Månad: maj 2022

Vi har fått en inneboende. Jag undrar nu om vi kan begära hyra. Han tar inte så mycket plats. Han äter inte vår mat. Elen går inte extra för att han bor hos oss. Frågan är då vad kan man begära i hyra?

Minstingen ska ju snart flytta hemifrån. Vi får alltså ett helt rum ledigt till. Jag har skaffat en bäddsoffa dit så min tanke var att det skulle bli ett extra rum. Ett rum för sällskap när vi har kusinerna på besök men då också ett rum för sovande om det är så. Dessa planerna vill jag inte ändra. Så att bjuda in den nya inneboende dit är inte att tänka på.

Att förstöra boendet som den nya fixar hela tiden är inte heller just. För det är vad jag har gjort. Förstört för vår inneboende. Till mitt försvar så trodde jag ingen bodde där. Efter tredje gången så började jag förstå att så måste vara fallet. Men jag vill inte ha den inneboende där och jag vill inte bjuda in till rummet som blir ledigt senare i sommar. Vad ska jag göra? Ta ut hyra är min lösning.

Vad tycker du är rimligt? Det är i hörnet på köksfönstret som han bor. Eller hon för den delen. Men han ser inte gravid ut. För om det är en hon och är gravid så måste jag ta mycket mer i hyra. Vad jag förstår så är det många ungar som då kommer och tar plats.

Oavsett kön så är den envis. Det kommer hela tiden nya nät på exakt samma plats. Trots mina ihärdiga försök att få honom att flytta. Han skulle i alla fall kunna bo på en plats där han inte är mitt i synfältet. Vi har massor av vrår som skulle vara bättre. (Ännu bättre vrår finns nog hos grannen.) Jag kan tänka mig många bättre inneboende än just denna. Just nu har vi också fullt. Även när minstingen flyttar så är det inget rum ledigt för inneboende. Eller för väldigt hög hyra. Särskilt dyr är den för spindlar.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Det är jag. Väldigt kall är jag. Oftast. Jag fryser mycket. Maken är varmblodig och det gör nog att jag fryser lite mer. För han vädrar gärna mycket och länge. Medan jag klär på mig och använder filtar. Det fungerar än så länge.

Man brukar ju säga att motsatser dras till varandra. Ibland är det nog så men jag tror också det kan var det motsatta, att man stöter bort varandra. I mitt och makens fall så drogs vi till varandra. Väldigt mycket och gör fortfarande. Även om jag är tjurig ibland. Eller kall för den delen. Mina kalla händer och fötter får många gånger värma sig på hans kropp. Och han dras fortfarande till mig.

Det kanske har del i att vi numera har golvvärme på toaletten på övervåningen. Vår morgon- och kvällstoalett. Jag älskar att golvet är varmt när man går in där. Även om jag har tofflor ofta så är det väldigt skönt att gå in på ett riktigt varmt golv. Vi har också klinker så det blir varmt och skönt. (Att maken vill ha stenens kyla på sommaren låter jag vara osagt.)

Om man fryser som mig nästan hela tiden så är det inte alltid så trevligt att ta av sig kläderna. När man går på toaletten så tar man väldigt ofta av sig kläderna. Golvvärmen är då positiv. Men när man faktiskt ska sätta sig på toaletten (gärna med huden direkt mot ringen) så blir det kallt oavsett golvvärme eller ej.

Att sätta ner rumpan på en kall toastol är inget roligt när man är en kall person som mig. Jag har nu försökt att hitta en lösning på detta. Att jag ska slippa frysa arslet, om jag ska vara krass, av mig varje gång jag går på toaletten.

Det har inte varit helt lätt. Varför har ingen hittat en lösning på en uppvärmd toalettring? När jag söker så kommer det upp någon svart historia som ser ut som den är gjord i frigolit. Den är gjord i Biolan och är en värmesits till utedass.

Det skulle nog kunna fungera att använda den inomhus med. Dock är det nog inte så effektivt som att ha den utomhus. Utomhus är det rått och kallt. Det är det INTE inomhus. Att då gissa att den ger effekt i ett redan varmt badrum är att missta sig, gissar jag.

Jag har även hittat en variant med frotté. Eller vilket material det nu kan vara. Det känns inte så sanitärt att vira in ringen i en handduk innan man gör sina behov. Eller? Om det vore engångs så vore det en sak. Detta är inte engångs. Jag vill dessutom inte ha engångs med tanke på miljön. Nej, detta känns inte som något bra alternativ.

Jag tänker att det borde vara fler än mig som inte vill frysa när man går på toaletten. Varför har då ingen kommit på en lösning på problemet? Eller är det bara jag som fryser om rumpan och är en kall person? Har du lösningen åt mig?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Det är väldigt ofta som man glömmer bort att berömma andra. Om någon har klippt sig eller har nya kläder på sig. Nya glasögon, ja, vad som helst och vi säger många gånger ingenting. För vi vill inte störa, eller vad man ska kalla det.

Jag försöker att tänka på att säga det högt om jag tänker det. För det gör vi säkerligen mycket och ofta. Tänker att något är fint eller bra gjort, problemet är att vi nästan aldrig säger det. Det kanske har lite med jante-lagen att göra. Jag vet inte, men vi borde vara duktigare på det.

I fredags kom det ett brev i postlådan. Ett oadresserat brev. Med bara ett Hej 🙂 på. Maken kom och gav mig brevet och stod kvar. Han brukar bara lämna och gå. Jag hade precis avslutat ett digitalt möte och var kvar lite i tanken där. Jag säger till honom att han kan ju läsa det. Det hade han redan gjort och fortsatte vänta på att jag skulle läsa det.

