Konsensus av allt är att jag inte är konsekvent. Jag gör så mycket som inte är konsekvent till och med att vissa skulle kalla det hyckleri. Som nybliven klimatångestmänniska så skulle man kunna tro att jag slutat handla. Kanske inte mat, men allt annat. Det har jag inte gjort. Jag har handlat som vanligt även om jag under flera år har handlat begagnat så länge det är något som funnits på behöver-listan.
Jag borde köpa allt begagnat. Fast är inte det också hyckleri? För att handla begagnat innebär att någon har lämnat i den saken och med stor säkerhet köpt något nytt. Jag bidrar alltså till konsumtionen även genom begagnatköp. Mina tankar är inte konsekventa och konsensus blir hela tiden detsamma.
Jag blir dock glad när minstingen kommer hem och säger att han har varit på Erikshjälpen och letat julklapp åt mig. Han hittade ingen men han letade där. Det gör mig varm i hjärtat och det är julklapp nog. Frågan är om det är bra nog? Alltså för klimatet?
Jag vet massor av människor inklusive mig själv som mår bra av att skänka till second hand. Då får man en känsla av godhet. Faktum är att många sedan handlar in lika mycket till så den goda gärningen är borta. Dessutom finns det många som ger bort rent skräp som inte går att sälja. Då försvinner tid och ork från dem som tar emot grejerna. Som i sin tur måste återvinna sakerna på sopstationen.
Anledningen till min klimatångest är nog, för att allt är så himla svårt. Maken ville köpa en Daim häromdagen och så inser han att jag någon gång sagt att det är palmolja i. Han köpte ingen Daim. Om alla bara fortsätter att köpa så kommer aldrig någon förändring ske. Det är när man inte ser förändringen som det blir så jobbigt. Är det värt det när ingen annan gör något? Ja, det är det. För mig. Jag kan vara icke-konsekvent. Jag kan vara en hycklare, men jag försöker. Jag försöker att tänka till på hur jag kan göra mitt bästa för att inte påverka klimatet mer negativt.
Kläder är en jättestor bov i vår klimatpåverkan. Inte bara bilar och flyg. Kläder. Vi förbrukar alldeles för mycket kläder. Jag har köpt kläder som varit begagnade. Jag har ärvt kläder. Jag har gett bort kläder. Det är dock inte enkelt att få tag på begagnade byxor till mig. Eller långärmade kläder. Som vinterjackor. Ska jag då frysa och inte ha långärmat eller långbyxor? Nu har jag köpt en jacka för att se om det går med second hand för mig på det området. Kanske att det går att förlänga lite. Det märker jag.
Vi måste alla försöka även om det känns hopplöst. Även om man känner sig som en hycklare. Även när man inte är konsekvent. Något är bättre än inget. Så länge man inte kompenserar för det där något med mer, för då är vi tillbaka på ruta ett.
Jag vill inte vara på ruta ett. Jag vill vara i mål 2030 med de globala målen. Jag gör lite hela tiden. Vilket är bättre än inget. Därför har jag bara återanvända julklappsinslagningar. Som kommer användas många år framöver. Alla klappar jag har slagit in, (vissa har jag faktiskt fått). Det kan vara lite okonventionella inslagningar, såsom tygpåsar. Notera budskapet på den blå till höger. Blått är inte julens färg men budskapet är det desto mer. Julstrumporna blir lite extra känslosamma i år. De med tomtarna på. De fick barnen av mormor när de var väldigt små. Varje år har de använts sedan dess.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.