Månad: december 2022

Jag tror att alla par har lite olika syn på städning. Eller kanske alla par borde ha det. Jag tror inte det är sunt om alla skulle vara som mig. En som såg alla dampartiklar överallt hela tiden. Det är nog inte sunt tvärtom heller. Många par städar olika. Även i vårt förhållande.

Maken städar gärna. Han har under några år också städat mer än mig. Mest för att jag varit sjukskriven. Jag har dock inte blivit sjukskriven från att se smutsen. Maken däremot ser inte smutsen så mycket. Han städar mer på tidsintervall, när det borde vara smutsigt. (Vilket ofta gått till dammhundar i hörnen.)

Jag har inga problem med att det finns dammhundar lite varstans. (Verkligen inte när jag nästan aldrig hjälper till.) Jag dammtorkar alltid vått. Maken dammtorkar nästan alltid med dammvippa. Enligt mig så flyger dammet mer runt än blir bortstädat. Där tycker vi olika. (Väldigt olika.) Maken kan alltså missa dammhundar och annat skräp hur länge som helst.

Igår så fick jag julklapp från Flexbuss. Chefen kom hem med den till mig. Mycket lyxigt att både få julklapp som behovsanställd och dessutom leverans till dörren. Det var en jullåda med smått och gott från Smålands skafferi. Saker som behövde kylas. Korv, ost, julmust och lite annat åkte in i kylskåpet. Glöggen från Rudenstams ställde jag på köksbordet.

När maken kommer ner och kollar till mig när jag grejar i köket så tappar han omgående fokus innan han når fram till mig i köket. Han ser något på bordet och måste veta vad det är. Han har inte märkt att jag fått besök tidigare . Han läser julkortet och förstår vad det är. Jag lägger till att det finns mer i kylskåpet.

Maken bryr sig fortfarande inte om mig, (som var det egentliga ärendet), och öppnar kylen. Han ser allt som är nytt. Hur kan en som inte ser dammhundar eller om jag bytt gardiner för den delen, se en flaska på bordet innan han ens är inne i rummet? Han ser allt i kylen som är nytt men inte smutsen på golvet?

Nu är det ju bra att vi inte är lika. Det är kul att maken såg att jag fått julklapp. Han har dock inte sett filten jag fick från Länstrafiken. Den ligger i fåtöljen där vi brukar sitta och ha vårt kvällsmys. Ibland är vi där hela kvällen med tända ljus. Filten missade han. Kanske för att den inte går att äta. Vad vet jag? Olika vet jag att vi är. Jag vet också att jag älskar honom väldigt mycket.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Det har gått ett och halvt år sedan Capitolium stormades. Strax efter så startades en utredning för att ta reda på hur Trump var delaktig. Nu har de avslutat utredningen och det kommer leda till åtal. Det är slutsatsen. Trump försökte sig på en kupp för att fortsätta vara vid makten.

I november innan utredningen ens var klar deklarerade Trump att han ställer upp i valet. Inte så som alla andra gör det, genom en pressträff på några minuter där man säger att man ställer upp. Nej då, han orerar i över en timma om sin egna förträfflighet och sedan säger han att HAN är den stora överraskning och kommer ställa upp i valet.

Inte nog med det i förra veckan så skulle han släppa världens nyhet. Han hade berättat det många gånger, att han skulle släppa en jättenyhet. När han väl gör det så är nyheten bilder (karikatyrer om du frågar mig) på sig själv som superhjälte, som han säljer för cirka 1000 kr styck. Det finns endast 45 stycken bilder. Om du köper en av varje så får du en överraskningsmiddag med honom och en gäst.

Nu har de kommit fram till att han var högst delaktig i stormningen av Capitolium. Vilket inte kommer som någon överraskning för speciellt många. Förutom då Trump. För honom måste det vara helt från det blå som denna nyheten kommer. Eftersom han tror att han ska bli nästa president för USA. Om jag får gissa så tror jag inte ens han tycker att ett val behövs. För ALLA vill ju ha honom som president. Eller?

Tragikomiskt är vad det är. Finns inget annat man kan säga om det.

Något som är komiskt är att maken slutat med att fråga hur mycket kapris jag vill ha. Han ställer fram hela burken med en liten gaffel så jag kan ta hur mycket jag vill. För att sedan också fylla på under middagen. Igår var det schnitzel till middag. Mycket roligare än att höra och läsa allt om Trumps galenskaper för tillfället. Han är en farlig galning. Men maten var god och massor av kapris blev det.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Jag trivs jättebra med att köra serviceresor. Det är oerhört givande och många hade aldrig kunnat komma utanför dörren utan hjälpen från serviceresor. Det är berikande på så många plan. En sak som inte är lika berikande är när en kund slutar åka med. Det ger insikt och tankar kring ens egna liv.

När en kund som varit återkommande så finns det flera förklaringar till att den inte åker med. Oftast är det dock för att personen har gått vidare. Med vissa har man hunnit få en väldigt stor kontakt med. Även om man kanske inte hunnit med så många turer. Att då få veta att personen inte är med på jorden längre blir väldigt jobbigt.

