Jag har flera gånger berättat om min kära make. Alltså det är ibland bara så roligt så att man inte kan låta bli. Dem mest enkla saker kan bli det mest komplicerade i hela världen. Som igår.
Vi duschar ofta tillsammans. I en liten dusch. Den har duschväggar som är förankrade i väggen men är ändå som en duschkabin. Dörrar som du skjuter åt sidan och skena i golvet samt ovanför dörren. Duschväggen går inte hela vägen upp till taket. Jag gissar att den är åttio x åttio centimeter. Vi står alltså ganska nära för att få plats.
Vi har bara ett munstycke. Vi skulle vilja ha ett var så vi inte behöver samsas om värmen. (Jag vill inte så mycket som maken eftersom han alltid ser till att jag har mest vatten.) Då när han stod där utan vatten på sig så kommer det:
Oj, nu höll jag på att ramla baklänges. Säger maken. Man kan tro att där var det punkt och inget mer med det. Så är inte fallet. Det fortsätter. Det ska tilläggas att jag märkte inte ens att han rörde på sig. Då i det där nästan ramla baklänges. Hur som helst. Han höll på att ramla baklänges. Och han säger vidare: Jag hade tagit med hela duschen ner i golvet. Jag skulle ligga där avsvimmad och död (hur man nu kan vara död samtidigt som man svimmat?) för att jag tjongat i huvudet i toalettstolen.
Maken höll på att ramla baklänges, som inte märktes, men ändå skulle hela toaletten behöva renoveras och han är död. När han håller på med sin utläggning om hur jobbigt allt skulle vara så tillägger jag: Samtidigt som du drar ner hela duschen och faller så får jag kakelsplitter in i halspulsådern och förblöder.
Detta tyckte maken var ett mycket bra tillägg på hans död. Så nu vaknar han till liv en stund för att säga till mig att stänga av vattnet. (Han blundar antagligen fortfarande död men lite vid liv.) För det är inte vatten det är mitt blod som regnar på honom. Maken har alltså hela situationen klar. Han ramlar och vi båda dör.
Om ni undrar varför jag har så kul hela tiden är för att man kan inte låta bli. Makens paranoida hjärnkopplingar gör att man kan bara skratta. För självklart så dör vi båda (oftast) i hans morbida händelseförlopp. Jag har också blivit duktig på att hänga med i svängarna. Ja, vad gör du när du duschar? Ramlar du och dör också i blodregn?
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.