Ibland får man inte som man vill

Ibland så blir det som det blir och inte som man tänkt. Ibland blir det dessutom bättre än än vad man tänkt. Ibland inte. Just nu är livet inte riktigt som jag tänkt men inte illa. Jag är frisk från cancer. (Fritt på mammografin som gjordes i mars.) Det blev inte som jag tänkt men det är inte något jag sörjer.

Ibland så blir det till och med bättre än vad man tänkt. Man får mer än vad man ville. Minstingen har köpt lägenhet. Han kommer snart att flytta hemifrån. Han har stora planer för sin nya lägenhet. Det kommer bli toppen. Just nu så flyter mycket på utan stor insats.

Kanske det beror på att jag har många tentakler ute. Jag har koll på vad som händer i omvärlden. Som att om, man ska göra nytt badrum så måste man kanske beställa fort för att veta att det kommer att finnas när det är dags. Visste du till exempel att mycket av leran som används i Portugal, Italien och Spanien för att göra kakel och klinker kommer från Ukraina?

Att veta det gör att man inte står där när det är dags att renovera badrummet. Många sådana saker gör att det nu bara flyter på. Ibland får man inte som man vill utan man får mer och bättre. Just nu är det så.

Jag har bara inte haft tid att förstå att det är så. För mitt huvud är tungt för att mamma är inte med. Det är så viktigt att stanna upp och faktiskt tänka och se det som faktiskt är bra. Vi har väldigt lätt i mänskligheten att se allt som är dåligt och missar allt det som är bra.

Igår fick jag hem en kruka jag beställt. Känns inte som en så stor vinst för dig. För mig så är den väldigt stor. När jag gjorde beställningen gick den igenom . Sedan fick jag ett mejl att lagersaldot var fel och ingen kruka fanns. De frågade om jag ville byta till en annan sort. Jag svarade att jag ville fundera för apan var den jag ville ha. Några dagar senare har jag ett paket med en kruka, rätt kruka. Och jag behövde inte fundera mer.

Min nya kruka. Guldtanden syns inte så väl på bilden.

Nu ska jag hitta rätt blomma till den. Jag kan ha hittat rätt redan. Jag ska bara låta det sjunka in lite. Jag provade med en fredskalla också, men det blev inget bra. Om du vill ha en likadan kruka som mig så finns den att hitta på Gardenglory.se. Detta är inget samarbete. Jag tycker bara om deras produkter väldigt mycket. Jag har flera vattenkannor samt vattenslangar till utsidan. Mycket nöjd med allt.

Utöver allt som flyter på så tar maken fortsatt hand om mig på bästa sätt. Igår när jag satt ute på altanen och njöt i solen så gjorde maken god middag. Helstekt fläskkarré, ugnsstekt lök, kokt potatis, gräddsås, skivad gurka och svartvinbärsgelé.

Maken skämmer bort mig.

Huvudet och hjärtat må vara tungt, men just nu så går det väldigt bra.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Det höll en dag

Ambitionerna är ibland för höga. Ibland är de alldeles lagom och ibland för låga. Denna gången kan jag snabbt inse att de var ALLDELES för höga. När det höll en dag så var det inget bra mål. Ungefär som när man lovar på nyår att man ska sluta äta godis och träna fem dagar i veckan. Ungefär så illa var det denna gången. Det höll en dag.

Då var det inte att jag skulle sluta äta godis och träna fem dagar i veckan. Även om det skulle vara bra att börja träna. I alla fall en gång i veckan. Godis äter jag inte jättemycket så det kan jag ha kvar. Nej, det var inte sådan ambition som höll en dag. Det var att flytta in och ut mina citrusträd.

En dag höll jag målet med att flytta in och ut. I förrgår tog jag in dem på kvällen. Igår flyttade jag ut dem och sedan in igen på kvällen. Redan när jag tog ut dem på morgonen insåg jag att det här kommer jag aldrig orka. Träden är ganska tunga och otympliga. En dag och det höll inte längre.

