Alla minnen

Det sista året har jag inte varit särskilt aktiv på Facebook. Det finns många orsaker till det. Bland annat allt hat och falska saker som sprids där. Ett tag kände jag att jag kunde inte läsa en enda kommentar på något inlägg utan att det var hat.

Hat om hur samhället sköts. Eller hat om hur illa det är för en själv och inte alla andra. Hat mot invandring. Hat, hat, hat. Jag orkade inte. Jag är lite mer tillbaka igen. Minst en gång om dagen för att dela dagens blogginlägg. Ofta så tittar jag bara på det som är i flödet just då och sedan lämnar jag.

När man är inne första gången så är ofta första delen i flödet minnesbilderna från tidigare år just den dagen. Jag har alltid uppskattat minnena. Lite kul att minnas tillbaka vad man gjorde förr ett år sedan eller många år sedan. Mina minnen kommer vara ganska få för detta året.

Igår var en dag med många minnen. Det första var från fem år sedan. (Jag kanske har varit osynlig längre än ett år på Facebook.) Igår var det ett alldeles underbart minne. Och ett alldeles jobbigt minne.

För fem år sedan hade jag julmys med mitt jobb. Mitt jobb som jag idag inte har kvar. Mitt jobb som jag tappade på grund av bröstcancern. (Eller egentligen djäv****s påfund Tamoxifenens skuld). Inte helt men den delen som handlar om att utbilda andra. Mitt Mary Kay ser idag väldigt annorlunda ut mot för fem år sedan.

För fem år sedan satt vi i min lokal och hade julmys för fullt. Julklappslek, god mat och gott godis OCH massor av gott sällskap. Vilken en av dem som var där var mamma. Det var den sista julfesten mamma var med på, där hon var frisk. Året därpå i februari fick hon en stor stroke.

Det minnet var särskilt jobbigt och särskilt fint. Det var sällan mamma var med på bild. Denna gången är hon med fast hon inte vet om det. Den gången skrattade vi alla och hade hur mysigt som helst tillsammans. Jag tog några bilder i all hast. För att komma ihåg hur bra vi hade det. Nu gör det lite ont.

Ont för att detta är första julen utan mamma. Även om det inte varit några fler julfester med jobbet som mamma varit med på så har vi träffats varje jul. Vi har skrattat och njutit av god mat och gott sällskap. Bara annorlunda. I år blir det inget av varken det ena eller det andra, med mamma.

Även om mamma kommer finnas hos oss så är hon inte med oss. Det kommer bli svårt och igår gjorde det sig väldigt påmint. Jag visste att det skulle komma. Jag längtar fortfarande till julen och jag känner nu lite extra att den måste bli väldigt bra i år, för mammas skull.

Ta hand om dig, Vi hörs imorgon.

När man bråkar

Om man ska bråka så är det väl smart att välja sina tillfällen. Maken och jag bråkar inte så ofta men det händer. Eller det kanske är att ta i, vi har meningsskiljaktigheter om hur man ska göra.

Tvätten sköter jag. Så där kan jag göra hur jag vill utan att det är någon diskussion. Det händer att maken måste hjälpa att hänga en tvätt. Om det har hänt något akut med äldsta sonen till exempel och jag måste åka hemifrån. När maken hjälper mig så får jag stålsätta mig att tvätten hänger ”fel” när jag kommer hem. Inget bråk alltså. Jag går oftast ner och hänger om tvätten, men jag säger inget.

Med disken är det annorlunda. Disken är makens territorium. Dessa två sysslor är det enda som är uppdelat. Allt annat delar vi på att sköta. Maken tycker verkligen illa om att tvätta så då har jag den. Diska tycker vi nog ganska lika om. Tråkigt men inget man dör av.

Eftersom maken sköter disken så borde jag hålla mig därifrån. Jag har lite svårt för det. För maken vill inte öppna diskmaskinen och ha alla våningarna ute. Det vill jag. Disken torkar bättre då. Och det blir fräschare i diskmaskinen. När jag ställer upp så kommer maken och stänger. Nästan stänger, liten glipa lämnar han.

