Månad: november 2022

Publicerat

En dag kvar

Imorgon är det dags för operation. Jag är inte orolig över den eller narkosen. Det jag är fundersam över är resultatet. Kommer jag bli nöjd. Det vet jag först om någon månad när allt har läkt litegrann. Fast jag vet egentligen inte hur lång tid det tar. Första gången skulle jag ju vara i en hårt bunden BH dygnet runt i minst en månad. Så kanske det inte är denna gången.

Igår gick mammografin bra. Jag fick svar omgående. Först bilder och sedan ultraljud. Jag hade två läkare som kollade bilder och ultraljudet. Sidan som har potts kollas ju inte med bilder. Den kollas i lymfkörtlarna i armhålan med ultraljud. Även det friska kollas med ultraljud.

Nu vet jag också att det inte bara var för att se att jag inte har ny cancer utan också för att jag ska göra en koll varje år för att se att det inte kommit ny. Min nästa koll är i mars. I mars får jag inte göra en koll. Jag får inte göra en koll förrän om ett år efter operationen. Det är en av anledningarna till att jag skulle göra den innan. För annars hade min årliga koll fått dröja alldeles för länge.

Allt såg som sagt bra ut. Silikonet hade inte släppt och lagt sig i lymfkörtlarna. Det kollas också kontinuerligt. Man har ju hört talas om att silikonbröst kan brista och läcka ut. Det är alltså inte enda problemet. Det kan släppa från utsidan. Som gammalt tyg som fasar sönder. Då flyttar det sig och lägger sig i lymfkörtlarna, vilket säger sig självt att det inte är så bra.

Något sådant syntes inte. All ärrbildning på insidan såg bra ut. Jämna kanter och tydligt var gränsen går. Vilket det inte alltid är. Jag är ovanlig i de flesta fall. Tydligen även denna gången. Den ena läkaren var med för utbildning. Och då var jag väldigt bra att kunna visa på då det inte alltid är så tydligt. Jag är glad att jag kan hjälpa någon för framtiden.

Allt ser bra ut inför imorgon. Det är en dag kvar sedan ligger jag under kniven igen. För sista gången hoppas jag för denna saken. Tack för all omtanke under gårdagen.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Mammografi för att utesluta

Idag blir det en resa till stora staden. Jag ska göra en mammografi för att utesluta ny cancer innan operationen på torsdag. Jag blev kallad för operation med kort varsel och därför ännu kortare för mammografin.

Jag måste också åka till sjukhuset istället för en mammografivagn då de behöver svaren väldigt snabbt. Gissar jag i alla fall att det är anledningen. Svaren vill de ju ha snabbt så det är en rimligt gissning. Jag är inte nervös men jag tänker tanken. Mest för att de vill göra undersökningen innan. Det innebär att risken finns.

Jag kommer inte bli klokare idag. Men imorgon lär j u någon höra av sig om jag har cancer och det blir en annan operation istället för rekonstruktion. Imorgon kan jag vara helt lugn att det inte är någon ny cancer.

Om det inte är någon ny cancer så firar jag snart fem-års jubileum. 29 december gjordes mastektomin och jag blev cancerfri. Ett nytt år ett nytt liv.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Lite fel på mig är det nog

Som mamma och jag alltid sa, det måste vara oss det är fel på och inte alla andra. Många gånger stämmer det på mig och även mamma när hon var med oss. Jag såg en lista på julkalendrar i Expressen. Då jag älskar julen så kollade jag så klart in listan. Det var från första 1960 till i år 2022. Alla som någonsin visats.

Du kan se listan här om du vill ha en nostalgitripp: https://www.expressen.se/julkalendrar.

Nu kommer vi till det som är fel på mig. Jag kan fler från nutid än dåtid. Alltså från när jag var liten kommer jag ihåg färre än de senaste åren. Den som jag minns tydligast från barndomen är Trolltider. Älskade den! Reprisen 1985 är det jag minns. Jag kommer ihåg Albert och Herbert också men inte så tydligt.

Sedan börjar jag minnas först 1997 Pelle Svanslös. Den var fin. Nu kanske alla tänker att när man får barn så ser man så klart på julkalendern. Problemet är att äldsta sonen är inte född 1997. Jag tittade alltså själv i tjugoårsåldern. Hur vanligt är det?

Dieselråttor och sjömansmöss är en annan jag tyckte var bra. Nu skulle jag kunna skylla på att jag hade barn. Det ska dock erkännas att mina barn har aldrig varit så intresserade av julkalendern. Om de är för korta eller bara ointressanta det vet jag inte.

