Men det hjälper att vara flera. Minstingen har jobbat bra hela veckan. Jag har varit där till och från och hans pappa hela tiden. Nu är det inne på målning. Då var jag med hela dagen igår. Ibland var det för trångt att vara tre, så en fick paus. Ibland var det väldigt skönt att vara tre stycken för att det går helt enkelt fortare.
Sovrummet är klart på väggar och tak. Tre gånger är det målat. Taket är samma som väggen. Det ska målas det vita i fönstret samt bakom elementet. Som snart kan plockas bort för att underlätta arbetet. Igår tömdes hela värmesystemet på vatten. Inte för att minstingen renoverar utan för att det ska bytas i värmesystemet. Vi bara passar på att plocka bort elementen när det ändå är tömt på vatten.
Två av tre lager färg.
Köket är klart i taket. Det ska inte vara samma färg så där är två lager på och för att kunna måla väggarna så behöver det vara helt torrt för att kunna maskera. Ingen list kommer sättas i taket då det är betong.
Sovrum till vänster och köket till höger.
Vardagsrummet är inte klart. Det behöver ett lager till på den ena väggen. Väggar och tak är tagna två gånger men den ena väggen var svart, den måste ha en omgången till.
Svarta väggen efter underarbetet.Svarta väggen efter två lager färg.
Det är målning kvar, frågan är hur mycket. Köket måste tas tre gånger på väggarna. Vardagsrummet behöver en omgång till på minst en vägg. Hallen kanske behöver tas hela en gång till. Dock var hallen vit innan så kanske det räcker med en omgång.
Idag är det gräsklippning som måste göras samt att det är student så ingen målning idag. Inte heller imorgon för då är det ytterligare en student. På söndag blir det arbete igen.
Igår var det dags att bli ett år äldre. Jag hade en väldigt fin födelsedag. Inte ens vädret kunde få mig på fall. Det var regn och rusk på dagen. Jag sprang runt och var projektledare på jobbet. Det ena och det andra fixades. Det blev bestämt att idag stängs värmen av så nästa del i projekt bergvärme kan påbörjas. Jag hann med en massa på jobbet. Maken hjälpte till att hämta 30 kartonger soppåsar bland annat. Det räcker inte så länge som man kan tro på 123 lägenheter.
Jag ringde som vanligt och väckte äldsta sonen. Jag talade då om att det var min födelsedag och om han ville ha lite tårta. Han sa ja tack till tårta. Chokladbotten, blåbärsmousse, vaniljkräm och grädde. Man behöver inte äta tårta tillsammans för att fira. Man kan också få en bit levererad. Vilket jag gjorde på förmiddagen. När jag ändå sprang runt och var projektledare.
Hemgjord tårta.
När jag då kommer och lämnar en tårtbit så frågar jag om jag kan få en grattiskram. Ja, var svaret på det. När han kramar mig så säger han: Äntligen 50 år! Bara tio år kvar till du växer in i frisyren. (Han tycker inte om mitt korta hår). Det var en av de mysiga sakerna på dagen. För han log mycket nöjt när han sagt skämtet. Jag är nämligen inte femtio år riktigt ännu. Jag har alltså några år till innan jag växer in i frisyren. Han avslutade så klart med Grattis på födelsedagen.
Jag hade en fantastisk dag. Även om det är jobbigt att mamma inte kom med liljekonvaljer eller fick smaka den goda tårtan, så vägde all kärlek runt omkring upp för saknaden. Som att mina kära syskon skickade en blomma till mig med blomsterbud. En jättefin pelargon i rosa. Dessutom med roliga blad som var spetsiga. Jättefin.
Min fina födelsedagsblomma från syskonen.