Då började jag söka lite på hur man gör med utflyttning och inser att olivträdet hade jag kunnat flytta ut nu. Lite fiberduk och mot en vägg så hade det varit löst. Men olivträdet var inte i behov att pysslas om. Det kan bo kvar i förrådet utan problem. Citrusträden behövde ompyssling därav utflyttningen. Dessutom så vill de inte gärna vara i direkt solljus på våren. UV-strålningen är för hög.

Nu har jag därför bestämt att citrusträden har fått flytta in till de kan flytta ut på heltid. Nu ska jag bara hitta en plats med mycket ljus och där de inte är i vägen. Garderoben uppe är den ljusaste platsen. Men då blir flytten dit först till helgen. Det ska hända grejer i garderoben i slutet på veckan. Dumt att flytta dit och sedan behöva flytta en gång till. Denna gången tänker jag att beslutet kan hålla mer än en dag. Håll tummarna för det.

Något annat som kanske kommer förändras ganska snart är att jag bytte lampor på altanen igår. En lampa (av två) hade gått sönder i en av de stora lamporna på altanen. Jag har två lampor med två ljuskällor i varje. En lampa byttes men då jag bytte till en som ser ut som en eld så behövde jag byta alla fyra. Nu har jag två lampor som brinner på altanen. Än så länge tycker jag det är fint. Maken ska få tycka också. Var tror du, för det är svårt att få med eldsflammor på bild.

Mycket mysigt med det varma skenet som blir av eldsfärgen.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Tunga moln trots strålande sol

Gårdagen var tung. Mest för att mamma var saknad. Det är svårt att få det att gå in, mamma och jag kommer aldrig ha en konversation igen. Jag försöker att lätta på det tunga med att tänka på hur illa de sista åren i mammas liv var. Hjälper så där.

Jag försökte att skingra alla tunga tankar med att jobba med tunga saker istället. Igår gjordes altanen iordning för sommaren. Den tvättades och nästan alla möbler kom fram. Maken och jag hjälptes åt, vi jobbar väldigt bra ihop. Nu är kroppen lika slut som huvudet. Idag blir det till att vila. Men altanen är fin trots allt.

Maken fick ett nytt grillbord i mellandagarna. Det vita till vänster.

Nu saknas alla blommorna. Jag har fått ut citronen och limen. En rutten citron och några små som fått ge livet till i vinter. Därför jag tog ut dessa nu. Jag kommer dock få bära in och ut tills det inte är frostnätter längre. Nu blir de burna in i huset istället för förrådet. Hoppas att det kommer gå bra.

Ute på dagarna och inne på nätterna.

Sedan avslutade vi dagen med friterade pommes och grillad entrecote med en ugnsbakad tomat. Lite bearnaise till det så blev det perfekt. Vi satt och njöt ute i den härliga vårsolen. Det underlättar att det är strålande sol när tunga moln är inne i huvudet. Att ha regn på både insida och utsida skulle vara lite för mycket att bära.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Ett år

Idag är sista dagen med mamma för ett år sedan. Ett år är en evighet. En evighet som bara försvann. Idag är sista dagen med mamma för ett år sedan i livet. I natt så drar hon sina sista andetag, för ett år sedan. Idag är sista dagen med mamma i livet, för ett år sedan.

Det gör ofattbart ont. Det känns så orättvist. Logiskt vet jag att mamma hade ett friskt liv med många roliga händelser. Samtidigt som hon hade ett tufft liv med många jobbiga händelser. Som alla andra. Ändå känns det så orättvist. Mamma är inte med mig längre. JAG har inte min mamma nära som jag kan dela allt mitt jobbiga och roliga med.

Fast det är så fel. Jag delar allt med mamma. Jag har mamma nära hela tiden. Mamma finns i mig. Mamma är här. En evighet har passerat och det känns som den aldrig tar slut. Ett år har gått och mamma har varit nära fast inte här under alla högtider. Sorgen består. Evigheten består. Sekunderna tickar på.

Igår firade vi påsk tillsammans. Vi åt god mat tillsammans. Mamma var nära hela tiden. Vädret var fantastiskt och solen sken hos mamma. En blomma som lever för evigt fick stanna hos mamma. Hennes gullegris var med och hälsade på matte. Mamma log åt oss alla.

