Månad: januari 2022

Denna månaden har inte varit någon bra månad. Vad det beror på försöker jag analysera. Det kan vara att det var för mycket under december. Saker som jag egentligen inte visste att de var ett problem. Vissa saker vet jag om.

Som förra veckan när jag gjorde för många saker på en dag. För hjälpa min son måste jag. Måste är fel ord, det vill jag och behöver jag. Det vet jag om. att det blev för mycket. Svårigheten där är att det dyker upp efter jobbet. Om det är i planeringen så går det bra. Sådana saker förstår jag att det gör att jag inte har orken att jobba några dagar efter det. Men jag kan inte har för mycket tid som jag inte jobbar på.

Saker dyker upp. Så är det för alla. Som tur är har jag maken som kan hoppa in när jag inte kan. Problemet är ju att JAG vill göra det. Jag vill jobba. Denna månaden så har jag lyckats prestera lite mer än trettio procent. Det är långt ifrån en heltid. Alla de där små sakerna som gör att man inte kan när man vill, det är vad jag analyserar fram.

Idag är det sista dagen på månaden. Idag kommer det bli mindre arbete än vad det borde. Det är dock ett inplanerat möte med sonens skola som jag ser fram emot. Mötet handlar om vad kommer efter skolan? Planerat är bra och jag kan hantera det. Allt kommer bli väl. Ett steg i taget.

Några steg igår var att baka. Igår blåste det för fullt och det vara inget kul att vara ute. Då passade jag på att baka några bullar. Makens surrande av allt gjorde att det inte behövdes samlas in en massa saker som blåst iväg. Samt att det blev inte så illa som lovat. Vi var uppe i 20 m/s men inte mer.

Bullarna jag gjorde blev väldigt goda. Minstingen och jag smakade. Maken ska smaka idag. Han är ju inte så mycket för godsaker. Bullar tycker han om men detta var toscabullar. Det var han mer osäker på.

Jag tycker om kletiga bakverk. Mjuka och fluffiga. Allt som inte är torrt. Segt går bra också. Men aldrig torrt. Drömmar, finska finnar och de flesta småkakor, går bort för mig. Maken däremot tycker om när det är torrt. Kanske inte helt torra bullar som är hårda skorpor. Men han skulle nog föredra en lite för torr mot en lite kletig bulle.

Dessa tosca-varianter var kletig. På ytan. Bullen i sig var perfekt. Det var mandel, smör och socker i med toscaglasyr på. Jag tror han kommer gilla dem när han väl smakar. Vilket han ska idag. Från mig fick de toppbetyg. Nästa gång ska jag inte var så otålig och lägga på glasyren för varm. Utan låta den svalna så den stannar kvar på bullen innan den åker in i ugnen. Goda lika fullt.

Jag har fortfarande nötter som måste användas innan de blir dåliga. Denna gången var det torrostade mandlar som drygades med cashewnötter i glasyren. Varför göra vanliga bullar när man inte behöver?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Det finns en början på allt. Frågan är om det finns ett slut? Eller är det bara en fortsättning på något annat? Så ingen början finns heller. När börjar livet? När tar det slut?

Livet pågår är mer rätt att säga, enligt mig. Det pågår hela tiden och vi behöver ta hand om det. Vi vet inte hur livet började. Det finns många gissningar men ingen vet. Vi vet heller inte hur det slutar eller om det slutar.

För dig och mig vet vi att det slutar. Vi vet oftast hur det började också. Men det fanns redan innan. Livet. Det är ingen ny början när vi kom. Vi förde bara livet vidare. Jag för livet vidare från mamma. Jag är del av henne och hennes liv är fortfarande.

Jag vet hur hennes liv slutade. Och jag vet att det fortsätter. Vi har alla livet. Livet att leva till fullo. Livet att ta hand om. Livet att veta att vi har det. Jag känner tacksamheten att jag har det. Jag försöker att vårda det.

Mest försöker jag göra det mesta och bästa jag kan av livet. Så länge jag har del av det. För till slut så är min resa slut och någon annan får framföra livet. Livet som vi ännu ej har sett slutet på.

Livet är meningen med livet. Utan livet så finns ingen mening.

