Inte en svamp eller ett bär i skogen

I år har jag inte lyckats komma ut i skogen en ända gång. Jag har köpt bärplockare. Jag har köpt stålhink. Jag har korg från mamma. Så allt finns för att kunna både plocka bär och svamp. Ändå så har jag inte kommit ut.

Jag vet att det fortfarande finns bär och svamp kvar. Blåbär har jag i massor från förra året men jag skulle kunna ge mig ut efter lingon. Minstingen vill dessutom ha lingonsylt. Kanske är det blåbären i frysen som har gjort att jag inte kommit ut. Det kan också vara att jag faktiskt haft för mycket att göra, både mentalt och fysiskt. Mest mentalt skulle jag gissa trots allt. Saknaden av mamma är stor. I skogen skulle den vara större.

Just därför måste jag komma ut. För att komma mamma nära och låta sorgen ta sin tid. Mamma hittade alltid svamp. Sorterna hon tyckte om var trattkantareller, kantareller och murklor. Det slank säkert med någon annan då och då men mest var det de tre. Murklor blev det färre av med åren. För att det är så giftigt enligt alla experter. Kantareller och trattisar har jag inga problem med att känna igen heller. Jag har helt enkelt inget att skylla på.

Idag ska det vara fint väder. Om jag skriver att jag ska ge mig ut på en kvällstur efter svamp så måste jag ju det. Eller hur? Då skriver jag det. Svampjakt idag. Senare idag. Måste jobba lite först. Det går före svampjakt. Även om jag hade önskat att svampen gick före.

Önska mig lycka till. Mest med att jag ska komma ut i skogen. Sedan med att jag hittar något.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Jag har dåliga sidor (faktiskt)

Trots att maken sett alla mina dåliga sidor så väljer han att stanna kvar, för att han älskar mig. Det är väl det som är åkta kärlek, att man håller ihop trots brister och svårigheter. Man löser det tillsammans. Svårigheterna tar man sig an gemensamt och bristerna får man påtala för varandra och kompromissa sig fram.

En av mina brister just nu är all rost jag släpar hem. Och maken hjälper till att bära och släpa. Han förstår inte alls hur det ska bli och kan säkert ibland tycka att jag är galen. Men han följer med och bär och släpar utan att misströsta ett dugg. Som igår. Jag har alltid ögonen öppna för något att plantera i. Gärna sådant som kan stå ute året runt. Jag fick syn på en gammal vattenvärmare, som jag gav ett bud på och vann.

Perfekt att plantera i. Vad vet jag inte än.

Den är inget konstigt med. Maken kan se vad jag ser. Den var också helt rimlig att frakta. Jag hade kunnat få i den i bilen själv. Inte orimligt tung. Om man är två så lyfter man den med lätthet. Ensam lite mindre lätt men man klarar det. Det som maken var fundersam över var malen.

Jag hade berättat att jag också (råkat) lägga ett bud på en mal av samma säljare. Den var jättefin på bilden. Dock så stod det inget om storlek eller annat om malen. Bara att det var en mal. Jag vann det budet också. 110 kr. Inga stora summor. Igår var det dags att hämta dessa vinster. Jag frågade om det behövdes släpkärra eller om det rymdes i bilen. Jag visste ju inga mått. Svaret var att nja, om säten gick att fällas så kanske. Men släpkärra var nog att föredra.

Vi tog släpkärran och åkte. Inget konstigt alls med något förrän vi kom dit. Jag hade också fått ett meddelande på vägen att den (malen) var tung som fasiken. Maken var inte orolig ännu. Jättetrevliga säljare, som ville få mer plats i sin ladugård. Mycket smart att sälja istället för att slänga. Nu får vi se vad jag har köpt. Jag känner på vikten och meddelar maken att han kommer få ljumskbråck och ryggskott och alla andra besvär som kan tänkas kan. Den var mer än fasiken så tung.

Den lyftes ingenstans. Den vickades fram. Den vickades upp på släpet och den asades på plats av tre personer. Vi fick tacksamt hjälp av säljarna att få upp den på släpkärran. Jag kan säga att hade vi åkt utan släpkärra så hade vi åkte hem utan en mal. Nu är en mal här hemma. Minstingen var hemma och hjälpte oss av med den från kärran. han undrade varför vi hade surrat fast den på kärran. För den skulle ju inte direkt hoppa av. Nej, men den hade tagit sönder gallerväggarna med vikten när den vickat runt på släpet.

