Månad: augusti 2021

Vi behöver en dörr. Vi har byggt förråd i anslutningen till carporten. Förrådet behöver en dörr. Så vi kan förvara saker där ute. Just nu så är det mammas bord och en del krukor. Typ. Lite trädgårdsredskap också. Men inget av värde.

Vi kommer kanske aldrig förvara värdefulla saker där men för att förvara något alls så borde vi ha en dörr. Nu är det oss-skivor som skruvas fast i regeln. Det är lika jobbigt för oss att komma in som för tjuven. Eller, lite jobbigare för en eventuellt tjuv. För tjuven har antagligen ingen skruvdragare på sig. Eller en skruvmejsel. Som tur är ser tjuven över dessa skivor och kan inse att det inte är värt besväret.

Men katterna håller sig borta. Vilket kanske har varit det huvudsakliga syftet. Skruven är för att det inte ska ramla in. Jag vill ha en dörr för att kunna börja pack ut saker som nu står inne. Många av sakerna kan inte stå fuktigt. Därför är det bra med en dörr. Så att vi kan ha på värme och inte släppa in fukten hela tiden.

Hålet är drygt 140 cm. Det är över 250 cm högt. Maken har hela tiden tänkt att han ska bygga en dörr. Det är jag som letar annan dörr. Jag tänker att det skulle vara enklare med handtag och lås mot hasp och hänglås. Men som läget är nu är det egen dörr som gäller.

Om jag skulle köpa bara en vanlig dörr så kan vi komma undan med kanske tiotusen kronor. Då är det en dörr som är normalbred. Typ nittio centimeter. Kanske en meter bred. Men när det är ett förråd så vore det bra att kunna ha bredare öppning. Alla utemöbler står i förrådet. De är lättare att ta in och ut genom en större öppning än en meter.

Alla dörrar som vi har begärt offert på har legat över trettiofemtusen kronor. Den sista skulle kosta femtioentusen kronor, Det är väldigt mycket pengar. Då är det dörrar som är en meter och fyrtio centimeter. Pardörr. Det är ett överljus för att ha ett fönster i förrådet. Om det kostar över tiotusen kronor så kan det gå bort.

Är det någon som kan något om dörrar som kan hjälpa mig? Jag vill inte gärna beställa en dörr från Kina. Det borde finnas en dörr som görs i Sverige men inte kostar som en begagnad bil. Det är kanske jag som är ute och cyklar. Det kanske inte är dyrt med 30-50 tusen för en dörr?

Ska jag låta maken bygga en dörr? Eller ska jag fortsätta leta tills jag hittar en dörr vi har råd med? Hjälp mig någon, snälla! Hoppas att du kan hjälpa mig. Om inte så är jag ändå glad att du läser min blogg. Maken kommer att bygga en jättefin dörr om det är där vi hamnar. Då är jag glad att jag kan få vis den här och att någon ser det han gjort. Tack för att du läser!

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Det är länge kvar tills han fyller år. Men i helgen så började firandet. Han fyller inte ens jämt. Han säger att han drar på sextio men det är en bit kvar. Och när jag sa häromdagen att han var femtiotre så blev han inte så glad på mig. För han är ju minsann inte så gammal.

Han är rolig min make. Extra roligt när han uppskattas även av andra. För det var inte jag som stretade firande nu. Det var min bror och hans sambo.

Vid ett av tillfällena som de var här och hälsade på så var maken sitt vanliga jag. Det var en helg. En helg innan storhelg. Maken hör sopbilen. Och far upp som en surikat och undrar vad det är? Det är ju söndag, det kan inte vara sopbilen. Men det är ju det. På under tio sekunder så har han hört, insett och börjat tömma kökssoporna för att springa ut med dessa.

Hela detta scenario var väldigt roligt. Som vanligt med maken. Övriga i sällskapet tyckte också detta var väldigt roligt. För mig som är gift med honom så har jag upplevt många av dessa ögonblick. Mina barn likaså. Vi har väldigt roligt åt våran surikat. Även surikaten har roligt åt det.

Min svägerska skickade ett meddelande för en tid sedan och frågade när han fyllde år. För hon hade hittat en så roliga sak som hon och min bror tyckte skulle passa maken. Hon frågade om han skulle förstå innebörden av presenten. Och en länk på vad det var. Jag svarade att han skulle förstå och skratta åt det.

Det var med stor spänning som vi såg på när maken med stora ögon skulle öppna paketet. Han kunde inte förstå varför han fick en present nu. Så långt innan han fyller. (Han fyller i oktober.) Men när han öppnat så förstod han. Han förstod och sträckte på halsen och undrade vad som hände på gatan.