Ta hand om dig. Ta hand om livet och vårda det tills nästa tar över. Vi hörs imorgon.

Har du surrat allt som behövs på utsidan? Idag ska det bli upp till storm i syd och västra Sverige. Det har varit många varningar. Orange varning. Gul, orange och röd är kriterierna. Med röd som värsta nivån.

Bättre än 1, 2 och 3. För vad är värst? Nummer 1 som alltid brukar vara toppen? Eller nummer 3 som är alltid är botten? Tvåan var ju enkel, alltid i mitten. Om man var osäker så kunde man ju alltid läsa texten och förstå att det var illa eller inte riktigt så illa.

Storm är alltså mittennivån, orange som är den gamla tvåan. Det ska det bli idag. Framåt kvällen och natten mot morgonen ska det vara som värst. Jag tror att vi hade här upp till 24 meter per sekund. Vilket är mycket.

Det blåste mycket för några veckor sedan. Då hade vi några stolar som blåst ner i vår thujahäck. Denna gången ska det blåsa mycket mer. Maken har därför säkrat upp. Allt. Eller nästan allt.

Stolarna är staplade och surrade. Grillarna är surrade. Lamporna är surrade. (Brukar de i och för sig nästan alltid vara.) Våra terassvärmare är surrade. Allt är surrat i vår altans räcke. Nu är det bara hoppas att räcket håller. Men känner jag maken rätt så kommer det att hålla.

Vi har några saker som inte är surrade. Det är bland annat två stolar. Dem nya som jag skrivit om tidigare, från Grafitgrå. Förra gången det blåste så rörde dem sig inte en millimeter. Allt blåser rakt igenom eftersom de inte är heltäckande någonstans. Dessa har faktiskt maken gjort kalkylen att det inte kommer hända något med. Finns inget vindfång.

Det han inte har surrat som han tror kan ske något med är betongpallen som är bord till stolarna. Den har ett vindfång. Den gissar jag kommer att vändas upp och ner under dagen. Inte av vinden utan av maken. Då tas fånget bort och maken är nöjd.

Vinden är inte att leka med. Alltså den kan flytta hus. Det är inte så vanligt i Sverige. Men med tanke på vad som händer med vår jord så ska man aldrig säga aldrig. Bäst att vända på pallen. Även om jag låter maken sköta det. För det han inte är orolig över det kommer aldrig hända något med.

Ibland är det bra att vara paranoid och alltid räkna ut konsekvenser. Som när det ska blåsa storm. Jag är glad att han är min make för då slipper jag vara den som år paranoid.

För övrigt så vill jag meddela att igår åt jag en hallonlakrits-döskalle av skum och den var ljuvlig. Det är något att fira. En var ljuvlig sedan blev det som innan. Varken bra eller dåligt. Ett steg i taget. EN var ljuvlig. Snart kanske det är två.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Igår var det minstingens dag för att laga middagen. Han brukar alltid göra allt som ingår i köket när han har sin dag. Även om maken alltid (nästan) har sett till att det är undanplockat och lättarbetat i köket innan minstingen kommer dit.

Igår skulle minstingen göra fläskkotletter i ugn. Vi brukar göra det på hel fläskkotlett utan ben. Det butikerna har döpt till fläskytterfilé. Den blir väldigt mör och fin. Skiva köttet och ner i sås gjord på crème fraîche, grädde, soja och sambal olek. In i ugnen i nästan två timmar så är det klart. Ris och färsk skivad gurka till det. Mycket gott!

Eftersom han skulle använda ugnen så såg han att det var dags för en rengöring av ugnen. (Den säger till själv). Minstingen har aldrig gjort en sådan. (Inte maken heller med de nya ugnarna). Det är inte så svårt. Den säger vad man ska göra. Han tyckte det ingick i köksuppgiften för middagen. Igång med en rengöring alltså.

Ett, rengör ugnsluckan med trasa. Det gjorde han. Två, Ta ut alla lösa delar. Det gjorde han bara nästan. Gallret tog han ut. Det är löst. Delarna som sitter på ugnsväggen tog han inte ut. Vilket man ska. De är lösa om man tar bort skruven. Tre, stäng av spisen ovanför ugnen. Det gjorde han. Eller snarare han startade inte ugnen ovanför. Två och ett halvt rätt av tre. Mycket bra ändå, för att vara första gången.