Det är precis som livet för alla. När någon man tycker om lämnar så har vi sorg. Skillnaden är att serviceresor har fler personer som är närmare slutet än vad man har personer runt sig i privatlivet. Att ha den smärtan är bra. Om jag inte skulle känna sorg när någon går bort, då hade det varit ett problem.

Nu ger det mig insikt och tanken om att jag måste ta hand om mitt egna liv. Jag gör redan det. Jag har genomlevt många saker. Inte minst cancer. Jag är ändå lycklig över alla möten jag har på mitt jobb. Jag är mycket lycklig över att jag får och har insikt om hur bra jag har det. Även om jag nu själv ligger hemma i soffan och är opererad på grund av cancer för ett antal år sedan.

Jag är lycklig över hur många av alla mina kunder som är glada över vår fina vård i Sverige. Jag är en av dessa som är tacksam för hur bra vi har det i Sverige. Och på jobbet får jag veta många fler som är mycket glada för det också. Att bli påmind om allt det goda tillsammans med sorgen som kommer gör mig till en bättre människa. Det är jag helt övertygad om. Jag är lyckligt lottad. Inte bara det, jag är lycklig.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Det är inte alla som får det. Då menar jag inte bara romatiskt kärlek utan all kärlek. Alla får inte uppleva kärlek från sina föräldrar eller andra anhöriga. Alla får inte uppleva kärleken i vänskap. Denna tiden på året är det många barn som lider tyst för sig själva.

Massor av barn önskar att skolan ska fortsätta utan lov. För då finns en plats där de vet vad som ska hända. En trygg plats med regler där det finns vuxna som ser till att allt går enligt plan. När man är hemma så är det inte så. Man vet inte vad som väntar bakom dörren när man kommer hem.

Det enda man vet är man inte vet någonting. Man vet att man inte kan lita på någonting. Alla dessa barn som har det jobbigt hemma av olika anledningar men väldigt ofta är alkohol inblandat, visar det på olika sätt. Vissa barn är helt tysta och vissa barn är utåtagerande.

Vissa barn har varit mönstereleven hela terminen och när lovet börjar närma sig så kommer utbrotten. Pedagogerna kanske inte förstår varför och skäller istället för lyssnar. Vilket är förståeligt, det är inte lätt att veta varför ett barn gör som det gör i en sådan situation.

Tänk om alla barn fick uppleva kärleken. Kärleken av en vuxen som ser och förstår och finns där för att kunna hjälpa. Kanske genom att bara lyssna och visa kärlek. Kanske genom att agera och anmäla och även då visa kärlek.

Jag älskar julen och all kärlek som finns med julen. Jag önskar att ALLA någon gång kan få uppleva all kärlek som julen faktiskt innehåller. Jag önskar att ALLA kan få uppleva en magisk VIT jul. Det önskar jag mig i år förutom fred på jorden.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Vi gör alla fel någon gång. Vi är nämligen mänskliga. Då ingår misstagen. Hur mycket misstag kan man begå innan vänskapen försvinner? Eller kärleken? Finns det en gräns som kan passeras?

Självklart finns det en gräns. Att alltid vara sanningsenlig är inte alltid det som fungerar. Varken i vänskap eller i kärleken. När maken och jag blev tillsammans så hade vi båda två skilsmässor bakom oss. Jag hade barn men inte han. Dem giftermålen överlevde inte.

Vi båda hade del i att det inte blev som det var planerat, att vi var gifta tills döden skilde oss åt. Men kanske det inte heller var äkta kärlek. Äkta kärlek som var värd att kämpa för. Jag vet att min och makens kärlek överlever många, många fler misstag än våra tidigare äktenskap. Jag är helt övertygad om att detta är mitt livs kärlek och värd allt att kämpa för.

Sedan är också min make min absolut bästa vän. Jag behöver ta hand om den vänskapen för att kärleken ska överleva. Vi trivs tillsammans och vi har väldigt kul tillsammans. Sedan gör vi båda saker som den andra inte skulle gjort eller gör. Vänskapen gör att vi kan påtala för varandra vad vi inte tycker är bra. Men sanningen kan göra ont och då måste man säga vissa saker på ett visst sätt.

Det misslyckas jag med ibland. Att påtala vad jag inte uppskattar på ett positivt sätt. Vi kan bråka och vi kan båda komma på att vi gjorde fel. Eller sa på fel sätt. Eller att det var helt onödigt och fel helt och hållet. Det viktiga då är att be om förlåt. Att låta vänskapen vinna genom att vara ödmjuk inför sina egna fel.

Men vänskapen klarar bara så mycket. Man måste vara försiktig med att göra misstag. Till slut tar vänskapen slut. Ju färre förlåt desto fortare går det. Som tur är har maken och jag också kärleken som gör att misstagen är väldigt sällan. Och vänskapen gör att misstagen inte gör så stor skada. Inte efter ett förlåt.

Men misstagen är som ärr, de försvinner aldrig. Var försiktig med hur många ärr du skaffar i din vänskap, kärlek eller båda. Till slut är du täckt av ärr. Orkar man då? Det kan bara du svara på. Min och makens vänskap och kärlek lever vidare. Tills döden skiljer oss åt.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.