Hans anledningen är för att någon (han eller minstingen) kan gå i den öppna diskmaskinen. Jag tycker att det är osannolikt. Så då öppnar jag igen. Problemet är att han är så mycket i köket så han får ofta sista ordet med att den är stängd. Om man måste bråka så är det ändå ganska harmlöst med att öppna och stänga diskmaskinen.

Vilket inte är varje dag för oftast så tar maken ur diskmaskinen och låter allt som inte är torrt ligga på tork på bänken. Då finns inget behov av att öppna och stänga luckan. Men jag tror egentligen maken bara är taktiskt för då blir det oftast jag som lägger in allt i skåpen. Det som inte torkar är oftast mina plastbunkar som han inte har full koll på vart de ska än.

Igår var en öppna, stänga dag. Jag ordnade mycket disk och satte på en maskin. Jag öppnade då också eftersom det var jag som ordnat disken. Men det hjälpte inte. Maken var där och stängde ändå.

Det var väl värt bråket för disken var från wienernougaten. Mycket god blev den. Jag kan rekommendera att använda hälften av den mörka chokladen med havssalt. Det blev pricken över i. Försvinnande god så trots att det är jul snart, så har det gömts en burk så det finns i alla fall på julafton.

Provsmaka måste man. Jag låter det vara osagt att hela fatet var fyllt med ”kanter” från början.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Prova något nytt

Tycker du om att prova nya saker? Det gör jag. Maken tycker också om att prova nya saker om han vet om att han ska prova nya saker. Han är inte så förtjust i överraskningar.

När vi äter ute så provar jag gärna nya saker. Sådant som jag inte gör hemma eller som jag aldrig har hört talas om. Det händer att det blir riktiga bottennapp men oftast blir det toppenbra. Maken tar alltid sådant som han känner igen.

Han har dock insett hur många gånger jag verkligen får toppenbra mat när jag provar nytt. Nu händer det att han tar samma som mig. Eller till och med låter mig välja åt honom, så han också får något nytt.

Jag har köpt Vit Jul-Popbox. Det är sex stycken hantverksläsk som har blivit ihopplockade för att just prova nytt. Tanken är att man ska hitta något gott att dricka istället för alkohol. I år har Vit Jul och Popbox.nu samarbete så man kan hitta god dryck till julbordet.

Sorterna som är i:

TEMPEL JULMUST, JARRITOS MANDARIN, GBG KARDEMUMMA JULMUST, DIRTWATER FOX CANDY CANE, SAHLINS GÅRDSSODA SVARTVINBÄR, NORDIC WATERS SPARKLING AMBER.

Igår provade jag Candy Cane samt Sparkling Amber. Maken ville inte ha något. Ändå när jag satt där med mitt glas så sneglades det mot mig. Självklart fick han smaka. Först Candy Cane. Man hör ju på namnet vad den ska smaka. Eller?

Maken kunde inte riktigt sätta fingret på vad den smakade. Och jag svarade Candy Cane. Han fortsatte med att den var besk och fräsch och han kunde minsann inte säga vad den smakade men den påminde om något.

Han tyckte om den. Han gav den en sjua i betyg på ett-tio. Jag gav den en femma. För jag tyckte den var något söt och lite för mintig i min smak. Trots att jag säger att om man tycker om mint så var den god så trillar inte poletten ner.

När han igen säger att han inte kan säga vad den smakar så säger jag Marianne. JAAAAAAA, den smakar polkagris. Exakt, säger maken. Tack. Den gillar jag.

Om någon undrar så gillar maken Marianne-godisar och jag inte lika mycket. Då säger jag igen Candy Cane och poletten föll ner. Sedan provade vi Sparkling Amber. En läsk som är gjord på bärnsten.

Spännande. Jag hällde upp och maken sneglade (smakade). Den tyckte han var god. Nu kunde han inte sätta betyg längre för tänk om de andra skulle vara ännu godare i boxen. (Nu är helt plötsligt maken med i att prova Popbox). Tills jag berättade att man kan ge flera fullpott. Det behöver inte bara var en som är jättegod. Då fick den en nia. Jag gav den en femma.