När jag sedan läser det så blir jag alldeles varm inombords. Det är en person som gillar vår trädgård och som velat säga det en tid. Men vi har aldrig lyckats vara ute när personen gått här. Och lämnar då ett brev i postlådan. Tänk, någon tar sig tid att skriva till oss. Maken var nöjd att jag blev glad precis som han och att han fick dela min glädje också.

Eftersom jag inte vet vem personen är så kan jag inte tacka för kortet. Men vem du än är och om du kanske en dag springer på min blogg så ska du veta att vi blev väldigt glada. Särskilt jag med tanke på hur tung den här våren har varit. TACK! Ett extra tack för att du tog dig tiden att skriva ett kort till oss för att du så gärna ville berömma vår trädgård. Tänk om fler var som dig!

Med glada känslor så önskar jag er alla en riktigt härlig söndag. Det ska jag ha.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

igår var jag hos tandläkaren. Jag hade en lagning som började bli sliten och behövde bytas. Jag har haft ont av det en tid. Inget akut så därför gjordes det först igår. Jag cyklade ner på morgonen med lite spänd förväntan.

Jag hade nämligen sagt att jag ville göra det utan bedövning när jag bokade tiden. Nu när det var dags så kanske det inte kändes som den smartaste idén i hela världen. Hur ont gör det egentligen när man borrar i tanden? Brukar du laga utan eller med bedövning?

Tandläkaren lugnade mig fort när jag väl kom in. Om det skulle göra ont så kunde jag få bedövning. Jag testade alltså. OCH jag kommer aldrig ta bedövning om det inte behövs igen. Det gjorde lite ont. Ilade till litegrann då och då. Jag kramade händerna lite med jämna mellanrum. Men som tandläkaren sa, jag andades och hade inga svettpärlor i pannan. Då är det tydligen lugnt.

Det gick väldigt bra. Så bra att jag tror inte att bedövningen tar på mig även när jag tar den. För när jag tar bedövning så ilar det också och jag kniper med ögon och kramar händerna. Inte heller då har jag svettpärlor och jag andas. Bedövning i allmänhet tar dåligt på mig. Så varför inte den i som tandläkaren ger?

Den stora fördelen med att inte ta bedövning är att man slipper ett hängande ansikte halva dagen efter besöket. Man kan äta när man kommer ut från tandläkaren. Man behöver inte vänta tills bedövningen har släppt. Man slipper stickningarna i ansiktet när den släpper. Man slipper att bita sönder tungan för att den är i vägen i munnen. Bara fördelar. Ingen bedövning mer för mig hos tandläkaren efter detta besöket är den stora lärdomen efter gårdagens besök.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Det händer att jag blir tjurig. Om man frågar maken så kanske det är oftare än om du frågar mig. Jag blir nog oftare arg än jag blir tjurig. När jag blivit arg så kan jag också vara långsint. Det tar ett tag innan jag blir arg och då är det oftast med rätta. Därav blir jag gärna långsint.

Alla blir vi väl tjuriga då och då. En sak jag blir tjurig över är när tekniken inte fungerar. Mitt tålamod då kan var väldigt kort. Tekniken är fantastisk, så länge den fungerar. Det är en sak. En annan är när den inte håller måttet, tekniken alltså. Det senaste är Teams som jag inte är vän med. Teams är verkligen urdåligt på så många sätt. Då tjurar jag ihop.

Nu är det säkert många som tycker jag har helt fel och att det är jag som är problemet. Att det är jag som inte kan hantera Teams. Då säger jag bara, bull***t. Rent och skärt bull***t. Jag har ett väldigt bra exempel dessutom.

Digitala möten. Det har vi alla haft en eller flera gånger. Jag tror faktiskt att man kan säga alla, för det har krävts under pandemin. Till och med mamma har haft digitala möten, trots att hon inte kunde göra något själv. Men de som inte kunnat har fått och får hjälp. Hur som helst, åter till min tjurighet.

Jag har en bärbar dator från 2013. Den är alltså nio år i år. När jag sitter i ett videomöte i Teams så kan jag ha ett möte på 45 minuter. Sedan måste jag ladda datorn. Det är helt okej för en så gammal dator. MEN inte bara att den måste laddas, fläktarna drar igång så hårt att den stör mötet. Mest för mig men ändå.

Med samma dator som är precis lika gammal fortfarande, så kan jag i Zoom ha ett möte i en och halvtimma UTAN att behöva ladda. OCH fläktarna låter ingenting. Då tjurar jag ihop. Hur kan det vara möjligt att ha ett så värdelöst program som äter upp datorns kapacitet så vansinnigt mycket? HUR ÄR DET MÖJLIGT?

Dessutom så försvinner notiser. Meddelande kommer inte fram. Det går inte stänga av alla notiser. Eller sätta på enskilda notiser. Vissa av dessa saker är säkert hanteringsanledning. Men då tjurar jag i alla fall. För jag är inte okunnig tekniskt. Så om jag inte kan lista ut det så gissar jag att det finns en hel drös där ute som verkligen inte kan hantera Teams. Det är för krångligt helt enkelt. Beviset är att min dator säger att det är för krångligt. Teams äter kapaciteten! Jag är verkligen inte vän med Teams!

Som tur är så avslutade jag dagen med serverad middag av minstingen. Han gjorde smörstekta champinjon-toast till förrätt och sedan hemgjord schnitzel på fläsk med sallad med päron och fetaost. Mycket gott!

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.