Månad: mars 2023

Publicerat

Naken igen

Under många år har jag inte tyckt om att se mig själv naken. Att vara naken har alltid varit svårt bland andra. Eller svårt, det är nog mer en svensk norm att man ska inte visa sig för mycket. Jag tillhör kategorin som inte skulle bada på en nudiststrand. Jag har alltid tidigare kunnat byta om i omklädningsrum utan problem. Att basta med andra kvinnor har heller aldrig varit något konstigt.

Att sedan röra sig på en strand med bikini eller baddräkt har alltid varit en självklarhet. Jag har aldrig haft några direkt osäkerheter kring det. Sedan har det funnits vissa saker som man själv brytt sig om. Sådant som jag inte varit nöjd med men kunnat göra något åt. Enkla småsaker. Kan inte ens ge ett bra exempel.

De senaste fem åren efter mastektomin så har jag inte varit mig själv. Jag har varit mycket obekväm med mig själv. Jag skulle aldrig byta om öppet i omklädningsrum. Jag har badat en gång offentligt under dessa åren. Det var för ett år sedan och jag var en bit på väg med hur jag såg ut. Jag hade då genomgått två operationer för att försöka få till ett bra resultat rent kosmetiskt. Det var hemskt. Jag var mer under vatten än över. När jag var över hade jag hela tiden badrocken på. En hemsk känsla som kröp i hela mig.

Att vara naken då inför mig själv var det absolut värsta. Att maken såg mig gick bra. Han har varit väldigt uppmuntrande under hela min resa, innan, under och efter cancern. Jag tror aldrig att maken skulle tycka något annat än att jag är vacker. Med eller utan bröst. Med eller utan armar, eller vad som helst. Det är mig han älskar och jag känner det verkligen. Det är jag själv som var värst att visa mig för. Jag har undvikit att titta på mig själv naken under alla dessa åren. När jag gjort det så har det varit groteskt.

Tills nu! Jag väger några kilo mer. Min kropp är mer slapp, utan träning. Ändå så är jag mer nöjd än vad jag någonsin varit. Här i Bratislava så har badrummet speglar på flera väggar. Det spelar ingen roll hur du står i duschen så ser du dig själv i spegeln. Helkropp i vinkel då speglarna är på flera väggar. Du ser dig själv mycket mer än bara rakt framifrån. För första gången på länge så tittade jag faktiskt noga på mig själv naken.

Jag är så nöjd med min kropp! Jag gillar allt jag ser. Det spelar ingen roll med allt som är förändrat (som är på grund av träning och missnöje, då jag ätit annorlunda och tränat noll). Det spelar ingen roll vad som varit, NU är jag mycket nöjd. Jag har TVÅ bröst som ser liknande ut. Jag ser fram emot sommaren när jag kommer vara nöjd med mig själv och kunna gå med ett linne eller bikinitopp. Att känna att det är JAG igen.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Bratislava

Nu är jag framme vid slutmålet. Bratislava. Jag har varit här innan. I samma funktion som denna gången. Jag är på styrelsemöte för Movendi International som representant för Junis. Hela helgen är det arbete för en bättre värld. Det ser jag fram emot mycket. Idag har jag hunnit med att utforska gamla stan. Den har inte förändrats sedan jag var här 2018.

Vilket är tur. För gamla stan är ju som namnet säger gammal. Vore konstigt om det hade skett några större förändringar. Jag kände till och med igen vissa av restaurangerna och caféerna. Det är en mycket mysigt i gamla stan. Något jag inte minns från förra gången är julpyntsbutiken.

Ett av skyltfönstren.

Det var mängder med julpynt och dessutom så fanns det massor av snögubbar. Det kanske blir så att det får följa med en gubbe hem som souvenir. Jag får grunna lite på det. Kul var det att se butiken. Gränderna, kyrkan, slottet och allt annat gammalt låg där det gjorde sist.

