Maken får göra mitt jobb nu när jag är sjukskriven. Det är väl den enda nackdelen nu när snön lagt sig och gnistrar så fint. Det finns dessutom hopp om att det kommer att ligga kvar över julen. Visst har jag sagt att jag älskar snön. Även när jag får skotta eller ännu bättre ploga på jobbet. Vilket jag inte får just nu.
I fredags kom det ganska mycket snö. Maken hann inte med allt i fredags så han fick ta en del igår med. Jag fick ligga i soffan och titta på julfilm. Jag har snart sett 20 st. Julkalender ser maken och jag på tillsammans varje kväll. Jag har inte brist på julkänsla inte med massor av snö och så julfilm på det.
Igår var det dags för vår årliga tradition. Då menar jag inte julbadet. Vi tvättar oss lite mer än en gång varje år. Även om det känns nu att jag inte badar mer än en gång per år. Det är inte samma sak att tvätta av sig med tvättlapp. Framför allt inte att tvätta håret lutad fram över handfatet eller in i duschen. Vi har inget badkar annars hade det varit det bästa. Stå på knä och luta över badkaret. Men, det var ju inte traditionen. Det är julbordet. Det som minstingen infört och som vi fortfarande gör.
Slottsvillan
Igår var dagen som det blev genomfört. Vi var på Slottsvillan i Huskvarna. Ett mycket fint stället som varit en disponentvilla från början. Vi blev placerade i tornrummet. Perfekt för oss fyra. Det var nog fullbokat men att då få sitta lite avsides och i ett litet tornrum som bara hade plats för ett runt bord med plats för fem gjorde att ljudet blev mjukare in till oss. Mycket behagligt. Om det ska vara någon nackdel skulle det vara att den som satt innerst var tvungen att be någon flytta sig eller vara i synk med när den innan gick eller kom.
Har alltid gullat rund former. Tornrummet passade därför extra bra.
Inget problem alltså. Dessutom så var det väldigt bra för maken hamnade med ryggen mot hela restaurangen i övrigt så han kunde njuta av maten mer än vanligt. För han blev inte stressad av vad alla andra gjorde. Om det var kö och man var tvungen att skynda sig eller inte. Plussidan var mycket stor på placeringen av oss. Maten var också bra placerad och man hittade lätt. Inte trångt och svårt att komma åt. Dessutom god mat. Några minus men desto större plus på andra håll.
Vi har alltid betygssättning efter vår julbord. Att då ha en dryg timma eller så hem är väldigt bra. Även om vi betygsatte redan när vi åt så blev det slutgiltiga i bilen hem. Slottsvillan är nu nummer 2 på vår topplista av julbord. Inte för att jag kommer ihåg alla vi varit på så hjälper bilder till och toppen är det som avgör att man är på toppen. Man kommer ihåg hur det var. Likaså med botten, de kommer man också ihåg men önskar man skulle sluppit vara med om dem.
Maten var vällagad och god. Bra utbud. Bra service, hade koll på att fylla på dryck. Allt var mycket bra. Det som gjorde att det inte är bättre än förra året är några saker. Först Jansson frestelsen, den var god smak och potatisen hade fin konsistens. Dock så var den inte krämig. Den hade för lite grädde eller gräddmjölk, vad man föredrar. Saknade krämigheten som grädden ger.
Jag saknade också en omelett med stuvning. Hade det funnits hade kanske Janssonen inte varit en så stor besvikelse. Sedan var ostbordet inte så bra. Varken blåmögel eller vitmögel var god. (Cheddaren var desto godare). Ris a la maltan var under all kritik. Den var helt oätlig. Sedan fanns det saffranspannacotta och tycker man inte om saffran så fanns inte så mycket annat. Ingen fruktsallad eller frukt. Det fanns godis. Vilket inte är min grej. Ostkaka fanns det. DEN var god, MYCKET god. Hemlagad med mycket mandel.
Nummer två på vår lista är ett väldigt bra betyg. Villa Gransholm utanför Gemla är vår nummer ett. Minst ett år till. Då får jag se vad vi hittar för nytt ställe. Alla ställen som jag hittar har alla haft fin miljö. Även om det inte ingår i betygssättningen så ger det till upplevelsen att det ger julstämning. Igår fick vi alla en fin upplevelse med massor av mat som vi kan leva på ett tag. Maten kan vi inte leva på ett år men upplevelsen kan vi klara oss med till nästa år.
