Månad: juni 2022

Det blev inte klart igår med målningen. Problemet är att färgen måste torka. Den som väntar på något gott, väntar alltid för länge. Eller vad säger man? Jag tycker dock att det är bättre att göra det bra än snabbt Det gäller väl inte alltid men nu gäller det definitivt.

Fortfarande ska några fält målas. Det vita fältet till höger ska bli blått. Sedan ett gult till höger om det gröna som inte syns. Först måste de tejpade områdena få en andra omgång färg.Sedan behöver det tejpas på nytt på de fält som är kvar. Minstingen är mycket nöjd vilket är det viktigaste.

I hallen är jag klar med väggen. Minstingen har påtalat att han minsann aldrig fått någon tavla av mig. Så länge han bort kvar så kommer han inte kunna säga det länge. En stor tavla direkt på väggen med en Skyline precis som han önskat.

Nytt golv och lister så börjat det lika något. Minstingen har valt alla färger och motiv. Kul när han kan göra precis som han vill i sin egna lägenhet. När det är dags att flytta så är det enkelt att måla allt i en färg (vitt verkar ju många gilla). Jag vet inte om det skulle underlätta försäljning eller ej? Men det lär inte ske inom kort. Första stället är speciellt så han lär vara kvar ett tag.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Då har det gått för långt. Fast jag har sett det innan, jag visste att det gått för långt. Men nu är det bekräftat då minstingen såg det. Han inte bara såg det, han gjorde något åt det också. Det jag pratar om? Orena fönster. Jag har inte putsat på väldigt länge och det kommer inte hände på några veckor till. Minstingens fönster är nu så rena att det inte syns att det är fönster när man ta bild ut.

När jag får ork att putsa vet jag inte. Igår njöt jag i solen och tvättade kläder istället. Jag hade en plan att jag skulle putsat på övervåningen men den planen höll i ungefär trettio sekunder. Jag reste mig upp för att gå och hämta putsgrejerna, sedan gick jag tillbaka till stolen i solen. Dessutom så regnade det senare på dagen när jag jobbade så då var det bra att fönstren inte var nyputsade. (Intalade jag mig).

När jag kom hem så hade inte bara minstingen putsat sina fönster och städat, han hade också gjort middag. Igår fick han lite hjälp av maken, som skalade potatisen. Det var han inte helt nöjd med. Minstingen alltså. För minstingen hjälper inte till när vi (läs maken) lagar maten. Jag tröstade honom med att snart kommer han få laga all mat helt ensam alla dagar i veckan. Då blev han lite gladare. För det är trevligt med sällskap i köket. Han får njuta nu när han har det.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Den 11 september är det val. Datumet känns ödesdigert och passa in på min känsla över hur detta valet kommer gå. För 21 år sedan så flög terrorister in två flygplan i World trade center samt ett störtade på Pentagon. Ett fjärde blev övermannat och störtade utan någon skada på någon byggnad. Alla ombord dog som hjältar.

Jag kommer alltid minnas dagen och när bilderna sändes på TV. Det var fruktansvärt och allt stannade. Tiden stod stilla och samma bilder sändes om och om igen. Det var och är fortfarande fruktansvärt. Jag har svårt att förstå hur någon kan bestämma sig för att ta andras liv för att få sin vilja igenom. Det är så hemskt att det finns inte tillräckliga ord för att beskriva det.

Denna valdagen känns som att det kan bli lika illa. Det kommer det inte, det känns bara så. Risken är stor att det kan bli illa även om det inte blir lika illa som 2001. Fast om man ska se på historien så kan det bli ännu värre. Vi kan hamna i ett politiskt läge som tar ifrån oss demokratin. Vad händer då?

Det enda jag är helt säker på är att jag måste rösta. Jag vet dock inte vad jag ska rösta på. Det är svårt att styra ett land utan att ha bestämmanderätten. Oavsett färg på parti. Läget är svårt för alla partier just nu. Dock så är vi fortfarande en demokrati så att samarbete med alla är inget tvång. Det är heller inget man ska låta bli för att det är fel färg. Jag har en gräns och det är medmänsklighet. Att alla har rätt att finnas och vi kan hjälpa till.