Jag har fått massor av samtal och meddelande med Grattis och omtanke. Känns härligt att ha så mycket kärlek som är för bara mig. Maken gav mig mer kärlek än vad han brukar. Min present var ju avklarad så då behövde han ge mig andra saker. Det blev tårta till frukost, lunch och middag. Han var extra omtänksam med att gulla mig. Dagen innehöll regn och rusk men på kvällen var det lite sol och det blev grillad entrecote till middag med pommes, sparris, lök och vitlökssmör. Vi grillar mycket, ändå är det väldigt lyxigt att få det till födelsedagsmiddag.
Grillat är extra gott.
Dagen var som sagt alldeles underbar, med saknad, sorg och kärlek.
Jag skryter mycket om maken och hur bra han är och alla hans goda egenskaper. Att han tar hand om mig genom att städa, laga mat, handla, diska (tvätta gör jag) och mycket annat. Han bygger fint. (Jag får ju dock inte bygga.) Han gör många bra saker och är väldigt bra på många sätt. Självklart är inte allt bara bra. Man kan säga att det är som en dans på rosor att leva med maken. Ibland så sticks taggarna väldigt hårt.
Som alla vet vid det här lagat så är jag vaken ofta på nätterna. Söt som maken är, så vill han inte att jag sover någon annanstans. Eller ligger vaken någon annanstans. Vi går och lägger oss tillsammans. Vi borstar tänderna tillsammans. Vi gör det mesta tillsammans. Även sover. Allt detta mycket gulligt och jag älskar honom för det. (Han mig också.)
Nu till taggarna. Maken snarkar. Att vara vaken och försöka vila hjärnan när någon snarkar är inte alltid så lätt. Det ska tilläggas att han SNARKAR. Inte alla nätter men ibland är det väldigt högt. Jag försöker att bara vänta ut honom. Han har vissa tider där han snarkar mer. Halvtvå är en sådan tid som ofta har stora stockar. Ibland är han också helt tyst.
Åter till snarkandet som då är ett problem ibland. När jag vet att jag måste upp eller om jag är väldigt trött från dagen så kan det hända att jag lite försiktigt klappar på maken. Ibland hjälper det och han tystnar. Ibland hjälper inte det. Alls. Då klappar jag lite till och kärleksfullt (faktiskt alltid kärleksfullt) och säger försiktigt: Älskling, du snarkar.
Då kan man tro att man att personen vänder på sig och försöker att förändra ställningen för att låta bli att snarka. Nej, så fungerar det inte hos oss. Maken: VAD ÄR DET? Ryter han fram som om jag slagit honom eller skrikit åt honom att sluta. Kom ihåg att jag klappat och sagt försiktigt och kärleksfullt att han snarkar.
Som häromnatten när han rutit till mig vad är det? och jag svarar, du snarkar. Fortfarande med försiktig röst. Då ryter han tillbaka: Ja, DET var inte SISTA gången! Sedan vände han på sig och somnade om på en halv sekund. Han slutade dock att snarka.
Jag tänker att jag behöver ge en lite mer nyanserad bild över min underbara make. Han gör så mycket bra och han kompenserar det fint på nätterna. Även om det inte är alla nätter.
Jag jobbade med att klippa gräs. Det tar åtta timmar att klippa gräset när det inte har varit vallgravar över hela innegården. Nu vet jag inte vad det tar. Antagligen lite längre. Både för att jag håller på att lära mig nya Avanten men också vallgravarna som ska undvikas.. Avanten är hög så jag kan inte köra den överallt. Även om den har utskjut på så hjälper inte det på framsidan. Där är det stoooora japanska körsbärsträd. Där måste jag ta den vanliga åkgräsklipparen för att jag ska komma under. Grenarna hänger lågt.
På kvällen kom det regn. Idag ska det regna. Imorgon ska det regna. Därför blev det jobb igår. Fördelen med att vara egen och bestämma sina egna tider. Jag kan klippa när det går och jag slipper stress. Hela innegården är klippt. Nu är det framsidan kvar. Den gjordes senare så att det regnar några dagar går bra. Jag kan alltid trimma emellan. Trimningen är bara den på säkert åtta timmar.
