Månad: november 2021

Publicerat

Det börjar bli kallt

Det är egentligen för sent för att börja bli kallt. Det borde redan vara kallt och tråkigt, ruskigt väder. Vi är snart i mitten på november. I förrgår hade vi lite snö på kvällen. Den är borta, vilket inte är konstigt. Men det är för sent. Vi borde redan haft detta vädret. Eller kommer jag ihåg fel? Är jag bara nojig med klimatångesten?

När man var liten så var man så trött på alla som sa: När jag var liten så var det minsann…. Nu är jag så gammal att jag säger det själv. När jag var liten var det alltid mycket snö för att kunna bygga kojor, åka skidor, skridskor etcetera. Det var inte alltid snö på jul. Det var osäkert. Men på sportlovet så var det nästan alltid snö. Jag upplever inte att det är så längre. Nu är det osäkert hela tiden. Har jag fel? Har jag bara glömt vintrarna som inte hade snö när jag var liten?

Igår lyckades jag med projektet att få upp halsdukar, mössor, vantar och vinterjackor. I vanliga fall så hade jag frusit ihjäl vid denna tiden av att inte ha vantar eller vinterjacka. Mössa hade jag kunnat vara utan lite till. Det är det sista jag får på mig. Halsdukar har jag på sommaren också, bara lite tunnare varianter. Jag har kunnat ha halsduk om det behövts. Vilket det knappt har. Nu har jag alla mina ullhalsdukar och tjocka i päls, undrar om de kommer behöva användas alls? Det kanske räcker med mina tunna buffar.

Jag har investerat i en termokjol i år. En kort. Så jag kan jobba rörligt men ändå hålla mig varm. För problemen kvarstår. En till två gånger i månaden så har jag urinvägsbesvär. Om jag håller mig varm och dricker mycket, gärna citron, så försvinner problemen. För lite sedan var det en artikel i tidningen som sa att det var en myt att man fick besvär om man satt kallt. Jag kan säga att den artikeln är en myt. Även om det är bakterier, så klart, så frodas de mycket bättre i kyla än i värme. Om jag använder värmedyna på dagen samt natten i en eller två dagar så är det borta sedan.

Nu tänker jag att om jag också håller mig varm när jag jobbar ute så kan jag kanske slippa värmedynan några dagar i veckan. Kjolen kanske inte kommer hjälpa men dynan gör det. Jag kan bli så arg på hur folk uttrycker sig, eller vad media skriver. Detta är väl inte något att hänga upp sig på, det fungerar ju på mig med värme så då kan jag bara låta bli att läsa om deras myt. Det finns andra saker som är värre i media, men det får vi ta en annan dag.

Vi är förberedda för vintern. Vinterdäcken är på bilen. Har maken fixat. Maken hade fått upp sin vinterjacka också. Som tydligen är för varm. Han fortsätter ändå använda den. (Antagligen så har han vuxit ur sina andra jackor som är mer för årstiden. Eller vuxit ur är fel, kläderna har krympt, menar jag). Nu har också jag fått fram mina vinterkläder. Nu kan det bli kallt på riktigt. Inte bara höstkallt, utan kallt.

Jag gillar när det är kallt. När man får klä på sig mycket kläder. Många lager. Mössa, vantar, halsduk, underställ, rubbet. Älskar det. Att få slänga sig i en snöhög och titta på himlen eller lägga sig på marken och göra änglar. Det bästa är att få gå in sedan och värma sig med varm dryck. Det blir pricken över i. Nu är jag redo. Vintern, du kan komma nu.

Vilken är din favorit årstid? Hösten och vintern är mina. Vinter mest om det bara är vinter. November brukar vara tråkigast. Då är det regnigt och grått och det värsta, slaskigt. Vilket vi inte haft något av än knappt. Kall vinter gärna med mycket snö, det är favoriten för mig.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Allt är farligt

Jag har många gånger berättat om maken och hans eskapader. Det är kommer alltid något som jag kan dela med mig av. På sätt och vis är det tur att han är som han är för det blir så mycket roligare här i bloggen. Mest är det tur för mig för jag har honom hela tiden.

