Månad: december 2021

Maken och jag har jobbat ihop i nästan lika många år som vi har varit tillsammans. Vi tycker om att vara tillsammans. Vi har lärt oss att ha egen tid även tillsammans. Eller lärt oss, vi har alltid haft det. Det händer att vi gör saker ifrån varandra men det vanliga är att vi är på samma plats.

Även nu när jag gör detta uppdraget som fastighetsskötare så är vi tillsammans mycket. Mycket kan jag göra hemma. Som att svara i telefon och göra allt annat administrativt. Ibland händer det att jag ska byta en propp eller lampa och det tar inte så lång tid. Inte så länge vi är ifrån varandra. Inte länge nog för att fråga hur har din dag varit?

När han är med på uppdraget så är det verkligen inte så att man kan fråga hur har din dag varit? Om han är med och skottar så vet han hur det går och jag vet hur det går för honom. Hur gör vi då när vi jobbar ihop. Vad pratar vi om och vad frågar vi om för att visa att vi bryr oss om varandra?

Ja, maken frågar mig om det gick bra att bajsa? För han är inte med inne på toaletten. Även om vi gör det mesta ihop. Det är alltså något han inte vet och kan fråga om. För att visa att han bryr sig om mig. Jag frågar inte honom lika ofta men jag vet ändå precis lika mycket om hans toalettbesök som jag vet om mina egna.

Är inte det kärlek och omtanke? Att prata bajs? Eller har jag missuppfattat något kanske. För att förtydliga det är bara mellan oss. Övriga familjen får den sedvanliga frågan hur har det varit på jobbet/skolan idag?

Den frågan är viktig. Hur har din dag varit? Vi har hittat ett annat sätt att kommunicera om vår dag som vi inte redan kan svaret på. Att visa omtanke om varandra är en stor del i att man mår väl. Vi kan inte glömma bort att visa uppskattning och omtanke. Vi kan inte vara i ekorrhjulet och inte se varandra. Då kommer förhållandet att dö till slut.

Vi har andra saker som vi gör också för att visa varandra omtanke. Jag tvättar all tvätt, för det är ingen uppskattad sysselsättning för maken. Maken å andra sidan gör allt annat, inkluderat att diska. Även efter mina bakningar så diskar han ofta.

Vi säger till varandra att vi uppskattar att soporna (bara jag som säger eftersom jag aldrig tar ut soporna) är slängda. Vi frågar ofta om det är något vi kan göra för den andra. Även jag, fast det är inte så ofta jag får det.

När man jobbar ihop och spenderar så mycket tid tillsammans som jag och maken gör så får man hitta de små sakerna och värdesätta dessa. Det kan vara bajsprat precis som det kan vara en lång kram i köket innan man äter middag. Det kan också vara att man håller handen när man tittar på TV.

Som i vårt fall blir att maken klappar på min fot, istället för att hålla handen. För jag sitter i min älskade stora fåtölj och han sitter i soffan bredvid. Maken är välkommen i fåtöljen. Han får plats gott och väl. Maken tycker dock inte lika som mig. Vilket är kärlek i sig, han får sin egna yta och jag min men nära så vi kan röra vid varandra.

Ibland så trycker jag ner mig i soffan hos honom. Antingen så somnar han eller så skruvar han på sig. Han försöker låta bli så jag inte ska märka det för han vill ju att jag ska ha det bra. Jag märker det alltid och struntar i det nästan lika ofta.

Ta hand om varandra. Vi hörs imorgon.

Vi har haft en tid med lättare restriktioner. Nu kommer det fler och fler. Om smittalen fortsätter uppåt så kommer de inför ännu flera. Vad har framtiden åt oss? Finns det en framtid utan pandemi? Eller är den här för att stanna? Det har aldrig skett innan. Att en pandemi har stannat för gott. Jag hoppas inte denna gör det heller.

Även om pandemin inte stannar för alltid så har Covid-19 gjort det. Vi kommer få leva med detta viruset för alltid. Frågan är bara hur? Kommer vi kunna umgås utan att vara rädda för att bli sjuka? Kommer vi kunna gå på julbord, bufféer? Kommer vi kunna resa igen? Även om det förhoppningsvis blir ett restriktivt resande med tanke på klimatet.

Smittspårning pågår och fler och fler blir sjuka. Många har blivit sjuka på julfester som jobbet håller. Julbord som man alltid har haft. Detta året fick vi göra det igen. Nu blir många sjuka efter just ett julbord. Vilket resulterar i att fler och fler avbokar sina julbord för att inte riskera att sprida smitta.