Nu är den hemma. Maken fick inget ryggskott och inget ljumskbråck. Däremot så tog han emot med knät och fick antagligen ett blåmärke. Han har inte klagat en gång. När den stod på plats så talade han om att nu står den där den står. Och jag svarade att det gör den till vi ska lägga stenplattor där. Jag fick inget svar tillbaka. Eventuellt får jag flytta den själv. Han såg dock hur fint det kunde bli med blommor i när den vl var hemma. Innan det var jag nog bara galen och han hängde på. Han möjliggör min galenskap. Vilket är kärlek.

En trött make med malen på plats.

Nu får jag låta växter bo i krukor istället för ett växthus på platsen. Det kommer bli fantastiskt bra. Och en magnolia nedgrävd någonstans i lä. (Säg inte det till maken men där malen står nu skulle vara bästa läget för magnolian.) Jag behöver inte hitta platsen till magnolian förrän till våren när den kommer. Då vet jag det bästa läget för den.

Någon gång i veckan så ska jag hitta orken för att plantera något i mina nya fynd. Maken vill ha något som hänger ner på malen men också något som sticker upp. Eftersom han hjälper till och bara hänger på mina upptåg så ska jag lyssna på honom och hitta något bra att ha i som blir fint på både höjden och hängandes.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

En fin dag igår trots ihållande regn

Regn kan vara mysigt. När man inte behöver vara ute i det i dåliga kläder. Då är det mindre mysigt. Om man ska vara ute i regnet i dåliga kläder men det ändå kan vara mysigt är när man får komma in och värma sig. Med ett varmt bad eller dusch. Eller nya torra kläder och en tjock filt med varm dryck. Te skulle jag nog välja eller varm choklad. Nej, te skulle det bli. Varm choklad fördrar jag på vintern.

Igår var det inomhus som gjorde att regnet ändå var helt okej. Vi hade Afternoon Tea med besök från vänner som vi inte sett under hela pandemin. Det var väldigt mysigt. Det är en del att gå igenom när det är så länge sedan man sågs. Jag får nästan lite dåligt samvete över hur lite jag har hört av mig till mina vänner i allmänhet under pandemin. Det är svårt att ändra på det som varit. Därför återgår jag till alla godsaker som vi smaskade på igår. Fördelen med buffé är att man kan ta av det man tycker om. Vilket vi alla gjorde.

Tre sorters mackor. De var populära hos alla utom en sort av en av oss. Rostbiff med dijonsenap. Jag kanske hade lite mycket dijon på för någon ur sällskapet. Mackorna var en hit. Alla kanter var borta. Olika storlekar eller form för att särskilja dem åt. Populärast var nog äggmackan. Äggröra med gräslök. Sist var nog gurksmörgåsen. Men det ska tydligen alltid finnas. Den var också väldigt god. Så inget ont om den. Bara försiktig i smaken.

Ägg- och gurkmackan.

Kakfronten kan jag inte ge något utlåtande från alla för alla kakorna smakades inte av alla. Men Sverigekakan fick för mycket citron. Receptet var från Fredriks fika. Jag tyckte att det lät gott med citronsmak eftersom det är väldigt mastigt med många kakor och många andra saker innan kakorna. Det kan bli toppenmen mindre citron än vad receptet säger helt enkelt. Sedan var det spridda skurar på topplistan. Kanske att pannacotta var högst upp för att den åt alla av.

Högst upp på listan är ändå sconesen. De blev bra dessutom. ag valde bort clotted cream för att prioritera i ordningslistan. Men nästa gång får det finnas med till förmån mot något annat. Det är väldigt gott med det. Som en blandning av vispad grädde och smör är min närmsta beskrivning. Scones är gott och uppskattat även med bara grädde och sylt.

Jordgubbssylt och grädde till sconesen.

