Månad: september 2022

Publicerat

När man måste dra ner men ändå vill unna sig

Det märks att det blivit tuffare. Inte bara för oss utan alla. Det är dyrare livsmedel. Det är dyrare bränsle, allt är dyrare och inte minst elen. Eftersom jag inte jobbar heltid och maken måste täcka upp för mig så behöver vi tänka på vad vi gör. Inget konstigt och säkerligen likadant för många andra också.

Maken brukar säga att vi måste leva också. Vilket vi gör bara lite annorlunda mot innan. Det han menar är att man inte kan dra täcket över huvudet och ge upp. Det hjälper ingen. För att orka leva så behövs det finnas glädje. Frågan är vart vi hittar glädjen och det där lite extra.

Igår hade jag en dag med bara mig själv i åtanke. Maken fanns på ett hörn och likaså äldsta sonen. Minstingen var faktiskt inte alls med. Det hade inte äldsta sonen varit heller om jag inte hade tvättat. För igår blev en dag med tvättstuga. Förra veckan åkte jag och äldsta in till akuten. Det som föranledde besöket krävde tvättning. Den har jag. När jag tog den så tog jag all tvätt.

Kläderna hann jag förra veckan men det var för mycket jobb och sedan var vi bortresta så resten, lakan och täcken, blev igår. Tillsammans med vår tvätt av lakan. Jag hann inte allt men det mesta. Något som jag ser som lyx och något jag vill unna mig är manglade lakan. Igår låg jag i fåtöljen hela dagen förutom när jag bytte maskin och manglade.

Jag har varmmangel så det går åt el. Den elen kommer jag försöka att kunna fortsätta med. Dessutom har sonen duntäcke och kuddar så det blev också torktumlare som gick. Det är inte så mycket lyx utan snarare ett måste. Annars blir det förstört. Det är dock det enda jag någonsin använder tumlaren till och har alltid gjort. Jag har en väldigt lite använd torktumlare. Igår fick den gå och ganska länge med täcke och två stora kuddar.

En annan sak som kommer att dras ner på är hudvården. Att få skämma bort sig med att tvätta sig och känna sig mjuk och fin i huden är verkligen lyx.

Något som jag kan dra ner på är ljuset. Dyr mat, först antalet besök ute, sedan hel och hållet inga utebesök. Efterföljt av att ha billigare mat hemma. Resor kommer att strykas. Kläder, även second hand köpen. Kvar blir till slut min mangel och hudvård. Det unnar jag mig i svåra tider.

Vad är viktigt för dig när du måste dra ner på något?

Gårdagen blev en riktigt lyxig dag. Tvätt, mangel, hudvård och lyxig middag serverad av maken framför TV:n och Sherlock: The Abominable Bride. Sevärd om du inte sett den innan. Dagen kommer bli påfyllning av smutsiga lakan. Idag ska jag lägga mig i nybäddad säng och njuta av lyxen med manglade lakan.

Makens middag med hemgjord rhode island till.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Fördelar som väger upp

Det är många fördelar med att köra serviceresor. Som att man mår bra i hjärtat av att hjälpa andra. Kunderna är glada över att komma hem eller dit de ska, vilket gör att nästan alla är tacksamma och trevliga. Man har många bra samtal om både då och nu. Ibland är det helt tyst och det är också skönt ibland.

Jag trivs väldigt bra. Jag kommer inte bli miljonär i pengar men i känsla blir jag det varje gång jag kör. Det är alltid någon som ger lite extra energi, någon man känner lite mer för, någon som lär en något speciellt. Det finns många fördelar men när man inte sover hundra så blir man ändå trött.

Jag kommer behöva vila lite nu och jag har ingen körning förrän i slutet på oktober. Det kan ändras om någon blir sjuk eller vill ha ledigt. Jag behöver inte vila så länge men jag kan inte köra de datum som de hade att erbjuda. Jag ska var ideell samt se till att planera med maken om framtiden. Vi ska också hälsa på svärmor som var alldeles för länge sedan.

Som tur är väger alla fördelarna upp så mycket så att tröttheten är uthärdlig (och jag kan köra säkert). Att åka omkring i länet så här på hösten och verkligen se alla färger som förändras på löven är en stor fördel. Att öppna bilen och känna krispig luft med lite regnstänk i. Det är är härligt! Många fördelar som väger upp för min trötthet.

