Månad: mars 2023

När jag var liten så ville jag ha ett lila hus. Riktigt klart lila. Jag älskade lila och allt skulle vara det. Jag målade om mitt skrivbord och hylla från vitt till lila. Jag gjorde ett överkast i lila. Jag hade lila matta. Lila telefon. Ja, det mesta var lila. Självklart ville jag ha ett lila hus. När jag inte kunde övertala de som bestämde över färgen på huset när jag var liten så talade jag högt och tydligt om att jag minsann skulle skaffa det när jag blev stor. Idag har jag ett hus som inte är lila.

Jag gillar dock lila fortfarande. Jag skulle kunna tänka mig ett mörkt lila hus. Nu blev det mörkgrått när vi målade om. Lite mer vuxen färg kanske. Igår när jag åkte länet runt så passerade jag mängder med hus och kom ihåg mitt lila hus. Hur jag så starkt talade om det för mamma, att jag skulle ha det när jag bestämde. Vilket mamma tyckte jag absolut skulle skaffa. Igår såg jag faktiskt två lila hus.

Det är väldigt ovanligt med lila hus. Det ena var dov syrenlila och det andra var klar syrenlila. Båda jättefina. Nästan så jag ångrar mig att mitt hus inte är lila idag. Fast mörkt då. Jag har dock lila golv i förrådet. jag har också rosa trädgårdsslang. Färgskalan finns kvar, bara inte på fasaden av huset.

Det är kul när man åker runt så väldigt mycket. Jag hade många långa körningar igår. Jag hade som vanligt mycket trevliga kunder, men vissa sträckor var helt utan någon i bilen. Kontrasten är väldigt skön. Den ena kunden igår var superhärlig. Vi delade en och halv timma tillsammans så vi hann klara av mycket mellan himmel och jord. Vi pratade antikt bland annat. Jag har besökt en hel del av de som finns i länet men jag kan avslöja att jag låg i lä.

Flera hade vi båda besökt men en som jag inte besökt är Krasse Antik. Den finns nu med på min semesterlista med minstingen och maken till sommaren. Vi har ett så fanatiskt fint län med massor av bra turistmål. Krasse Antik har jag missat. TIll sommaren ska jag ändra det.

Vi pratade också mat och delade recept. Vi kom fram till att vi hade ungefär samma saker på vårt påskbord. Att dela med sig om mat är är talande för hur man går ihop tycker jag. Vi kom väldigt bra ihop. Jag avslöjade inte vad jag åt till lunch. För det hade nog tagit bort en del av min charm tror jag. Igår blev det två kokta korvar till lunch. Med Carlettibanan till efterrätt. Ibland är det precis lagom med det. Jag skyller på att jag var på vägen och det var smidigt att parkera där för att köpa mat.

Snön kom som lovat igår. Idag blir det till att skotta. Maken får ploga med maskinen och jag kör handkraft. Det blir ett bra träningspass. Tur att det var igår och förrgår jag körde serviceresor. Det är lättare att snöröja två än en.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Igår blev det en väldigt lång dag. Jag körde serviceresor hela dagen. På morgonen så var det väldigt halt. För det snöade på morgonen och blev mer och mer snö, som då blev halt. Som tur var så regnade det mitt på dagen och framåt så all halka försvann. Även all snö försvann. Sedan att de lovar 18 millimeter till ikväll och imorgon, det är en helt annan sak. Jag kör idag med, så frågan är om jag kör i snö i eftermiddag istället för som igår på morgonen.

Det var en lång dag men samtidigt väldigt rolig. Många roliga och trevlig kunder. Även om jag fick veta att jag levde några gånger med halkan och att hinna i tid. Självklart valde jag att komma sent och köra säkert i halkan. På min rast så hann jag också åka bort till vår möbelsnickare med epoxi. Det behövdes lite mer för att fylla hela mitten. Det var mycket roligt att se hur det går framåt.

Snart så är det klart. Det blir två meter långt och en och tjugo meter brett. Lite bredare än vad vi haft innan men lika långt. Det kommer bli hur bra som helst. Jag är mycket nöjd. Extra mycket eftersom han som gör bordet aldrig jobbat med epoxi innan. Jag har hittat en giftfri sådan så jag skulle kunna prova på att göra roliga saker hemma själv. Jag har ju en del annat som jag också vill göra så det hamnar låååångt ner på listan.

När jag kom hem efter jobbet så plockade jag fram mammas påskhöna. Det är snart påsk och denna godisgömma hade mamma alltid framme ett tag innan och efter påsk varje år. Nu bor den hos mig och mamma får gärna komma på besök för en godis från hennes påskhöna.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Ändå så insåg jag när min kära svägerska lade ut ett inlägg på instagram att tiden har sprungit ifrån mig. Jag är inte försent ute än. Dock så hade jag planerat att jag skulle lära mig en massa innan jag behövde göra något. Den tiden är nog borta nu. Det jag pratar om är mitt gullande med Dahliorna.

Svägerska berättade att hon nu har satt sina Dahlior för grodd i värmen nu. Det var ju det jag hade tänkt att göra detta året också. Först när jag såg hennes inlägg så blev min tanke att det är ju alldeles för tidigt. Tills min hjärna hann med och insåg att på lördag så är det 1 april. Ingen mars mer. Inte alldeles för tidigt alltså.