Hotell Gyllene Knorren och framåt kommer jag ihåg alla. En del är inte så bra. En del är alldeles underbara, som Selmas saga. Den satt jag och maken och följde varje dag 2016. Inga barn med där alltså. Mirakel 2020 var också bra men inte magisk.

Förra året såg jag faktiskt inte ett enda avsnitt. Vet inte varför. Kanske för att jag inte hade tid men mer troligt att det inte tilltalade mig med ämnet. I år så ser jag fram emot att titta på julkalender. Kronprinsen som försvann. Inga barn med i år heller.

Jag tror att jag behöver barnbarn. Så jag kan skylla på dem. Eller så njuter jag bara av att jag har kvar mitt barnasinne. Julfilmer och Disney är något jag njuter av när jag är ledig. För övrigt så kom det lite mer jul hos oss igår. En stjärna till fönstret. Samt lite belysning på utsidan. Inte ens så mycket så det går åt 73 öre. Det blev bara 16 öre. Men julen är inte över. Det blir kanske mer eller mindre nu när jag ska ha TV:n igång och titta på julkalendern varje dag. (TV-strömmen måste jag också räkna, fast det är nog inga 16 öre per dag då.)

En stjärna nu med LED-lampa.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Det blev så där

Alla luvnissarna är uppe. Jag har redan flyttat runt på dem. För det blev bara så där. Men julstämning infann sig. Det är julpyntat i ett rum i huset. Luvnissarna har jag alltid velat ha i samma rum. Idag ska det upp lite utebelysning och några adventslampor inne. (Tror jag).

Ljus behöver införskaffas till nötknäpparen.
Blommarna (4 av 6) har fått flytta för att ge plats åt Nittsjö.
Här också har blommorna flyttat.
Flera av dessa har flyttat till hyllan under.

Nu ska jag fundera på om jag ska plocka fram alla mammas snögubbar eller inte. Allt behöver ju inte ske samma dag och julen är inte här ännu. Först blir det lite julbelysning. Jag har räknat ut att det skulle bli en kostnad på 73 öre per dag om elen kostar 3 kr/kWh. Det är inte jättemycket vilket innebär att det inte skulle vara så mycket el som vi förbrukar. Om jag dessutom inte sätter upp alla lampor så blir det mindre. För att få lite glädje i själen så sätter jag upp litegrann, allt i LED så klart.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Julpyntsdag idag

Idag ska jag julpynta. Idag ska jag få fram alla mina Luvnissar. Så mysigt. Jag brukar ju börja med att ta fram advent först och sedan komma med jul. I år blir det lite annorlunda. Vi har ju adventsstjärnor som är helt klara från ByRydéns. Eftersom de är klara så har jag gamla lampor i. Vilket jag berättat om tidigare.

De gamla lamporna gör att jag inte vill sätta upp advent. Vi skulle ha råd att betala men det är inte speciellt solidariskt när vi ska hjälpas åt att spara på elen. Jag ska se om jag kanske kan hitta några fina som är ledlampor. Innan dess så blir det julpynt. Med start idag.

Jag är så glad och tacksam. Om det inte vore för maken så hade jag inte kunnat julpynta idag. Maken såg till att städa igår när jag inte kunde. Det går inte julpynta och ta bort saker för att ställa fram nya om det är ostädat. Vilket maken vet att jag tycker så han städade. Idag kommer jag kunna julpynta och kanske att jag får putsa lite på julpyntet som ska fram.

Jag får ta lite bilder så jag kan visa imorgon hur det blev. Eller i alla fall på alla mina fina tomtar som jag har. Mammas snögubbar ska också få plats. Maken nötknäppare kommer med fram. Allt som inte har gamla lampor kommer att få komma fram. Jag längtar tills det är klart.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Bry sig om vikt

När jag var liten så kallades jag för köttbullen. Jag var alltså ganska rund. Det höll i sig till övre tonåren och försvann helt efter jag fått barn. Nu är jag mest lång och smal. Inte överdrivet smal utan normalviktig.

När jag var yngre så tänkte jag på vikten. Men aldrig så jag mått särskilt dåligt över att jag vägt för mycket. Sedan när jag blivit äldre så tänker jag inte på vikten alls egentligen. Det är klart att om jag haft problem med vikten så hade jag haft den mer i åtanke. Precis som med allt annat. Bekymmer upptar tankarna mer än det som fungerar felfritt. Kommer nog alltid förbli så.