Då jag kör så finns inga bildbevis på alla härliga höstfärger vi har just nu. Du får gå ut och njuta i naturen och få dina egna bilder.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Doftar

Det doftar gott hos oss nu. Jag hade faktiskt ingen aning om att citronblommor doftade så mycket. Jag har ändå gått och sniffat på de få blommorna jag haft tidigare. Jag har inte känt någonting alls. Det har varit utomhus och som sagt bara ett fåtal blommor.

Nu har trädet en miljon blommor. En liten överdrift men det är knoppar på varje gren, i klasar. Då jag bestämde mig för att inte vinterförvara citrusarna ute i förrådet i år utan i garderoben så håller nu blommorna på att slå ut just där.

Några av de utslagna blommorna.

När man kommer upp för trappan så slår nästan doften emot en. Det är citrusdoftande men mycket djupare och muskigare. Det doftar gott men jag hade inte kunnat haft den i sovrummet. Det hade varit för starkt att sova i.

Vi har inte så mycket insekter inomhus så jag leker humla. Jag går med en pensel och penslar alla blommorna. Det blir fler och fler varje dag. Jag har ingen aning om vilka som penslats innan så det blir antagligen många penslingar på varje blomma. Fast om jag varit en riktigt humla så hade den också landat på varje blomma flera gånger. Jag gör som humlor gör, tänker jag.

Nu håller jag tummarna för att det var rätt beslut att ta in och sedan att gulla med träden i garderoben.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Makens lycka (och min)

Igår höll maken på att stöka i köket. Lagade mat och plockade undan disk och höll på att skramla. Vi hade på Frank Sinatra och vi båda nynnande nog med lite. Jag satt i fåtöljen och slappade och rätt som det är frågar maken: Är det 1 oktober på lördag? Jag svarar att det är det. Han tittar ut nöjt på mig och säger: Då vet du vad som gäller!

Vilket jag visste. På lördag får vi börja lyssna på julmusik. Maken längtade visst lite mer än mig i år. Även om jag är glad att det kommit fram julsaker i butikerna så hade jag inte kommit på att snart får vi lyssna på julmusiken. Vi har ibland börjat redan i september men har sedan flera år bestämt att vi inte får börja före 1 okt. På lördag får vi alltså. Vilket fick maken på humör. Så nynnandet fortsatte lite högre där ute i köket.

Jag var också extra glad. Fast redan innan maken kom på att vi får lyssna på julmusik på lördag. För igår så kom jag äntligen iväg till min favoritbutik i stan. Jag har varit på väg länge men det har inte blivit av. Mest för att jag inte haft ork efter jobb. Eller som i helgen att vi inte var hemma.

Det visade sig att de firat 15 år i helgen. I lördags hade det varit stojhej med firande. Hamburgare, popcorn, godis och annat roligt som inte brukar finnas i butiken var där för att fira deras 15 år. Synd att jag missade det. Dock så blev jag väldigt glad att firandet hade med sig erbjudande. Mina julrosor och japanska gräs var 30 procent på. Int nog med att jag fick köpa fina växter i favvobutiken så fick jag också himla bra pris.

Julrosorna och gräset

Till helgen ska de ner i jorden. Gräset ska i stora krukan på baksidan där det dött. Det har bara tagit hela våren, sommaren och halva hösten innan det blir ersatt. Nu ska det bli. Julrosorna ska denna gången planteras i marken. Jag har dödat för många julrosor i krukor. Denna gången ska de överleva. De ska vara vid klematisen. Där jag också inte ersatt den döda rudbeckian. En ersättning och en flyttning. Vart jag ska göra av den levande vet jag inte än.

Igår var en lyckad dag och så även lycklig dag. Snart blir det julmusik och blommor i jorden.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Maken har varit med

Alltid när man är ute och reser med maken så är det ett äventyr. Det händer samma saker som vanligt men det blir lite roligare när det händer. Särskilt de jobbiga sakerna blir roliga när han är med. Som att vi var ute och reste men en sopsäck. Fylld sådan.