Igår fick jag reda på att jag läker fint. Fortfarande lite svullen. Inget konstigt när det bara är en vecka sedan. Några glipor, heller inget konstigt med det. De har flyttat hud och tagit bort hud och sedan sytt ihop. Nu är allt tejpat på nytt och nya bandage med ny restriktion att inte duscha på en hel vecka till.
Jag har också gått med på att använda mina foton av mina bröst i utbildande syfte för andra kvinnor som får cancer. Nu finns nya bilder på hur det kan bli när man gör detta ingreppet. Det kommer bli bilder nästa vecka igen. När stygnen plockas bort. Sedan blir det ännu en uppsättning bilder när det ska tatueras en ny vårtgård. Det är jag glad att jag kan hjälpa till med. De har dessutom börjat med digitala träffar med flera åt gången när de visar och berättar. Inte bara dåligt som kommit med pandemin. Detta är en bra sak.
Nästa vecka hoppas jag att nya tejpen hjälpt och gjort att gliporna läkt ihop. Maken satt nervöst och väntade på utsidan. Trots att jag pratat med mottagningen i måndags så var han ändå orolig att det var problem. Han säger att han inte var superorolig eftersom jag inte var orolig alls. Jag brukar ju ha rätt så därför var han bara lite orolig. Nu får han oroa sig till nästa vecka att jag inte ska få feber eller börja blöda igen. Ännu värre, båda två. Jag lär ha en hand på pannan varje natt nu, för att kolla om jag har feber.
Han fick också sin belöning. Kebabtallrik på ett hak med mycket god kebab. Helt i hans smak. Jag tog Shawarma, för det har vi inte här hemma. Sedan blev det några butiker för att leta efter en julklapp som står på en önskelista. Det hittade jag inte. Men det blev en annan julklapp som nästan står på en önskelista och sedan blev det en till snögubbe till mammas snögubbesamling. En stor denna gången.
Idag är det dags att kolla hur såren ser ut. Jag längtar att få byta ut förbanden. Det levrade blodet skaver en hel del. Gravitationen gör att allt åker neråt så även blodet i förbandet. Allt blod har hamnat längst ner. Vi slutet av BH:n som är som förband överallt, där har blodet samlats och skaver. Det ska idag bort och ersättas med nytt. Jag får ingen ny BH gissar jag så blodet på den får jag överleva några veckor till. Nästa vecka ska stygnen bort. Sedan ska jag ha förbandet (BH:n) i några veckor till.
Det är det spännande som händer idag. Självklart så följer maken med. Han får utelunch vilket alltid gör honom glad. Han hade följt med ändå. I detta fallet så hade han följt med. Om jag vill åka på utflykt utan läkarbesök så behövs mat för att locka med honom ibland. Med läkarbesök så behövs inte lockandet med mat. Det får han som belöning.
Igår så fick jag belöning av att jag har slagit in de flesta julklapparna. Två är ju för stora att slås in. Varav den ena är makens och står fortfarande ute. Minstingen ska få hjälpa till att ta in det på fredag tänkte jag. Det väger 80 kilo så inte direkt att man går in och stjäl det obemärkt. Inte ens maken verkar ängslig över att det ska försvinna över natten.
Makens julklapparMintingens och äldsta sonens julklappar.Några till.
Jag måste ha de åtskilda än så länge då jag inte har fått på etiketter. Maken och jag firar jul ensamma i år så inte så kul om jag blandar ihop några. Jag har dessutom några som ska tvättas och håller på att vädras för tillfället. Alla julklappar är inte nya. Ganska många är Secondhand-köp. Värst till äldsta sonen för all lukt måste bort. Jag menar ALL lukt. Så även om jag inte känner något så måste jag avlukta det ändå. Äldsta sonen känner mycket mer än alla andra. Den processen tar ett tag ovh pågår för fullt just nu. Kan alltså inte bli inslagna på en tid.
Jag har skrivit flera inlägg om vänner. Hur man skaffar vänner. Vilket det oftast inte finns några enkla vägar till att göra. För en del så är det superenkelt. För de allra flesta är det svårt. Det blir svårare ju äldre du blir. Kanske för att man har blivit sin egna personlighet mer? Kanske för att man är mer egoistisk på hur det ska vara? De båda har nog del av varandra.
Att vara ensam är svårt om det inte är vad man själv vill. Snart är det jul och många är ensamma som inte skulle vilja vara det. Några vill vara ensamma en del av tiden. Äldsta sonen är en av dessa. Han trivs att vara ensam men han tycker också om att vara social. En av anledningen till att han tycker om att vara ensam är att det tar så mycket på hans krafter att vara social.
