Eller säger man tvärtom? Två steg framåt och ett bak. Kanske det är det sista som stämmer in bäst på mina trädgårdsmästare-kunskaper. Men det är det första som det känns som just nu. Att det går ett steg framåt och två bak.
Jag har två klematisar som dött för mig i år. Den ena från mamma som flyttade hit i april. Jag flyttade tre stycken varav den ena hamnade i en kruka och de båda andra på olika ställen i jorden. Den i krukan dog. Vet inte varför men känns som vissnesjukan som kan drabba klematis. Den var på gång och mådde bra och en dag vissnade den. Typiskt symptom på vissnesjukan.
Det skulle heller inte vara något konstigt med tanke på att sjukan är att rötterna inte orkar med att leverera till det ovan jord. Om jag då flyttade den och inte fick med alla rötter så kan den ha haft för lite rötter att ta hand om sig själv. Spekulationer. Det kan också varit att den hamnade i en kruka. Den kan ha fått för mycket vatten. För lite vatten. Den dog. Det räcker.
Nu har en till dött. Problemet nu är detta är en av mina. Missförstå mig rätt, jag vill inte att någon ska dö. Inte heller någon av mammas. Men en av de som funnits i flera år hos mig dog. Som också fick symptom av vissnesjuka. Men om den var en av mina som var flera år så borde rötterna ha hunnit växa till sig. Den är död. Oavsett anledningar så är den död. Det vissna bortplockat och det är tomt på dess plats i rabatten.
Klematis och jag är tydligen inte kompisar. Inte heller kaprifol och jag. Det kommer bara bladlöss på och några blommor hinner det aldrig bli. Den lever. Och är lite grön. Ett steg fram. Två bak för ingen doftexplosion att njuta av eller blommor att se.
Det mesta lever ju i trädgården så det känns bara bedrövligt med det som inte går bra. Fast värre, inte bra är fel att säga. De dör, växterna. Det är mer än inte bra. Det är illa. Min smällspirea lever (än så länge) och det är alltid något. Ett steg fram.
Något som jag är väldigt glad över är att alla mina luftlökar lever. Jag planterade på tre olika ställen i trädgården med hopp om att någon av platserna skulle passa för luftlök. Det visar sig att det var ganska enkelt att ta hand om. För alla kommer och har nu knoppar.
Det kanske är här jag ska ge mig själv två steg framåt. För i trädgårdstider så planterade de luftlök. Det var inte denna säsongen. Kanske för två eller tre säsonger sedan. Det pratades glatt om den där luftlöken i början. Då när det planterades. Hur speciell den var och att den inte fanns att köpa. Att man behövde få av någon. När det var skördetid så fanns ingen luftlök. Det blev ingen helt enkelt. Jag har och dessutom knoppar på alla mina. Lite klapp på axeln, kanske. Ingen triumf och stående ovationer men en klapp.
Kantrevan har blommat. Kameleontbusken har blommat. Bunneran har blommat. Sockblomman har blommat. Vintergrönan har blommat och blommar. Salvian blommar. Stäppsalvian blommar. Paradisbusken blommar. Smällspirean blommar. Kantneetan blommar. Alunroten blommar. Björnbären blommar. Nävan blommar. Fetbladsväxterna blommar. Höstfloxen har knoppar. En av hortensiorna har knoppar (den andra lever). Rudbeckian har knoppar. De inte döda klematisarna har knoppar.
Många saker går det bra med. Sedan är det de där som inte går så bra. Stjärnflockan har haft knoppar som skrumpnade och blev inget. Stjärnflocka som är så fint. Skulle bli första gången jag fick se hur den såg ut. På riktigt i min plantering. Det är tyvärr det negativa som ibland tar över. Hos väldigt många tar det alltid över. Hos mig ibland. Denna gången blev det så. Kanske för att jag inte har mamma som hejar på mig. Kanske för att vi skulle se på allt tillsammans denna sommaren. I verkligheten här hemma hos oss i vår trädgård.
Alla de där sakerna som aldrig blir gjorda för sekunden tog slut. Kanske det är därför som det är två steg bak och ett fram just nu. Andetagen lever som tur är vidare. Vilket innebär att i nästa andetag så ska jag visa mina plastblommor. De ser ut som det. När man rör kronbladen så känns de också som plast. Supercoola och jag är glad att jag chansade på just en sådan dahlia. En enkel variant i rosa. Jag har bara haft dubbla innan.
Visst ser det ut som en blomma gjord i plast? Eller i alla fall som från en serietidning? Den är jättehärlig och ger mig mod om att livet går vidare även om man är lite plastig.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.