Den var god och passar nog bättre till mat än sällskapsdryck. För mig. Maken skulle dricka den hur som helst, när som helst. Det blev inga mer läsk igår. Att dricka sex stycken läsk (även om maken hjälper till) blir för mycket på en kväll. Även på en lördag.

Vit Jul + Popbox

Julmusten kommer jag spara till på julafton. Kardemumman ser jag fram emot särskilt mycket eftersom jag tycker om kardemumma. Prova du också!

Om du beställer en box idag så får du inte bara rabatt utan även hem den innan jul. Samt du stöttar en Vit Jul så att barn får roliga upplevelser på jullovet. Och det finns bara ett fåtal kvar så passa på innan de är slut. Dessutom finnas andra boxar att beställa som inte är jul.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

När man inte slutar i tid

I år har jag en adventskalender med massa olika lakrits. Jag gissar att det blir 23 st i slutändan. Man kunde ju tro att det skulle vara 24 st men så kan det inte bli. För den innehöll tydligen en överraskning också.

Jag har öppnat en lucka varje dag fram till den 15 december. Då var det lite mycket på agendan och jag insåg det ganska sent. När jag väl öppnade så hette lakritsen Ass Blaster. Då blev det ingen lakrits den dagen. Anledningen heter Carolina Reaper.

Det är en chilisort som har en himla massa scoville. 2,2 miljoner för att vara exakt. Tidigare i kalendern så fanns det Heta Svenskjä**lar som hade samma ingrediens. Den var stark. Maken tog halva sin och jag trodde han skulle dö. Jag tog halva min och sedan andra halvan. Jag dog inte men maken höll på att dö en andra gång när jag tog andra halvan på min.

Han tog inte andra halvan. Vi var båda väldigt överens om att den var alldeles för stark. Den hade en massa andra smaker som man aldrig kände. Det var bara starkt. Även för mig som gillar starkt. Maken lever men knappt efter den halva lakritsen.

När jag då såg namnet på den som låg i lucka 15 så kände jag inte för någon lakrits. Alla kvällar utom den 12 december hade det varit lakrits. Den 12:e var det överraskningens dag som var en pin med logga på Haupt Laktris. Det var väl lite kul att det finns något kvar när kalendern är slut men jag hade sett fram emot lakrits så det blev lite konstigt. Smart dock att lägga den in mitten istället för på julafton.

Nu dröjde det tills igår innan det blev lakrits igen. Nu blev det tre på en gång. Vilket var lite extra lyxigt. Jag började med nummer 15. Denna gången var lakritsen mindre i storleken så man kunde ta hela på en gång. Det blev en överraskning igen.

Jag trodde denna också bara skulle var stark. Men det var den inte. Här kände man både jordgubbssmak samt choklad. Sedan kom hettan. Den var stark men inte överväldigande. Helt okej blev mitt omdöme. Sedan blev det en med rossmak som också var en överraskning, då jag trodde den skulle smaka artificiellt men det var en mycket behaglig smak. Avslutades med en sur variant, också mycket god.

När maken då skulle ta sina bitar så hade jag redan ätit och talade om att lucka 15 var inte så stark som förra. Att han kunde ta hela på en gång. Han sa att han litar inte på mig. För att jag klarar mer hetta än han, han tog halva. Han kände också smak av annat. Sedan dog han.

Det var mycket harklande och frustande och drickande på den sidan av soffan. När han väl fått ner den, så sa han att jag fick ta den andra halvan. Att han kunde minsann inte äta den. Han hade ungefär samma omdöme som mig i de andra bägge, goda.

När vi sedan suttit ett tag så börjar maken att snegla på den där halva starka lakritsen. Jag säger inget. Han sneglar igen och sedan på mig. Då säger jag att den är inte min. Jag ska inte ha den. Då sträcker han sig efter den långsamt. Lyfter lite på den och släpper den och drar tillbaka armen långsamt. Sedan vänder han sig bort från den.

Efter stund görs hela proceduren om men denna gången så avslutats sneglingen och den långsamma rörelsen med att lakritsen hamnar i makens mun. Och igen säger han att han känner smaker som inte är chili och pang så kommer stönen och grymtningarna. Svetten börjar tränga fram i pannan och han ska dö. Ännu en gång.

