Månad: januari 2023

Publicerat

Helt obegripligt

Det är inte bara jag som tycker det är helt obegripligt. Även experter på brottslighet tycker att det är obegripligt. Fallet med Tove. Tove blev dödad. Misstänkta är två unga tjejer som var vän med Tove. Nu har en av de misstänkta ändrat sin historia. Det kan du läsa mer om här: https://www.expressen.se

De två misstänkta blev häktade nästan omgående. Sedan höll bägge tyst i flera månader. Inte nog med att det är två unga tjejer som är anklagade, bägge lyckades hålla tyst under förhören. För mig är det obegripligt. Att två lyckas vara så kalla och inte säga något. Sedan är det ju också två tjejer som aldrig varit misstänkta för något brott innan. Hur är det begripligt? Första brottet är mord.

Eller som tjejen säger olyckshändelse. Att de misshandlade Tove och hon råkade dö. Så kanske det var, men det är ändå obegripligt att man då väljer att flytta på kroppen och städa upp istället för att ringa 112. Jag kan verkligen inte förstå hur detta har kunnat hända?

Alla delarna. Misshandel som leder till död. Vänner som gör det. Flytt av kropp. Hålla tyst så länge. Bägge TVÅ. Först nu nästan tre månader senare ändrar tjejen där överfallet skedde sin historia. Till det som kanske är sanningen.

Vänner är de man ska kunna lita på. Vänner ska alltid finnas till hands om det behövs. Denna gången var det vänner som var den värsta fienden. Denna gången var det vänner som var de mest opålitliga. Oavsett om det var en olyckshändelse så ska en vän aldrig misshandla en vän. Aldrig… ändå skedde det. Helt obegripligt.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Snart dansas julen ut.

På fredag är det Tjugondag Knut. Då har det gått tjugo dagar efter jul och julen är officiellt slut. För att orka så har jag påbörjat nedplockningen av julen. Igår fick Luvnissarna lägga sig för sommaren. Jag har ju några stycken som behöver packas. Jag har inte lådor åt alla men nästan. De som inte har egna lådor har jag ordnat egen sovplats åt med mycket bubbelplast. Jag vill inte att någon ska gå sönder.

Alla samlades på bordet innan de blev varsamt nedpackade. Först tog jag de som är unika. Blir lättare nästa jul när det är dags. De ska ju dessutom få snölandskap nästa år. Då vill jag inte ha dubletterna där. Fast jag kanske ändrar mig till dess. Tills dess så är dubletterna i en egen kartong i förrådet.

Alla unika Luvnissar och annan Nittsjökeramik inför nedpackning.

Idag kanske alla nötknäpparna får gå och lägga sig. Eller snögubbarna. För bägge är kvar uppe. Jag har inte ork att ta allt på en gång. Min urinvägsinfektion verkar behöva antibiotika denna gången. Jag ska ju till läkaren imorgon så passar på att fråga då. Jag hoppas också på samtal från bröstmottagningen. Så jag får reda på om jag får börja ta i eller inte. Jag har fortfarande ont men det är bättre. Får se vad som blir sagt. Jag kanske måste åka på återbesök. Det blir som det blir.

Förutom att Luvnissarna kom undan så fick jag också ordnat med omfördelningen av vitrinskåpen. Så nu kommer maken åt sina koppar enkelt. Han kommer också åt mina teer väldigt enkelt. Det är ju ändå han som gör frukost på sängen till mig varje dag, inklusive en kopp te. Det tog inte så lång stund. Har tyvärr ingen före-bild men nu står alla små grytor högst upp i mitten istället för längst ner där mina tepåsar (som jag gjort själv) står nu. Där står också makens koppar. De var bakom de små grytorna innan. En sak i taget så brukar det gå bra.

Färdigt te (och kopparna) längst ner. Alla teburkar på mittenhyllan. Anna gott längst upp. Smågrytor till höger högst upp..