Om jag inte hade två jobb som går in i varandra och på det lite ideella uppdrag så hade man kunnat tänka att jag hade tid i helgen att fixa. Men det har jag inte. För som sagt jag har också lite ideella uppdrag. I helgen ska jag vara med på Distriktsårsmöte. Vilket är jättekul men jag måste övernatta för att kunna vara med där. Då försvinner fredag och lördag. Sedan försvinner söndag också. För då ska jag köra taxi på eftermiddagen, kväll och natt.

Tiden är konstant. Den gör inga undantag för mig. Den gör inga undantag för någon. Vilket är alldeles som det ska vara. För om någon kunde bestämma över den så hade det antagligen varit katastrof. Nu kan ingen det och jag lägger tid på arbete, betlat och obetalt, lite tid med maken och träning. För träningen SKA bli och vara regelbunden. Jag är på gång!

I värsta fall så får det bli så att Dahliorna sätts direkt i krukan när det är dags för att ställa ut dem. Det gjorde jag förra året. Det gick ju ändå ganska bra. Enbart en som inte ville från de köpta. De övriga som jag sparat var ju mer bonus att vissa faktiskt ville vara med. Jag har dock inte gett upp hoppet om att min gulltid är körd. Hoppet är det sista som överger människan har jag hört. Än kan jag hinna.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Nu är den här, våren. Nu har jag fullt av tecken i trädgården på att våren är här för att stanna. Äntligen! Inte en dag för tidigt. Jag har hört många andra rapportera om sina vårtecken men här har inget synts förrän nu.

Snödropparna som vi har mitt i gräsmattan är det första tecknet. Eller brukade vara för nu har väl Magnolian gått om med sina knoppar från hösten. Jag har längtat efter dessa snödroppar och äntligen kom de.

Förutom snödropparna (och magnolian) så har det börjat knoppa sig om pionerna. De är bara som röda stenar som kommer upp i jorden. Jag är så glad. Igår regnade det hela dagen. Det förväntas ännu mer regn idag. När det är regnigt och grått så behövs glädje. Det har jag med mina säkra vårtecken!

Jag gick glatt ut i regnet utan regnjacka för att ta bilder. Maken fattade inte vart jag försvann och letade efter mig inifrån fönstren. Då mina vårtecken är i skydd från både det ena och andra så såg han mig aldrig. Han var mycket nervös över vad jag höll på med. Han klarade inte att jag svarade att han kunde läsa bloggen imorgon (läs idag). Så jag fick tala om att jag tagit bilder.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Igår med massor av hjälp så flyttade skåpet in. Det krävdes en lånad släpkärra som hade dubbdäck. Vi hade löst att vi skulle få hjälp på Erikshjälpen att lasta på det på kärran. Vi hade löst att vi skulle ha bärhjälp in. Som vanligt så ändrades alla planer.

Bärhjälpen på Erikshjälpen fick ändrade planer. Så det blev senare. Då fanns det bara en som kunde hjälpa och inte två. Då fick jag med minstingen tidigare än planerat att följa med och få på skåpet på kärran. Presenning var med eftersom det regnade. Plast att ha under skåpet så det inte skulle bli blött underifrån.

Det gick bra. Jag, maken och minstingen åkte dit för att hämta skåpet. Då visade det sig att bägge som lovat hjälpa fanns på plats. Vi var totalt fem personer och en eltruck som fick på skåpet på släpet. Jag är så tacksam för hjälpen från Erikshjälpen. Mycket fin service. (Kanske lite extra då de inte erbjöd hemtransport av skåpet.)

Väl hemma så rullades kärran in i carporten och inväntade den fjärde personen som skulle hjälpa till att bära här hemma. Hemma fanns inte de två fina killarna från butiken med. Men som tur är så har jag en snälla ex-make som kunde komma och hjälpa till när han var klar på jobbet.

Det var också hans kärra som vi lånat. Vi fick låna bärremmar från butiken. Dessa remmar och fyra personer bar detta stora skåp runt huset och in genom altanen. Det var spännande att bära det utan att det välte. (Maken var dock nervösare när vi körde genom stan med det på släpet. Det var ju tvunget att stå upp på släpet. På det flera rondeller och järnvägsövergång innan vi var hemma).

Det tippade inte genom stan eller över gräsmattan runt huset. Det tippade heller inte när vi lyfte upp det på altanen nästan en meter upp från marken. Nu är det på plats. Jag är mycket tacksam för all hjälp. Och mindre än fyra personer och två bärremmar då hade det aldrig kommit in i huset. Hade vi varit tre hade det vält på någon av transportsträckorna. Tur jag har snälla människor som ställer upp i min närhet.

Ännu mer tur har jag att maken lever. När vi satt i bilen och han tittade bara på släpet hela vägen hem. När det gungade lite av den ojämna vägen så säger maken: ALDRIG mer. Jag kommer aldrig frakta hem något stort åbäken en gång till. Jag kontrar snabbt med: Det säger du nu. Sedan kommer din fina fru och säger att hon köpt något stort åbäke som hon vill ha hem. Då kommer du svara jajamen, inga problem. Tills transporten ska göras.

Jag är glad för att han ställer upp på mina snabba beslut och impulsköp. Gladast är jag över att han överlever varje strapats jag utsätter honom för. Han är nog lika glad. Han är också mycket glad för skåpet. Helt plötsligt så har jag tydligen det finaste kontoret i huset. Jag frågade om han ville byta. Det ville han inte. Han ville jag skulle ha det bästa. (Eller så är han väldigt nöjd med sitt han har.)

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.