1 januari 2022. Det brukar vara svårt med att byta år i början på året. Nytt år och nya möjligheter. Vi avslutade året med stillsamt firande och tvätthögen försökte att avslutas. Det blev den inte men påbörjad avslutning blev det.
Igår var det julnostalgi. Julgranen lös så grann i huset. Alla tomtar sken det som glorior om. Alla nötknäppare stod i givakt. Lyktan lös på trappan. Allt var så bra det kunde vara.
Igår var det inte ett vanligt firande. Vi var inte med vänner. Det är det vanligaste på nyår för de flesta gissar jag. Att man är med vänner. På jul är man med familjen och på nyår med vänner. Vi var ensamma hemma med digital middag med min kära syster igår.
Vilket var väldigt mysigt. Vi hade middag ihop i flera timmar. Det var mycket lyckat. Vi åt entrecote och pommes, syster ostron och havskräftor. Man kan hjälpa till att öppna ostron även via skärm kan jag meddela alla som undrade. Det var en mysig middag.
Sedan såg vi på film och åt efterrätten framför TV:n. (Det försökte vi inte att göra digitalt tillsammans.) Army of thieves blev valet efter tips från kära syster yster. Idag kommer vi antagligen se uppföljaren (om du frågar maken är det ja.) Army of the dead. Det är zombies i den så jag är lite tveksam.
Filmen var klar lagom till att det nya året skulle firas in. Min bror har tagit över mammas tradition. Att ringa på tolvslaget. Mamma har alltid ringt när klockan slagit tolv. Det spelar ingen roll vart hon har varit eller vart vi har varit. Mamma har ringt och önskat Gott Nytt År. En sådan sak som känns jobbig att veta att det inte kommer. Då känns det fint att få ett samtal från brodern.
Nya traditioner kan mixas med gamla traditioner. Att mamma lever vidare med hennes arv i oss är tydligt. Allt blev som det skulle när det inte blev som det var tänkt. Eller hur, mamma!
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon,