Cykel kom i förrgår. Igår kom packhållaren. Cykeln är monterad och inställd. Jag är så himla nöjd. Jag kommer nog cykla lite varstans. Dessutom på många fler resor än vad jag tror idag. Om jag varit lika snabb som de som skickade cykeln så hade jag cyklat redan igår på jobbet..
Nu var inte jag lika snabb. Så hjälm och extra lås till cykeln behöver införskaffas. Kanske jag hinner det idag. Det som blir lite sämre är själva efterforskningarna på hjälm. Det jag hittat är att Hövding har bäst i test och dessutom så säljer Länsförsäkringar den. Jag tänker om Länsförsäkringar väljer att ha samarbete med en sorts hjälm är det för att den är bra. Men jag vill ut och cykla. Kolla på den!
Och alla smarta tillbehör till arbetshästen.Crescent Elora med Atran Velo System
Visst är den fin! Ska bli spännande att se om den kommer göra att man faktiskt cyklar mer, vilket jag tror. Något annat jag är väldigt nöjd med är mitt val att klippa av håret. Jag har sparat länge och har lyckats med att få det ganska långt. För långt. Nu är jag trött på det. Jag ångrar mig inte en sekund. Men om jag skulle göra det så växer faktiskt hår ut igen.
Nya frisyren
Ibland blir det helt rätt. Dessa valen var definitivt helt rätta.
Hur är vi nakna? Som kvinna har upplevt det som ett problem att vara naken. I alla situationer. Att gå till gynekologen är inget som är trevligt. Mest för att det används kalla verktyg men också för att man klär av sig. Att sola topless är inte accepterat av alla. Det finns mycket som är skam med att vara naken.
Jag tycker nödvändigtvis inte att alla ska vara nakna. Jag tycker dock att alla har rätten att kännas sig bekväma nakna. Det är det långt ifrån många som gör. Att gå till ett allmänt omklädningsrum gör inte alla. För där behöver du visa dig med alla dina brister och fördelar. Fördelarna som du ofta själv inte ser. Du ser bara bristerna. Du kan tycka att dina valkar på ryggen är ett problem. Medan någon annan som kämpar med att gå upp i vikt skulle älska att få ha valkar.
Vårt ideal är fortfarande att man ska vara smal som tjej. Särskilt med kläderna på. Du får inte har för mycket muskler. Särskilt inte utan kläder på. Du ska vara lagom lång och lagom sminkad. Det finns många delar i hur vi borde se ut i dagens normer. Det har ändrats många gånger genom tidens gång. På romartiden var det viktigt att vara av större format och icke solbränd. Det visade på att du var rik nog att äta och slippa jobba i solen. Det smala idealet har pågått alldeles för länge om du frågar mig.
Något som inte är ändrat är vad vi tycker om målade nakna kvinnor. Ofta så målas kvinnor med valkar, putmage och hängande bröst. Vad jag vet så rynkar ingen på näsan då. Många tycker att det ser bra ut. Jag har nog aldrig sett en naken kvinna målad som väldigt smal. Utan de har målats minst med kurvor. Inte några väldigt smala som inga kurvor syns på. Sådan som idag är idealet hur vi borde se ut. Varför målar vi inte nakna kvinnor efter idealet?
Är det för att vi egentligen tycker om kurvor? Är det för att vi egentligen vill ha lite extra hull på kroppen? Jag vet inte. Jag bara reflekterar över hur vi alla tänker på hur vi ser ut. Och aldrig tycker att vi är bra nog. Det finns alltid något att ändra. Det jag vill ändra just nu (förutom några pandemi-kilo) är att mina bröst blir lika. Att ha ett som är en boll och ett som är naturligt är verkligen inget jag är bekväm med att visa mig naken för andra. Jag tycker det är jobbigt nog för mig själv.