Att man prövar är bra. Jag säger inget om det. Men när man nästan dör första gången så kanske man inte ska göra det en gång till. Eller så var han inte riktigt säker på att han skulle dö så han var tvungen att prova och se hur det var egentligen. Då blir det en nära döden upplevelse igen.

Nu tror jag inte det blir fler starka lakrits så maken ska nog överleva tills kalendern är slut.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Julmat

Vad har du på julbordet? I år så ska vi fira i den lilla familjen. Första julen utan mamma. Annars hade vi alla varit med mamma och hennes sambo. I år blir det ingen mamma med oss i rummet, men med oss kommer hon vara. Framför allt i maten.

Det blir päron till efterrätt. Det tyckte mamma mycket om. Lagom också efter all fet mat. Vi är fem stycken som ska fira. Vi har alla fått önska vad vi vill ha med. Då blir det ett ganska lagom julbord.

Jag vill alltid ha rotlåda på det egna julbordet. Det och äppelmos till skinkan. Jansson kan jag var utan om det bara finns rotlåda. Äldsta sonen måste ha revbensspjäll. Minstingen kroppkakor. Maken är glad om jag är glad. Fast ägghalvor vill han gärna ha på julbordet. Sedan kommer en till som annars skulle vara ensam. Julskinkan är nog viktigast där. Som han också ska bidra med till bordet.

Det jag har kvar att förbereda är köttbullar. (För hur många jag än gör så försvinner de spårlöst ur frysen). Minstingen ska hjälpa till med kroppkakorna. Sedan är det bara på själva julafton som det blir att laga mat. Allt annat är klart. Jag har alltid varit bra på att strukturera, nu är jag kanske lite mer före vanliga tidtabellen för att veta att energin räcker.

Fördelen med det är att jag har tid för att göra wienernougat. Och som min fina vän Gunvor Nygren säger i sin bakskola på Facebook, det är jättegott och den behöver gömmas. Nu är det så lagom i tid att jag knappt behöver gömma den innan julafton. Knappt för det är försvinnande gott.

Jag har fått ett tips med wienernougat i tre lager. Istället för att blanda nougat och mörk choklad så har du först ett lager mörk choklad, sedan nougat och mandel och avsluta med ett mörkt lager igen. Det ska bli lite spännande att prova. Jag har alltid bara gjort den vanliga varianten med att blanda allt och breda ute ett lager och sedan skära i bitar. Wienernougat passar dessutom perfekt ihop med päron.

Den bästa tiden är nu. Glöm inte att andas och se allt det fina runt omkring dig. Även om vi bara har snöhögarna kvar så är det vackert. All belysning som lyser upp i mörket. Och inget är perfekt om du inte ser det. Så stanna upp och andas. Lite damm i hörnen har ingen dött av. Och verkligen inte lite granbarr på golvet.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

En miljard saker

Ibland har jag en miljard saker som jag kan skriva om här. Små saker, stora saker, saker som jag bara tycker är roliga eller värda att komma ihåg. Igår var en sådan dag. Jag hade verkligen en massa saker som jag skulle vilja skriva om. Men…

Men när jag väl sitter här och ska skriva så kommer jag inte på en enda sak att skriva om, mer än att jag hade en miljard bra saker tidigare. Som igår, dagen började med att det inte fanns något varmvatten för 123 lägenheter. Som jag ska lösa. Jag löste det tillsammans med en rörmokare. Innan klockan var 09.00. Grejen är att det var så mycket roligt och tänkvärt som jag och röris sa. Som sedan försvann. Flera gånger tänkte jag att detta måste jag komma ihåg.

Ofta skriver jag ner en liten kom ihåg. Men när man är runt i flera pannrum med flera pannor och felsöker är det inte läge att ta upp telefonen och anteckna. Nu får jag minnas att vi hade det roligt under tiden vi letade fel och att vi hittade felet ganska fort. Jag får vara nöjd med det.