Slottet ligger på en höjd jättefint. Även om det inte blev fina bilder där nerifrån. Det finns också ett torn med vägen som går rätt igenom. Mycket spännande. Ingen biltrafik så det stör nog ingen. Jag vet heller inte vad tornet används till idag. Tornet på bilden längst upp till vänster är det som har vägen rätt igenom.

Mysiga gränder och tornet till vänster.

Här är det vårväder med 17 grader varmt. Dock blåser det massor så skönt med lite vindskydd. Jag nöjde mig med min halsduk och en tröja bara. Snart kommer detta till oss också. Värmen och våren.

Skönt i solen.

Flygresan gick bra. Det var kraftiga vinder så lite turbulent. Jobbigast var nog landningen. Det blåste så kraftigt att bara en landningsbana var öppen. Vi fick cirkulera innan vi fick landa. När vi väl gjorde det så var vi riktigt på snedden innan vi tog mark. Nu vet jag hur det är. Inte jätte behagligt. Men solen skiner i alla fall.

Maken är glad av bara den anledningen att han inte är med. Annars är han både saknad och båda skulle nog velat att han var med. Fast till det bästa, för hans hjärta hade slutat att slå vid den landningen. Nu är han vid liv och jag med. Han han kolla en miljard gånger om jag hade passet med mig. Får se hur det blir på hemresan när jag inte har någon som kollar att jag har med mig passet. Eller kanske ännu viktigare mina bevis på att jag har protes inopererad. Han kommer nog ringa för att säkerställa hemresan.

Under tiden får jag skicka bilder på maten jag äter. Så han vet att jag inte svälter ihjäl och vad det är för spännande som han missar. Flygplatsens macka var till stor belåtenhet. Han hade nog tyckt om den. Min make är nöjd. Då är jag det också och vice versa.

Lunchen igår.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

BAJS

Jag måste tala om när något faktiskt är bra också. Jag har många gånger påtalat hur det inte fungerar och hur dåligt det är. Denna gången så är det INTE BAJS utan faktiskt SJAB. Igår åkte jag tåg. Jag har åkt tåg så många gånger innan. Jag vet hur dåligt det kan gå när det snöar lite ute. Igår snöade det inte lite och framför allt så blåste det mycket.

Flera tågbolag och busslinjer ställde in vissa sträckor helt. Bussar är helt rimligt när det blåser mycket ute för vältrisken, särskilt dubbeldäckarna. Tåg är inte riktigt lika rimligt men igår fanns det ändå fog för det. Vi fick minst 20 centimeter hemma. Vi snöröjde ju tillsammans i förrgår och igår fick maken sköta snöröjningen själv. Så det har snöat och blåst. SJAB ställde inte in några tåg alls. Trots sträcker som kunde vara extra drabbade.

Jag åkte en sådan. SJ skickade ute ett sms ett dygn innan om att det var orange vädervarning. Dem bad mig att kolla mitt tåg på trafikinfo för att se läget om det blev förändringar. Jag blev också erbjuden att få avboka och få hela summan tillbaka. Utan avdrag för bokningsavgift eller dylikt. Även vi med ej ombokningsbara biljetter. Man fick också möjligheten att boka om utan kostnad.

Jag höll koll, tåget avgick två minuter efter planerad tid från startdestinationen. Långt innan jag behövde åka till stationen. Sedan när jag var på stationen så var det fortfarande bara två minuter på följande avgångsplatser. I strålande sol väntade jag och maken på tåget som kom i tid och avgick en minut efter tid. Denna gången levererade SJAB på ett utmärkt sätt. Jag är mycket nöjd med alla möjligheter som gavs. Att tåget inte blev inställt utan jag själv fick välja. Dessutom bara fyra minuter sena in till slutstation. Mycket bra!

Jag har haft lite för många dåliga resor med detta bolag för att säga att allt är utraderat och kommer nu bli guldstjärna omgående. Men när man gör något bra så ska man ha kredd för det. Så denna specifika resan blev det guldstjärna på. Jag var aldrig orolig heller för mina marginaler var enastående då jag skulle haft ett webinarie samma dag på slutdestinationen som blev inställt. Annars hade jag varit mer orolig. Då hade jag bara en timmas marginal. Nu var det snarare ett dygns marginal istället. Tack SJ AB för att ni fick mig dit jag skulle!