I helgen så kommer maken och berättar hur kusligt det var när han hade duschat. Maken duschar varje morgon. Jag gör inte det. Verkligen inte om jag ska ut och jobba och bli smutsig eller svettig. Vilket mitt jobb i stort sätt alltid innebär nu för tiden. Min rutin är att tvätta av mig och borsta tänderna. Makens är att tvätta hela honom och borsta tänderna. Vi är alltså på två olika ställen på morgonen.

Jag hör honom där nere och tänker inte så mycket på det. Han pratar ofta för sig själv. Ibland kan han skrika till lite också. Eller sjunga högljutt till en låt som spelas eller som bara är i hans huvud. Det är lite olika. Ibland skriker han till för att han ser en spindel. Man vet aldrig riktigt vad det är. Det blir lugnt och jag tänker inte mer på det.

Senare så kommer han då och ska berätta om vad som hände. Han hade duschat. Jag tror han hade rakat sig också men är inte säker. Maken går alltid ut på golvhandduken för att sedan gå vidare ut och torka sig i gillestugan. (Nu vet ni alla vart ni ska vara peeping Toms). Han går tillbaka in i badrummet för att hänga upp handduken. Han gör alltid samma. När han torkar sig i gillestugan så har vi en liten spegel som han kollar frisyren i. (Det kan hända att han också poserar lite).

Denna gången när han kommer in i badrummet så är det något som droppar på honom. Det droppar så mycket så det rinner ner för ryggen. Han vänder sig om och inget finns som kan droppa. Han kollar upp i taket, inget kan droppa. Ni som har varit med ett tag vet nu att snart nalkas yxmördaren som hoppar fram ur bastun. Han snurrar runt och undrar vem som håller på att droppa vatten på honom. Han börjar tro att det är spindlar som kryper också. Som hämnd för deras döda kompisar i dammsugaren.

När han snurrat runt ett tag så har spegeln blivit klar att se i inne i badrummet. Han ser sig själv och hur det droppar…. från håret på honom. Han känner med handen och inser att han har bara torkat framsidan av huvudet. Ansiktet och luggen typ. Resten av huvudet är dyngblött. Så det är han själv som skrämmer sig med att droppa vatten på axlarna som rinner nerför ryggen.

Det är bara maken som kan skrämma upp sig själv på det sättet och sedan komma och göra narr av sig själv till mig. Vi skrattade gott åt hans skrämselhicka i källaren. Hans spindelfobi börjar snart bli att den behöver behandlas. För dammsugarkompisarna har gjort att han inte vill gå in i matkällaren. Nästan. Och de kryper på ryggen på honom som hämnd i källaren när han duschar. Nästan. Är det kanske därför han vill vi ska duscha ihop…

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Vissa dagar är bättre än andra

Igår var det mammas dag hela dagen. Mamma har många dagar med mig. Men igår var den hennes för många fler. Igår var det också minnesgudtjänst för henne och alla som gått bort under året. Dagen började långsamt. Precis så som mammas dagar började när hon själv kunde bestämma.

Om mamma inte hade något på schemat eller planerat så hade hon gärna långsamma starter av dagen. Att komma upp vid elva var inget konstigt för mamma. Kanske därför som jag också är tillåtande i att låta mig få sova när jag behöver det. Fast nu handlade det om mamma och inte mig. Hennes dag igår. När mamma då kom upp så var det i morgonrocken, med kaffe, rostad macka, mycket smör, ost och Gunillas apelsinmarmelad samt juice. När hon rökte så var det rökning först sedan frukost.

Frukosten intogs i fåtöljen på kontoret. Med en pall som bord bredvid. Pallen som visade sig vara lagom höjd för taxen att också få inta sin frukost på samtidigt med mamma. När hennes lilla kelgris kom in i familjen så gjorde hon frukost till sig och grisen. Inga hundar tidigare i mammas kenneldrivande liv har fått människomat. Men grisen fick det. Även juice. Kaffe tycker han tydligen inte var så gott.