Maken var inte med på jobbet. Han var hemma och städade huset. Han fick också lite jobb gjort på mitt ultimatum. Snart finns det en trappa till baksidan. Jag vet inte vad som är bäst, att han städade eller att trappan växer fram? Jag borde också lägga in att han gjorde middagen. Han är allt bra den där maken.
Trallen ska sedan oljas svart.Vedkorgen står som stopp för att man inte ska trilla ner i avgrunden.
Den ena regeln är kortare. Det är det svåra. Det finns ett elskåp till vänster som måste kunna öppnas. Skåpet är en tredjedel ovanför trallen och två tredjedelar under. Ergo kan inte en regel vara där. Ska bli väldigt skönt att slippa gå runt huset eller parporten för att kunna sätta på vattnet när jag ska vattna på baksidan.
Jag avslutade kvällen med att göra en tårtbotten. Får se hur den blir. Det finns en risk att den är väldigt kladdig i mitten. Som vanligt gör jag inte helt enligt receptet. Kan vara det som är orsaken till det kladdiga. Men det kan också vara så att den inte kommer vara så kladdig när den får stå till sig. Får ser hur det blir när jag ska montera den i eftermiddag.
Mycket mer hände inte igår. Får se hur mycket det blir idag. Jag har lovat att hjälpa minstingen idag igen. Tapetsering av renoveringstapet är det på agendan idag. Som sagt bra att vara egen så man kan bestämma själv när man jobbar. Dessutom att det regnar, då går det inte klippa gräs. Tapetsera kan man när det regnar.
Jag började gårdagen med frukost i solen. Av alla måltider man kan äta ute så föredrar jag nog just frukost. Ändå så är det frukost som jag äter minst ute. Men att sätta sig i morgonens strålar och vakna lugn är verkligen en ynnest. Idag var nästan ingen vaken när jag gjorde det. Då blir det ännu bättre. Känslan av att dagen börjar och hela staden sover fortfarande.
Blåbär och nyttigheter i solen.
Anledningen till den tidiga starten var ju att jag skulle hjälpa minstingen att slipa igår. Slipa gjorde jag också. Jag cyklade dit och upptäcker att det inte finns någon slipmaskin utan enbart slipblock och slippapper. Jag kan säga att jag höll ut i tre minuter. Kanske kortare till och med. Det händer ingenting när man slipar för hand. Och alla väggarna i vardagsrummet var bredspacklade.
Jag åkte hem och hämtade excenterslipen. Den är inte mycket mindre i ytan en ett slipblock. Det gav effekt. Jag slipade hela vardagsrummet och sovrummet utan problem. Sedan tog minstingen över och slipade för det fanns inget annat att göra. Så köket tog han. Idag ska jag klippa gräset på jobbet, vilket innebär att jag inte ska renovera idag. Minstingen och hans pappa får klara sig ensamma idag. Kanske att jag går dit när jag klippt färdigt.
Dammigt värre.
Det dammar en hel del när man slipar. Särskilt med maskin. Maskinen är effektfull och då blir det också mer damm. Det blir välgjort, det är en sak som är säker. Hallen ska inte slipas eller spacklas. Den ska bara tvättas och målas. Snart så kan vi alltså börja måla. Vilket är det spännande, som jag skrev igår.
Nu klippa gräs innan regnet kommer. Glad nationaldag önskar jag Sverige idag!
Igår var det sommar för första gången detta året. En sen sommar. Men den är efterlängtad så det gör inget. Bättre sent än aldrig. Det var skönt att sluta dagen med lite sol efter allt som skedde under dagen.
Slutet på dagen i solen.
Innan det blev sol på altanen så hann jag med att jobba lite. Köpa grejer som behövs för att kunna jobba till veckan som kommer bland annat. Jag var hos minstingen och hjälpte till med lite. När jag ändå var ute och handlade så handlade jag lite åt honom med. Han håller på att renovera sin lägenhet nu. Det kommer bli jättefint när det är klart.