Han fyllde år nyligen och hans present till sig själv var att inte fira med någon annan. (Vi kommer att fira men inte på hans dag.) Den blev hans helt egna utan någon som bestämde något i hans schema. Han satte alla dagens aktiviteter själv. Utan inblandning. Utan risk för några fel. Utan att någon misstolkade något han sagt och hela dagen slutar i katastrof.
Det svider i ett mammahjärta att han helst vill vara ensam. Speciellt när man vet allt han gått igenom. Alla försök han gjort för att få vänner. Alla försök han gjort för att behålla de få han faktiskt lyckades träffa mer än en gång. Han har gett upp. Han tycker inte det är värt det. Han blir fortfarande bevisad att det inte är värt det.
Hur mycket han än gör för att förstå omvärlden så tolkar han den ofta på ett annat sätt än andra. Där han ser fakta ser andra kritik och kränkthet. Han vill väl och gör vad han kan för att det ska bli väl. Ofta blir det inte väl. Därav självvalda ensamheten. Den är enklare.
Vänskap är värt att kämpa för. Det är något man måste kämpa för. Vänskap är inget som man kan ta för givet. Ändå gör vi ofta det. Tar vänskapen för given. Hur skönt det än är att vara ensam så mår vi alla bäst av att ha någon vid vår sida. Det är värt det. För de allra flesta. För vi måste få något tillbaka och äldsta sonen känner nog att han aldrig får det.
Ta hand om dig och dina vänner. De du har kanske inte kommer ersättas om du tappar vägen. Vi hörs imorgon.
Jag behöver hitta förströelse som inte kräver muskelstyrka. Jag har gått igenom alldeles för många julfilmer under dessa dagarna. Maken är nog lite glad för det. Att han slipper titta på alla tillsammans med mig. Igår såg vi en som har en av hans favoritskådisar med, Will Ferrell, i Spirited. Han sov bort en del kan jag avslöja. Trots hans favvis.
Den kan jag ändå rekommendera. Spirited. Den finns på AppleTV. Jag fick en prova-på-tid med min nya telefon. Vi har också sett Ted där. Kan jag också rekommendera. I övrigt så är jag inte så imponerad. Har väl inte letat så mycket. Julfilm är bara Spirited som finns där.
Jag har inte Netflix längre, annars är de duktiga på julfilmer. Jag har Disney som släppt en serie som är fortsättning på tidigare filmer. Har bara sett ett avsnitt så kan inte säga så mycket om den. Kommer inte ens ihåg namnet eller skådisar. Vilket jag oftast inte gör så inget konstigt med det.
Igår var en svår dag att hålla sig lugn för det har snöat. Idag ska det frysa på så snön behövde bort innan det. Jag får inte skotta för jag är opererad och då också sjukskriven av den anledningen. Vilket innebär att det är makens om måste lösa det på jobbet. Här hemma spelar ingen roll. På jobbet spelar det roll. Maken åkte iväg själv. Han ringde bara en gång. Då behövde han veta hur han fick bort imman. Han såg inget ut. När han då blev stressad så immade rutorna igen ännu mer.
Han vill inte störa mig för han vet att jag vill hjälpa till. När han inte såg var han tvungen att ringa. Vredet för att vrida på luftkonditioneringen sitter under sitsen. Det är en liten hytt så de har utnyttjat platserna som finns. Den är inte helt lätt att hitta. Jag visste var den var och maken hittade den. Sedan kunde han se ut och ploga det som behövdes.
Några julfilmer senare så var maken klar och jag behöver något att underhålla mig med. Har du bra förslag? Jag har Disney och HBO Max. SVT, Tv4Play tittar jag också på. Sedan har vi Cmore just nu. Det är maken som har en prova-på-tid med det. Jag tycker inte det är värt att betala för och kommer inte välja det i framtiden. Julfilmer älskar jag men har ju därför sett massor redan. Vilka får jag inte missa? Vilka ska man se igen? Vilken är din absoluta favorit julfilm? Som du gärna ser år efter år?
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. (Om jag inte dött av tristess.)
Gårdagen blev vila precis som jag sa. Massor av julfilm och pepparkakor. Precis som julen ska vara. Många har mycket att göra inför julen. Stressar för att hinna allt. Jag försöker alltid att inte stressa. Särkilt inför julen. Den bästa högtiden på hela året. Det är lätt att känna pressen inför att allt ska vara perfekt.