Här blir jag kluven. Det är bra att avboka men samtidigt, vad händer med restaurangerna? Klarar de ett år till utan de stora intäkterna som julbord brukar vara? Klarar de det när de dessutom redan har förberett en massa mat som nu inte blir uppäten och betald för?

Det finns några som jag sett har avbokat julbordet men istället har beställt jultallrik att ta med hem. Och då två stycken så man kan äta tillsammans med en sammanboende. Det gör att avbokningen inte slår så hårt mot restaurangen. Samt den anställde får lite uppskattning för året även om det blir hemma med en man bor tillsammans med istället för med jobbarkompisarna.

Jag har valt bort julmarknader i år. Även om jag har suktat efter att få gå. Jag har kollat på tio-i topp-listor. Jag har kollat på bilder från våra tidigare besök. Som när mina barn önskade sig en resa i julklapp. En resa som blev en julmarknadsresa till Budapest. Julklappen blev utdelad före jul och den var fantastisk. Vi drack massor av varm choklad och betygsatte de alla. Många bra blev det.

Jag kommer inte resa på samma sätt som innan men julmarknader finns på närmre håll än Budapest. Jag hoppas pandemin får ett slut och att det blir möjligt att röra sig fritt igen. Jag hoppas att vi alla snart kan andas ut och slippa vara rädda för viruset. Att man ska kunna vara förkyld utan att man måste testa sig för att se vilket virus man har. Det ser jag fram emot. Jag hoppas det är så det blir.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Vad behöver man i livet? Vad behöver man alls? Nu är det kallt så jag skulle börja med tak över huvudet och värme. Om man har ett hem så blir allt lättare efter det. Det räcker dock inte med tak och fyra väggar. Även om du inte fryser ihjäl så behöver du vatten och mat också. För att inte svälta ihjäl.

Det är grundläggande saker. Saker som många tar för givet. Vilket vi kanske också borde ta för givet. Ändå finns det många människor som faktiskt inte har mat för dagen eller tak över huvudet. De flesta har det som tur är. Räcker det då med att ha tak och mat för att det ska vara bra i livet. Nej, det behövs mer ändå även om det är en bra start.

Du behöver kärlek. Utan kärlek så blir livet inte bra. Kärleken behöver inte vara ett parförhållande. Kärleken kan vara mellan två människor, vilka som helst. Kärleken kan vara mellan många människor vilka som helst. Det vi behöver är att inte vara ensamma och då behövs kärlek.

Det räcker inte att vara med andra människor om kärlek inte finns. Att vara i ett rum tillsammans med andra människor som inte bryr sig om dig gör saken värre än att vara ensam. Har du varit med om det? Att du varit någonstans och du har blivit ignorerad? Om ja, så vet du att det är väldig jobbig känsla.

Allt kräver arbete. Att få kärlek och att ge kärlek, att ha tak över huvudet samt att skaffa mat, allt kräver arbete. Det är inte smärtfritt och det är inte alltid enkelt. Att leva tillsammans kräver en massa kompromisser. Det viktiga är att det alltid ska ge mer än det kostar. Om inte, så är det fel kompromisser.

Att ge kärlek behöver inte alltid kräva något. Att ge ett leende till en annan person kostar dig ingenting. Även om du har en jobbig dag så är det leendet bara en påminnelse bort. Även om du har en dålig dag så behöver du inte sprida den till andra. Det är kärlek. Att orka bry sig om andra när man själv inte mår så bra. Det är vad vi behöver, kärlek.

Med kärlek finns medkänsla, ödmjukhet och förståelse. Med kärlek finns det förutsättningar för att vi ska ta om hand av varandra. Med kärlek överlever vi längre än om vi inte har tak över huvudet. Med kärlek vinner vi livet.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

#Metoo den tror jag alla har hört talas. Hashtaggen som började att en kvinna la ut att det hade hänt henne också. Sedan fortsatte det med massor av kvinnor som använde #metoo för att de hade upplevt sexuella övergrepp eller våldtäkt. Det blev jättestort och sedan försvann det.

Allt handlar om makt. Mannens makt över kvinnan genom sex. Eller mannens makt för att ta sex. För många män verkar sex bara vara något som ger lust. Något som inte är en kärleksförklaring. Det är ett maktmedel. Som tydligen Ingmar Bergman har skrivit i någon självbiografisk bok: Jag slog henne med stolen så den gick sönder. Hon föll till golvet och då penetrerade jag henne. Det kanske inte är ordagrannt men det spelar ingen roll. Händelsen är densamma. Han våldtog henne på golvet efter han har slagit henne med en stol.