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Något som tröttar ut mig

Är alla dessa urinvägsinfektioner. Jag sitter här hemma med ännu en i ordningen. Jag trodde jag fått bukt med den i lördags och hade planer på att byta plats på saker i vitrinskåpet igår. För att mina fina saker ska vara enkla att få fram men också synliga. Jag har för många goda teer just nu, vilket gör det väldigt trångt i skåpet.

Min kära make fick inte ut en espressokopp när han skulle göra det till min syster vid nyår. Han försökte att övertala min syster att hon kunde ta en annan kopp. Hon meddelade dock att då kunde hon låta bli espresson om det inte blev i en espressokopp. Med mycket pust och stånk så tog maken fram en liten espressokopp.

Då bestämde jag att det skulle bli mindre i skåpen och lättare att få fram vad som nu kan tänkas behövas. Met för makens skull. Han är väldigt duktig på att hitta när det är lätt att se, mindre duktig när han måste titta bakom eller flytta något.

Det blev inget flyttat på en enda sak i vitrinskåpet. Anledningen är den tröttsamma urinvägsinfektionen som inte hade gett med sig, utan slog till med full kraft igår. Det blev värmedyna och lim istället. Värmedynan satt jag på och limmet var till olycksoffret från min höga spelning. Snart ska ju alla nötknäpparna läggas undan och jag vill ju inte plocka fram ett lik när det är dags igen.

Olycksoffret

Som du ser på bilden så var det tråd som höll ihop benen. Jag tänkte det skulle vara limmandet som skulle ställa till störst problem. Så var det inte. Det var tråden som var svårast. Maken trodde inte limmet skulle hålla alls. Det var många delar som behövde limmas. Den är också kanska tung vilket gör att limmet behövde vara starkt. Vilket det också är (än så länge). Maken skulle också hjälpa till och hämtade både snöre och ståltråd i förrådet åt mig.

Jag lämnade inte dynan för en sekund under hela dagen. Förrådet var inte ens att tänka på att gå ut till utan termobyxor, mamelucker och långkalsonger. Maken var räddaren i nöden som gav sig ut i kylan. Nötknäpparen är nu hel och jag har mindre svordomar att släppa ut.

Lagad och klar. Ny plats till sommarvilan.

Nu har den lagade nötknäpparen fått en ny plats att sitta på tills det är dags att gå att sova under sommaren. Det ska inte bli någon mer risk att den ska hoppa i golvet av för hög musik. Igår var det Lady Sovereign som gjorde högtalarna dammfria. Därför har ljushållaren som nötknäppare istället fått flytta till högtalaren. Inte på, utan framför. Så den borde inte kunna hoppa i golvet. Dock stod den inte där när dammet spelades bort igår. Vill ju inte att den ska gå samma öde till mötes som förra hyresgästen.

Nästa nötknäppare vid högtalaren.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

När man har för lite att bråka om

Maken och jag bråkar ibland. Det händer även om det är ovanligt. När vi väl bråkar så är det oftast inte av betydelse. Som igår när vi inte var överens. Maken tycker om fotboll. Han har nog inget favoritlag. Inte som jag vet om i alla fall. Jag tittar på fotboll med honom då och då. Jag pratar fotboll med honom under sällsynta tillfällen. Igår kunde jag inte var tyst.

Det finns en fotbollsspelare som heter Bethany England. Det var första gången jag hörde det just igår. Anledningen var för att maken tyckte att det skulle vara som att han hette Sverigesson i efternamn. Det är nu vi ryker ihop.

Jag anser att det skulle vara som om han hette Sverige i Efternamn. inte Sverigesson. Maken menar att i England finns en massa olika namn som slutar på land och vi har inga namn som slutar på ige. Visst har han fel!

Att heta England i England är att heta Sverige i Sverige, eller hur? Han skulle ha lika fel om han sa att det vore som att heta Sweden här i efternamn. För hennes efternamn är ju exakt samma som landet på engelska. Då måste det ju bli Sverige som på svenska där vi bor.

Han försökte med att det finns sådan som heter Rock eller annat konstigt som jag inte kommer ihåg nu för att jag är så upprörd. Vi har personer som heter Sten. För den delen så finns det människor i engelsktalande länder som heter Dick. Det har vi ingen, som jag vet, heter i Sverige på svenska.