Sedan åkte jag bil. Jag fixade lite saker och löste bland annat en julklapp åt sonen. Inte till honom, åt honom. Jag gjorde som jag blev tillsagd helt enkelt. Nu gissar jag att jag också kommer få slå in den när han väl har godkänt att det var rätt. Vilket jag gärna gör för jag älskar julen. (Om någon har missat det).

I bilen så hade jag tid för mina egna tankar och det var en massa saker som jag tänkte, detta ska jag komma ihåg. Men igen, inte läge att ta upp telefonen och börja anteckna. Jag har inte sådan kläm på Siri att det skulle bli en säker resa med det fipplet. Jag kan säga till Siri att sms:a och det fungerar någorlunda bra. Men anteckna kan jag inte. Inte heller via Messenger. Men det kommer kanske en dag. Igår så kunde jag inte och nu är en massa roliga tankar borta.

Igår var en bra dag även om jag inte kommer ihåg det jag vill komma ihåg. Det jag kommer ihåg och som jag kan rekommendera är filmen som maken och jag såg. Jag älskar julen och då även julfilmer. Det är nu man ska se julfilmer inte efter julen. Kanske på men innan är bäst. Detta vet maken så han ser på det för min skull. Inte hans genre egentligen. Han gör ju dock mycket för mig. Nästan allt om man inte räknade in maten.

Igår valde han en film från min lista på att se filmer. En lista med massor av julfilmer. Vi har inte haft Netflix på många år, så det har kommit till ganska många julfilmer. Igår valde maken en film från 2019. Den heter Last Christmas. Den går att se fram till 22 december på Netflix. Om du inte har sett den, så gör det. Inte för att det är en julfilm i den vanliga kategorien. Det var en väldigt tänkvärd film med oväntad twist så jag (och maken) storbölade i slutskedet. Verkligen en fin film. Med mycket skratt och igenkänning.

Ibland händer det att jag kommer på saker senare som jag hade glömt. Vi får se om några av min miljard bra saker dyker upp. Jag återkommer i sådant fall. Det viktigaste är kanske att jag hade en väldigt bra dag igår. Det kommer jag ihåg. Även om jag inte avslutade med min lakrits. Kanske för att den hade 2,2 miljoner scoville. Vågade inte chansa på att dagen skulle få ett annat betyg.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Försenad födelsedagspresent

Att köpa presenter åt barn är ganska lätt. Ju äldre barnen blir desto svårare blir det. Jag har alltid hittat presenter även om jag på sista tiden har fått kämpa lite. Vi har sagt att 20 år är gränsen för att det måste vara en present av en viss storleksordning. Sedan blir det en present om man hittar något bra. Annars kan det vara en middag tillsammans eller något annat.

I år har jag hittat den perfekta födelsedagspresenten till minstingen. Dock ganska mycket försenad men bättre det än ingen. När han fyllde så fick han en nudelsil. Han tycker om ramen och då behövs bra korgar för att koka nudlarna portionsvis. Han fick en när han fyllde år. För jag ville han skulle prova den.

Det har han gjort. Den har fått godkänt och jag har fått i uppdrag att beställa en eller två till. Så han kan göra fler portioner samtidigt. Som förberedelser för att han ska flytta hemifrån. Det där har inte blivit av. Mest för att jag inte haft något annat att beställa från den butiken. Samt att det är ingen direkt brådska. Det skulle heller inte räcka med en sådan sil till för att det skulle bli en tillräcklig present.

Jag har haft i tankarna hela tiden att jag ska försöka komma på något mer. För han ville inte ha pengar. Vilket jag kan förstå. Han jobbar och tjänar egna. En dag så dök den upp. Den perfekta presenten. En tomte. Och inte vilken tomte som helst. En Heissner som hans mormor gett till hans bror när han föddes. Och hans äldre kusin. Han fick ingen. För de hade utgått och slutat att producerats. Mormor fick helt enkelt inte tag på någon.

När något utgår så brukar andrahandsvärdet öka. Och det kan jag avslöja att det har de gjort, MYCKET. Nu dök en Heissnertomte upp. Som inte fungerade i elen. Men var hel i övrigt. Jag slog till. Det vara avhämtning som gällde. Mycket trevlig säljare via Tradera. Jag tänkte också som så att även om elen inte skulle lösa sig så är den fin som den är.