Det kanske är mer okej att tycka att ett bröst som faktiskt har tagits bort ska återställas än att lite extra kilon ska bort. För de extra kilona är ingen fara för min hälsa. Det är bara kläderna som sitter sämre och upplevs jobbiga. Oavsett så är jag inte helt nöjd med att vara naken, för mig själv eller andra. Vad är anledningen till det? Om vi uppskattar kurviga kvinnor på målningar så borde vi uppskatta det i verkliga livet också, eller?
Jag är fastighetsskötare och är den som ska se till att skyddsrummet är iordningställt när kriget kommer. Innan har inte det varit så stor tanke kring det där skyddsrummet. För kriget har varit helt overkligt och väldigt långt bort i tanken. Nu är det inte lika långt bort i tanken. När man då har ansvar för ett skyddsrum som rymmer 250 personer, ja, då kanske man också ska ha koll på vad som gäller.
All information finns på msb.se. Fast inte all information jag behöver. Med all information så menar jag att det finns det jag behöver veta för att ställa iordning allt. Men det står inte VAR allt finns. För det vet inte msb.se. MSB vet om det, om man bara pratar med någon. De genomför kontroller på alla skyddsrum. Med väldigt olika intervaller. Någon gång är det gjort. Den informationen har de någonstans. Jag vill dock inte belasta MSB med ett samtal. Jag tror de har lite annat för sig.
Jag vet vart bajstunnorna finns. På samma ställe finns mer saker. Problemet är att jag inte vet hur mycket mer saker. För platsen de finns på är igen-spikad. Jag måste alltså göra inbrott för att se vad som finns. Man skulle också kunna tro att det är staten som tillhandahåller det som behövs, finns. Fast så är det inte. Fastighetsägaren har skyldighet att införskaffa det som ska finnas. Och från ett särskilt ställe dessutom.
Jag håller nu på att läsa de två handböckerna som är på 143 samt 169 A4-sidor. När jag läst det så vet jag allt jag behöver veta förutom just den där lilla delen om VAR det finns. Även om jag vet var allt finns inspikat så behöver jag veta vart det särskilda ventilationssystemet finns. Det vet jag inte. Det ska tydligen finns ett system så du kan stänga ute gifter och andra krigssaker som kan ta död på en genom ventilationen.
Det är tur att solen skiner och att allt annat är väldigt bra när man läser om kriget och krisen som kan komma till oss. För jag ska så klart ta reda på så att jag vet hur jag gör med ansvaret som ligger på mig. Det är en bra egenskap jag har. Jag tar reda på det jag inte vet.
Jag har letat efter transportmedel som fungerar i jobbet. Först bara bil. Sedan både bil och cykel. Sedan ett tag moped. Bil är ganska självförklarande vad som behövs. Även att det ska gå att transportera gods i bilen så måste det också finnas dragkrok. Lägg på klimatångest på det så blir jakten lite jobbigare.
Det jag var ute efter på cykel var en med stor lastplats. Samt med el för att orka mer. Jag läste också någonstans att man får mer motion med en elcykel än en vanlig cykel. Två anledningar tydligen, det ena är att man cyklar mer för att man tycker det är enklare. Man väljer alltså cykeln oftare än bilen. Det andra är att pulsen ligger på en bättre nivå. Den blir inte för låg men inte heller för hög. Perfekt för motion.
Jag ville ha elen för att man ska orka cykla med last. Annars skulle man nog inte använda den alls. Idag går jag med verktygsväskan, vilket blir tungt. Eller så tar jag på mig verktygen som jag tror jag behöver och går dit jag ska. Självklart saknas alltid verktyg och det blir en himla massa springande för att göra något. Bra för motionen men väldigt tidskrävande när man har stor yta att täcka. Jag tar inte bilen (kan hända att någon annan som jobbar på samma företag som mig gör det ibland.)
När jag letat lite så hittade jag en moped som var som en cykel. Den hade dock ingen lastplats. Den hade däremot väldigt bra klicksystem där det fanns en massa bra tillbehör att kunna sätta på pakethållare. Både fram och bak. Samt det fanns kärra (som dessutom ingick under mars). Då insåg jag att det fanns bra och stora lasttillbehör man kunde fästa på pakethållaren. Det skulle ju öka möjligheterna med vad man kunde frakta. Lägg på en kärra på det och det blev helt plötsligt stora saker man kunde frakta.