Igår började dagen i samma anda som mammas bästa dagar. De dagar som hon fick bestämma allt över. I övrigt så var dagen fortsatt slapp. Det blev lunch och en kaka bakad för att ta med till mammas sambo. Jag bjöd in oss själva att äta tillsammans innan gudstjänsten. Då kan man inte komma tomhänt. Så kaka, julskinka och lite annat var med oss.

Vi åt julmat och hade jättetrevligt. Pratade om mamma och hur det varit. Hur det kommer bli utan henne. Vilket är konstigt. Igår var det en fin stund och fina minnen som varit. Hur mamma kunde säga ifrån trots hennes hjärnskada. Hur vi lyckades ställa till det på äldreboendet när vi alla ville fira med mamma. Sådant som mamma brann för och njöt av att hon kunde fortsätta med. Att se till att det var rättvist. Vilket det inte var just då. Vi löste det förra förra julen med att trycka in oss alla i mammas lilla lägenhet, alla tolv personer. Sedan kom en pandemi och löste det för boendet. Inga stora sällskap. Detta året blir det hur stort sällskap som helst på julen. Alla kommer ha mamma med sig vart vi än är.

Hela dagen avslutades med en otroligt fin minnesgudstjänst. Efter mammas namn är uppläst och ljus är tänt så följs det av en psalm och sedan en violinist som spelar My Way instrumentalt. Då rann tårarna nedför kinderna. My Way som var så mammas låt är den som avslutar minnesstunden för mamma. Helt utan att någon har vetat något så har det blivit så.

Texten är också hela mammas liv väldigt väl sammanfattat. Mamma levde livet till fullo hela tiden. Hon skrattade och hon ångrade väldigt lite. Framför allt biten med att livet ibland var för mycket. Att det var tungt att bära men likväl så fortsatte hon. Hon gav aldrig upp och hon gjorde det rakryggad och stolt. Hon gick sin väg.

Yes, there were times, I’m sure you knew
When I bit off more than I could chew
But through it all, when there was doubt
I ate it up and spit it out
I faced it all and I stood tall
And did it my way

Mamma gick verkligen sin egna väg. Oavsett vad någon annan sa eller tyckte. Hon har också haft många tuffa motgångar i sitt liv och ändå så stod hon där rakryggad och tog fighten. Mamma var fantastisk på så många sätt. Hon var inte perfekt, det är ingen. Däremot så var hon otrolig på att göra rätt om det blivit fel någon gång. Hon var ödmjuk och envis på samma gång. Mamma hade en styrka som ingen annan jag känner.

Jag är så tacksam för mammas motgångar som gav henne all den styrkan. Jag har haft mina motgångar och jag har lärt mig av dessa med hjälp av mammas stöd att stå rakt i ryggen och inte ta s**t från någon. Jag har gjort fel och när det varit illa så har ändå mamma funnits där. ALLTID. Det spelar ingen roll hur illa det har varit, mamma har funnits där.

Nu finns mamma i mig istället för hos mig. Och My Way blev avslutningen på mammas dag. Det kunde inte bli bättre. Hemma i mammas kyrka där hon varit kyrkvärd. Kyrkvärd tillsammans med kyrkvärdarna som var igår. Det var så fint. Mamma är hemma och hon är med mig.

Ljuset längst ner är mammas.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Pizzasugen

Jag har ganska länge varit sugen på pizza. Då menar jag inte pizza som du kan åka och köpa. Jag har varit sugen på att göra egen pizza. Vi har gjort det några gånger och det blir väldigt gott. Det har inte alltid sett så fint ut men det har varit gott.

För att göra god pizza så måste man ha bra deg. Enligt mig det viktigaste. Tomatsåsen är ganska viktig men den går att fuska till utan att koka en från grunden med färska tomater. Vilket är gott men det går att ta genvägar. Med degen är det svårt att ta genvägar. Jag har provat det och det blir inte bra.