Mammas blomma.
Mammas gullegris som inte var på fotomodellshumör.

Allt var som vanligt hemma hos mamma. Många skratt och god mat, som alltid hos mamma. Hennes trädgård spirar och har vårkänslor. Magnolian har lite kvar. Det har varit lite kallt p nätterna än. Men den är på gång. Krokusar och julrosen är desto mer i blom. Evigheten består och åren går. Ett år har gått och många fler består. Mamma är med med mig. I natt för ett år sedan är sista gången jag gav mamma en puss Hejdå. Men inte sista gången jag sa, Jag älskar dig.

Mammas magnolia.
Mammas påskrabatt med julros.
Massor av krokusar. Fler än vanligt och fler finns det men inte på bild.

Jag älskar dig, mamma! Jag saknar dig.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Kan man önska Glad Påsk?

Igår dog Jesus. Imorgon återuppstår han. Det är först då vi ska önska Glad Påsk. Enligt kristendomen. Sedan är det med påsk-hälsningar som jul-hälsningar. Om man inte kommer att ses eller höras på påskdagen så kan man önska det i förväg. Till den rätta dagen.

Igår var långfredagen. Jesus dog. Idag är sorgens dag för Jesus är död. Men han dog för vår skull. Han tog på sig våra synder. Det kan vara en glädje i det. Att vi kan vara fria. Idag vet jag inte hur fri jag är. Synderna väller över mig. Med allt som händer så är mina tankar inte syndfria.

Det pågår upplopp i varje stad som Rasmus Paludan är i. En högerextrem som ansökt om att få demonstrera och bränna koranen. Det började i Jönköping. Fortsatte i Linköping, Norrköping och i Örebro. Där det kulminerade och blev värre än värst. Mina tankar är inte syndfria när jag tänker på det.

Det är långledigt och systembolaget har haft fullt upp inför ledigheten. De hade stängt igår och idag är det öppet igen. Fest i fyra dagar och barnen är de som får lida. Det är väldigt få vuxna som tycker att de INTE kan hantera alkoholen SAMTIDIGT som de hanterar sina barn. Skulle du låta barnvakten dricka när den passade dina barn? Mina tankar är inte syndfria när jag tänker på det.

För ett år sedan var vi alla med mamma. För ett år sedan var allt som vanligt och ändå inte alls. För ett år sedan visste vi att mamma skulle dö. För ett år sedan led vi alla kvalen som finns att lida. För ett år sedan satt vi bredvid mammas säng och hoppet hade nästan helt försvunnit. Mina tankar är inte syndfria när jag tänker på det.

Just nu finns inte så mycket glädje. Just nu känns det som att allt är utan hopp. Just nu är det precis glädjen som vi är tvungna att släppa fram. Just nu är det glädjas vi ska göra. Med glädjen kommer hoppet. Med glädjen kommer tron. Med glädjen kommer livet.

Jesus tog vår synd. Jesus gav oss glädjen. Just idag behövs en Glad Påsk. Idag ska vi fira mammas liv på jorden med en påsktårta och mammas favorit till efterrätt, ostkaka med hjortronsylt. Tillsammans i glädje med syndfria tankar.

Påsktårtan. Orökt kaviar, ägg och räkor.

Glad Påsk önskar jag er alla!

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Påsk och fint väder

Igår regnade det. Vilket passade bra. För jag tog en heldag hemma och bara vilade. Idag ska vädret bli lite bättre och sedan bara öka och bli riktigt fint resten av helgen. Jag tycker det är ganska ofta som vädret faktiskt prickar in och blir bra när man är ledig. Som i julas så hade vi en vit julafton med härligt väder. (Även när man har skottning i jobbet. Motion på juldagen blir en bonus.)

Nu ska det bli fint i helgen och många har långledigt. Den vanliga kommentaren är annars att det är klart att det fina vädret är när man är på jobbet och solen försvinner lagom till ledigheten. Så verkar det inte bli helgen. Nu verkar det bli precis tvärtom.