Det är nog inte det vanligast man har med sig när man reser. Men om man ska ha med sig en stor födelsedagspresent så måste man hitta lösningar. Om jag slagit in den snyggt i kartongen så hade vi inte fått plats med den på bagagehyllorna. Ovanför sätena var inte ens att fundera på utan kartongen.

Inte så snyggt men med en liten rosett.

Vi hade en resväska tillsammans och då denna sopsäck. Maken hade världens bestyr med att hålla reda på att vi fick med oss vår sopsäck och inte någon utav SJ:s sopsäckar. Inte för att det är så vanligt att det ligger en massa sopsäckar att ta fel ifrån men jag visste att detta skulle bli ett problem för maken. Notera det lilla bandet med en rosett på.

Flera gånger var han tvungen att dubbelkolla att det inte var fel säck. Varje gång kollade han att det fanns en liten rosett på. SJ förvara heller inte sina sopor i bagehyllorna men det spelade ingen roll. Det var precis att den fick plats på hyllorna. Vilket var skönt annars hade den fått åka i knät.

Sopor på vift.

När vi sedan hoppade på bussen så fanns ju oron att någon skulle vilja ta denna fina present. För det är klar man vill ta en sopsäck. Självklart tror man det är något fint där i och vill ha den. Den fanns kvar även när vi var framme på slutdestinationen. Födelsedagsbarnet blev också glad för sin present även om den kom inslagen som den gjorde. Brukar man inte säga att det är tanken som räknas? I detta fallet blir makens alla tankar upphöjda till två och mycket som räknas.

Utan soppåsen.

Nu är vi hemma igen och maken slapp en sopsäck på vägen hem. Vi njöt av vyerna utanför fönstret innan det blev mörkt. Hösten är här och då även alla härliga färger.

I väntan på tåget. Höstfärger och sol som värmde på perongen.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Underbar helg

Det har varit en fantastisk helg. Maken och jag har haft ledigt för andra gången. Denna gången en hel helg tillsammans med underbara vänner. Vi har båda blivit ompysslade och bortskämda.

Det började med att vi fick lyxmiddag med korv som är makens favorit. (Självklart därför vi får middagen på detta.) Korvplanka. En kombination av tunnbrödsrulle gjord som en plankstek.

Korvplanka med hemgjort mos

Vi har åkt tåg genom Sverige och kom faktiskt fram i tid. Trots att SJ AB (läses baklänges) var 38 minuter försenade med en bytestid på 41 så hann vi med vårt nästa tåg. Bussen kom fram med oss i tid. Buss brukar leverera bättre en SJ. Inte bättre än alla tåg, för krösatåg och regionaltåg brukar kunna leverera också.

Från att vi har kommit fram till att vi åker så har vi blivit ompysslade. God hemlagad mat och bjuden på lyxrestaurang med utflykt som avslutades hemma med fortsatt godsaker. Jag är så tacksam för allt och för den lediga helgen som har gett massor av ork. Då menar jag inte ork från att slippa göra fysiska saker. Utan ork från den energin som vi fått av vännerna.

Är du i Sundsvall så kan du gärna besöka Blackstone. Där du får tillreda ditt protein själv på en lavasten. Det var en rolig upplevelse, god mat och bäst av allt sällskapet. Vi har skrattat, varit allvarliga och bara allmänt njutit av hela helgen.

Blackstone
Efterrätten


TACK för denna helgen! Vi får se till att göra om det.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Min klimatångest

Jag har ju gått och blivit med klimatångest. Både bra och dåligt. Jag tänker på många småsaker som faktiskt kan göras bättre. Även om det till viss del är ett problem för ångesten. Att jag insett att så många där ute inte bryr sig om att göra småsakerna. Utan tycker att det är flyget (om de kör bil) eller industrin (för allt annat) som är problemet. Aldrig en själv. Medan jag tyckt att alla gör väl vad man kan för att det ska bli bättre. Insikten om det gav mig ångest.

Den gör att jag också försöker att inte hålla igång bilen på jobbet. Vi kör på miljöbränsle, HVO, men det bästa är att bilen inte är på. Dock så måste den vara igång ibland. Att öppna bilen släpper in all kyla. Då behöver bilen vara igång för värmen. Den har också luftfjädring som äter av batteriet, vilket gör att det är bra om bilen är igång. Jag stänger dock av den så mycket jag kan utan att det ska drabba kunderna eller bilen negativt.