En deg ska helst kalljäsa och då behövs det några timmar. Jag har köpt hem jäst. Jag har allt som behövs för att göra degen. Jag har allt till resten av pizzan med. Det enda som saknats är orken till att göra degen. Vilket låter helt urlöjligt eftersom det inte tar någon tid alls nästan. Tiden som behövs är för jäsningen. Vilket kan göras under natten. Ändå, jag har inte orkat göra degen.

Igår kom jag på den smarta idén att man kanske kan fuska med degen i alla fall. Det kanske kan vara så att det går att köpa färdig deg. Då menar jag inte från butiken. Det kan hända att det dök upp deg hos oss mirakulöst igår. Det låter jag vara osagt. Det jag kan säga är att det finns jäst kvar i kylskåpet och igår åt vi pizza. En som blev väldigt lyckad och en som blev mindre bildduglig.

Vi gjorde Margerita. Tomatsås och ost. Det som jag egentligen tycker är den godaste pizzan som finns. Men mozzarella, annars vill jag ha annan sort. Det svåra är att få upp pizzan på spaden och in i ugnen. I ugnen ligger en gjutjärnsplatta som ska vara förvärrad innan man lägger på pizzan. Ett tips från coachen är att inte göra färdigt pizzan och sedan vänta lite innan den åker in i ugnen. Ett tips som redan är provat flera gånger och kanske att denna gången, så kommer coachen ihåg det med. Pizzan blir saggig och går inte få upp.

Den andra blev desto bättre. Lätt att tjoffa upp på pizzaspaden och nästan lätt att få den att glida av ner i ugnen. Det gick utan att något gick fel. Att var snabb är tricket helt enkelt. Maken ville ha mer mjöl och jag ville ha mindre mjöl. Nu är vi överens om att mängden mjöl är inte det avgörande utan snabbheten att få in den i ugnen.

Stenbänk underlättar att hålla på med pizzadeg.
Mycket ost ska det vara. Därför är det gott att göra hemma.

Att göra egen pizza ersätter inte att köpa pizza ute. Det går inte jämföra. Pizzan hemma blir något helt annat. Även om botten denna gången var väldigt lik att köpa ute. Grejen är att hemma kan du lägga på så mycket eller lite som du vill ha på. Hemma kan du ha saker och kombinationer som du kanske inte vill be om ute. Vi kommer köpa precis lika många pizzor ute som vi gjorde innan. Det är det vi äter hemma som kommer förändras.

Nu är mitt pizzasug stillat för denna gången.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Alla helgons dag

Idag är dagen vi firar alla helgon. Inte bara kända helgon som Heliga Birgitta eller Lucia, alla okända helgon firar vi också idag. Alla helgons dag är en festdag. En dag som vi började fira på medeltiden. Vi firar denna dagen för alla helgon som inte har en egen dag som helgdag. Det infördes av tyskromerske kejsaren Ludvig den fromme för cirka tusen år sedan. Han införde det för att det hade blivit för många att fira och fler tillkom hela tiden. Nu finns en dag för alla. Det förenklade massor men också väldigt bra. Det finns alltid en dag oavsett vem som tillkommer som helgon.

Efter det har det varit många vändor med denna dagen. Den har varit helgdag, den har inte varit helgdag. Det var många år som den inte var det. Det var först på femtio-talet som det blev en allmän helgdag igen. Idag är det alltså flaggdag och flaggan är hissade för alla helgon, kända som okända.

Imorgon är det alla själars dag. Imorgon är det mammas dag. Imorgon är det en dag att minnas och visa tacksamhet. Sorgen kommer vara med mig men framför allt minnena. Minnena om allt gott som mamma gjorde och hann med. Tacksamheten för allt hon lärde mig. Tacksamheten för livet. Imorgon är det mammas dag. Imorgon ringer klockorna för mamma. Imorgon lever hoppet om ett evigt liv. Mammas liv fortsätter genom oss. Livet är skört och samtidigt starkt.