Lite undersökning på den så visade det sig att den hade en del bekymmer. Mest för att den också var hopfällbar. Vilket jag inte behöver. Ska aldrig frakta själva cykeln (mopeden) i bagagen eller på bussen. Dessutom så måste den trafikförsäkras eftersom det är en moped. Då började jag leta efter cykel som hade samma klicksystem. Atran velo-system, AVS. Till slut hamnade jag på Cresent.
Nu kommer nästa bekymmer. Det är inte bara kläder som är ett problem när man är lång. Även cyklar visar det sig. Vi har en cykelhandlare i stan som har cresentcyklar. Logiskt så åkte jag dit och ville köpa en. Men där tog det slut. Han hade varken herr- eller damcykel i min (och makens) storlek. Turligt nog är maken och jag jämnlånga så vi kan använda samma. Det som var bra med besöket var att han höll med, om det jag hade kommit fram till att välja. (Bara då att han inte kunde ordna den förrän nästa år). Nu har jag hittat en på internet. Och alla tillbehör köper jag hos cykelhandlaren.
En Cresent Elora blev det. Den har färdigt med pakethållare fram och bak. Det ingår en cykelkorg. Vilken jag inte kommer ha så stort behov av. Kanske om man har en påse av något slag i så skulle den bli användbar. Eller lägga en liten väska i. Lösa verktyg går inte utan påse. Bilden är från Cresent.se.
Verktyg kommer åka ur korgen.
Många fördelar med denna cykel. Ingen trafikförsäkring. Bara vanlig försäkring. Den har ett batteri som är obrukbart om det inte sitter på den cykeln. Man kan spåra den om den blir stulen. Och sedan det viktigaste du kan sätta på väldigt många olika tillbehör enkel på pakethållarna. Du kan sätta fast en stor trälåda eller bagarlåda. Stora väskor som man kan använda som verktygsväska eller en stor platta som man kan spänna fast en egen väska på. Priset har legat på ungefär detsamma på vad jag än har tittat på. Så priset är ingen vinst eller förlust. Ett stort plus är att den är gjord i Sverige.
Nu väntar jag med spänning på mitt nya arbetsfordon. Jag ska beställa lite tillbehör och kanske det viktigaste. Köpa en en hjälm. En som inte är 15 år gammal och som är bra i olyckor. Ska göra efterforskningar på det också för bästa skyddet. Nu ska jag jobba och inte undersöka, det får bli vid ett annat tillfälle.
Jag försöker att påminna mig om hur bra jag har det. Att njuta av det fantastiska vädret vi har just nu. Soligt på dagarna och kallt på nätterna. När man går promenad så känner man solens varma strålar och hopp om en fin vår och sommar och vinterns kyla gör sig påmind. Igår hade vi en härlig promenad.
Vi har många fina platser att besöka inom gångavstånd. Jag hittar nya platser hela tiden. Det är kul att se allt, eftersom årstiderna går. Nu väntar jag på att knoppar ska dyka upp på träden och man får se dem brista. Massor av snödroppar kan man njuta av just nu. Det finns en ny plats som är ett roligt tillskott. Eftersom alla insekterna har fått hotell. Och i fin natur.
Ligger fint vid vattnet.Hotell åt dem minsta.
Promenaden avslutades med en tur till favoritbutiken. Inte för att jag har några planer på att plantera något ute ännu, så ville jag inte missa knölarna i år. Jag pratar om Dahlior. Jag älskar verkligen Dahlior. Jag har några knölar från mina blommor förra året. Jag har dock ingen hög förhoppning om att det kommer bli något av dessa knölarna. Därför vill jag ha sådana som det finns hopp om. Jag har lärt mig den hårda vägen att man inte kan köpa knölar i maj. Då när jag är redo att plantera. Då är alla slut. I år var jag ute i tid. Fick hem fem olika sorter. Mycket nöjd.