Makten kanske är det som är upphetsande för det är ingen kärleksförklaring att först slå en stol i huvudet för att sedan ha sex. I #metoo så kom styrkan från många kvinnor att anmäla Jean-Claude Arnault. Kulturprofilen som skröt om hur stor hans makt var att han kunde tysta allt. Han blev dömd för två våldtäkter. Jag tror det var 18 kvinnor som anmäld. Han blev dömd för två. Dessa våldtäkter gav en dom på 2,5 år. Ett skämt.

Han är snart fri med andra ord. Ett ännu större skämt är Nytorgsmannen som blev dömd till fem år mot 19 målsägande. Han får alltså dubbla tiden mot Arnaults två målsägande. Vilket skämt. Allt är bevisat men det blir ändå bara fem år. Och så undrar man varför kvinnor inte anmäler.

Hur är det egentligen med makten och sex? Är det bara förövaren som utövar makt eller är det även andra män som anser att sex är inte ett så stort brott? För om en kvinna anmäler och det inte blir något åtal, vem är det då som blir dömd? Kvinnan. Hon blir dömd i allas ögon att hon ljugit. För om hon inte ljugit så skulle det ju gått till åtal. Att det är ord mot ord och inte går att bevisa, det spelar ingen roll. Kvinnan har ljugit. Inte mannnen som nekar, utan kvinnan som anmälde.

Det gör ont i varje cell i kroppen när jag tänker på hur sex används som maktmedel. Hur det används bara för mäns egna lust. Sex ska vara och är en kärleksakt. En akt som två personer delar och samtycker till. Även om du är i ett förhållande så behövs samtycke. Samtycke till att ha en kärleksstund. En stund där två delar den tillsammans.

Jag hoppas att vi kommer längre snabbare. Jag hoppas att det finns en dag där sex inte används som ett maktverktyg.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Nu kom den. Snön. Faktiskt precis som lovat. Meteorologerna har lovat en tid att det ska komma snö på onsdag den 1 december. De lovade att det skulle komma på eftermiddagen och det skulle börja stillsamt och tillta under natten. På kvällen skulle det också börja blåsa. Allt har stämt hittills. Idag har de lovat att det ska snöa fram till förmiddagen och sedan ska det avta och vara upphåll till lördag. Det återstår att se om det kommer stämma.

Nu för tiden så är jag ju fastighetsskötare. Det innebär också en del snöplogning när det kommer snö. När det kommer mycket snö och det inte slutar så är det bara ploga på som gäller. Man kan ju inte börja precis när snön kommer. Det måste lägga sig lite innan man kan ge sig på det.

Jag manövrerade traktorn och plogen ganska bra om jag får säga det själv. I slutet av passet så hade jag inne knixen väldigt bra. De platser som jag trodde skulle vara svåra visade sig vara de enkla ställena. Den svåraste är nog gångbanan mellan husen. Den är för smal och omärkt så gräset tar stryk (kanske också plogen) och det är svårt att veta att man åker rätt.

När jag körde traktorn så hjälpte maken med att skotta ingångarna. Det är bra att vara teamwork. Minstingen gjorde också middagen igår så det var bara snöskottning på agendan. Det som inte var med på agendan var att batteriet skulle ta slut på traktorn. Jag skulle sätta på snökedjor och stängde av den och förberedde kedjorna. Sedan när jag skulle starta den igen så var den död.

Den tyckte inte om att ha saftblandare, lampan bakåt, värme i kupen, och helljus framåt på samtidigt. Den gav upp. Så det blev till att kalla in en lastbilsmontör med ett batteri som kunde hjälpa oss att få igen den igen. Då passade jag också på att få hjälp med kedjorna. Det är tur att man känner olika slags människor. Som dessutom erbjuder sig hjälp när det behövs.

Snön yrde och traktorn stod vägen för allt och alla när den var död. Som tur var yrde snön så mycket att folk höll sig inne. Tur i oturen alltså. Efter vi fått igen den igen så stängdes inte traktorn av mer kan jag säga. Det var minmalt med belysning igång. Bakåt och framåt. Inget helljus och ingen saftblandare. Lite mindre värme i kupén. Förhoppningsvis går den igång utan hjälp av startkablar idag. Jag fick låna kvar batteriet om det skulle behövas. Men det kommer inte, det bestämmer jag.

Hemma är det inte lika mycket att skotta. Men det finns heller ingen traktor att ploga med. Det är rent och fint hemma också även utan traktor. Eller det var det igår. Natten har fortsatt att snöa så det blir till att skotta snart igen. Jag älskar snö. Det bästa är om det kommer mycket på en gång och sedan låter bli och bara är minusgrader. Det är så vackert. Och då behöver man inte skotta så mycket. Då är snön som bäst.

Ta hand om dig. Kör försiktigt om du måste det i snövädret. Vi hörs imorgon.