Idag ska jag göra en smörgåstårta till imorgon. Jag ska handla innan åt oss och äldsta sonen. Sedan blir det inte så mycket mer på agendan. (Om man inte räknar in tvätten som måste göras. Alla underkläder börjar ta slut. Maken har erbjudit sig att köpa nya.)

Det viktigaste för mig denna helgen är att ta det lugnt. Att försöka hinna med att låta kroppen återhämta sig. Denna helgen ger oss fint väder men minnet från förra året är inte lika glatt. Jag ska glädjas över sista påsken som firades med mamma. Den var i början på april förra året. Vi struntade inte i pandemin men vi var försiktiga. De hade max tre besökare åt gången just då. Det vi struntade i var att det var max två anhöriga som fick äta tillammans med den boende.

Vi beställde mat för två personer. Mamma tog jättemycket mat. Så delade vi tre portioner på fyra personer. Mamma njöt i fulla drag över att vi struntade i deras dumma regel (som inte hade med pandemin att göra). Mamma, hennes sambo, jag och maken firade påsk och hade det så fint tillsammans.

I år blir påsken hemma hos mamma. Med god mat och gott sällskap. Vi kommer alla vara där även mamma kommer vara med oss. I minnet och i samtalet. Mamma lever vidare genom oss och traditionerna som hon gett oss fortsätter.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Vanans makt

Man lär sig allt om man bara övar tillräckligt mycket. Ovanor lär man sig också om man bara gör det tillräckligt mycket. Vi har handlat online under flera år nu. Den vanan har satt sig. Man har glömt hur det är att handla som man gjorde förr. Innan pandemin men också innan tekniken.

Vanans makt är stark. Som jag skrev, vi har handlat online länge. Innan det så handlade vi med självscanning. Vilket är en fantastisk möjlighet. Den har räddat både mig och äldsta sonen. Den underlättar för honom att handla själv. Han slipper alltför mycket kontakt med andra människor.

Maken å andra sidan tycker att självscanning har många nackdelar också. Han ser fördelarna men nackdelarna är oroväckande för honom. Som att man kan inte plocka varor med handen som du hållit scannern med. För scannern är full av bakterier. Maken har också råkat ut för att det varken har scannat eller dubbelscannat varor för honom som inte visats sig förrän vid avstämningen. Följden på det är att han måste kolla scannern maniskt att allt är med.

Det finns fler saker men bakterierna är det som är värst. (Och som i värsta fall kan leda till döden.) Detta har han lärt sig att hantera. Han har en stor vana med att scanna. Trots att vi under så lång tid har handlat online så sitter det med scanningen. Han kan fortfarande störa sig på personer som scannar sina varor framför öppen kyl femton gånger. Istället för att sätta ner femton liter mjölk i vagnen och sedan scanna när man lämnat kylen fri.

Igår så var han och handlade i samband med jobbet. Jag var redan på jobbet och försökte lösa bajsproblemet. Han skulle sköta den vanliga städningen. Han satte på sig ett par nya arbetsbyxor. Jag gissar att dessa byxor distraherade honom så mycket att han glömde plånboken. Utan plånboken så har han inget kort som ger honom en scanner.

Han skulle inte köpa så mycket. Han hade pengar i bilen så han kunde handla. MEN han fick handla som man alltid gjorde förr i tiden. Handlingen går snabbt och lätt. Lite fortare antagligen eftersom han inte behövde scanna något. Eftersom han är manisk och ska göra allt med rätt hand och inte vara i vägen för någon så tar det säkert två minuter längre än att handla som man alltid har gjort. Plocka sina varor, köa, lägga upp varorna, ta pris och sedan betala.

Han ställer sig i kö. Lång kö. Det är snart påsk. När det gått ungefär sju minuter så inser han att han står i en kö med enbart kortbetalning. Om han inte lämnade varorna då och gick hem så var det nära i nästa steg. För han bytte till en annan kö.

