växterna har fått massor av vatten de senaste dygnen. Senast igår med åska och regn på kvällen. Åskan tog strömmen. Inte så lång stund men tillräckligt för att fjärrvärmeverket skulle bli stillastående. Grannen hör av sig och frågar om vi har varmvatten? Min underbara make var på benen på en millisekund och konstaterade att vi hade inget varmvatten. Tur han hållt sig väl med grannarna.

För om han inte gjort det så hade vi varit lyckligt ovetande ändå tills vattnet varit tillbaka igen. Men nu är maken vän med grannarna så vi fick reda på det innan varmvattnet var tillbaka. Maken och grannen lyckades att reda ut världsproblemet tillsammans. Maken var i vår källare och röjde runt medan grannen var i sin källare. Tills de kom fram till att problemet ligger hos fjärrvärmeverket och att fjärrvärmeverkets personal har koll på läget så vi snart har varmvatten. Vilket vi hade. Jag behövde inte tvätta ansiktet i kallt vatten när jag väl gick och la mig.

Idag ska jag se om jag vågar mig ut. Det ska bli 23 grader idag. Då borde jag våga mig ut utan termokjol på. Om du har ett mirakeltips på hur man kan undvika urinvägsinfektion får du gärna tipsa mig om det. Jag har nu förstått varför det finns korta termokjolar. Det är för att man ska kunna skydda sig på sommaren. Konstigt bara att de inte säljs nu, utan bara på vintern.

Ta hand om dig. Med eller utan termokjol, det är upp till dig. Vi hörs imorgon.

Eller säger man tvärtom? Två steg framåt och ett bak. Kanske det är det sista som stämmer in bäst på mina trädgårdsmästare-kunskaper. Men det är det första som det känns som just nu. Att det går ett steg framåt och två bak.

Jag har två klematisar som dött för mig i år. Den ena från mamma som flyttade hit i april. Jag flyttade tre stycken varav den ena hamnade i en kruka och de båda andra på olika ställen i jorden. Den i krukan dog. Vet inte varför men känns som vissnesjukan som kan drabba klematis. Den var på gång och mådde bra och en dag vissnade den. Typiskt symptom på vissnesjukan.

Det skulle heller inte vara något konstigt med tanke på att sjukan är att rötterna inte orkar med att leverera till det ovan jord. Om jag då flyttade den och inte fick med alla rötter så kan den ha haft för lite rötter att ta hand om sig själv. Spekulationer. Det kan också varit att den hamnade i en kruka. Den kan ha fått för mycket vatten. För lite vatten. Den dog. Det räcker.

Nu har en till dött. Problemet nu är detta är en av mina. Missförstå mig rätt, jag vill inte att någon ska dö. Inte heller någon av mammas. Men en av de som funnits i flera år hos mig dog. Som också fick symptom av vissnesjuka. Men om den var en av mina som var flera år så borde rötterna ha hunnit växa till sig. Den är död. Oavsett anledningar så är den död. Det vissna bortplockat och det är tomt på dess plats i rabatten.

Klematis och jag är tydligen inte kompisar. Inte heller kaprifol och jag. Det kommer bara bladlöss på och några blommor hinner det aldrig bli. Den lever. Och är lite grön. Ett steg fram. Två bak för ingen doftexplosion att njuta av eller blommor att se.

Det mesta lever ju i trädgården så det känns bara bedrövligt med det som inte går bra. Fast värre, inte bra är fel att säga. De dör, växterna. Det är mer än inte bra. Det är illa. Min smällspirea lever (än så länge) och det är alltid något. Ett steg fram.

Något som jag är väldigt glad över är att alla mina luftlökar lever. Jag planterade på tre olika ställen i trädgården med hopp om att någon av platserna skulle passa för luftlök. Det visar sig att det var ganska enkelt att ta hand om. För alla kommer och har nu knoppar.

Det kanske är här jag ska ge mig själv två steg framåt. För i trädgårdstider så planterade de luftlök. Det var inte denna säsongen. Kanske för två eller tre säsonger sedan. Det pratades glatt om den där luftlöken i början. Då när det planterades. Hur speciell den var och att den inte fanns att köpa. Att man behövde få av någon. När det var skördetid så fanns ingen luftlök. Det blev ingen helt enkelt. Jag har och dessutom knoppar på alla mina. Lite klapp på axeln, kanske. Ingen triumf och stående ovationer men en klapp.

Kantrevan har blommat. Kameleontbusken har blommat. Bunneran har blommat. Sockblomman har blommat. Vintergrönan har blommat och blommar. Salvian blommar. Stäppsalvian blommar. Paradisbusken blommar. Smällspirean blommar. Kantneetan blommar. Alunroten blommar. Björnbären blommar. Nävan blommar. Fetbladsväxterna blommar. Höstfloxen har knoppar. En av hortensiorna har knoppar (den andra lever). Rudbeckian har knoppar. De inte döda klematisarna har knoppar.

Många saker går det bra med. Sedan är det de där som inte går så bra. Stjärnflockan har haft knoppar som skrumpnade och blev inget. Stjärnflocka som är så fint. Skulle bli första gången jag fick se hur den såg ut. På riktigt i min plantering. Det är tyvärr det negativa som ibland tar över. Hos väldigt många tar det alltid över. Hos mig ibland. Denna gången blev det så. Kanske för att jag inte har mamma som hejar på mig. Kanske för att vi skulle se på allt tillsammans denna sommaren. I verkligheten här hemma hos oss i vår trädgård.

Alla de där sakerna som aldrig blir gjorda för sekunden tog slut. Kanske det är därför som det är två steg bak och ett fram just nu. Andetagen lever som tur är vidare. Vilket innebär att i nästa andetag så ska jag visa mina plastblommor. De ser ut som det. När man rör kronbladen så känns de också som plast. Supercoola och jag är glad att jag chansade på just en sådan dahlia. En enkel variant i rosa. Jag har bara haft dubbla innan.

Visst ser det ut som en blomma gjord i plast? Eller i alla fall som från en serietidning? Den är jättehärlig och ger mig mod om att livet går vidare även om man är lite plastig.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.