Vem har rätt? Hjälp mig reda ut detta för maken och mig. Skulle det vara som att heta Sverige eller Sverigesson om man var svensk och skulle ha ett likadant efternamn som Bethany England?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. (Jag har rätt, eller hur!?)

Publicerat

Snölandskap

Igår snöade det ännu mer. Vi är nog uppe i fyra decimeter nu. När snölandskapet är på utsidan och jag inte får skotta något så letar jag snölandskap på insidan istället. Maken skottade bara hemma igår då det var röd dag. Jag letade lite längre än så. Det är min luvnissar och snögubbar jag menar att jag letade till.

Tråkigt att det ska regna idag.

Jag har snö i form av tyg till landskapet. Det är både med glitter en med lite fluff. De är också olika storlekar. Igår hittade jag ett antal granar som skulle kunna passa. Jag vet bara inte vad jag ska satsa på? Eller om jag ska blanda hej vilt. Jag har också olika storlekar på snögubbarna så jag skulle minst behöva tre olika storlekar på granarna. Luvnissarna är ju alla samma storlek men det kan ändå vara fint med olika storlek.

Jag har hittat några enstaka begagnade. Men tyvärr ingen jättefin. Att köpa nya ger mig lite klimatångest så jag måste vara helt klar med att det blir rätt när det väl blir köp. Vore ju kul om jag kunde hitta nu när det är rea på en del webbsidor. Kähler är några som jag tycker är fina.

Dessa är inte på rea men väldigt fina.
Denna finns i olika storlekar och är på rea.
Även denna i flera storlekar och rea.

Sedan finns det ju en massa som ser ut som julgranar med kulor och stjärna i toppen. Det finns granar för värmeljus. Eller med fjädrar. Jag såg på favoritbutiken en i guld som var barrig liksom. Jättefin, men alldeles för stor. Så stora snögubbar har jag inte så den kan vara i mitt landskap.

En julgran som är ganska stor. Kanske lite för stor.

Jag har också börjat titta på lite hus som man skulle kunna ha till. Det är dock inte så långt i planerna så det får jag berätta om en annan gång. Nu ska jag försöka bestämma mina granar innan allt så plockas ner. Jag börjar få separationsångest för att julen ska bort.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Ännu en dag som otillräcklig

Det har kommit snö hos oss. Tung blötsnö och en hel del dessutom. Det har behövts att snöröjs i två dagar nu. Eller egentligen en eftermiddag/kväll och en dag. Onödigt att skotta precis när det börjar snöa. Oavsett när snön skottades bort så har jag känt mig otillräcklig. Trots att jag älskar snön. Nu är det så fint ute. Det har dessutom frusit på och gnistrar litegrann. Vilket gör det bättre att titta på.

Jag kunde dock inte snöröja, det fick maken göra i förrgår och igår. Jag kunde inte hjälpa alls. Vilket känns helt värdelöst. Inte nog med att jag inte kan skotta för det är väldigt mysigt att komma in när man skottat. Glasögonen immar igen och kinderna är alldeles rosiga. Mest troligt ganska varm med jackan öppen. I alla fall med sådan blöt snö som det har varit denna omgången. Även om man inte gillar snön, som jag gör, så tror jag de allra flesta skulle känna sig otillräckliga när någon annan gör deras jobb. Inte nog med att någon annan gör jobbet, någon annan har ett eget jobb som också ska skötas.

Jag har istället väntat på uppdatering om hur det gått för maken. Jag har pillat ludd i naveln. Igår när han var borta hela dagen (och lite till) så tömde jag inte ens diskmaskinen. Som var ren och torr. Jag tog hand om mig själv istället. Jag gjorde mig ren. Tog bort luddet i naveln. Den första duschen utan BH på fem veckor. Det var mycket skönt.