I den andra kön hamnade han bakom två äldre kvinnor som veckohandlade, TILLSAMMANS. De hade samma vagn men olika hushåll. Så när de skulle lägga upp varorna på bandet så var de tvungna att lyfta varje grej och se vems det var. DÅ höll det på att brista för maken. Att behöva stå extra länge och se på när de tittar på varje vara tillsammans och kommer fram till vems den är. Inte bara det, dessutom vansinnigt långsamt. Nästan så han hade hunnit GÅ hem och hämta plånboken och kortet två gånger om, innan de var klara. Han dog en tyst stilla död bakom dessa kvinnor.

Maken tycker helt plötsligt att scannern är värd att riskera livet med vid varje tillfälle. Att hålla i scannern kommer vara en glädje under lång tid framöver. Dessutom finns det handsprit innan man går in tack vare pandemin. Vilket innebär att han kan ta lite handsprit även på scannern innan han använder den. Vanans makt är stor. Ibland behöver man påminnas om att det är en bra vana man lärt sig.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Traktorn är borta

Traktorn är borta och nya lastaren har kommit till stan. Vi hade en traktor som började bli till åren och reservdelar började ta slut. En traditionell traktor med ett snöblad och snökedjor. Inget klippaggregat. Ingen skopa. Ingen borste. Inga gafflar. Däremot fanns släpkärra och en sandspridare.

Släpkärran har jag använt för att köra ut vatten till nyplanteringarna samt köra bort ris efter klippning av äppelträd. Sandspridaren har jag aldrig använt. Den var som en liten släpkärra som inte var helt smidig.

Den nya kompaktlastaren har alla delarna som traktorn saknade. Det finns dock ingen släpkärra. Och den som var till traktorn var för låg för dragkroken på lastaren. Jag kan göra mycket med skopan. Dock får inte så mycket ris plats som på släpet. Men hellre truckgafflar än ett släp. På gafflarna kan jag köra ut bänkarna när det är dags. Lättare än med släpet. Jag kan lyfta stora stenar eller annat tungt.

Med skopan kan jag köra saker som är mindre och inte går att ha på gafflarna. Som ris eller vattenkannor. Det finns många tillbehör som jag kan använda på samma maskin. Jag kommer antagligen komma på fler och fler användningsområden för de olika tillbehören. Som att använda sopaggregatet till att sopa bort snö. När det är för lite snö och inte går att ploga bort.

Snöbladet som var på gamla traktorn är ersatt med en plog. En som går att vika in eller ut. Innan var bladet rakt som bara gick att vinkla åt en sida i taget. Nu kommer man kunna vika bladen utåt eller inåt. Så det inte blir vallar. Nya lastaren kommer bli väldigt användbar.

Jag måste dock bli bättre på midjestyrning. Mycket praktiskt i vissa fall men i andra så blir det svårt. Som när man är nära en vägg och har ett stort sopaggregat på. Då kan det bli att man slår i väggen om man inte har tungan rätt i mun. Eller i alla fall om man kör som man är van och framhjulen är styrningen.

Nya maskinen.

Gårdagen blev ingen dag fylld av bajs. Gårdagen blev fylld av glädje. Inte nog med att allt med nya maskinen gick bra så ringde byggaren och sa att han kommer idag för att lösa bajsproblemet. Sedan ser jag fram emot vintern och få prova nya plogen och sandspridaren. Innan dess ska jag hitta plats som gör att man kommer åt alla tillbehör enkelt. Men först så ska jag glädjas åt att bajsproblemet är snart löst.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

En sk*tdag

Gårdagen var en riktigt sk*tdag. Med tanke på hur förra veckan var så är det konstigt att det inte var då. Igår kom det och jag vet varför. Till viss del var förra veckan orsaken. På grund av bajs. Riktigt sådant.

Förra veckan blev det stopp i ett avlopp. Det började med en gång. Sedan blev det igen dagen efter. Sedan dröjde det till fredagen och då var det bajs lite överallt. Blev stopp och baktryck och tre lägenheters toalettspolningar hamnar i badrummet längst ner.