Det blev en väldigt god Afternoon Tea. Vi vara alla mätta och glad efteråt. Trots alla godsaker så kunde vi äta godis efter middagen senare på kvällen. Mamma undrade alltid hur jag kunde orka efterrätt efter att jag ätit så mycket mat till middag? När jag själv hade talat om hur mätt jag var. Mitt svar vara alltid detsamma, jag har en mage för mat och en mage för efterrätt. I vuxen ålder så börjar magarna med förrätt. Jag har fler magar än vad kor har. Jag tycker om väldigt mycket, ofta och gärna.

Svårt att få en bra bild på ett dignande bord.
Från andra hållet.

Det blev ingen promenad efter maten. Det fanns det ingen lust med för att det regnade. Vi hade nog annars alla mått bra av det, eller en tupplur. Inget av det blev det. Tuppluren valdes bort för att nyttja tiden innan det var hemgång för gästerna. Hade det inte regnat så hade vi suttit på altanen och myst. Det hade också varit väldigt bra men på ett annat sätt. Jag är tacksam för att jag bor i landet jag bor. Jag är tacksam för alla möjligheter jag har med tak över huvudet. Så jag kan njuta i regnet.

Idag ska jag njuta utomhus. Förhoppningsvis utan regn. Men om det regnar så har jag bra kläder så det blir bra det med.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Städdag

Idag har jag inte så mycket att berätta. Igår var en sk*ttråkig dag. Det regnade i stort sett hela dagen. Jag började med att gulla med fruktträden som planterats. Jag har löst en hel del nyckelfrågor. Ingen gåta, alltså nycklar. Jag har rett ut hur, vem och hur många som ska ha nycklar. Typ och lite till.

Sedan är fredag den förha**liga städdagen. Igår slapp jag inte undan som jag gjort många andra fredagar. Jag har sluppit undan för att maken inte vill städa på en annan dag och jag har varit upptagen med arbete. Hur som helst igår fans inget arbete att skylla på när det var städdags. Det var bara att göra, men det är SÅÅÅÅÅÅÅÅÅ jobbigt. Tycker inte om att städa (om någon missat det).

Jag förstår att det inte är så roligt att läsa om heller. Så därför har jag inte att berätta. Vi har roligt tillsammans. Minstingen är hemma igen och jag har någon att dela fnisset med när maken gör roliga saker. Som när han pratar om vad vi ska äta nästa mål under tiden vi äter. Händer i stort sätt varje måltid, ändå lika roande varje gång.

Idag ska vi äta Afternoon tea. Mycket roligare än att städa. Jag har bakat i veckan och idag ska mackor och scones göras. Det kommer bli mycket gott både för magen och själen. Imorgon har jag antagligen mer kul att berätta. Och kanske bilder. Dagens bilder är på olika dörrar med fel lås. Som kräver en miljard nycklar för att kunna komma in där man ska. Jag ska lära mig att kolla på bilderna om de har blivit bra också. Man kan bara bli bättre.

Denna bilden är lite svår att se vid det är för lås på. Vilket var syftet.

Jag vill bli bättre på mycket. Som tur är så är jag bra på väldigt mycket redan. Allt går att förbättra men vissa saker behöver förbättras mer än andra. Det är ju heller inte så svårt att kolla bilden innan man stänger av kameran och går. Kanske högmodet som gör det, att jag är så bra att jag inte behöver kontrollera? Dörren finns kvar så ny bild går att ordna. En annan dag.

Njut av lördagen. Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Nu är hantverkarna klara i köket

Tror jag. Elementet har nu officiellt tagit nästan ett år innan det har gått från beställning till att det är fungerande och på plats. Det är inte helt sant. Men det har gått ett år sedan rörmokaren var här och vi pratade elementalternativ. Eftersom vi tog bort ett långt som gick under fönstret. Nu har vi köksbänk istället.

Nu har den sista installationen gjorts. Jag är dock inte helt säker på det. Det näst senaste som hände var att elementet kom med fel ventilpaket. Det kom ett med en spak. En ventil som inte har termostat. Det är av eller på i olika lägen. Du måste alltså hitta ett läge där den ger tillräckligt lite eller mycket värme. Det kan vara bra om man vill ha värme från elementet fast det är varmt i köket.

Denna kom med elementet.