Jag ändrar vad som är perfekt vilket gör att pressen försvinner. Som i år är inte allt pynt uppe. Men jag njuter av julen till fullo oavsett. På filmerna finns det överdådiga pyntet (som jag älskar). Det finns på Facebook i julgrupper. Allt gör att jag kan njuta och ändå vila, utan press om att jag måste kunna göra en massa saker.
Igår började dagen med frukost som avslutades med pepparkakor. Jag tycker ju om pepparkaksdegen bättre än kakorna. Ingen deg i år (än) för maken har ordnat apelsinpepparkakor åt mig. Det är minst lika gott som degen. Pepparkakor och te efter frukost är verkligen julkänsla. Då med apelsinsmak.
Om man har lite smör på pepparkakorna så blir det ännu bättre. En del har blåmögelost på. Jag är inte så förtjust i blåmögel, men vitmögel tycker jag om. Vilket också är gott på pepparkakor. Bäst är ändå smör. Vilket jag tycker är bäst som pålägg också. Första gången maken och jag träffades så hade jag bara knäckebröd, smör och ost hemma. Han åt inte smör och inte knäckebröd. Han ville inte bara ha ost.
Vad är ditt pålägg som du inte kan vara utan? Jag måste ha smör. Smör går till allt, hårt bröd, bullar, pepparkakor, ja allt. Jag tycker om bredbar leverpastej. Jag tycker om julskinka med rödbetssallad, senap och äppelmos. Ost och marmelad, alla ostar förutom blåmögel då. Det finns massor av goda pålägg vilka jag skulle klara mig utan alla om det bara finns smör.
Förutom pepparkakor så blev jag uppassad med mat och julgodis av maken. Han såg till lite extra att jag tog det lugnt igår. Idag har jag telefontid från mottagningen angående blödningen efter operationen. Blödningen har slutat och nu levrat sig så ingen fara gissar jag. Fortfarande feberfri och inte mer ont än innan.
Idag får det bli ytterligare en dag i vilans tecken. I förrgår var det julfilmer på löpande band. Igår var det annat på agendan. Det var mycket trevligt men dagen slutade med en orolig make.
Igår behövde äldsta sonen hjälp. Han höll på att sätta upp adventsstjärnan i köksfönstret och hade inget att sätta i. Han ville också ha sin veckohandling igår istället för i fredags. Jag var med och handlade för han skulle ha lite godis från Godishuset. Det måste vara rätt godis så maken vågade inte ansvara för det. Jag var med och såg till att det blev rätt men maken bar allt.
Jag var också med och hjälpte till med hur det skulle lösas med stjärnan. Maken föreslog en gardinstång, vilket han inte hade någon. Det tog vi med en hemifrån och även om jag inte lyft eller bar något så sträckte jag upp armarna över huvudet. Och ja, det kan göra ont men man tänker inte på det.
På eftermiddagen var vi hemma hos fina vänner. Vi träffas inte så ofta men när vi gör det så har vi det väldigt mysigt tillsammans. Igår var det vår tradition att dricka glögg tillsammans och lyssna på julmusik. Det har vi gjort i många år och det har utökats med att det också inkluderar middag vid våra glöggträffar.
Inte heller då var jag speciellt aktiv. Dock mer än om jag blivit serverad mat hemma i soffan. Jag reste mig upp utan att ta i med händerna. Jag började känna på kvällen att det inte var som innan. Trots att jag inte hade ansträngt mig så mycket så ville jag ändå gå in och kolla varför det kändes annorlunda. Mycket riktigt så hade det blött igenom.
Jag blev inte så orolig. Men maken blev det desto mer. Jag tror inte att det är något som är utanför det normala. Jag har lovat att ringa och rådfråga (vilket jag ska senare idag) om jag ska komma in tidigare än torsdag för att kolla såret. Både till maken och värdinnan har jag lovat så det kommer jag hålla.
Det jag också ska göra är att vara helt still idag. Inga armar ska lyftas högt för att inte spräcka några sår. Jag är väldigt glad för att jag kunde hjälpa äldsta sonen. Han fick godis han tycker om. Vilket var tack var mig för en av tre fanns inte. Så den sista var tvungen att bytas ut. Vilket jag löste. Maken hade inte gjort det. Jag är väldigt glad att vi gick till vår glöggtradition. Jag har ingen feber, ingen infektion. Det bara blöder lite. Kanske mer än det borde. Det får jag veta snart.