Maken fick bort den mesta snön på jobbet innan minusgraderna blev för illa. Hemma har vi en halvt skottad uppfart. För maken tog slut och min otillräcklighet blev lite större. Men att ens försöka gå ut och skotta blötsnö var inte att tänka på. Jag är fortsatt sjukskriven för att det är inte riktigt bra. Jag är fortsatt svullen och ömmar. Antagligen för att jag har för lite hud och de har fått dra ganska hårt. Skotta ska jag hur som helst inte. Tur att det finns hjälpmedel på jobbet. Tyvärr går det inte ploga överallt. Ganska mycket på ett område av två hektar som måste handskottas.

Snart ska jag vara tillbaka är planen. Får se hur mycket snö det kommer då? För nu ska regn och plusgrader komma igen.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Hur köper du receptbelagd medicin?

Jag köper alltid över disk. När man gör det så är det oerhört stor kontroll på vem du är. Jag är den som oftast köper åt min äldsta son. Det innebär att jag har en fullmakt för att kunna handla åt honom. När jag skaffade fullmakten så gällde den tills vidare. Sedan ändrades regelverket och den är giltig i fyra år från att den blir underskriven. Då blev det fyra år från när reglerna ändrades för oss.

Det är alltså ganska svårt att få ut medicin till min son. Jag kan aldrig identifierar mig med BankID. Jag måste ha mitt leg med mig. Jag behöver dock inte sonens, vilket är tack vare fullmakten. Vilket ändå är ett bekymmer eftersom jag inte kommer ihåg hur lång tid som är kvar. En dag kommer jag stå där och inte få köpa medicinen som behövs.

Man kan ju också beställa vi nätet. Jag har aldrig provat men jag gissar att det är mycket enkelt att göra det. Sedan kommer det hem i postlådan och du behöver inte krångla med alla jobbiga kontroller. Fast det är här som det blir spännande. Varför är det så mycket kontroller när det är fysiskt? Jag skulle inte kunna komma in med maken och han har legitimation som intygar att jag är jag. Jag skulle få åka hem och hämta mitt egna.

Hur vet de vem som köper via nätet? Just nu ligger det ute en remiss för att se över säkerheten via köp på nätet. Läkemedelsverket tycker tydligen det är bra att man kan handla via nätet men vill stärka säkerheten. Jag antar då att de vill införa BankID? Men hur har man då gjort tidigare. För som det står i ledaren på Expressen, läkemedel är inte ven produkt som alla andra. Läs den här: https://www.expressen.se/debatt/lakemedel-ar-inte-en–produkt-som-alla-andra/

Jag har som sagt aldrig provat. Dock skulle det kunna vara ett alternativ för sonen att prova via nätet. Han har BankID, vilket vissa äldre kanske inte har. Tydligen ska du inte behöva identifiera dig när du tar emot leveransen. Varför inte undrar jag? Jag måste ju intyga i allra högsta grad att jag får ta med mig läkemedlet hem ifrån den fysiska butiken. Annars hade jag ju kunnat identifiera mig med BankID i butik också. Har jag fel? Vad har jag missat?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Vi vet aldrig vad som händer

Vi kan önska och vi kan ge löften. Vi kan hoppas och vi kan tro. Vi kan försöka allt vi kan men vi kan aldrig veta vad som ska ske. Vi kan försöka styra hur det går. Vi kan välja vägar åt olika håll. Vi kan styra om och vända. Vi kan göra en massa saker. Ändå vet vi aldrig hur det blir förrän efteråt.

Jag är tacksam för alla mina val jag behövt göra. Det har gjort mig till den jag är. Jag är tacksam för mina barn som fortfarande hjälper mig att utvecklas. Jag är tacksam för att jag hittat mannen i mitt liv. Som hjälper mig att bli bättre. Jag är tacksam för att jag fick den mamma som jag hade.

Min syster har varit hemma över nyår. Helt oväntat och som blev en glad överraskning. Man kan planera och försöka men ibland ändras planerna. Ibland till det bättre och ibland till det sämre. Jag är glad att jag fick några dagar med min syster. Även om hennes planer inte blev som de var tänkta så är jag tacksam för att det blev som det blev.