Men vi vill inte ha värme från elementet om det inte behövs. Därför valde vi en ventil med termostat. Så sköter den sig själv. Om det skulle vara så att man vill ha öppet altandörren på vinter utan att elementet får fnatt så kan man ju bara vrida ner det till noll. Nu har rätt ventil satt fast med termostat. Som dessutom inte täcker upp hela knappen till kökslamporna.

Denna var det som beställdes från början och som nu har kommit.

Nu till tveksamheten. Elementet har idag varit varmt hela dagen igår. Det kan vara rimligt när det är 14 grader ute och regnar. Vilket det var igår. Det är inte lika rimligt när jag har bakat samt rengjort en av ugnarna med pyroteknik på 500 grader i fyra timmar. Det var varmt i köket med två ugnar igång kan jag meddela. Ändå gick elementet.

Övriga element i vardagsrummet och köket gick inte. Så nu är frågan, fungerar termostaten? Det kan vara så att vi bara inte fattat hur vi ska snurra den. Den är ju mer design än användarvänlig så det är inte helt orimligt.

Det är skönt om det faktiskt är så att vi inte ska ha hem hantverkare igen för att göra något i köket. Jag är glad för alla som varit här men jag är mer glad att de inte ska komma mer. Om nu så är fallet. Jag gissar att det kommer bli ett besök till för att utreda om det är fel eller inte.

För det senaste som hände innan detta besöket var att jag fick mejl om att ni finns rätt ventilpaket på plats. Vi bestämde tid och senare samma dag fick jag ett mejl som satt att något var fel med den de fått hem så vi fick skjuta på det. (IGEN). Det är rätt enligt bilden men frågan är om den fungerar som den ska? Men fint är det. Och varmt.

Vårt varma element.

Hellre varmt än kallt. Jag som alltid fryser är inte ledsen över att vi äntligen har ett varmt element på plats. Ett steg i taget så blir det bra. Nu har vi värme. Vi får se om vi också får reglerad värme.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Att bli gravid

Är meningen med livet att bli gravid? Alla arters syfte är att reproducera sig. Eller? Det är många genom tiderna som grubblat över meningen med livet. Jag grubblar mer kring hur livet blir till. Varför kan männen göra barn hur länge som helst när kvinnan inte kan bli gravid efter 50-års åldern.

Eller snarare varför kan kvinnan bli gravid ända till 50-års åldern? För att bli gravid behövs två delar. En från kvinnan och en från mannen. Kvinnans del kommer bara en gång i månaden och det blir också en rest av den om den inte används. Det blir en rest från mannen också. Men inte utan att den framkallas. Mannen har ingen rest som ska ut i en vecka en gång i månaden.

Kvinnan har mens även om hon inte är fertil. Mannen har spermier även om han inte är fertil. Varför? Sådant grubblar jag över. Den viktigast frågan är väl ändå åldern? Vad är det som gör att kvinnan kan få barn så länge? För det är länge om man tänker på medellivslängden på medeltiden. Den var 35 år. Det innebär att många barn bliv föräldralösa i tidig ålder. Man fick säkert barn tidigt också. Är det därför kvinnan kan få barn så länge?

För att kunna reproducera sig så länge som möjligt så att arten inte dör ut? Kvinnan på medeltiden kunde alltså få barn hela sin livslängd. Precis som mannen idag. Då kommer frågan varför kan mannen fortfarande få barn tills han dör men inte kvinnan? Vad är det som gör att mannen är mer lämpad att få barn vid passerad 50-års ålder men inte kvinnan?

Eller är det så enkelt att det är mannen som är ute och jagar medan kvinnan vaktar elden och barnen? Jag har svårt att få det att gå ihop. Kvinnan har mens och blir fertil ungefär i samma ålder som mannen blir könsmogen och fertil. Varför pågår inte fertiliteten lika länge?

Nu är det inte så att jag önskar att få ha mens längre än nödvändigt. Det är inget kul att inte kunna känna sig bekväm i alla situationer för att man blöder. Sova är nog värst. Att ligga ner och vara orolig över att det kommer i sängen. Då kommer det överallt. Det blir en större process att rengöra sängen, täcket och lakan än att tvätta trosor och byxor eller vad man nu har på sig. Sedan är det mindre roligt att vara ute bland folk och det just då blöder igenom. Mer pinsamt men enklare att rengöra.