Inget spännande hände igår förutom vila. Det var mycket välbehövligt. Jag har ont när jag rör mig men annars går det bra. Maken passar upp mer än vanligt.
Jag har till och med tagit hans plats framför TV:n. Mest för att jag ska slippa använda armarna när jag ska resa mig upp. Det gör väldigt ont att göra det. Så nu är maken som en mask när han ska ta sig ur den stora fåtöljen. Han klagar inte men han ser väldigt rolig ut.
Allt gick bra. Nu är jag hemma och läker. Så skönt att slippa ligga inne för återhämtning. Att krypa ner i fåtöljen med en filt och massor av julfilmer är mycket bättre. Jag var tidigt på plats för att det har kommit snö här samt att de har ett vägarbete på vägen. I tisdags upptäckte jag att det var signalvakt på en del av sträckan som vi var tvungna att passera.
Resan gick också bra. Ingen halka och ingen signalvakt. Vet inte om den var flyttad til anna del av vägen som inte vi åkte, eller bara tog paus. Kanske för att det snöat. Hur som helst vi var ute tidigt för att ha tid för hinder. Hindren dök aldrig upp så då var vi ännu tidigare.
Maken fick inte vara med och vänta alls i byggnaden. Han fick börja med fika på Citygross. Mest för att jag ville han skulle köpa julmust med hem. Vilket han gjorde före han fikade. Efter det hade han några timmar att fördriva innan jag skulle vara klar. De gissade fem och halv timma innan jag var pigg nog att åka hem.
Riktigt så blev det inte. Timmar innan de trodde jag skulle var pigg nog så var jag redo att åka hem. Efter mycket väl mottagande, omhändertagande och utförande. Jag är så tacksam för att jag bor i Sverige. Jag hann knappt vakna innan jag kollade telefonen och såg ett missat arbetssamtal. Jag bad sköterskan kolla mitt sms till maken att det stod rätt för jag hade fortfarande dubbelseende. Hon bara skrattade och sa jobbar du redan?
Hon bekräftade att allt stod rätt och maken löste jobbärendet när jag fick min mat. Det tog inte många minuter innan jag hade en bricka med goda smörgåsar, te och juice. Jag fick också en kaka men det var jag inte så sugen på. Allt annat åt jag med stor glädje och njöt av att få äta igen.
Lyxigt värre att få äta smörgås med te och juice.
Jag är så tacksam för all hjälp jag fått och nu ska jag vara hemma och läka ett tag. Jag har också hittat en julklapp till min lista. Faktiskt min lista som någon som vill ge mig kan skriva upp. Annars är jag ju mer för att ge. Denna blir nog dock svår att lösa och dessutom ska man inte använda så mycket el. Inte som läget är just nu.
Denna står på min önskelista.
Denna fina manick blåser varmluft. In med munstycket under täcket vid fötterna. Täcket blåser upp och värmen flödar. Jag är fryser ju nästan alltid. Efter narkos fryser nästan alla. Dubbelt för mig alltså. Att då få denna värmen var alldeles underbart. Kanske också bidrog till att jag kom iväg tidigare än vad någon trodde. Bevis på att jag kunde gå på toaletten och sedan kunde jag få åka hem.
Maken som trodde att jag skulle vara några timmar till tänkte han hann med en butik som han gillar och vi inte har här hemma. Jag hade skickat ett mess att snart får jag åka hem. Det blev dock lite snabbare än vad han tänkte. För han stod i kön att betala när jag sa att jag fick gå. Han vet också hur snabb jag brukar vara. Men han hann i tid. För det han sökte var inte uppackat ännu. Han kunde lämna kön och säga att han kommer tillbaka nästa vecka.
Nästa vecka har jag återbesök. Då blir det utflykt för maken med mat, fika (eller någon form av mat) samt se om det han ville finns framme i butiken. En rolig sak när jag skulle hem. Jag fick följeslagare i hissen ner. Jag fick inte ta trapporna. Eftersom jag varit sövd. Det var lite kul eftersom när jag kom ut fanns det en trappa. Dock inte så lång. Jag fick lite känslan av USA där man får åka rullstol till entrén oavsett hur bra eller dålig man är. Sedan får man gå utanför, hur bra eller dålig man är.
Nu blir det att ”binga” julfilmer ett tag. Så inget synd om mig.