Sedan var jag tvungen att hjälpa äldsta sonen också. Hans hörlurar har gått sönder och jag fick akut åka ut och köpa nya åt honom. De hade spruckit vid ena hörluren. Den är lagad två gånger och nu gick den sönder för tredje gången. Denna gången gav han upp lagningarna och bad mig om hjälp. Då är det inte kan vi vänta till imorgon-hjälp som behövs. Det är hjälp NU som behövs.
Jag hann skölja av altanen innan jag var tvungen att akuthjälpa äldsta sonen. Allt frömjöl är borta och det var det jag njöt av i kvällssolen. Ren altan och ett gott dagsverke. Hjälp till lite boende blev det också. Så brukar det vara när jag visar mig utomhus på jobbet, någon undrar något eller behöver hjälp med något, så när äldsta sonen tyckte jag dröjde för länge med hörlurarna så ringde han och kollade var jag var. Jag var utanför porten och pratade med någon som ville ha hjälp.
Dagen igår var i hjälpandets tecken. Idag kommer det också bli i hjälpandets tecken. Fast enbart till minstingen. (Hoppas jag). Idag blir det slipdamm som är på agendan. Ett rum blev spacklat igår. Idag ska det slipas i det första rummet och spacklas i ett annat rum. Det spännande blir när han vill att jag ska skapa konst på väggarna. Två väggar ska jag få vara med och hjälpa till med. Färgen handlade vi i fredags. Nu väntar vi bara på att det ska bli färdigt med underarbetet innan det roliga börjar.
Men det blir senare. Idag slipning. Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.
Jag har berättat innan om att vi planterat thujor utmed trottoaren. Det inlägget kan du läsa här: https://josefinsdagbok.se/hur-skulle-du-gjort/. Dessa stackars thujor blir skadade av att djur kissar på dem. Fortfarande. Jag gissar att det inte bara är hundar utan även katter. Katter som inte går i koppel.
Det är fyra eller fem som är skadade och de andra kommer snart att se risiga ut med om vi inte gör något. Så nu har jag gjort något. Då det inte bara är hundar med människor som går på trottoaren så skulle det inte fungera med att sätta upp en skylt. Katter skulle inte läsa skylten, där det står att man inte får rasta sina husdjur på thujorna.
Därför har jag nu köpt en apparat som skickar ut ultraljud. Som ska skrämma bort djuren från thujorna. Jag hoppas att det fungerar. Den har också blixtljus som man kan slå på om det inte fungerar som jag har tänkt.
Maken låter mig sätta upp den under en provperiod. För han är rädd att det kan bli problem med att djuren blir skrämda och springer ut i vägen. Det vill ingen av oss. Men det verkar inte som att det blir några överkörda katter eller hundar. Jag är inte helt säker på att den fungerar som jag har tänkt. Jag är inte säker på att den varken skrämmer eller håller borta varken det ena eller andra. Det kan vara så att den är helt värdelös. Men provperioden får avgöra det.
Nu ska thujan få växa i fred. Hoppas jag.Med blixtljus om man vill.
Igår var det en överraskningens dag. Maken var Kalle och kom med Grattis i förskott. Det var mycket som hände på dagen innan vi kom till Kalle och överraskningen men det var lugnt och stillsamt. Maken städade trappor och jag skötte administration med min trasiga rygg. Att programmera nycklar och cylindrar går bra med trasig rygg. Om man bara rör sig försiktigt.
Kanske det var därför som maken ville överraska mig för han tyckte synd om mig. Och att han inte ordnade middag i förrgår till mig och minstingen. Mest det troligtvis. Han ville kompensera att han inte kunde ta hand om mig hela dagen i förrgår. Med trasig rygg och allt. (Vilken är mycket bättre idag, så snart är jag helt på banan igen.)