Nu har jag fått bekymmer med vikten och det snurrar i tanken. Jag har börjat fluktuerar i vikt. Fast det kanske jag alltid gjort. Har ingen aningen men nu så behöver jag veta min vikt. Att då skilja fem kilo mellan dagarna är inte så bra. Anledningen? Jag ska opereras.

Då behöver de veta vikten för att kunna ge mig rätt mängd narkos. Jag skrev i min hälsoenkät en vikt och sedan gick det några dagar och jag vägde mig igen. Mest för att jag vill bekräfta att jag uppgett rätt vikt i enkäten. Då väger jag drygt fem kilo mindre. FEM KILO. Det är ganska mycket. Frågan är hur länge jag skulle sova om de gav mig för högre vikt än vad jag väger?

Spelar fem kilo någon roll? Jag tänkte att jag inte ska chansa och ringde så klart mottagningen och de tyckte att jag skulle rätta till den lägre vikten. Sagt och gjort. Dagen efter, vad gör jag då? Väger mig så klart. Gissa vem som väger fyra kilo mer? Orka!

Nu är risken istället att jag vaknar när det fortfarande opereras. Det är kanske inte så troligt men jag är inte så intresserad av det scenariot. Frågan är om jag bara ska vänta och väga mig på dagen då operationen ska ske och ge min vikt till första bäst person som tar hand om mig. Från att inte ha brytt mig om min vikt speciellt mycket så tänker jag på den hela tiden nu.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

När man inte får upp pyntet

Jag ligger på gränsen för vad jag klarar av. Det är ju konstaterat ett tag nu. Jag älskar julen. Det är ju också konstaterat ett tag. Att älska julen och inte ha ork blir svårt att lösa julpyntandet innan julen kommer. Känns så just nu.

För att inte jag ska bli helt tokig så har jag gått med i lite julgrupper på Facebook. ”Vi som älskar JULEN” heter den ena av dem. Jag inser att även om jag älskar julen så har jag långt kvar innan jag når upp till vad en del gör inför julen.

Jag visade en bild för maken och frågade om han tyckte jag skulle pynta likadant. Han blev ganska lång i ansiktet och visste inte om jag skämtade eller inte. Bilden innehöll ca 500 tomtar på två stycken bord under ett fönster. Fönsterbrädan ovanför hade nog femtio tomtar som höll på att falla av brädan för de var så tätt ställda. Det var julgardiner och girlanger i fönstret. Det var hängde julbelysning i allt pynt mitt i.

Det kändes som att allt bara var uppställt för att sedan flyttas ut på sin rätta plats. Så gör jag varje år. Tar fram allt jag har på bordet i köket. Nittsjö först och sedan nötknäpparna och så vidare. Jag får inte plats med allt på bordet på en gång. Och allt är inte i samma rum. Det blir lättare att få en överblick av vad som ska ställas ut om man först ser allt samlat. Så såg det ut. Allt bara ställt tillsammans för att kunna få en överblick.

Så var ju inte inte bilden. Bilden var det färdigpyntade resultatet. Att ha de olika grupperna att följa är väldigt tillfredställande. Både för allt fint men ser men också för att jag vet att jag har inte passerat ”galen”-strecket. Inte än och jag har långt kvar tills jag är där.

Min Nittsjö-samling har utökats med två stycken. Långt kvar till bord och fönsterbräder som svämmar över. Som ni vet älskar jag julen, särskilt amerikanska jular med ett överdåd av jul. Inte ett överfullt bord av tomtar. Det är inte riktigt samma sak.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Undrar om maken tror jag kör tåg?

Maken är alltid orolig för mig. Blev nog så med cancerbeskedet. Inte så konstigt att han blev det heller. Ett cancerbesked gör att man tänker på döden. Vilket också åldern gör. Ju äldre man blir desto närmare kommer man döden. Nu vill jag inte påstå att maken är gammal. (Det gör han så bra själv.) Jag vet att han älskar mig och det gör inte saken enklare för honom att inte oroa sig.

Nu har jag börjat köra taxi och vi spenderar inte varje minut tillsammans, vilket vi nästan gjorde innan. Det gör att han har tid att oroa sig för mig. Särskilt när jag kör. För han oroar sig för det mesta. Vad kan hända när man kör bil? Frågar du maken så kan allt hända. Precis som det kan göra med tåget.