Mannen har säkert också problem som är svåra att veta om som kvinna. Det är dock lite konstigt i vad som behövs för att vi ska bli gravida. Varför är det så olika? Varför har inte mannen också en restprodukt kontinuerligt om spermierna inte används? För om det beror på att vi ska reproducera oss och bli gravida oavsett omständigheter så borde ju kvinnan kunna bli gravid alltid? Eller blir det för många barn då?

Men då kunde det ju varit så att mannen inte heller kan få barn efter 50-års åldern. Då skulle det ju jämna ut oddsen för att det skulle bli för många barn. Det kan inte vara att den manliga genen som är starkast ska överleva och därför kan få barn så länge. Det behövs två för att bli gravida, då skulle det vara lika viktigt att kvinnans starkaste gener överlever också. Ergo kvinnan kan få barn hela sitt liv även på 2000-talet inte bara på 1300-talet.

Är det någon som har ett bra svar till mig? Att bli gravid är något som krävs två. Det är dock inte lika mellan de två parterna. När det väl är att satt ett frö så ska kvinnan bära det i nio månader. Med stora risker för sitt liv. Faktiskt även på 2000-talet.

Sådant kan jag grubbla över kring livets mening, är det att bli gravid?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Datorer

En dator tillhör idag standard i ett hem. Eller det är inte helt rätt. En dator förväntas att finnas som standard iv varje hem. Ungefär som att alla förväntar sig att micro finns i varje hem. Det är liksom självklart. Alla har dock inte en dator, eller smartphone som man kan identifiera sig digitalt. Eller andra nödvändiga saker.

Jag har en dator och en smartphone. Jag använder dessa massor. Till allt möjligt. Som nu för att blogga. Men för annat viktigt också. Bankärenden, handling (mer under pandemin) alla digitala möten, jag skulle kunna fortsätta med allt man gör vid datorn. Det är inte bara viktiga saker som görs via den. Det är också att dokumentera saker, spara bilder, eller bara skriva ett brev, ett fysiskt sådant som skrivs ut eller e-post.

Idag gör vi så mycket med det digitala så vi tänker inte ens på det. Vi tänder mycket av vår belysning i huset med telefonen. Via en app. Vi gör som sagt en massa saker som kan ställa till det när enheten går sönder. Om man då inte har lyxen att ha en andra enhet så kan du vara helt borta från allt. Du kan inte boka en läkartid eller kontakta din läkare för att ditt bankid inte fungerar. Strulet med att ordna upp det kan bli väldigt frustrerande.

Jag har alltid använt olika märken av datorer. Alla har haft windows som operativsystem. Jag var väldigt nöjd med det. Flera av mina vänner använde Macbook med IOS. Det var två helt olika världar. Jag hade inte råd och var inte beredd att prioritera den kostnaden av dator och det viktigaste, jag var nöjd i min windows-värld.

Sedan utvecklades tekniken. Jag utvecklades väl lite med den och var inte så rädd. Maken skaffade en Apple-telefon. Jag motsatte mig det. Det dröjde några år innan jag kom in till den telefonen. Anledningen till att jag ändrade mig var att jag skaffat en Apple-dator. Om jag då skaffade telefonen så skulle de kunna ”prata” med varandra. Under iPhones liv så har jag haft tre olika modeller. Den jag har nu är inne på sitt tredje år. Jag är ganska tuff mot mina telefoner också.

Den första jag hade fick en hamburgare tryckt i sig. Det kan bli så om man äter samtidigt som man pratar i telefon OCH sitter i passagerarsätet på stenlagd gata. Då kan det hända att hamburgaren trycks in i telefonen som lämnar kvar majonäs i så ingen hör vad jag säger. Med headset till så gick det ett tag efter det missödet också. Den var då fyra år, när jag dödade mikrofonen.