Vi skrattade gott åt allt som han gör surikaten. Han var snabb med att låta surikaterna flytta in på övervåningen. Där står de nu och spanar när han inte kan. Och när han jobbar så har han sällskap i spanandet.

Det är härligt när man kan skratta åt och med varandra. Som maken som får whiplash varje kväll fast han inte är trött. Han skrattar mer än mig. Jag hoppas nacken håller. Jag kanske får sätta ner en fåtölj med hög rygg så det finns något som tar emot nacken. Eller ha något eller någon som gör suspekta ljud på utsidan så att surikaten vaknar.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Ibland går det som man tänkt sig men ändå inte. Jag har min terapi i trädgården. Trots den lilla ytan jag har så hittar jag nya ställen är göra saker med. Jag har länge velat ha lavendel. De måste stå i sol. Gärna mycket sol. Jag har inte någon bra plats för det.

När jag då frågade om vad jag kunde stoppa i krukan där mammas klematis hade dött så blev förslaget en lavendel. Jag frågade om något helt annat. Agapantus. Den skulle inte trivas där tydligen. Men lavendel skulle det. Klart att jag då köpte en lavendel för att stoppa i krukan.

När jag väl gjort det och fått hem den så inser jag att nu på hösten så är det inte riktigt tillräckligt med sol på platsen. Så den fick flytta till en solig plats. Den får flytta tillbaka när det är kallt, för att få lite skydd. Nu står den vid brevlådan som har sol nästan hela dagen.

Det kan också vara så att jag ”råkat” impulsköpa ett olivträd. Kan hänt att jag gjort det. Men om jag ändå måste ordna vinterförvaring åt olivträdet jag redan fått så kan jag väl ordna lite till. Då kan det vara så att jag också fick syn på ett limeträd som kanske fick följa med hem.

Agapantusen kunde jag heller inte släppa. Så efter lite research så kom jag fram till att jag behöver en agapantus. Som också behöver vinterförvaras. Efter lite rådfrågande på favoritbutiken Växtkraft så fick jag tipset om att plantera den i en plastkruka i kopparkitteln. Agapantusen vill ha det trångt om rötterna. Nu har den det fast i en stor kittel.

Sedan fick fjärilarna något också. När det finns massa nyinkomna blommor i butiken så fick några följa med hem. Och om det ska vara så att man testar om man är så duktig som man börjar tro, att man kan övervintra blommor (trots att alla dog denna vintern), så är det smart att köpa det man trånar efter när det är halva priset.

Olivträdet, limeträdet och agapantusen var det halva priset på. Det får man väl ändå säga är rimligt att gör impulsköp på? Jag är nöjd. Insekterna är nöjda. Jag hoppas att växterna är nöjda. Temyntan som är till fjärilarna, bina och humlorna, vill ha det ganska ljust. Jag tror att det är det på platsen den fått nu. Nu håller jag tummarna för att allt kommer att gå som jag tänker att det ska.

Ja, så kan det gå när haspen inte sitter på. Nu är plånboken tom så haspen är på för ett bra tag framöver.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Alla människor är olika. Vi är alla unika. Det är tur. Det är tur att vi inte alla gör samma sak. Det är tur att vi alla inte tycker om likadan saker. Det är tur att vi har olika åsikter. Det är tur att vi inte ser likadan ut. Det är väldigt mycket tur på många plan.

Det är tur att olikheter kan mötas i likheter. Maken och jag är väldigt lika men också VÄLDIGT olika. Maken och jag är båda ensamvargar. Jag har skrivit om det innan. Vi tycker om vårt egna sällskap och behöver också få vara ensamma. Allt för att hinna med och samla ihop all information som tagit in under tid.

Vi är olika i hur mycket eller vad det är som gör att vi behöver ensamtiden. Jag kunde (när jag var frisk och sov) ha massor av olika saker på gång samtidigt och ändå kunna fungera så under en längre tid. Sedan kunde det bli en dag helt ensam(även med maken är jag ensam) med ett eget projekt, som att cykla eller måla. Cykla gjorde/gör jag med maken, måla gjorde/gör jag ensam.

Maken däremot gör bara en sak i taget. Han kan inte få en inbjudan med kort tidsaspekt och snabbt kunna ställa om fokus. Eller han kan men han mår bäst om han får lite tid på sig. Och som jag sa vi är alla olika vilket innebär att allt är relativt. Kort tidsaspekt för mig kan vara ett dygn medan det kan vara tio minuter för en annan. Maken kan ställa om på tio minuter men kanske är lite Kalle innan han har ställt om.