Min stora tomte. Ca 80 centimeter hög.

Maken jobbade lite med den. Jag hjälpte till på ett hörn. Sedan ringde vi bästa elektrikern i stan. Som självklart löste problemet. Det var kabelbrott inne i tomten. Gick ganska snabbt för honom att lösa det. Weinfors El är dem man ska anlita om man vill ha det gjort snabbt och smidigt. Och för en mycket rimlig prislapp också.

Minstingens tomte. Ca 40 centimeter.

Nu har minstingen också en tomte som mormor garanterat har ett finger med i spelet på. Jag har en stor som jag fått av mamma. Barnbarnen har en lite mindre variant men ändå stor som mormor ordnat. Utan henne så hade ingen av oss haft någon tomte. Minstingen blev väldigt glad för sin försenade present. Han har muttrat några gånger över att han inte fått någon. Även till mormor. På ett bra sätt, han visste ju att det inte var mormors fel.

Det kunde inte bli bättre dag igår. Han gjorde mat åt oss, som varje tisdag. Vi gav honom en present som han absolut inte hade förväntat sig. Mest för att det är mer än ett halvår sedan han fyllde. Och om han skulle fått en present så hade han trott att det skulle vara nudelsilar.

Till middag blev det smörrebröd. Hemgjord majonäs som grund till remouladsås samt pepparrotskräm. Friterad torsk samt rostbiff och friterad lök. remouladen till torsken samt pepparroten till rostbiffen. Två mycket goda smörrebröd. Han tycker om att göra lite roliga saker när han lagar mat. Vilket vi alla i familjen gillar att göra.

Jag bidrog med mitt filmjölksbröd med frön. Perfekt till smörrebröd. Samt min hemgjorda bostongurka. Det blev en väldigt lyxig tisdag i snöslasket.

Minstingens smörrebröd, det mesta gjort från grunden.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon,

När äldsta sonen knackar på

Det är inte ofta det händer. Att äldsta sonen knackar på dörren. Det är inte ofta det händer även om det är förväntat, men när det är oväntat är ännu mer sällan. I förra veckan var det väntat. Igår var det helt oväntat. Två gånger på kort tid, nu har vi en högoddsare som ingen trodde skulle inträffa.

Det händer att sonen kommer. Han knackar alltid på. Även när han är väntad. Nu vet han att om ingen öppnar så kan han han låsa upp själv. Det lärde han sig när maken trodde vi hade en yxmördare utanför dörren. (Det kan du läsa om här: https://josefinsdagbok.se/nar-yxmordaren-kommer/). Förra veckan så visste vi att han skulle komma. Det var något han skulle hämta och skulle göra det efter skolan. Det var precis enligt rutinerna. Han kom när det var sagt. Knackade på, blev insläppt. Tog det han skulle ha och sa att han stod lite olämpligt och så åkte han.

Med olämpligt så betydde det att det kommit en massa snö. Snön tog lite plats från vägkanten så han kom inte in så nära som han brukar när det inte är snö. Så för alla andra människor stod han perfekt parkerat utmed kanten av vägen. Men inte för honom, han stod lite olämpligt så han kunde bara hämta det som han skulle hämta och sedan åka igen. Vilket han hade gjort även om snön inte varit i vägen. För om det är sagt att han ska hämta något är det bara det. Han kommer inte in och småpratar, för det var inte bestämt.

Denna gången råkade snön vara olämplig och han var tydlig med att det blir inget småpratande idag (heller). Maken hann säga Hej och se ut genom fönstret att han stod perfekt. Sonen hann inte höra makens Hejdå, för då var han reda ute och dörren stängd. Bilen stod ju olämpligt.

Igår kom han alltså oväntat och knackade på. Maken hörde inte knackningen. Sedan vi gjorde om köket och ordnade el där så fixade vi till en ringklocka på samma gång. Vi har alltså nu en ringklocka. Äldsta sonen har inte varit hos oss många gånger under pandemin så ringklockan har han aldrig fått veta att vi har. Jag hörde knackningen så jag öppnade. Utanför står sonen i kavaj (utan ytterjacka) och frågar om han kan få skjuts hem.