Jag är inte känslig för sådant. Så det var bara att försöka lösa problemet. En fredagkväll är det inte lätt att få tag på någon som vill jobba. Lördag förmiddag gick bättre. Då löste vi det för tredje gången. Bajsveckan är egentligen anledningen till min sk*tdag igår. För det blev många timmar med att lösa bajsproblemet.

Jag ska jobba halvtid. Jag orkar inte riktigt det och får ofta hjälp av maken. Förra veckan behövde jag jobba hela halvtiden även om maken hjälpte mig. Det gav mig en sk*tdag igår. För jag är inte riktigt där att orka det. Jag har inte hunnit återhämta är sanningen. När man inte sover riktigt så behöver hjärnan längre tid för återhämtningen.

Att då behöva pyssla med bajs på kvällar och tidiga mornar är ingen bra kombo. Som tur är så har jag en fin make som fjäskar för mig när jag deppar ihop. Gårdagen blev enbart att försöka återhämta mig mellan samtalen. För bajsproblemet är inte löst ännu. Bajsen är borta men problemet kan dyka upp igen. Det är inte löst, än.

Maken har låtit mig vila hela dagen. Han gjorde god middag och såg till att jag hade det bra. Sedan uppmuntrade jag mig själv med mina fina renar som jag gjort själv med lite hjälp från experten. Samt att jag tände ljuset i min nya jullampett.

God middag gjord av maken. Med dijon till. Mycket gott.
Mina fina renar.
Kommer bli så fin till jul.

Eftersom jag har den bästa maken så har jag deppat klart. Idag ska bli en bra dag. Idag får jag en ny leksak på jobbet. Det ska bli kul.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Anställda

Jag har varit anställd många gånger i livet. Men mest har jag varit egen företagare. En av anledningarna är friheten. Friheten att bestämma själv. Jag har också så mycket olika saker som jag tycker om att göra. Att då vara egen går att kombinera med att vara anställd på deltid. Jag har sett båda sidor och jag vet hur reglerna fungerar.

Reglerna är en av anledningarna till att jag aldrig haft som mål att bli ett stort företag med en massa anställda. Det är väldigt mycket kostnader med att ha anställda. Sådant som andra inte tänker på. Det är en del. Den viktigaste delen är inte det, utan ansvaret. Att jag har ansvar för mig själv att jag klarar mig, det är lätt. Men att ha det för andra är en helt annan sak.

Om något händer på jobbet så är det arbetsgivarens ansvar att se till att det finns försäkringar för den anställde. Vid sjukskrivning är det arbetsgivaren som ska se till att den sjukskrivna ska kunna komma tillbaka till jobbet. Ansvaret är enormt stort när det gäller någon annan än en själv.

Sedan har vi alla regler kring när du väl har anställt någon. Om personen fungerar och utför alla uppgifter helt rätt så finns inga problem. Problemet kommer när personen inte kan göra sina uppgifter korrekt eller om den dyker upp när den vill. Då kan du inte bara säga upp personen och hitta någon som kan. (Jag räknar inte in prövotiden på 6 månader. Den kan vara för kort för att kunna utröna att allt fungerar.)

Jag är ingen förespråkare för att anställda inte ska ha regler som hjälper dem. Jag menar bara att det finns sådana som mig som väljer bort det på grund av att reglerna är för många och ansvaret för stort.

Jag har mängder av människor som jag kan ge som exempel på att det är på fel plats. (Jag tror att det finns en rätt plats för alla.) Många som är på fel plats kanske inte vågar sluta för att hitta den rätta platsen. För den anställde måste överleva som alla andra och att vara anställd ger lön. Då finns det personer som är kvar bara för att de får lön. Det anser jag inte är rätt anledning till att gå till jobbet.

Det är kanske den största anledningen till att jag inte är anställd utan egen företagare. Även om jag haft vissa anställningar i livet. Jag gör saker som jag gillar. Jag kan alltid bestämma själv vad jag gör så jag alltid gillar det jag gör. Att vara anställd innebär att du ska göra något för någon annan. Ibland så blir det ändå rätt och man gillar vad man gör. (Fast det är för någon annan.) Jag önskar att alla hade orken och möjligheten att hitta helt rätt. Har du hittat rätt?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.