Vi är olika i våra likheter. Fast vi är också bara olika. Maken är varmblodig och jag (har inget blod) är kallblodig. Jag fryser nästan alltid och maken gör det inte. Han svettas bara han rör sig på sommaren. Det är inte riktigt sant men mot mig så är det sant. Jag svettas också men jag behöver röra på mig betydligt mycket mera.

Jag har därför dubbla täcken. Har haft hela sommaren. Även när det var nästan 35 grader. Jag älskar värmen. Maken däremot fick ett nytt täcke i våras. Han fick ett svalt täcke. Ett täcke som inte är ett täcke enligt mig. Det är tur att vi alla är olika. Det hade blivit dyrt om alla skulle behöva dubbla duntäcken för att kunna sova.

Nu till det väldigt roliga från igår. Vi byter lakan när vi har städdag. Jag brukar vara den som byter lakanen. Mest för att mitt är så krångligt. Igår hjälpte maken till. Han städar alltid toaletterna men pausade det för att hjälpa till med lakanen. (Kan bero på att jag var s…sur för att det var städdag.) När han lagt i sitt täcke så är han så nöjd. Han är så nöjd över vilket fluffigt täcke han har. Jag tittar på honom och undrar om han skämtar. Nej, han skämtar inte. Han är så nöjd över sitt fluffiga täcke.

När du ser bilden, skulle du kalla hans täcke fluffigt? Alltså hans täcke är allt annat än fluffigt. Det är som en pannkaka. Om mitt täcke är som en pannkaka så det dubbla amerikanska pannkakor mot maken svenska platta.

Som sagt, det är tur att vi alla är olika. Det är tur att vi uppskattar olika saker. Det är tur att jag kan få skratta åt min make ibland (väldigt ofta) också väldigt ofta med honom. Det är tur att vi är olika i våra likheter för annars hade vi inte skrattat så mycket tillsammans som vi gör.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Igår var det ljuvligt väder. Som förhöjdes av finfrämmande. Vi har inte haft besök på länge. Om vi inte räknar mina syskon. För de har varit här mer än vanligt sista tiden. Mycket tack vara mamma, så klart. Utöver det så är besöken noll på väldigt länge. Vi har levt i en bubbla. Vi har heller inte åkt iväg för att besöka någon. Så bubblan har varit intakt åt alla håll.

Att då ha ett besök som inte är så väntat blir liksom extra trevligt. Vi satt ute och fikade. Gott fika med extra lyx. Vi fick nybakt focaccia som såg ut som en sommaräng. Egenodlade tomater, zuccini, och örter på. Ingen bild eftersom jag är så dålig på det. Det var väldigt gott. Och det var inte jag som gjorde det. Det kom gästerna med.

Det viktigaste var ändå besöket. Att bara kunna vara i stunden. Det är härligt. Vi satt inte bara på altanen och njöt. Vi hade en genomgång av den fantastiska trädgården också. Den lilla men väl använda. Några blåbär hade hunnit mogna tillräckligt så att vi kunde provsmaka. De fick godkänt. Kommer bli goda att gå och plocka av när man är ute i trädgården. Det kommer inte innebära att det inte blir blåbärsplockning i skogen. Det ena utesluter inte det andra.

Jag har tagit bild på skämshögen, eller skräphögen får den nog heta ändå. Alla växter som hamnar där kommer inte att få stanna kvar där. Men en hel del kommer att få stanna där. Vilket innebär att det är både en skäms och skräphög. Jag får kalla den lite olika efter vilket humör jag är på. Eller vilket humör växterna är på. Kaprifolen kommer hamna på skräphögen om den inte skärper till sig. Än så länge är den i skamvrån.

Igår var som sagt en härlig dag. Med många skratt och mycket gott sällskap. Sällskapet hade förutom gott fika med sig fina blommor. Så idag eller imorgon behöver jag plantera lite. Det var flera fina och roliga palettblad. Limegröna. Den mest limegröna är uppstammad. Det ska bli spännande och se om jag lyckas med.

Tack för besöket och alla gåvor.

Idag blir det städdag. Som vanligt precis lika tråkigt som alla andra gånger. Men först yoga. Mycket trevligare och en god vana.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Det är inte lätt för maken. Igår tog han nummer två av doserna. Nu är han fullvaccinerad. Hoppas jag. Det började redan i förrgår. Han fick påminnelse på sms att hans andra dos skulle komma. Armen började falla av igen. Det är inte lätt att få vaccin.