Jag förstår att något har hänt. Jag förstår att han är upprörd. Men det är erfarenhet som säger det. Ett, sonen knackar på oväntat. Två, han har inte kläder på sig för vintertid. Tre, han ber om skjuts. Alla dessa sakerna skulle inte behöva innebära upprördhet om det vore någon annan. Särskilt när personen i fråga inte uppvisar upprördhet.

Jag frågar så klart. Han svara ja, att han är upprörd och att något har hänt. Han hade fått skjuts tidigare, vilket förklarar att han inte hade jacka med sig. Det är normalt för min logiska son. Om han ska åka bil behövs inte jacka. Dessutom om något skulle hända så bor jag nära och det finns en lösning. Vilket behövdes denna gången.

Han hade behövt säga nej för många gånger. Personen han var med hade inte förstått hans argument och de var på helt olika plan vid detta tillfället. När då personen frågar om han vill ha med sig lösteet hem som han tyckte om då var gränsen nådd. Äldsta sonen sa nej igen men när propsandet då kom så gick det inte. Ni vet hur vi svenskar kan vara med hur man ska ta en kaka till. Ett nej räcker inte. Och då när äldsta sonen inte har det som behövs för att brygga löste hemma så är det nej. Det finns inga lösningar på det just då. För att kunna tacka ja till att få löste så måste lösningen redan finnas hemma. Det går inte att ordna efter man fått teet.

Om han däremot skulle lösa nu att ha tesil och vattenkokare, samt tekoppar hemma, så nästa gång han får frågan om han vill ha lösteet som han tyckte om, då kan han säga ja. Inte tvärtom. Då valde han att lämna utan att få skjuts tillbaka. Han har dock lärt sig från andra tillfällen när hans nej inte har varit tillräckligt att han måste svara i telefon när den han är upprörd på ringer. Det gjorde han denna gången. Personen försökte också hitta honom med bilen för att skjutsa hem honom. Allt i sin ordning.

Nu har sonen också lärt sig att han kan ringa på istället för att knacka om det skulle vara så att ingen hör honom. Han påtalade dock för mig att om ingen öppnat så hade han använt nyckeln. Han tyckte bara att det var trevligare att knacka på och inte bara gå in. (Mest för att inte skrämma slag på maken gissar jag.)

Nästa gång någon säger nej, fundera över varför. Det kanske inte är ett nej. Det kanske är ett vänta. Eller ett nej, det kommer inte att lös sig. Oavsett varför någon säger nej så finns det en anledning. Även om du inte får veta anledningen så är ett nej, ett nej. Inte ett kanske eller ett ja om du bara frågar en gång till.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Kommer vi få en vit jul?

Jag älskar att vi har ett vitt landskap för tillfället. Det kom mängder med snö på en gång. Det var mycket att skotta men så värt det. För nu är allt vitt och fint. Det är lättare att se när det är mörkt. Det är lättare att le när det är dag. Snön tar fram det bästa helt enkelt.

Tyvärr kommer det vita att regna bort. Imorgon har de lovat regn. Resten av tio-dagars-prognosen är det plusgrader på åtta av dessa. Sedan blir det lite minus på natten. Det innebär att när julafton är här så har vi det inte vitt på utsidan längre. Jag kan överleva det men lite sorgligt är det när det hade kommit så mycket fin snö.

Något som inte är lite sorgligt utan väldigt sorgligt är att det inte kommer vara vitt på insidan i jul. Då tänker jag på alkohol. Det är för mig helt oförståeligt att man dricker alkohol på julen. Barnens högtid. I min familj drack man inte alkohol när jag var liten. Det kom som en stor överraskning för mig att andra gjorde det.

Jag vet att det finns människor som kan dricka en öl till maten och så är det bra sedan. Jag vet att det finns människor som kan dricka en snaps till maten och så är det bra sedan. Men jag vet också att det finns alldeles för många som inte kan dricka en öl eller en snaps, utan det blir massor av båda två. Där det blir så mycket av öl och snaps, att julklappar och tomten glöms bort helt. Där julklapparna kanske inte ens köptes för att det skulle köpas lite gott att dricka till julbordet.