När det kommer till kläder så försöker jag använda alla plaggen tills de slits sönder. Eller skänka/sälja vidare för att någon annan ska kunna göra det. Nu har jag dock gått ett steg längre, att jag inte ens gör mig av med utslitna plagg. Som jeans. Jeans håller till och börja med väldigt länge. Till slut så blir de väldigt tunna och går sönder. Jag vet inte hur många jeans jag har som är trasiga som ligger i lådor där hemma. Eller ben som är avkapade för att de blivit förkorta. Benen är inte så slitna men chaps är inte så moderiktiga att använda.

Ännu värre är väl att jag sparar på lakan som gått sönder. Som jag tänker att jag kan göra något med. Det vore inte illa om jag faktiskt gjorde något med allt. Problemet är ju att jag inte gör det. Det ligger bara i lådorna.

Det är inte brist på idéer. Det har jag hur många som helst. Man skulle kunna göra förkläden, lapptäcke, matta och en massa annat av jeansen. Lakanen skulle man kunna göra tvättlappar, bomulsrondeller, virka med, ja, den listan kan också göras lång. Det enda som händer är att lådorna blir fullare och fullare. Ångesten blir större och större.

Jag vill så gärna göra något av allt detta. Jag vill inte slänga. Kläder är en av de största miljöbovarna vi har. Att köpa nytt hela tiden och bara slänga är inte hållbart. Därför fylls låda efter låda. Precis som ångesten.

Hur gör du? Sliter du ut dina plagg? Om du inte kan det ser du till att någon annan kan göra det istället? Hjälp mig lindra ångesten!

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Växthus eller garderob

Vi har en stor garderob som tur är. För nu är det inte så mycket plats kvar. Garderoben får nu också vara växthus. Efter ett antal frostnätter så fick nu citrusarna flytta in. Jag har tillslut bestämt mig att citronen och limen får bo inne under vintern.

Det som fick flytta ut från garderoben när det skulle bli växthus var soffan. Den fick flytta in på kontoret. Om den inte flyttat hade det inte kunnat gå att byta om där inne. Fåtöljen samt en stol från kontoret får plats med växter och kläder. Det är skönt att kunna ha och lägga ifrån sig på.

Nya växthuset

Det är skillnad på ute och inne. När de stod ute så kändes det som att de var ganska pluttiga. När de står inne i vår ganska stora garderob så känns de helt plötsligt gigantiska. Vilket inte heller är helt överensstämmande med verkligheten. När alla blommor blivit penslade så kanske de trots allt får flytta ut i vinterförvaringen.

Vilket är lätt för mig att säga. Det var maken som fick bära upp dem små växter. Eftersom mitt huvud höll på att explodera, vilket maken inte vill, så bar han upp dem. Han visste också att jag gjort det ändå om jag inte fått hjälpen. Ibland är det bra att vara envis. Ibland mindre bra. Nu var det bra för maken hjälpte mig. Nu hoppas jag att jag tagit rätt beslut att garderoben ska vara växthus.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Utan besked så hittar vi själva en lösning

Efter akutens besök så var både jag och äldsta sonen trötta igår. Han sov gott i gästrummet lät han meddela. Han vaknade med mindre ont i magen och lyckades få i sig lite mat och dryck utan att det kom upp. Även om magen var lite orolig. Inte så konstigt när man vänt ut och in på den i ett halvt dygn.

Han fick ju inget besked om vad som var fel. Sömn och äta mild och försiktig mat var ordinationen. Sömnen hjälpte ju när han väl lyckades med det. Utan smärtlindringen hade han nog inte lyckats heller. Vi har haft lite tid på oss att försöka komma på vad det kunde vara. Både på akuten och igår innan han åkte hem.

Han kan inte fått i sig något som gjort honom sjuk. Han har inte haft några råvaror hemma som kunnat bli dåliga av att vara framme. Han har inte ätit något på över en vecka som skulle kunna vara problemet. Vi hade kommit fram till det och sedan fick maken höra hela ingreidenslistan och kunde också checka av att det inte var fallet. (Han är ju den paranoida i familjen så den punkten är nu helt skottsäker.)