Sedan att jag fick kvällen tillsammans med bror och bästa svägerskan med familj var inte bara guldstjärna utan guldkant med extra dessert till. En väldigt bra dag som började i sol och avslutades med guldstjärna. Jag blev lyxigt omhändertagen på alla möjliga vis, mest av familjen men SJ får lite del av glansen.

Idag blir det flyg. Det brukar gå bra och det är direkt så kommer nog bli en bra resdag.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Att hinna allt man behöver

Tänk dig att du har en procedur varje dag innan du kan komma igång som MÅSTE följas och tar ungefär tre timmar. Om du tänker dig det och sedan försöker tänka på att du också ska göra andra saker, som att gå till tandläkaren, frisör studiebesök eller ett jobb, hur skulle du lösa det?

Vi har alla tjugofyra timmar på ett dygn. Man brukar enkelt säga att man sover åtta timmar, jobbar åtta timmar och resten är ledig tid. Åtta timmar. En del kan sova mer och en del kan sova mindre. Men enkelt sagt så är allt fördelat på åtta timmar. Ta bort tre timmar för att göra dig färdig för dagen, då är det bara fem timmar kvar av antingen sömn, arbete eller ledig tid.

Att sova fem timmar varje natt är inte bra för någon. Det rekommenderar jag inte. Du kan ta bort det på den lediga tiden och ha fem timmar kvar där eller på arbetet. Man måste överleva rent ekonomiskt så då är lediga tiden den som är troligast att styrka på foten. Vilket heller inte är så bra för man gör ganska mycket på den där lediga tiden som inte är ledig. Som frisör, städa, laga mat, handla och flera andra vardagliga saker som måste göras utöver att faktiskt vara ledig.

Ett alternativ skulle vara att ta en timma på varje. Så är det. Men om du behöver nio eller tio timmars sömn för att må bra så hamnar vi helt plötsligt i ett annat dilemma. Då är det redan taget på de lediga timmarna för att sova och går således inte att korta ner i tid. Min lösning är att arbetet är det som måste anpassas för att man ska ha ett fungerande liv.

Där är jag just nu med äldsta sonen. Han är arbetssökande och vi letar efter ett jobb som han skulle briljera i men också som skulle passa hans rutiner och rytm. Den kombinationen är inte så enkel. För det finns alltid yttre omständigheter som måste finnas med i kalkylen. Som igår till exempel när det kom snö.

Äldsta sonen hade ett inbokat möte kl 09.30 igår. Vilket är första problemet när man har en startsträcka på tre timmar. Andra problemet är när jag talar om att det snöar ute och det både är halt på vägarna och bilen måste göras snöfri. Tiden fanns i kalkylen och var ett problem. Snö fanns inte alls i kalkylen och blev ett större problem. Kombinera dem två och du har ett jätteproblem.

Jag brukar mest informera om saker och ge tips på lösningar. Lösningen igår var att han hade möjligheten att ringa mig om bilen var igenfrusen och han inte skulle kunna göra den snöfri. Kl 09.24 kom samtalet. Han fick skjuts av mig. Han blev en minut sen för att jag körde fel. Han skulle möta upp en person för att sedan gå tillsammans dit mötet var. Jag körde dit mötet skulle vara. Annars hade han varit i tid.

För övrigt så snöröjde jag och maken igår. Det gick bra. Det var mycket snö framåt eftermiddagen. Vi höll på i fem timmar båda två med att röja. På jobbet. Sedan behöver vi ju skotta hemma också. Lite mindre men också bara med vanlig snöskyffel, ingen plog på bilen. Skönt att jag faktiskt kunde vara med och hjälpa till denna gången. Nu får maken fixa resten som kommer i veckan. Prognosen säger att det ska komma några millimeter till i veckan innan det är klart.