Mamma var med oss hela tiden. Vi pratade om hur glad och tacksamma vi var för vår mamma. Hur rolig hon var. Hur dråplig hon kunde vara. Hur hon alltid fanns där men aldrig med uppfordringar om att vi minsann var tvungna att finnas för henne. Jag har sagt det innan men det är värt att upprepas. För jag visste vilken bra mamma jag hade. Jag talade också om det för henne. Dock hade jag kunnat göra det mera. Det kan man alltid.

Det är så kort tid vi har på jorden. Det är så viktigt att vi tar hand om den tiden på bästa sätt. För vi vet inte vad som komma skall. Många gånger vet jag vad mamma skulle svarat om jag kunnat fråga henne. Ibland så hade jag önskat att hon kunnat svara mig för jag inte vet svaret. Ibland är man helt rådlös och då finns bara en mammas råd som den bästa hjälpen.

En mamma vet allt och lite till. Min mamma var det så med. Hon visade det också efter hon blivit sjuk. Trots sin hjärnskada och allt närminne var försvunnet så kom hon ihåg att jag var sjuk. Hon frågade alltid hur det var med mig när jag kom på besök. Fast det var hon som var dålig och behövde hjälp. Att vara mamma är en gåva som jag hade önskat att alla tog tillvara på. Tyvärr har inte alla förmågan att kunna det. Min mamma hade det även när hon var sjuk.

Jag är tacksam för att jag är frisk och att jag snart är färdig med operationerna efter cancern. Det skulle inte bli så många. Det skulle bli en enklare resa. Det skulle varit helt annorlunda. Men det blev så här och då är det det jag behöver utgå ifrån. Så nu ärjag här tacksam för att jag bor i Sverige och kan var sjukskriven ett tag till. Tills allt är läkt och jag är tillbaka. Mamma är med mig även om jag inte kan få svar på alla mina frågor.

Ta hand om dig. VI hörs imorgon.

Publicerat

En fjärils vingslag

Man säger ibland att en fjärils vingslag kan skapa en orkan. Fast inte där den rör vingarna utan långt bort när den förändringen i luften har vidareutvecklats och blivit mycket större och till slut en orkan.

Jag vet inte om det verkligen är så. Det jag vet är, att allt vi gör påverkar någonstans. Det spelar ingen roll om det är Elisabeth Höglund som uttrycker att man får skylla sig själv som våldtäktsoffer eller om det är en snöboll som rullas nerför en backe. Allt gör att något förändras och på sitt sätt påverkas.

Snöbollen brukar man säga blir större. Men det kan likväl vara att den rullar för fort, slår i något och går sönder i små, små delar. Något händer, det vet jag med all säkerhet. Det jag aldrig vet är vad som händer. Men om man har lite förnuft och en del kunskap så kan man ofta förutse vissa saker som händer när man gör något.

Idag vet väl alla att utsläppen från våra motorfordon påverkar miljön? Om det är elfordon så släpps det däckrester och andra partiklar som inte heller är bra även om det inte är några avgaser som spys ut. Allt påverkar oavsett vad det är. Det blir overkligt nära när jag läser om temperaturrekord som slås en efter en.

I Polen har 19 grader uppmätts nu. Nu när det brukar vara runt nollan. Likadant i Schweiz. Tjeckien och Nederländerna samma problem. Alla har uppmätt värmerekord för årstiden. I danska Åbed så slogs värmerekordet från 1874 med 12,6 grader. Min klimatångest slår i taket.

Snöbrist i alperna som gör att Tour de ski har fått korta ner en slinga på touren. Jag har aldrig hört talas om så stor snöbrist i alperna tidigare. På många orter användes tydligen bara konstsnö för att kunna öppna skidspåren. Även i Sverige har vi brist på snö till skidåkningen.