Vi har pyrolys-rengöring. Det innebär att ugnen blir över 400 grader och helt enkelt bränner bort allt som sitter fast i ugnen. Då den blir så varm så låser den ugnen och hela processen tar ganska lång tid. Då vi har tre ugnar så var detta inget problem, för minstingen använde den understa ugnen för middagen.

När maken kommer ut i köket och ser att pyrolysen är igång och han ser att sidoväggarna inte är borta så kommer det ut två mycket uppjagade herrar från köket. De kommer till vardagsrummet där jag sitter i ett digitalt möte.

Världen rasade samman och i munnen på varandra så fick de fram att väggarna var kvar. Visst brukar du ta ut sidorna, säger maken. Ja, svarar jag. Vad händer nu? Frågar maken. Jag säger att väggarna går antagligen sönder. Sedan fortsätter jag mötet. Då hör jag att de ska stoppa ugnen. Jag ropar i mungipan innan jag är helt tillbaka i mötet att det går inte.

När jag är klar med mitt möte och kommer ut i köket så står maken och kollar stint på ugnen. Han säger att han lyckades få den till kylning. Han vet inte hur, men han lyckades. Eller så hamnade den bara på kylning för att det var tid för det, sa jag. Minstingen håller på att plocka ur den rena disken och maken släpper inte blicken från ugnen.

Minstingen berättar då att han har stått så hela tiden sedan de försökte stoppa den. Han har också sagt till maken att det hjälper inte att stå och titta på ugnen med dödens ögon. Den kyler inte fortare för det. Den går inte sönder mindre för det.

Jag får reda på att det spekulerats i om allt kommer smälta sönder på insidan. Från makens håll såklart. Jag säger att det kommer inte smälta någonting och att detta är sådant som kan hända den bästa. Det värsta som sker är att vi får byta ut dem deformerade sidoväggarna och dem icke fungerande teleskopsarmarna.

Dödens ögon hjälpte inte. När processen var klar så hade vi ätit middagen färdigt. Det som hände vara att teleskopsarmarna blev tröga att rulla. Innan (och ugnen under) kunde man bara putta till lite så skjutsades allt in. Nu måste man föra den hela vägen in. Kanske inte ens är en nackdel. Innan så har formarna nästan skvätt ut innehåll för att den gått så lätt. Den har tjongat in och stoppat för fort när den var inne. Det kommer inte ske nu.

Jag kan INTE rekommendera att rengöra en ugn med dödens ögon. Varken om du har gjort rätt eller inte. Det hjälper föga. Om du gör rätt och tar ut ALLA lösa delar så låter du ugnen sköta sig själv. När den fått jobba HELT i fred så är den sedan ren och fin. Det enda du behöver göra är att torka bort lite sot på botten av ugnen. Allt fungerar bäst utan dödens ögon. Får se om maken kommer ihåg det nästa gång något går snett?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

En skata brukar man säga, tar allt som glimmar. (Jag tror egentligen inte att det är sant). Man kan också säga att någon är en skata om en kvinna som inte är så trevlig. Det är dock ingen sådan skata jag är. Jag är jättetrevlig. Jag är heller ingen rugguggla. Bara en skata som ser och vill ha allt som glimmar.

Med glimmar så är det sådant som jag tycker är fint. Jag har svårt att släppa sådant jag hittar. Sådant jag tycker om. Gärna på loppis, second hand eller på erbjudanden. Jag kanske var en skata i ett annat liv. Jag vet inte. Men fina saker är gärna kvar här hemma.

Det är en av anledningarna till att jag sagt om något nytt ska in så måste något gammalt flytta. Eftersom jag är en skata som låter mycket flytta in. Jag skulle lätt kunna bli en hoarder. Någon som samlar på sig alldeles för mycket saker. Vi har redan alldeles för mycket saker. Inte riktigt som en hoarder som inte kan ta sig fram i sitt hus på grund av alla saker.

När man är en skata som mig så blir det svårt att bara göra sig av med saker. När minstingen tog en av mina hyllor till sitt rum så fanns inte plats för en av hans. Nu stod jag här med en hylla som jag inte ville slänga. Sälja skulle inte gå. Den är inget av värde. Skänka skulle gå. Jag tror dock att den kan behövas och vill därför inte göra mig av med den.