Mina knölar som det mycket väl kan bli något av.
En bra söndag som också innehöll lite städning. Men den sista delen har jag förträngt så söndagen var bara väldigt bra. Solen sken och Dahlior hittade hem till oss.
Jag funderar ju på hur jag kan transportera saker på jobbet utan att alltid ha släpkärra. Allt skulle bli mycket lättare då. Sedan har jag ett ganska stort område som jag behöver täcka. Jag skulle alltså behöva något lite mer miljövänligt än en traktor som går på diesel. Jag säger inte att jag aldrig ska köra traktor mer. Vissa saker behövs traktorn verkligen för. Som att flytta stora stenar eller ploga snö.
Det finns andra saker som skulle behöva lite mindre fraktmöjlighet, men fram för allt mer miljövänligt. Nu är jag inne på att man skulle ha en cykel som är eldriven. Det är lite backigt där jag jobbar och om den är eldriven så kommer man nog ta cykel mer än bilen. Cykel skulle inte ersätta bilen, vilket är synd. För skräp behövs köras till avfallsanläggningen. Det blir för långt med cykel och för lite som kan tas med.
Lånad bild från internet. Denna tittar jag på.
En sådan här tittar jag på. Lådcykel Centurion Challenger E-Cargo, någon som vet om den är bra? Det som inte är det bästa med den är att den har motorn i baknavet. Om batteriet tar slut så blir det väldigt jobbigt att trampa. När motorn sitter vid pedalerna så tänker man inte på motorn varken när det är batteri eller inte. Man känner sig bara lite starkare när det är batteri i.
Det är den enda nackdelen jag kan hitta. För flaket är ju toppen. Man kan slänga på verktygslåda eller vattenkannor och trädgårdsredskap och ändå orka tack vara elen. Den finns med olika ljusvarianter så man ser även när det är mörkt. Frågan är vad man ska ha cykeln till? Min användning skulle vara att cykla ganska korta sträckor. Och för att komma fram enkelt och lite smidigare. Det tror jag skulle vara ett bra fraktverktyg som komplement till en transportbil. Då kanske det inte är så viktigt med vart motorn är?
Det tittade jag på igår. Vi städade också. Jag dammtorkade när maken inte var hemma. Det underlättar eftersom jag verkligen inte tycker om att städa. Anledning till att det underlättar är att jag kan ha hur högt jag vill på musiken. Jag blev lite stressad när han kom hem innan jag var klar. Han sänkte inte trots att jag sa att han fick det. Eventuellt hörda han inte vad jag sa. Ljudet var så högt så det vibrerade i trappan när jag torkade den.
För att hämnas (eller inte) så fick maken upp mig på kvällen för att ut och kolla på månen. Då jag har urinvägsinfektion (igen) så var jag inte så sugen på det. Fast han beskrev den så fint att jag var tvungen. Den var ett svart klot med en tunn skärva av ljus liggandes i botten på det svarta klotet. Och hans hämnd var fantastiskt fin och helt klart värd att lämna värmedynan och den pressade citronen. Svårt att få på bild men maken försökte. (Jag var inte ute i kylan så länge.)
Den lilla skärvan lyser på det svarta klotet på bilden. Så var det inte i verkligheten.. Mycket fint.
Det bästa med hela dagen var nog ändå makens verkligen smarta idé. Kanske för att jag kollat så mycket på bilar och annat med hästkrafter i sig. Jag vet inte. Men han förslog att vi skulle ha några (inte en utan flera) vilda hästar i trädgården. Jag vet inte vad de skulle vara till. Men han tyckte att vi skulle skaffa det. Vilda, sa jag det? Det måste vara vilda hästar. Jag tror jag letar vidare efter bil och cykel.
Precis som den ska göra. Något jag är tacksam över är, att ingen bestämmer över tiden. Att tiden är lika för alla. Ibland känns det lite jobbigare att tiden försvinner. Ibland vill man att den ska passera. Just nu vill jag att den ska försvinna och att vara kvar.