Vi börjar med att fira, idag är det alla helgons dag. Hur ska du fira? Jag ska fira med att baka något. Igår smygstartade jag friandet. Ett annat firande. Julen. Det blev griljerad julskinka till kvällsmat. Ljummen direkt från ugnen på macka med julmust till. Precis i mammas smak. Hon var med och firade. Imorgon ska vi minnas. Idag firar vi.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Gammal mat

November är en av årets tråkigaste månader. Det är grått, regnigt och kallt. Det är svårt att hitta lusten till någonting då. Med det sagt så har vi haft två jättefina dagar på rad just i November. Igår började dagen jättedisigt men framåt eftermiddagen så sken solen och det blev riktigt bra.

En stor fördel med November är att det är ett steg närmare December. Jag har sagt det innan att längtan är stor. Så stor att den nästan gör ont. Jag kan inte sluta leta julklappar eller titta på julsaker. Jag gör vad jag kan för att låta bli att köpa. Klimatångesten hjälper till bra där kan jag säga.

Men vissa saker behöver man. För att underlätta och minska spill. Som en tratt. Speciellt en sylttratt. Eftersom jag har klimatångest så köper jag gärna begagnat. Då är det ju redan i systemet och det är då bättre att använda det än att slänga. Jag hittade en begagnad sylttratt! Eller synd att säga att den är begagnad. Den ser inte använd ut. Nu ska den användas vill jag lova.

Min nya sylttratt.

Den kommer inte bara användas till sylt. Allt som har lite större bitar eller är trögflytande kommer den användas till. Jag är särskilt glad att jag hittade en begagnad. Den är så välkommen hem till oss. Tyvärr så lurar jag mig själv med att jag är duktig som handlar begagnat. Samt lämnar in till second hand samt återbruk. Problemet är att jag handlar. Det bästa vore om konsumtionen hölls nere. Eller har jag fel?

Eftersom jag lurar mig själv så är jag glad för min tratt. Jag är glad att den kommer göra livet lättare för mig. Jag är glad att den inte är ny. Jag är glad helt enkelt. Jag är glad för många saker just nu. Trots min trötthet och yrsel så är jag glad. Trots min klimatångest så är jag glad. Jag är glad att jag lever. Jag är glad att jag är cancerfri. Jag är glad för att jag fick två timmars sömn igår på eftermiddagen. Det är inte alltid jag kan ta igen sömn på eftermiddagen som jag missade på morgonen. Igår kunde jag det och jag är glad.

Nu ska jag hitta på något att göra för att få användning för min sylttratt. Något spännande kommer snart att göras i mitt kök. Något klimatsmart eftersom jag kommer ta tillvara på mat som håller sig längre. Eller som ska förvaras för att ätas senare i alla fall. Vilket också är klimatsmart. Vi slänger alldeles för mycket mat i vårt samhälle. Mat som går bra att äta.

Både rester som vi har hemma men också mat i butiken som ingen vill köpa. Eller ens får chansen att köpa för det plockas bort innan det kommer ut. Jag kollar alltid i kort-datum-lådan. Särskilt på färskvarorna. Jag köper gärna där för att det inte ska slängas. Vi är också bra på att äta våra rester hemma. Det är inte mycket som vi slänger egentligen. Särskilt inte nu när maken har blivit mer insatt och vågar mer. Han vågade aldrig äta något där datumet passerat i sitt tidigare liv. Kanske han blivit härdad av mamma och mig.

Mamma mest dock. För mamma hade mycket som var så långt passerat över datum att vem som helst skulle kunna tro att man blev sjuk. Inte färskvaror, de använde hon innan.. Senap är ett bra exempel. Mamma samlade på senap. Hon hade hur många sorter som helst. Vilket innebär att en del blev gamla. Ändå inte dåliga. Man luktar och smakar innan man slänger. Vilket vi gör hos oss. Mamma gjorde det med, därför hade hon många gamla burkar och flaskor hos sig.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Pinsamheter

Maken och jag har varit gifta i femton år. Vi har varit tillsammans i sexton år. Vi har lärt oss att vara pinsamma inför varandra. Eller vi har lärt oss att prutta inför varandra. Vi har lärt oss att vi inte behöver vakna med att dra in magen och fixa till frisyren innan vi ser på varandra med våra kärleksfulla ögon.