Precis som hyllan som minstingen tog. Med skillnaden att den finns massor av värde i och går inte få tag i en likandan enkelt. Så den kommer alltid att finns rum för. Frågan är bara var. Just nu, i minstingens rum.

Tillbaka till hyllan utan värde. Som är röd och fin. Jag har inga väggar för den. Det enda stället som den fungerar på är vid min fåtölj. Den fungerar bara lite där. Den skymmer tavlan.

Tittar man från andra sidan så är det inte lika farligt. Dessutom så ser man igenom hyllan. Tavlan som står på ska inte vara där om hyllan bli kvar. Den hängde på väggen tidigare. Jag kommer inte hänga den någon annanstans förrän jag vet att hyllan blir kvar. Spikarna i väggen bli också kvar tills jag vet att tavlorna inte ska tillbaka. Det finns en tavla till som inte är med på bilden.

Den stora frågan är om skata får ge sig och göra sig av med hyllan? Eller ställa ner den i förrådet och ha som lagerhylla? Den är lite för fin att ha som lagerhylla en längre tid, kan jag tycka. Fast tills den behövs på annan plats kan den få vikariera som det. Vad tycker du?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Vad är frihet? I valtider skulle jag vilja lyfta den viktigaste först, att få rösta. Det är en enorm frihet att få ha valet att välja vem som ska styra vårt land. Dessutom kan vem som helst vara den som ställer upp i valet. Det är en enorm frihet och kanske också den största vi har.

Annars då, vad är frihet? För mig är frihet att just kunna välja. Då inte enbart i ett val utan allt i livet. Friheten att välja hur man vill bo, hur man vill klä sig. Vad man vill äta. Vem man vill leva med. Alla valen som många tar som självklara, det är frihet.

Det finns flera som påstår att Sverige är ett fredsskadat land. Att vi är förskonade från krig och misären som följer. Att den skadan är större än att faktiskt ha varit i ett krig. De menar att det är så länge sedan vi var i krig att vi inte har sympati för dem som varit i krig. Eller andra som menar att vi är för dåligt rustade för om kriget kommer. Att vi har glömt att vi faktiskt kan hamna i krig.

Nu är det aktuellt med upptrappningen i Ukraina. Ryssland känner sig hotade av, ja det är större än jag kan greppa det. Eller så är det precis så litet som jag upplever det men det gör inte Ryssland. Hur som helst vi kan bli inblandade. Att då vara fredsskadad är inte till vår fördel. Enligt vissa.

Jag tror ingen av de som menar att Sverige är fredsskadat att vi inte ska vara tacksamma. Alla tycker nog att vi ska vara tacksamma. De menar nog bara att det kommer vissa problem med att vi tar fred som något självklart.

Jag har själv stött på människor som anser att de som flytt krig kan välja att flytta hem igen om de inte trivs här. Tyvärr är det inte ett val som är möjligt. Alla människor på flykt har inte fullständig frihet. Vissa skulle nog till och med utrycka det som att de är fångna i vårt fina land. Fångna för att det inte är deras land.

Jag vet människor som aktivt väljer att inte lära sig svenska språket för de ska inte stanna här. Så fort kriget är slut så ska de hem igen. Problemet är bara att kriget aldrig tar slut. Tänk att ha gjort ett val som räddade ditt liv men du blev i stället fången i fin värld men inte i en där du vill vara?

Att kunna välja är en av de största friheterna vi har. Och vi tar alla valen som en självklarhet. Frihet är ingen självklarhet. Frihet är något vi ska vårda och känna ödmjukhet inför. Frihet kan försvinna och du vet inte vad som hände.

Njut av din frihet. En dag så kan du vara fången i din egen kropp. Frihet är ingen självklarhet. En dag så kan den vara borta även om du vet vad som hände. Friheten att kunna välja om du ska ta sovmorgon eller inte. Njut av den. Imorgon kanske du behöver hjälp med att klä på dig och någon annan bestämmer tiderna.

Ta hand om dig och din frihet. Vi hörs imorgon,