Snart har det gått ett år sedan mamma tog sig vidare.Det känns helt förfärligt jobbigt. Ett helt år har snart gått och jag har inte kunnat ringa mamma. Ett helt år har snart gått och jag lever. Jag lever och har det bra, jag skrattar (och gråter). Jag lever och är frisk. Mamma är inte här. Då känner jag att tiden skulle stå still. För att jag har ingen rätt att ha livet.
Samtidigt så känner jag det helt motsatta. Att jag bara vill att tiden ska rusa fram så att tiden läker såren. Att jag ska sluta riva upp skorporna och låta såren bli ärr. Snart har ett helt år gott och det är långt kvar på sårskorporna.
Jag har alltid vetat att det skulle bli jobbigt att förlora mamma. Jag har också berättat för mamma att jag har tyckt så. Mamma som var klok som en bok sa att det blir som det blir och vissa saker kan vi inte styra över. Andra saker kan vi styra över. Att styra över vad vi gör med våra liv till exempel. När livet tar slut styr vi inte över.
Mamma sa mycket annat också. En del i att jag saknar henne så. Hjärtat blöder och det känns som att det aldrig kommer sluta. Det är en dryg månad kvar sedan har det gått ett år. För ett år sedan kämpade mamma med smärtor och sjukdomar. Det är jag glad att hon slipper. Nästan det enda som är bra med att tiden går. All den tiden har mamma varit smärtfri. Min smärta ökar för tillfället men jag överlever. Mamma och jag hade många fina stunder innan sekunden tog slut. Ta hand om tiden. Även när du inte vill ha den.
Kriget bara utökar och fortsätter. Risken är stor att detta kommer bli som med pandemin. Det bara fortsätter och fortsätter tills det helt plötsligt är vardag för alla. Vad behöver man då om det blir kris? Jag menar kris inte krig. Ett krig kräver helt andra saker än för kris. Samt att det är svårt att förbereda sig för ett krig. Kris däremot kan vi förbereda oss för.
Kriget som Ryssland har startat kanske inte kommer föra ett krig hela vägen till Sverige men kris kommer vi hamna i med allra största säkerhet. Kommer vi bli utan el? Utan gas? Utan mat? Utan kontanter? Vad blir konsekvensen när vi är i ett stort ekonomisk krig i världen? Nu har Kina gått ut med att de är villiga att leverera till Ryssland. Vilket gör att det kan pågå mycket längre.
Om man ska tro alla som uttalar sig så har Europa gas som räcker för ungefär ett år framåt. Vilket Ryssland är helt medvetna om och har byggt upp resurser för att kunna vara i krig mer än ett år. Sedan har de större påtryckningar mot oss än vi mot dem. Vad kan vi då göra för att vara förberedda?
Vi kan se till att ha dunkar hemma. Som vi kan fylla med vatten. Om man förvarar vattnet mörkt och svalt så håller sig vattnet i ett halvår. När man fyllt dunken så är datum smart att sätta på. Sedan är det bra att ha något som du kan höra nyheterna på. En radio som drivs på batteri. Då behöver man också batterier. Mat är bra att ha. Men det behöver inte vara större mängder om man tänker på att man kan odla själv. Även jag som har liten trädgård kan sätta en del potatis.
En ficklampa och ett stormkök. Sedan klara man sig ett tag. Det viktigaste är nog ändå att man är förberedd i tanken. Att man pratar med sin grannar och vänner. Man skulle kunna samspela om vad man odlar till exempel. Att visa omsorg om varandra och vara solidariska krävs när man kommer i kris. Att bunkra upp allt toalettpapper så att ingen annan får är alltså inte solidariskt. Gör inte det! Var förberedd och visa solidaritet. Det är det jag hoppas alla kan göra.
Många företag börjar ta ställning för demokratin. Många företag börjar att bojkotta Ryssland. Både genom att låta bli att köpa ryska varor och att stänga sin verksamhet i landet. Det första är ganska enkelt och påverkar inte så mycket den egna verksamheten. Den andra är betydligt svårare.