Jag skulle aldrig gå ”tillbaka” till en windows-baserad dator igen. Även om det blivit enklare att gå emellan de olika världarna idag. Enligt mig för att windows har ändrat många av sina funktioner så de liknar MacOS. Det jag vill komma med detta långa blogginlägg är att det är svårt att vara utan en dator. Jag har en dator på uppdrag som är en pc med windows. Den har bestämt sig att sluta fungera. Den talar om att den inte får tag på servrarna. Den talar om att jag ska logga in men låter mig inte göra det.

Om jag använder min privata (Macbook) så går det utmärkt att logga in. Min Mac är från 2013. Den har fortfarande fungerande batteri. Jag kan ha den en hel dag utan att ladda den. Även om jag skulle streama för digitala möten. Jag sa att den var från 2013? Det är anledningen till att jag väljer Apple framför andra tillverkare av datorer. Om jag betalar mer i början på loppet så gör jag det inte i slutändan. Med kapaciteten med min dator och hur mycket den kan jämfört med den mycket nyare pc:n som jag har tillgång till, det går inte ens att jämföra.

Min dator kommer så klart också ge upp om livet. Men inte än. Med tanke på att jag inte sitter framför datorn på heltid så kommer jag hålla liv i den länge till. Pc.n den kommer inte att ha något liv så länge till. Den tar nästan en kvart på sig att starta och när den är igång, då fungerar den inte.

Jag är glad för att jag har lyxen att ha flera enheter. Så att jag både kan strunta i pc:n och sköta mina uppdrag via min egna dator. Samt om något skulle hända med den så skulle jag kunna lösa det via telefonen. Jag skulle inte stå helt utan för att ha ett fungerande liv.

För utan någon digital tillgång så är det svårt att ha ett fungerande liv. Jag har haft flera läkarbesök via videomöte. Svårt utan dator eller någon teknik. Du kan inte ringa någonstans idag utan att bekräfta vem du är med bankid. Nu har tack och lov många infört att man kan välja att ärendet inte är för en själv. Då finns det åtminstone en möjlighet att man kan få prata med en verklig människa som kan hjälpa en med hur man gör om man inte har bankid.

Det var många saker som allt handlar om strulet med att inte ha en fungerande dator eller annan digital enhet. När jag skilde mig så prioriterade jag ingen dator alls. Jag hade inte råd med det helt enkelt. Min bror löste en billigt åt mig efter en tid. Men då gjordes inte allt genom tekniken som det görs idag. Då försökte jag få tag på makens nummer genom att ringa nummerupplysningen. Att söka på internet var inte alls som det är nu. Det tog flera månader innan jag lyckades.

Allt går MEN så mycket enklare det är när man kan göra det med teknikens hjälp. Som att tända lamporna genom att sätta timer i appen på telefonen. Inget surrande när timern tickar fram i vägguttaget. Ingen nödvändighet men bra, enkelt och lyxigt när lamporna tänds efter ett astrour. Inget ändrande på tiden efter att hösten gör det mörkare och mörkare. Det går på automatik.

SÅ länge det fungerar, för när det inte gör det, då är det nästan omöjligt att fungera. Som sagt standarden förväntas vara att du är digital. Du kan ha hemnyckeln i mobilen. Svårt att ha ett sådant system om du inte har en mobil.

Jag är tacksam och glad för att min digitala värld fungerar. Upplever du tekniken och det digitala som ett hinder eller hjälp?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Tvättäkta färg

Träden kom ner i marken och gungorna med. Tre personer, en traktor och en grävmaskin så var vi klara på en halv dag. Det hade tagit lite längre tid med handgrävning och att bära allt. Nu var det jobbiga att vattna. För det var med hink. Slangen är inte så lång att den räcker till hela tomten. Inte ens halva tomten. Inte ens hälften av hälften. En stor tomt helt enkelt.

Gungorna nere i marken. Provgungade utan att röra sig.

Sedan var det vila resten av dagen. Med att gå till frisören. Nu är det tre månader och en halv månad sedan jag var senast. På tiden kan man tycka. Jag har haft grått, blont och sedan blonda slingor de senaste två åren. Lite lila emellan som försvinner och blir blont igen. Färgen som jag tyckte om men inte mamma.