Eller vi har nog aldrig fixat till frisyren. En av oss är duktigare nu på att dra in magen. Kanske beror på ålder. Det låter jag vara osagt. Även vem av oss. Pruttar däremot tg det ett tag att göra inför varandra. Då var vi ändå ganska snabba med att flytta ihop, förlova oss och gifta oss. Ett år efter vi (äntligen) bestämt oss för att bli tillsammans så gifte vi oss. Vi förlovade oss strax efter sju månader tillsammans.

Jag har berättat om alla våra stadier innan. Jag har väl inte sagt allt som till exempel första gången jag pruttade så maken hörde det. Det gjorde jag när vi förlovade oss. Läs om det inlägget här: https://josefinsdagbok.se/forlovningen/ Vi hade en fantastisk förlovning och förlovningsresa. En massa roliga saker hände. En mindre rolig var prutten.

Jag har även berättat om pruttar tidigare. Pruttar som jag eller vem som helst har kunnat släppa. Denna prutten som jag berättar om nu var det jag som släppte. Helt säkert. Det är nästan lika pinsamt idag som för drygt femton år sedan. Vi var på väg ner. Vi stannade och pausade på vägen ner. Vi njöt av utsikten, att vi klarat vårt mål och förlovningen. På sista bilden i inlägget står jag alldeles slut och lutar mig mot en sten. Strax efter det så ska vi fortsätta neråt.

Vi gör oss redo. Jag lyfter benet och svingar över samtidigt som en liten, liten prutt pyser ut. Den hördes knappt. Och jag höll på att dö, det var så pinsamt. Maken fnissar åt mig. Han FNISSAR. Tror ni att det gjorde saken bättre?

Det har gått femton år. Jag har pruttat många gånger inför maken efter det. Ingen har varit pinsam. Inte tillsammans med maken i alla fall. Däremot så tar maken upp min först fis med jämna mellanrum. Där han talar om hur gulligt han tyckte det var. Jag FES när jag lyfte benet! Hur gulligt är det? Inte alls. Jag tycker fortfarande det är jobbigt när han säger det med sina stora kärleksfulla ögon och FNISSAR.

Vi bråkar inte så mycket men när han tar upp det så skäller jag på honom varje gång. Jag skulle vilja göra mer än så men kan inte för han kramar mig ofta i samband med att fnisset startar. Då kan jag inte göra mer. Då bara faller jag in i kramen och så bestämmer jag att han inte ska ta upp det igen. (Ändå tills nästa gång.)

Har ni några pinsamheter med er partner? Eller har du gjort något pinsamt med sällskap eller personer som du inte skulle velat göra det med?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Igår fick jag önska

Igår önskade jag att maken och jag skulle åka till Erikshjälpen. Det fick jag. Maken följde med. De öppnar kl 12 på tisdagar. Att få med maken ut vid lunchtid är inte speciellt svårt. Han hör bara mat och säger ja. Anledningen till att jag vill åka var ett inlägg jag sett. Ett inlägg där de sa att nu finns julsakerna framme.

Den andra anledningen var att jag hade lite grejer som skulle lämnas in. Grejer som jag haft en tid som jag inte velat göra mig av med. Bland annat lite kläder från mamma. Kläder som jag vet att jag aldrig kommer att använda. Jag har så mycket kvar från mamma som jag kommer använda och då är det bättre för alla om kläderna används av någon annan. Men lite svårt har det visat sig vara. Igår fick jag incitament att åka och då fick kassarna följa med.

Jag ville var där när de öppnade. Så vi var lite tidiga. Vi hann lämna in kläderna och några skor som jag köpt för många år sedan innan de öppnade. Skor som jag trott att mina fötter ska krympa till. Igår så lämnades skorna till fötter som förhoppningsvis skorna kommer att passa på. Vad glad jag var att vi var där när de öppnade. Det var kö. Ganska lång kö. Som blev längre ju närmare 12.00 vi kom.