Det är sorgligt, riktigt sorgligt. Att barn (och alla vuxna för den delen) inte får en vit jul på insidan. Tänk att ha en klump i magen för hur det ska bli. Hoppet om att det ska bli en sådan där perfekt jul med god mat och en julklapp som man verkligen önskat sig, att få fira jul. Precis som alla andra. Men klumpen är större än hoppet. Klumpen som blir större och större ju längre tiden går. Klumpen om att det kommer bli bråk när snapsen kommer fram.

Jag får ont i magen för alla dessa barnen. Vi vet om att det finns 320 000 barn i Sverige som har upplevt de negativa sidorna av alkohol. Tänk om alla bara kunde freda julen från alkohol? Tänk om det fanns några dagar som alla kunde vara lyckliga på? Tänk om julefriden gällde alla?

Jag drömmer om en vit jul hemma. Jag drömmer om en vit jul hemma för alla barnens skull.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Årets julgran

Nu är den framme. Granen som vi skaffade 2013. Detta blir granens åttonde jul hemma hos oss. Den har haft många olika utseenden fast det är samma gran. När den flyttade in hos oss så hade jag inte samma miljötänk som jag har idag. Innan den flyttade in så sa jag att jag aldrig kommer att ha en plastgran.

Jag tyckte att en riktig gran var det enda. Den luktar gott. Det finns sorter som barrar mindre. Om man skulle ha gran så var det en riktig. Annars kunde man låta bli. Vi tog också alltid in den dagen före julafton. Jättemysig tradition. Grejen är bara att det är så mycket annat som ska ordnas den 23:e så det kan bli stressigt. Eller väldigt sent som granen pyntas.

När vår gran kom in i vårt hus var det för att jag hade hittat en fin gran. En plastgran som faktiskt såg ut som en gran. Jag såg då massor av fördelar. En gran som används många gånger istället för att huggas ner för några veckors bruk och sedan slängas. När den sedan ska slängas så var det mayham av barr i hela huset. För så fort man rörde en gren så föll alla barr av. En fördel med en falsk gran. Den barrar inte som en riktig.

Varje år så får man en fin gran. Inte en ojämn eller för kort eller för yvig. En fin och jämn gran varje år. En fördel med att ha samma gran varje år. Den finns också hemma när det passar att ta fram granen. Man behöver inte åka iväg och leta gran. Mamma sa alltid att jag ville ha en Disneygran. En stor och tät med lagom långa grenar. Det har blivit många ratade granar. Mest i skogen när jag gick med mamma. När man ska köpa gran så är det inte lika stort utbud att rata ifrån.

Så här åtta år senare så inser jag att det kanske till och med är mer miljövänligt att ha en plastgran än en riktig. Så länge man har den tillräckligt länge. Denna är nu åtta år och jag vet att den har minst det dubbla kvar innan den ger upp. Kanske trippla. Om vi säger att jag har låtit bli att kapa en riktig gran varje år i 24 år. Det måste vara vinst för miljön.

Mamma hade rätt. Jag vill ha en Disneygran. På alla sätt. En stor fin jämna gran. Tät och med massor av pynt. Det krävs fem stora lådor med allt julgranspynt. När jag hade fått upp de lila, svarta, guldiga och många av de röda så orkade jag inte mer. Jag fråga minstingen vad han tyckte och han sa att vi skulle fortsätta. Det ska vara mycket dekorationer. Alla röda fick komma upp också.

Även om det är samma gran så kan den se olika ut. I år blev det utan glitter. Mest för att jag inte orkade men också för att den är fin utan. Jag är mycket nöjd med resultat. Precis som övriga familjen är det. Vi avslutade dagen med att titta på en julfilm. Snart är den här. Julen. Underbart.

Idag ska jag baka. Jag vet inte om jag vill göra lusselängder eller om jag ska göra katter. Vi får se hur det blir. Jag ska göra inlagda päron också. Till julafton. Det bästa med julen är det innan. Päronen blir till mamma. Hon tyckte om inlagda päron.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

2021 års julgran
Fint med paketen under.