Så i tisdags började han oror sig över biverkningar som skulle komma. Vi kör hem från tippen, där vi varit och slängt saker. Det var efter lunch och vi hade passerat platsen för vaccinering. Som sker i vår stora ishall. Undermedvetet så kom nog oron igång för han började känna symtom på biverkningar. DAGEN INNAN han fått andra dosen.

Jag skrattar och håller med honom om att det är nog biverkningar från sprutan som du får imorgon. Han fnissar lite och säger att han har ont och känner lite varstans i kroppen hur ont han har. Jag lovade honom att följa med på hans vaccinering. Och sitta i bilen och vänta precis som förra gången. Lite lugnare blev han då.

Igår fortsatte det. Jag hade en ledig dag. Jag skulle ta det lugnt och kunde vara moralisk stöd. När maken bytte om till långbyxor från shorts (det var lite kyligare igår på förmiddagen) när det var dags att åka så hittar han inte sitt skärp. Det hängde inte där det alltid hänger. Han började leta och frågade mig. Jag visste inte vart han gjort av sitt bälte. Efter en stund så lyfter han på tröjan och inser att han redan satt på sig bältet. Precis innan han tog det för att sätta på sig det.

Oron över sprutans alla biverkningar spökade. När vi kom till parkeringen så förslog han att jag skulle åka till min favoritbutik istället för att sitta på parkeringen. Det tog ju så lång tid sist. Jag var inte sen på den idén. Jag hoppar ut för att gå runt och maken går glatt iväg. Så kommer han ihåg vad han ska göra. Han vänder för att säga Hejdå. (Det kanske var sista gången vi sågs.) Han fick en puss också.

Det går jättefort. Jag hinner inte ens tillbaka från butiken innan han är klar. Ingen kö innan. Många avbokningar tydligen för att folk har semester. Det spelar ingen roll maken var klar fort. Han var på väg till favoritbutiken när jag kom. Han kunde gå. Benen satt kvar. Armarna också. Även om han bara hunnit utanför parkeringen. När kvällen passerade så satt alla lemmar kvar på kroppen. Han har dock fortfarande biverkningar. Och fler kommer det tydligen bli. Kan ta upp till tre veckor. (Bara så ni vet.)

Jag har nu fått reda på att denna gången kommer det bli illa. Mycket värre än förra gången! (Vilket måste vara jobbigt eftersom det ömmade i armen lite.) (Jag glömde han hade lite ont i lederna också.) Han överlevde natten. Vi får se hur det går idag.

Ta hand om dig. Jag ska lyssna efter biverkningar och ta hand om maken. Vi hörs imorgon.

Eller blåbären blir hämtade åtminstone. Förhoppning är att de också byter plats med kaprifolen. Den som bara har bladlöss och är allmänt skruttig. Ni kan vara lugna. Jag ska flytta den till ”skämsstället”. Jag har en plats på baksidan där alla växter jag inte vet för tillfället vart de ska. För att jag skäms att jag inte vet vart de ska.

Igår hade jag hoppats hinna/orka hämta blåbären. Det gjorde jag inte. Jag har lagt undan två så jag vet att de finns. Igår städade jag bland sakerna som är från min vän och mamma. Allt har bara tryckts in i förrådet i par och kartonger. Snart får det inte plats där längre för sommaren tar slut och altanens möbler ska stoppas in där.

Sommaren är inte över än. Men min energi räcker inte hur länge som helst så jag behöver tid på mig. Igår gick jag igenom ett antal av alla påsar som står där. Idag ska en del till tippen och en del till Erikshjälpen. Det jobbiga med tippen är att det är foton och annat som ska slängas. Jag kan inte spara en massa kort på människor jag inte känner. Jag har lovat att göra det men det känns fortfarande lika jobbigt. Det känns som att jag ska slänga någons liv. Tack och lov finns överenskommelsen om att jag lovat göra det åt henne.

Då när jag lämnar grejerna på Erikshjälpen så kommer blåbären att följa med hem. Får se om jag då också har ork för att göra bytet. Det vore kul om det blev gjort. Fast det kan också vara så att jag måste hitta en annan plats för blåbären. För att krukan inte räcker till. Vi får se vad experten säger idag. Blåbär vill jag ha. Om de inte blir i krukan så blir det någon annanstans. Frågan är då vad jag ska ha i krukan.

Vad ska du hitta på för kul idag?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.