Jag hade ju sett en specifik sak som jag var ute efter. En sak som inte kunde ha sålts för inlägget las ut på måndagen. Då är det stängt. Igår var alltså första möjligheten att få tag på den. Jag var inte först i kön så när man hör personer i kön (före oss) om hur hon hade vunnit tomten så blir man lite nervös. Hon hade gjort precis som han lärt henne och hon tackade för tipset. Hon hade bjudit i sista stund och vunnit den för ett väääääääääldigt bra pris.

När dörrarna öppnas så svänger ingen av dessa personer mot glasskåpet. Glasskåpet som är låst för där finns de lite ”dyrare” sakerna. Jag är först till skåpet. Och den finns kvar. Bara nu den är i fint skick också. Jag är ute efter en gran. En gran till mina Luvnissar från Nittsjö. En gran som är från samma märke. Den var i fint skick! Jag köpte den och den var för ett rimligt pris. Jag har sett den så många gånger på auktion och den har inte ofta gått under fyra hundra kronor. Jag vet inte vad den kostade ny. Den finns inte vad jag vet, att köpa ny längre. Jag är mycket nöjd med mitt fynd, som inte var på fyra hundra kronor. Eller på närmare tusen kronor som jag också sett den gå för.

En styck Nittsjö gran.

Den kommer göra sig perfekt tillsammans med alla mina Luvnissar. För att få med mamma hem igen så köpte jag också en snögubbe. En som kommer vara framme, istället för kläder som jag inte kommer använda. Jag kommer tänka på mamma varje gång jag ser den. Det är stor risk att jag kommer börja samla snögubbar i mammas ära. Jag får hitta en plats för snögubbarna att var samlade på. Mamma hade alltid ett litet sidobord i matsalen som täcktes av snögubbar till jul. Jag får göra lika, men inte i matsalen. Eftersom vi inte har någon matsal. Jag har en massa andra rum så det löser sig.

Idag blir det lite takklättring. Mer om det imorgon. På tal om mer imorgon. Jag sa i förrgår att maken antagligen skulle vara Olle Häger igår. Det var piptyst från Olle hela dagen.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

När man går och lägger sig

Och man hör maken prata för sig själv. Han är på toaletten och gör sin kvällstoalett. Jag är på undervåningen och kollar läget. Bara det är konstigt. Jag brukar alltid vara uppe först för att lägga mig och maken kollar allt som ska kollas innan vi lägger oss. Hans rutiner innebär att dörren låses upp för att kolla att bilen är låst. Sedan låser han dörren och kollar att den är låst. Sedan kan han gå några trappsteg och tveka på om dörren är låst.

Igår var jag kvar nere och han uppe när jag hör honom. Han imiterar Olle Häger och Hans Villius från Svart på Vitt. Det handlar om att två berättar en historia kring ett fotografi. Ett svartvitt sådant från förr. Olle Häger är speakerrösten och det är honom maken imiterar mest.

Vart detta kom ifrån är det konstiga i det hela. Jag vet inte, jag tror inte han vet. Han bara gör. Det händer ganska ofta, att han rätt som det är härmar någon. Ofta bra men ibland händer det att det inte är så bra. Olle Häger, honom gör han väldigt bra. Lyssna på honom någongång på svart på vitt så förstår ni varför jag är på våning under och undrar vad som händer på vår toalett. Det är bättre akustik i ett kaklat utrymme än trä- eller gipsväggar.

Olle Häger och Hans Villius har blivit kallad de bästa historieberättaren på SVT någonsin. Kanske det är därför som det kommer lite berättelser genom min make. Det var länge sedan sist, men igår var det tydligen dags. Han kanske firade att verktygslådorna har flyttat ut. De allra flesta hur som helst. Hyllorna är klara i förrådet och hallen är verktygsfri! Även toaletten är verktygsfri. Det finns en del kvar i källaren men jag är så glad för att ha tillbaka hallen och toaletten så det i källaren finns inte ens längre.