I den sista meningen så finns det idag så många fel i rådande politiken. Att ta bort tio miljarder från bistånden är omänskligt. De fattigaste ska drabbas ändå hårdare. Pandemin och kriget har slagit hårt på Sri Lanka. Nu ska de också tappa bidragspengar. Som sagt sista meningen är fel på så många sätt.

Vi har partier i Sverige som vill att människor ska få hjälp i kriget istället för att få komma till oss. Samma parti som har medlemmar som flyr Sverige för att de känner sig hotade på grund av sin partitillhörighet. Det är så märkligt.

Den 11 september är det val. Det enda jag vet är att jag måste rösta. Resten är bara jobbiga känslor som jag har svårt att bearbeta. I övrigt så var det störtskurar blandat med strålande solsken igår.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Mera målat. Igår blev det mer färg på väggarna. Det blev regn precis som SMHI hade lovat. Det blev ett antal skurar med fint väder där emellan. På morgonen var det fint väder och frukost utomhus. Man får helt enkelt passa på när det går. Att det regnar när man är inne och målar gör ju inte så mycket.

Det blev hela dagen som gick åt. Med stunder för att låta färgen torka. Minstingen och hans pappa tog bort alla elementen så nu blir det riktigt bra bakom också. Det behövs en omgång till i köket. Det blev två lager igår. Idag ska jag försöka hinna ett till.

Det kommer krävas ett fjärde lager i vardagsrummet. Där har det varit en svart vägg som nu ska bli vit. Sedan ska det olika färger på. För att det ska bli bra behövs det vara bra underlag. Att ha helt vitt är en av delarna för bra underlag.

Det blir det inte idag. För minstingen måste vara med när vi tejpar upp dem olika fälten. Idag blir det vanligt jobb och sedan blir det ett besök på serviceresorna. Om det inte tar för lång tid så kommer jag att kunna måla lite efter det. Inget designmålande. Bara vanligt målande i en färg.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Vi vet aldrig vad som kommer längre fram i livet. Man planerar och drömmer, men man vet aldrig om det kommer bli som det var tänkt. Det är massor av saker som kan ske som ingen vet något om.

Som räntorna på banken. Ingen vet vad som kommer att hända, upp eller ner. Dock kan man gissa. Det gör många nu. Vilket resulterar i att det blir som många tänker. För någon gör något när tanken är startad. Börsen går sämre, lågkonjukturen lurar där runt hörnet. Allt påverkar men ingen vet helt säkert vad som kommer att ske.

Jag måste hitta en lösning på mitt levebröd. Det har gjort att jag tagit taxiförarlegitimation. Vilket är bra. Jag visste inte för fem år sedan att jag skulle köra serviceresor snart. Jag visste inte att jag inte skulle ha mamma nära och få berätta om mina dilemma. (Vilket är bra, tänk om man visste när sekunden i evigheten tog slut).

Man säger att ju äldre man blir ju mer erfarenhet man får desto säkrare blir man. Vilket stämmer till stor del. Dock är det där med att vara osäker och inte veta precis lika jobbigt nu som när jag var ung.

När jag bestämt mig för att plugga till flygledare och det visade sig att jag inte hade 3D-seende och inte fick bli flygledare, det var tungt. Osäkerheten var dock det som var svårast. Vad skulle jag bli nu?

Jag har gjort så många saker i mitt liv, vilket jag har mitt icke existerande 3D-seende för. Om jag haft det så hade mitt liv varit helt annorlunda. All den där osäkerheten har lett mig framåt. Den har fått mig till att gå igenom de tuffa besluten och vara så säker jag kunnat vara på att jag gjort rätt val.

Utan osäkerheten hade jag kanske tagit helt andra beslut. Att vara osäker i lagom dos är bra tycker jag. Ändå så är jag här och önskar att jag hade kunnat prata med mamma. Att berätta för henne om vad som sker just nu. Det kan jag inte.

Jag får helt enkelt lita på att mamma är med mig och hjälper mig välja rätt. Rätt väg att gå.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.