Maken gjorde middag igår (som han vanligtvis gör). Det var då Kalle kom och hälsade på. Han kvackade hela middagen igenom. Att potatisen inte var färdig trots att den kokat i 50 minuter. Den var också blöt, blank och inte god alls. (Enligt maken.) Just det, gul, var den också. Tydligen någon fancy potatis, närodlad, som inte var god. Han vill ha vanliga bintje, som är en fast potatis. Denna hette inte det och maken tycker inte om den. Kokt, ska jag väl tillägga. Han tycker om den i ugnen.
Det var också fel på laxen. Den var platt som en pannkaka och hade dolt sitt utseende i en påse. När den dessutom var portionsförpackad i påsen. Inte nog med att den var platt, den var onödigt förpackad vilket är dåligt för miljön. Den kalla såsen var okej men det hade varit bättre med persilja i, MEN persiljan var ju inte färdig. (Vilket jag påtalade att den var och att det bara är att gå ut och klippa.) Mitt påtalande gjorde inte Kalle gladare direkt.
Kalle försvann inte förrän en bit in på överraskningen. När han hjälpte mig att packa upp min födelsedagspresent. Kalle var med en stund eftersom det var frigolit överallt. Frigolitbitarna satt kvar så fint på allt som den kom i kontakt med. Kalle kvackade då också. Efter en stund så lugnade han sig och maken kom tillbaka.
Till höger min nya köksapparat.
Maken gav mig en fantastiskt fin matberedare. Jag har önskat mig den i flera år. I förrgår stod jag och gjorde ströbröd av gammalt bröd. Då säger jag till minstingen att jag har önskat mig en matberedare och verkligen behöver en. (Maken hörde det och tyckte väl att jag förtjänade en förtidig födelsedagspresent när jag behövde den. Jag kan ha varit lite trött på rösten när jag stod och försökte smula brödet i en mini, miniberedare.) Nu kommer problemet vart jag ska nu förvara tillbehören?
Här ska tillbehören inte vara i framtiden. Det är det enda säkra.
Den är inte så liten heller. Lådan med alla olika delar till matberedaren. Den har tre olika skålar för olika mycket man ska göra. Den har skiv-, hack-, riv-, vispblad samt degblandare. Den hade citronpress med, vilket jag inte visste. Men vart ska den vara? Den var för hög för en av lådorna. Jag hoppas att sista lådan är lite högre. Min rygg ville dock inte kolla det igår.
Jag skulle inte behöva ha allt framme och enkelt att använda. Dock är det just vad jag vill. För man använder det mer om man har det framme. Hur har du det i ditt kök? Allt undanstoppat, allt framme eller en del framme och en del undanstoppat? Hur som helst blev jag väldigt glad för min present. Den kommer användas flitigt precis som alla mina andra köksapparater.
Makens köksapparater används inte så mycket som mina. Makens är kaffebryggare, espressomaskin samt kaffemal. Om jag druckit kaffe så hade de använts mer. Brödrosten som maken fått används nog dock mest av alla. Vi rostar bröd nästan varje dag. Även om vi inte äter smörgås varje dag så äter vi ofta hamburgare, vilka måste ha rostade bröd. Godast så. Alla maskinerna används tillräckligt för att kunna försvara sin plats på köksbänken. Så är det.
Igår så skulle maken bort på kvällen. Det brukar vara jag som åker iväg. Det är ett fåtal gånger som maken åker iväg själv. Oftast den gången han åker iväg för sin oktoberpicknick. Annars är vi iväg tillsammans när han åker iväg. Jag kan åka iväg både för att vara med vänner, arbete eller andra uppdrag. Nu var det han som åkte iväg och jag var hemma.
Vilka bekymmer han hade. Han skulle vara borta en HEL kväll. Jag och minstingen skulle behöva lösa mat själva. Hå, hå, ja, ja, undrar om det kommer lösa sig? Kommer det bli lunchlåda åt minstingen om ni gör quesadillas? Kommer den bli god att värma? Jag har köpt extra ost. Det finns purjolök. Vill ni ha sallad. Kanske det är bättre att han (minstingen) gör matlådan från lunchen istället för er middag?