Vår hall nu.

Jag har ingen förebild. Men där den röda hyllan står till vänster stod det innan nästan lika högt med Makita verktygslådor. Alla fint märkta och staplade på varandra. Nu har de flyttat ut i förrådet då det finna både hyllor att ställa i samt en dörr att låsa. Maken är nöjd men jag är nog nöjdast.

Hyllan har stått i gästrummet ett tag. Sedan minstingen möblerade om och den inte fick plats längre. Ljuslådan hade han också på sitt rum innan. Eftersom vi haft ett ofärdigt förråd och allt förvara inne så har gästrummet blivit ett förråd. Nu ska saker flytta ut även därifrån. Hyllan blev först ut. Några mattor kvar samt ett antal dynor. Mattorna är bara 4×3 meter och dynorna räcker till en hel soffgrupp och tio stolar. Inget problem att hitta plats för det i källaren alltså. Det var ju de där verktygen som inte ens fanns längre och lite annat.

Ta hand om dig. Jag tror att Olle kommer vara med mig lite idag också. Allt kom inte ut igår. Vi hörs imorgon och då får du veta.

Publicerat

Om jag fick önska

Vilket jag får men det hjälper inte att jag får, den slår inte in ändå. Men OM jag fick önska så skulle dessa tidsjusteringarna upphöra. Jag trodde länge att det var på grund av lantbruket som vi bytte tid. För att ha mer dagsljus på åkrarna när de behövdes. Fel, fel, fel hade jag.

Första gången som sommartid infördes var 1916. Anledningen var att det var brist på olja efter första världskriget. Alla började inte samtidigt. Det började i Tyskland och Österrike men det dröjde inte länge innan många följde efter. VI införde det på prov i Sverige. Och lyssna på detta, bönderna protesterade så mycket så att det blev ingen sommartid 1917. Vi hade det enbart ett år. I Sverige, övriga har jag inte koll på. Varför klagade då bönderna? För att tydligen är det jobbigt för djuren att anpassa sig efter nya tider. Kossorna vill till exempel mjölkas på samma tid oavsett årstid.

Sedan dröjde det hela vägen till 1980 innan vi hade sommartid igen i Sverige. Anledningen är att det sparar energi. Eller det tvistas det om. Men man gjorde det i Europa igen efter andra världskriget och fortsatte för att de tyckte de sparade ström. 1980 så kände sig Sverige lite utanför och hakade på. När vi gick med i EU så ändrade vi till att göra det på samma datum som EU. Innan ändrade vi tillbaka till normaltid redan sista helgen i september. Nu är det sista helgen i oktober.

Eftersom det tvistas om man faktiskt sparar energi på denna omställning så finns det en chans till att vi kan slippa eländet. 2018 så ställde EU frågan till sina länders medborgare och det visade sig att nästan ingen vill ha sommartid. Eller i alla fall omställningen. Då bestämde man att det var sista gången som vi bytte till sommartid. Sedan fick all byta tillbaka till normaltid om de ville. Senare samma år så insåg man väl problemet med om alla i Europa skulle ha olika tid, vilket innebär att beslutet är ännu inte godkänt. För tro att alla länder i EU kan komma överens om vilken tid vi vill ha, not.

Om vi bara bestämmer att sluta ändra tiden så kan jag ta normaltid eller sommartid. Det spelar ingen roll. Det finns tydliga studier på att det inte bara är djuren som far illa av att ändra tiden, även människor far illa. Vid tidsomställningarna så ökar strokeanfallen och hjärtinfarkter bland annat ganska mycket. Vi mår inte bra av att ändra tiden. Sluta nu, säger jag.

Även om jag kan tycka det är skönt att få tillbaka timman på hösten och ha 25 timmar istället för 24 så önskar jag att det inte ska fortsätta. Igår nyttjade jag timman till att göra en äppelkaka med toscatäcke på. Den blev väldigt lyckad. Vad gjorde du med din timma igår? Om du fick välja, skulle du välja sommartid eller normaltid?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.