Nu har jag en ny färg. Jag orkar inte riktigt att ta hand om färgat hår. Jag skulle gärna ha rött igen. Fast det kräver färgbomber och mer tid att ta hand om helt enkelt. Jag har inte riktigt orken för det (än). Min fantastiska frisör Victoria på Duohår hörde att jag var sugen så hon testade mig lite. Jag sa att hon fick bestämma åt mig. Ganska skönt att låta någon annan bestämma. Det bli till slut ett gemensamt beslut.

Koppar som bleks med varje tvätt.

Koppar som ska blekas för varje gång det tvättas. Om mamma hade sett detta så hade hon bara sagt att du menar som den gången du kom hem och jag hörde vem det var i hallen, men inte kände igen när jag såg huvudet komma uppför trappan. Jag var i tonåren någonstans och hade färgat håret hemma hos en kompis.

Jag svarade mamma då att det är ingen fara det kommer att tvättas ur med tre tvättar. Den gången blev det ingen urtvättning av färgen. Det klipptes bort successivt. Denna gången har jag inte gjort det själv hemma hos en kompis i hennes badrum. Denna gången är det en frisör som vet vad hon håller på med. Oavsett så är jag väldigt nöjd. Om det sitter i så blir jag inte missnöjd.

Färg har en benägenhet att sitta bra i mitt hår. Därför det är så jobbigt att hålla efter. Det blir en sådan ful utväxt. Därför denna tvätta ur-färg. Då kan jag ha lite extra roligt men som inte blir en ful utväxt. Mer slingeffekten efter ett tag. Men vi får se helt enkelt. Om mamma en än gång kunde sagt: Tre tvättar? Det tror jag inte på.

Idag känner kroppen av gårdagen. Idag börjar vi långsamt. Sedan blir det utedag igen, fast på eftermiddagen idag. Nu en lugn morgon med långsam start. Om jag har tur några timmar till sömn innan dagen drar igång.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Hitta en ”silver lining”

Jag har inget bättre ord en ”silver lining” på engelska för vad jag menar. Det skulle kunna översättas till guldkant men det är fel. Det jag är ute efter är att jag hittar något bra med det som inte är så bra. Har du något bra förslag på svenska? Jag menar inte optimistisk.

Det jag pratar om, är att jag har hittat en plats för magnolian som jag har beställt. Den kommer i vår. Allt är slut. För alla håller tydligen på i sina trädgårdar. Vilket är bra för klimatet så att det är mindre bra för min gör inget. Jag kan vänta till våren kommer.

Hur som helst, jag beställde en magnolia tidigt i somras. För att alla var slut. Jag hade förhoppning om att den kunde komma till hösten. Men så blev det inte. Det blir till våren. Grejen är att jag inte visste riktigt vart den skulle planteras. Den behöver stå i skyddat läge från vind. Den behöver sol men också skugga. Jag har hittat platsen.

Att jag skulle ha en magnolia är för att mamma ska vara med här hemma. Det har jag skrivit om tidigare. Det kan du läsa om här; https://josefinsdagbok.se/maken-tog-mig-pa-utflykt/. Så att jag inte visste var spelade ingen roll. Det skulle lösa sig, en magnolia ska det finnas i trädgården. Nu kommer ”silver liningen”. Platsen blir där växthuset skulle vara.

Där till höger i hörnet. Där är platsen för magnolian.

Det blir alltså inte bygglov för ett växthus. Då får man hitta andra lösningar och en magnolia i hörnet med stensättning runt om kommer bli perfekt. Ett bord och några stolar. Eller en soffa. Och en magnolia. Det kommer bli bra. Vi får se om magnolian kommer i jorden före stensättningen. Det får tiden utvisa.

Jag är nöjd över platsen. Den kommer få sol, skugga och vindskydd. Eftersom staketet är i vinkel i hörnet så blir det bra vindskydd. Det jag kommer att få göra är att skydda knopparna mot vårens starka strålar. Annars är platsen den absolut bästa. Jag är mycket nöjd med det.

Nu är bara frågan hur jag ska lösa det för mina växter som behöver vinterförvaras. Planen var ju att plantera olivträdet i hörnet, inne i växthuset, där magnolian nu ska hamna. Att köra olivträdet till förrådet varje vinter är inte ett alternativ. Det kommer bli för stort att flytta på hela tiden. Snart så kommer lösningen.