Den andra kan innebära hot och hårda konsekvenser från Ryssland. Eftersom Ryssland inte är en demokrati så finns en lag som säger att man aldrig får säga emot staten. Man får inte påverka så att staten inte förlorar rent ekonomiskt. Att stänga en affär innebär just det. Men om man fortsätter och håller öppet när ändå ingen kan handla så måste man snart att stänga för att inga pengar kommer in. Det kanske är det man då ska välja, att tvingas stänga när övriga sanktioner gör att inget är något värt?
Jag är ändå glad för alla som faktiskt tar ställning. Som gör något för att visa stödet för Ukraina och för allas vår frihet och demokratin. Ibland är det kanske bäst att inte göra något för att det ska bli minst skada för alla. Och vi då som inte går under Rysslands lagar gör desto mer för att påverka till det bättre.
Jag är glad för att det inte har blivit en massa diskussioner om att vi måste stänga gränserna för att inga ska kunna fly hit för att utnyttja vår välvilja. Det känns bra i hjärtat att all främlingsfientlighet är som bortblåst. Jag har inte hört något från Sverigedemokraterna alls. Och Moderaterna tycker vi ska öppna gränserna. Jag är mycket glad.
Dessutom för att visa vår välvilja så kör alla med Ukrainska plåtar på bilen över Öresundsbron gratis. Alla bussar och lastbilar som åker över för att hjälpa flyktingar åker också gratis. Det visar att vi har hjärtan och vi alla hjälps åt för att stå emot den stora mörka makten Ryssland. Det visar att vi har en gräns, en gräns för vad vi tillåter hur andra behandlar människor. Jag är så glad. Glad att det finns hopp om mänskligheten. Kriget fortsätter och fler och fler hjälper till för att motverka kriget och krigets effekter.
Nu hoppas jag på ett snabbt slut och att fler konsekvenser inte behövs.
Alla har vi en tidsuppfattning. Vi kan uppleva tiden olika för olika saker. Som när något är kul går ofta tiden mycket fortare än när det är tvärtom. Då går tiden långsamt som om man sitter fast i klister. Att vänta på julafton för att få öppna paketen på kvällen kan vara en lång mardröm.
Sedan har vi tiden som är statiskt. Vi har dock delat in den i olika dagar och månader för att kunna särskilja tiden. Det är något vi växer upp med och lär oss. För vissa kan det vara ett problem att tiden inte är lika. Vissa månader har vi 30 dagar, vissa har vi 31 dagar och en månad har vi 28 dagar. För att krångla till det än mer så har vi en 29:e dag vart fjärde år.
För en person som är autistisk så kan det ställa till problem. Tiden är inte konstant. Fast den är det. När det skiljer en dag mellan månaderna är inte så stort problem som när det skiljer tre dagar. I februari har vi 28 dagar. Äldsta sonen är inställd på 31 dagar. Som sagt när det är en dag mindre påverkar inte slutresultatet så mycket som när det saknas tre dagar.
De flesta månaderna på året har 31 dagar. Det logiska är då att tiden följer de 31 dagarna. Samhället följer ju inte de 31 dagarna. För sonen så finns det mer tid innan räkningarna måste betalas. Att betala en dag sent mot tre dagar sent, är skillnad. Nästa varje februari behöver jag påminna honom om att det saknas tre dagar. Även detta året.
Även om det alltid kommer vara färre dagar i februari så är jag tveksam att sonen kommer lära sig det. Hans tidsuppfattning är inställd på 31 och då gäller det. Det enklaste vore om alla månader hade samma. Sedan kan vi börja diskutera normaltid och sommartid. Då krånglar vi till det än mer. Vi kan inte ändra kalendern kanske men vi kan ta bort tidsomställning. Det skulle underlätta för alla. Kan vi alla bara inte bestämma att vi tar bort den? Snälla. Sedan när vi gjort det så ansöker jag om att ändra kalender till att det är lika många dagar varje månad.