Sjukhusbesöket gav oss bekräftelsen på att det inte var blindtarmen. Han hade lite hög sänka. Han vita blodkroppar var höga. Men inget som gav indikationer på att det var risk för livet. När man är på akuten så är det just akuta saker som behandlas. Han uttorkning och att inte kunna behålla tabletter gjorde att när han fått det så vr behandlingen över. Inget konstigt men det hade ju varit skönt att veta varför.

Gallstensanfall är vad vi har kommit fram till själva. Det är det enda som stämmer in på alla symptom och som han också har anlag av från både mig och sin mormor. Nu är han lugn av att veta med stor sannolikhet vad det kan vara. Han ska tänka på vad han äter om det kommer igen. För mat kan trigga problemen. Vi vet ju vad han åt denna gången väldigt noggrant.

Att vara autistisk och bli akutsjuk är inte som för andra. Äldsta sonen hade kunnat åka ensam till sjukhuset om han kunnat köra själv. Det hade dock inte blivit så bra besök utan att någon han är trygg med var med. För han har frågor som andra också vill veta men som han MÅSTE veta.

Infart, vad är det? Jo, du kommer bli stucken med en nål som för in en slang i armen för att kunna ge dig vätska. Jag kan tillägga att han inte tycker om sprutor. Det är lång förberedelse för att kunna ta en spruta. Det fanns inte den tiden nu. Är man då tydlig med varför och hur det ska gå tillväga går det bra.

Han kan fråga alla frågorna när han är trygg. Sedan blev det inte alltid svaren som var tillräckliga men då var jag där. Som kunde tillägga att när du fått infarten så kommer du kunna få många sprutor utan att få en ny spruta in i armen. Eller du kommer kunna böja armen när slangen är där. Eller det går bra att släppa slängen med dropp som råkade läggas i hans hand.

Han var en hjälte utan att överdriva. Alla frågor som han ställde och samtidigt vara på ett nytt ställe där inget var klart hur han skulle göra. Som om han behövde gå på toaletten till exempel. hur skulle det gå till? Att då vara helt ensam och inte kunna få svar på de enklaste frågorna skulle kunna göra att allt låser sig.

Inget låste sig och han mår bra. Jag däremot vet precis alla mina tecken på att jag inte gjort som jag borde. en sprängande huvudvärk är ett säkert tecken på att vilan inte var tillräcklig. Det har jag lärt mig vid detta laget. Idag kommer bli en dag med lite mer på agendan än igår men mycket mindre än i förrgår. Lagom är bäst sägs det.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

När det är bra då det blir dåligt

Igår slutade inte så bra. Dagen i övrigt var helt okej. Jag jobbade. Jag vilade. Men på kvällen så kom samtalet från äldsta sonen. Han hade börjat kräkas efter att haft ont i magen några dagar. Till slut blev det akut in till sjukhuset.

Det var det dåliga. Det som var väldigt bra var att jag idag har ett möte som gjorde att jag sa nej till jobb nu tidigt på morgonen. Att sitta på akuten och vänta på besked långt in på natten går inte ihop med att köra bil så tidigt att det nästan är natt fortfarande.

Om det ändå ska gå åt skogen så är det ju skönt att det gör det när det är lämpligt. Ofta så brukar det komma kriser när det är som mest olämpligt. Inte denna gången. Sonen skötte sig utmärkt och var en hjälte.
Jag hade tråkigt och fick vara lite stöd då och då. Sonen hade inte lika tråkigt då han var sjuk.

uttråkad

Det var inte blindtarmen. Det var väl det viktigaste. Sedan fick han dropp och smärtlindring intravenöst. Allt kom upp fortare än vad det gick ner via munnen. Dessutom större mängd än vad som gått ner.

Nu hoppas vi på att vad det än var så är det snart borta. Sonen och jag åkte hem någon gång efter 03. Nu ligger han och sover hos oss. För inte nog med att han är sjuk. Han har behövt interagera med alla på sjukhuset. Inte alltid så smidigt att vara autistiskt. Jag frågade honom han skulle bli inlagd, hur det skulle gå? Svaret blev, vet inte. Men det behövde vi inte ta reda på denna gången .

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.