Maken brukar säga att jag inte kommer komma fram med tåget av olika anledningar. På hösten för att det ligger blöta löv på rälsen. På sommaren på grund av solkurvor. På vintern på grund av snön. På våren på grund av signalfel. Det kan alltid vara djur på spåren. Det finns massor av olika anledningar för att man inte kommer fram i tid. Jag har råkat ut för de flesta och maken har haft rätt nästan varje gång. Undantaget var väl i helgen. När jag faktiskt kom fram.

Nu är det så att maken har börjat säga vad han oroar sig för när jag ska ut och köra. Som idag när jag har körning för första gången i snö. Inte nog med att det är snö, det har börjat töa och är ishalka. Maken oroar sig för att jag ska köra fast. Jag har kört bil i många år och nu börjar han oroa sig. Undrar om han tror att jag blivit lokförare? För när jag åkt tåg så har jag fastnat på de mest konstiga ställen och konstiga anledningar.

Han har påpekat för mig tidigare att jag ska ta det försiktigt eftersom det är blöta löv på vägen. Då var han nog dock mest orolig när jag cyklade till jobbet. Men ändå. Han oroar sig för mig. Det hade han säkert gjort även om jag faktiskt kört tåg. Idag går jag till jobbet så slipper han oroa sig för att jag ramlar med cykeln på väg till jobbet. Lite omtänksam försöker jag ändå vara.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Ändå älskar jag den

Jag kom hem i förrgår. Trots snön. Snö kan ställa till det. Igår var det tydligen kaos i Stockholm för att det var för mycket snö. Mot slutet av dagen var den också ganska tung, vilket kanske ställde till det mer.

När snön kommer så kommer olyckorna. Det blir halt, fast mest för att det töar och sedan fryser på igen. Det borde man inte skylla snön för, men det gör man. När det snöar på halkan så blir det riktigt illa. Många benbrott när man inte ser var det är halt.

Jag älskar snön trots alla problem den orsakar. Jag älskar att det blir ljust ute. Jag älskar hur rent allt känns. Jag älskar när det knarrar under fötterna på promenaden. Jag älskar hur det gnistrar om snön när solen skiner. Det är så mycket som jag älskar med snön. Även att behöva skotta bort den.

Underbart med snön.

Det är bäst att njuta nu. För idag väntas det plusgrader. Imorgon väntas det regn. Vilket innebär att snart är all snö borta. Finns ingen prognos för att den ska komma tillbaka inom två veckor heller. Fast SMHI har haft fel innan så det vet vi inte förrän tiden är kommen. Njuter du av snön eller är det mest ett dilemma för dig?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Snö och tåg

I helgen har jag åkt tåg. I helgen kom snön. Det är ingen bra kombination med snö och tåg. Det är mina erfarenheter. Fast det är ingen bra kombination med, sol och tåg, eller blöta löv och tåg, eller jag kan fortsätta i evighet. Det är inte många saker som är bra tillsammans med tåg.

När jag åkte upp så hade det knappt börjat att snöa. Kylan hade kommit. Jag räknade med att kylan skulle göra att jag inte kom upp när det var beräknat. För som sagt, tåg är inte bra med något, inte heller kyla. Fast jag kom upp i tid och kylan höll sig ifrån tåget den gången.

På lördagen kom massor av snö. Jag började misstänka att det kanske skulle bli svårt att komma hem. Vilket jag inte var så intresserad av. Jag ville ha några ledig dagar innan det var dags för jobb. Även om jag skulle vara fast på grund av tåget och då vara ledig där så skulle jag inte vara med maken. Inte så intressant.

Fint när snön började lägga sig. Kom mycket mer senare på dagen.

Det var dock fint att sitta inne och se all snö yra utanför. Som blev mer och mer vitt på utsidan. Det var mycket mysigt. Särskilt med så fin utsikt som jag hade. När det hade blivit en knapp decimeter så börjar jag inse att det kommer bli svårt att ta sig hem. På lördagskvällen ställdes alla bussar in för det var för mycket snö.

Igår fortsatte snön att komma. Vilket inte ökade chanserna direkt. Dock så hade bussarna börjat gå på morgonen så det visade ju att det fanns en möjlighet. När det började närma sig så valde jag att sitta på stationen med längre marginal än vad jag brukar för att verkligen se till att komma hem.

Allt detta helt i onödan. För tåg gick när det skulle och var framme en minut INNAN det var ankomst. Sedan att det smällde under tåget som att hela underredet skulle lossna det är en helt annan sak. Jag gissar att det var is som släppte eftersom under. Det spelar ingen roll, för tåget höll och snön gjorde inte att vi blev sena. Jag kan inte vara nöjdare över att kunna läsa SJ AB som man ska och inte baklänges för en gång skull.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.