Snart kommer han få en hjärtinfakt för att han är så omtänksam. Han hade inte varit lika bekymrad om det bara varit minstingen. Men nästan. Till slut fick både jag och minstingen säga ifrån, att det kommer lösa sig. Vilket det också gjorde.
Eftersom maken sett till att det blev en matlåda från lunchen så valde jag och minstingen att trycka i oss alla quesadillas till middag. Det blev supergott. Vi gjorde med ost, tunt skivad purjolök samt strimlad kyckling. Till det en sallad på rödlök, gurka, tomat, bladspenat och minstingen hade också paprika. Minstingen hade dessutom en quesadilla med lite blåmögelost i. En lyxmiddag som var väldigt enkel.
Lyxmiddag med lyxblommor.
Dessutom så ackompanjerades måltiden av de fina liljekonvaljerna som jag fick av finbesöket häromdagen. Det doftar ljuvligt i hela huset av dessa godingar. Liljekonvaljer kommer för alltid påminna mig om mammas födelsedagsbuketter till mig. Hon brukade komma med en STOR bukett varje år.
Kära make, jag och minstingen, klarade av att göra middag igår. Vi tyckte det var jättegott och minstingen hjälpte mig då ryggen var lite paj. Vi plockade också undan och diskade efter oss. Jag är glad att du hade en fin kväll på ditt håll. Jag hoppas att även du som läser min blogg hade en fin kväll igår. Om du inte ätit quesadilla innan så är det dags att göra det.
Igår var det slänga på schemat. Det finns massor av grejer som behöver slängas på jobbet. Sådant som har samlats under flera årtionden. Massor av skräp alltså. Tyvärr inte bara skärp utan också grejer som hade kunnat användas. Jag kan inte ta hand om allt hemma hos mig även om jag skulle vilja, för att slippa slänga det.
Jag har försökt att skänka på bort det. Hade jag haft möjlighet att ta bild på allt och lägga ut så hade det nog gått att få någon mer intresserad. Tyvärr finns inte den tiden. Det kostar för mycket pengar att jag skulle göra det. Igår blev det alltså besök på tippen.
Som tur är hade jag vett att be om hjälp. Att slänga trettio tunga dörrar själv skulle jag inte rekommendera. Att bära bäddsoffa själv går nog inte ens om man vill. Ytterdörren var nog dock det tyngsta vi bar. Tung och otymplig. inget att ta tag i och så jag som pajade ryggen i trädgården i helgen. Ingen bra kombination alls.
Lite lätta saker blev också slängda. Vi hann inte färdigt. Men det är inte mycket kvar nu. Några element som är riktigt tunga. Samt ett ritbord som är både stort och tungt. Det vore kul om någon skulle ta hand om det. Ett kylskåp samt en TV står där. Kylskåpet kommer att stanna kvar om det fungerar. TV:n är tjock och fungerar antagligen men ingen som vill ha en tjock TV idag.
Det regnade på oss och solen sken. Ingen blåst. Vädret var med oss ganska bra om jag får säga det själv. Lite vatten har ingen dött av. Mycket vatten är en annan sak. Det hade vi inte. Slutet på tunneln är nära. Det är inte så mycket kvar nu. Alla dörrarna är borta vilket är det som känns bäst.
Sedan åkte jag hem och fick lite kvällsbesök från vänner som inte är precis granne. Att få bjuda på lite kaffe och kvällsmacka är en ynnest när man får så fint besök. Att dessutom få dahlior som present är lyxigt. Den ena kan bli hög så jag funderar på att sätta ut den i rabatten för att ha stöd. Jag kanske får flytta ranunklerna som jag precis har satt. Jag får fundera lite så kommer det bli strålande.
