Det sista året har jag inte varit särskilt aktiv på Facebook. Det finns många orsaker till det. Bland annat allt hat och falska saker som sprids där. Ett tag kände jag att jag kunde inte läsa en enda kommentar på något inlägg utan att det var hat.
Hat om hur samhället sköts. Eller hat om hur illa det är för en själv och inte alla andra. Hat mot invandring. Hat, hat, hat. Jag orkade inte. Jag är lite mer tillbaka igen. Minst en gång om dagen för att dela dagens blogginlägg. Ofta så tittar jag bara på det som är i flödet just då och sedan lämnar jag.
När man är inne första gången så är ofta första delen i flödet minnesbilderna från tidigare år just den dagen. Jag har alltid uppskattat minnena. Lite kul att minnas tillbaka vad man gjorde förr ett år sedan eller många år sedan. Mina minnen kommer vara ganska få för detta året.
Igår var en dag med många minnen. Det första var från fem år sedan. (Jag kanske har varit osynlig längre än ett år på Facebook.) Igår var det ett alldeles underbart minne. Och ett alldeles jobbigt minne.
För fem år sedan hade jag julmys med mitt jobb. Mitt jobb som jag idag inte har kvar. Mitt jobb som jag tappade på grund av bröstcancern. (Eller egentligen djäv****s påfund Tamoxifenens skuld). Inte helt men den delen som handlar om att utbilda andra. Mitt Mary Kay ser idag väldigt annorlunda ut mot för fem år sedan.
För fem år sedan satt vi i min lokal och hade julmys för fullt. Julklappslek, god mat och gott godis OCH massor av gott sällskap. Vilken en av dem som var där var mamma. Det var den sista julfesten mamma var med på, där hon var frisk. Året därpå i februari fick hon en stor stroke.
Det minnet var särskilt jobbigt och särskilt fint. Det var sällan mamma var med på bild. Denna gången är hon med fast hon inte vet om det. Den gången skrattade vi alla och hade hur mysigt som helst tillsammans. Jag tog några bilder i all hast. För att komma ihåg hur bra vi hade det. Nu gör det lite ont.
Ont för att detta är första julen utan mamma. Även om det inte varit några fler julfester med jobbet som mamma varit med på så har vi träffats varje jul. Vi har skrattat och njutit av god mat och gott sällskap. Bara annorlunda. I år blir det inget av varken det ena eller det andra, med mamma.
Även om mamma kommer finnas hos oss så är hon inte med oss. Det kommer bli svårt och igår gjorde det sig väldigt påmint. Jag visste att det skulle komma. Jag längtar fortfarande till julen och jag känner nu lite extra att den måste bli väldigt bra i år, för mammas skull.
Ta hand om dig, Vi hörs imorgon.