Allt vi gör påverkar. Det innebär år rätt håll också. Så om jag köper många av mina saker som jag behöver begagnat så hjälper det till åt det positiva hållet. Om jag går en gång extra för att köpa mat istället för att ta bilen som hjälper det till. Oavsett vad många säger, att det spelar ingen roll vad vi gör i Sverige så länge Kina, industrin, flygen eller vad det nu kan vara, inte slutar spy ut sina avgaser. Då spelar det ingen roll om vi kör bilar och flyger på semester när vi vill. Det vet jag med säkerhet att det är fel, för ALLT vi gör påverkar. Även åt det positiva hållet.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Årets första ilska

Det kommer komma fler känslor under året och det är också befriande att hela känsloregistret finns. Jenny Strömstedt har pratat i VinterP1 och är anledningen till min ilska. Inte hennes Vinterprat utan det som blivit efteråt. Jag lyssnar gärna på radio. Poddar tappar jag ofta fokus på men inte radion. Det är kortare sekvenser eller så är det mitt intresse som gör att jag lyssnar, resten är bara ett brus som är i bakgrunden. Poddar är ju aldrig ett brus i bakgrunden.

Fast nu tappade jag spåret. P1 har ofta intressanta saker bland annat sommar- och vinterpraten. Alla är inte bra men många är klockrena. På Nyårsafton så har Jenny Strömstedt sitt. Hon är inte någon stor favorit men heller ingen som jag inte tycker om. En kvinna som jag kan tycka gör många bra saker men kanske inte alltid står ut från mängden. Det är som sagt inte hennes medverkan som gjort mig ilsk.

Ilskan är riktad till Elisabeth Höglund. Jenny berättade om ett våldtäktsförsök på henne när hon var ung. Jenny var så berusad att hon hade ingen aning om vad som hände och en man försökte sig på att ha sex med henne. Hon blir alltså utsatta för sexuellt övergrepp och ett våldtäktsförsök. Detta tycker Elisabeth är Jennys eget fel!

Jag blir så upprörd! Hur kan Elisabeth på fullaste allvar tycka att det är Jennys ansvar att se till att en man inte förgriper sig på henne när hon är berusad? Elisabeth har skrivit i sin blogg (och nej, jag tänker inte länka till den för att ge henne mer läsare), att Jenny borde inte ha suttit och flörtat för att sedan ha druckit sig berusad och då inte kunna värja sig mot mannen.

Är det någon mer än jag som hör (ser) vad hon skriver? Elisabeth Höglund tycker att Jenny Strömstedt får skylla sig själv för att hon blev full och innan det flörtat med någon! Jag blir så arg.

Det betyder alltså om jag har en funktionsnedsättning så får jag skylla mig själv för att någon vill våldföra sig på mig? Eller om jag är dement och varit trevlig så får jag också skylla mig själv och någon får göra vad de vill med mig för jag har ju inte vett nog att säga ifrån?

Eller som de patienter som legat i koma och en skötare har haft sex med personen under koman. Det är också patientens fel för den behöver tvättas och visa sig naken för den som tar hand om personen? Hur kan en människa tänka så 2023? Att det är offrets egna fel? Du har för lite kläder på dig så då har jag rätt att göra vad jag vill…

Jag trodde inte att vi var så långt bak i tanken. Särklit inte en högutbildad kvinna som har varit med i kvinnornas motgångar i en dominerande mansvärld. En värld som håller på att ändras till mer jämställd sådan. Det är långt kvar men vi har varit mycket längre bort från målet i Elisabeths ungdom. Hon tycker att det är Jennys fel att en man försöker ha sex med henne när hon är helt livlös. Vilket tydligen var anledningen till att det ”bara” blev sexuellt övergrepp och inte en fullbordad våldtäkt.

Jag får vara tacksam för att jag känner ilska fortfarande. Att jag har empatin och rättvisetanken med mig. Jag är tacksam för att jag känner och att jag (om Elisabeth skulle vara här) säger ifrån när jag anser att något är fel. I detta fallet har Elisabeth FEL! Det är inte Jennys fel. Det är ALDRIG ett offers fel att det har blivit utsatt för sexuellt våld!

Imorgon ska jag vara mindre ilsk. Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.