Idag ska jag plantera sju fruktträd/buskar. Det ska bli kul. Jag ska inte gräva hålen själv eller förhand. Ännu bättre. Nästa år kommer det finnas gula plommon, röda plommon, fläder rosa och vit, päronträd, aronia samt ett äppelträd med fyra olika röda äpplen. Inte i vår lilla trädgård. En mycket större. Där den biologiska mångfalden också prioriteras.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Makens död fortsätter

Igår så var det ljuvligt väder. Växterna ville ha vatten och annan omsorg. Jag bad maken börja vattna när jag kollade över ägorna. Jag plockar bland annat blåbär och björnbär. Binder upp någon gänglig ranka. Det är inte så länge jag behöver ge omsorg. När jag kommer tillbaka från baksidan så är maken borta och uppfarten helt blöt.

Jag undrar varför han haft på vattnet mellan häcken och rabatten på uppfarten? Konstigt mönster också? Jag struntar i det och går in med skörden.

När jag kommer ut igen så har maken letat efter mig. Han hade varit nära döden IGEN. En geting var ute efter honom. Eftersom han (vilket inte var en geting) blev stungen för några veckor sedan så är han väldigt rädd nu. Han började med att vifta med handen men den var envis så han skulle spruta bort den med vattenslangen. Det gick så där. Han fick lämna platsen. Getingen var efter honom. För att döda.

Om du blir stungen av en geting första gången så kan du aldrig få en allergisk reaktion. Detta har jag talat om betryggande varje år för maken som aldrig blivit stungen i sitt liv. Tills för några veckor sedan (not). Nu kommer alltså maken dö av en allergisk chock nästa gång han blir stungen.

Jag skrattar gott åt när han berättar historien. Maken såg också hur de nyinflyttade grannarna såg hans vattenshow och getingjakt med skratt från andra sidan vägen. Kan ha varit lika stor anledning för maken till att lämna platsen som att geting inte gav sig.

Framåt eftermiddagen (när JAG vattnat allt i trädgården) så bestämmer vi oss för att njuta av solen på altanen. Även maken. Dock kan han inte ha någon dricka med sig, för getingarna.

Vem tror ni de, getingarna, är intresserade av? Maken så klart. Han har solhatt på sig. Han viftar och fäktar. Flugorna är också getingar. Han hoppar upp och ner i stolen. Han kommer ju DÖ om han blir stungen. Hans hals kommer svullna igen och han kommer att kvävas.

Vid ett av tillfällena när han har flugit upp och kastat sig bort från en geting (med tjut naturligtvis) så kastar han sin hatt på den. Den landar in under bordet på altanen och jag säger, vad bra nu har du en spindel i hatten istället. Maken tar upp den och tjuter högt samtidigt som han kastar iväg hatten igen. Han har sett den lilla dragkedjan på hatten och trodde det var en spindel. Han får (så klart) nästan en hjärtinfarkt. Jag skrattar så jag inte kan säga något. Då börjar han också skratta och inser hur roligt det har sett ut. Det dröjer dock ett tag innan pulsen sjunker på honom.

Solhatten och getingracket

Ja, så kan det gå när maken ska fortsätta att dö. Frågan är bara när (snarare om) getingarna lyckas ta honom. Konstigt nog vill inte getingarna döda mig. Jag har ändå blivit stungen tre fyra gånger i mitt liv. Jag satt på samma plats lugnt och skönt en meter från de dödliga getingarna som försökte ta maken.

Det blev ingen middag ute. Det blev dock grillat som vi åt inne. Vid grillen så var maken fredad från getingarna. Han trodde det var för att han inte hade solhatten på sig då. Jag berättade inte att han inte hade solhatten på när han hade vattenlek med getingen på uppfarten. Däremot så mumlade jag något om att getingar inte tycker om rök så mycket. Gott blev det hur som helst. Avslutat med paj. Delvis av blåbären och björnbären som skördades tidigare under dagen.

Grillad kyckling och majs med pesto gjord på persilja, sesamfrön och luftlök.
Bärpaj på det med vaniljsås.

En fin dag som alla överlevde. Även getingarna. Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.