Idag hoppas jag på att SJ AB ska leverera och jag kommer fram dit jag ska. För på torsdag är planen att jag ska ta mig till Bratislava. Där är det mer vårväder. Ungefär som det vi hade påbörjat som fick ett hastigt avslut. Jag ser fram emot upp emot sexton grader. Det blir härligt. Tråkigt bara att SJ tycker jag ska packa varmt ifall tåget blir stående. Jag har gjort som SJ föreslagit. Att frysa ihjäl på ett tåg ingår inte i mina planer för dagen.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Förnamn på barn och äldre

Namn tycker jag är väldigt spännande. Jag har två barn och det var inte helt lätt att komma fram till namn till någon av dessa bägge. Det är många delar att tänka på tycker jag. Namnet ska fungera genom hela livet. Alla namn gör inte det för mig. Självklart är det en generationsfråga. Vad barn heter påverkas genom tiden.

När jag var liten hette många över pensionsålder som exempel Sture, Beata, Doris eller Bertil. Då var det helt verklighetsfrämmande att ett barn skulle heta något av dessa namn. Idag tycker jag att Doris skulle fungera fint på ett barn. Övriga är fortfarande tveksamma.

Mitt egna namn har jag jättesvårt att se på en äldre. Jag tycker det är ett barnnamn eller ungdom på sin höjd. Jag tycker inte det är konstigt att jag själv heter det som snart är femtio. Men om jag möter någon annan i min ålder eller äldre så reagerar jag.

Sedan finns det namn som fungerar i alla tider. Harry är ett sådant. Harry fungerar på ett spädbarn precis lika bra som äldre man långt över pensionsåldern. Conrad, Alva, Sigrid och Ebba fungerar också hela livet.

Är det jag som tänker annorlunda? Eller tänker du också på hur namn går eller inte går genom tiderna? Om man hoppar över en generation så brukar det bli bra med att namnen kommer igen. Fast vissa har jag jättesvårt med som Göran, kan du se ett litet spädbarn heta Göran? Eller Bengt? Stig? Britt? Gunborg? Anita? För mig är det äldre person. Medan Ida inte är en äldre person. Maja, Emelie eller Lucas är också unga personer.

Antagligen är det jag som tänker för mycket. Harry är i alla fall mycket coolt. Om jag skulle få en son idag hade jag nog döpt honom till Harry. En cool snubbe genom hela livet helt enkelt. Lägg till ett coolt efternamn så är det homerun. Vad vet jag inte just nu. Förnamnen får räcka för denna gången.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Nu är jag nervös

Igår var jag ute och klippte min smällspirea. Den som heter Diablo och har blodröda blad med hallonfärgade blommor. Den är jättevacker. Förra året så blev den jättestor och jag vill ha den lite mer sansad eftersom den är på stam. Ser konstigt ut med smal spinkig stam med världens buske på.

Min diablo, nyklippt.

Den ser inte ut mycket för världen just nu men när det kommer blad och våren är här kommer den vara magiskt fin. Tillsammans med hortensior, alrunrötter, stockrosor, paradisbusken och annat roligt. Den är jag inte nervös för. En sak har jag varit nervös för som igår besannades. Samt en annan sak som jag är nervös för och inte har något svar på förrän om några veckor.

Min japanska lönn som jag fick av maken i födelsedagspresent är död. Jag har varit nervös sedan i somras. Nu är det sant. Jag beskar den lite igår och alla kvistar är torra som ved. Det finns inget hopp kvar om att den överlevde torkan i somras. Jag är så ledsen för det. Får se om jag vågar önska mig en ny eller om det får vara. Den var så fantastiskt fin med sin röda flikiga blad. Nu är den inte lika fin.

Min döda vedhög.

Däremot så är järneken väldigt levande och fin. Den som jag köpte på rea helt oplanerat i höstas. Den som bor i skräphögen eftersom jag inte visste var den skulle bo. Kanske den får flytta till lönnens plats. För fin är den. Skulle vara fint med en vinterfin växt som syns från gatan.

Den blå ovala järneken i skräphögen.

Det jag är nervös för nu är min magnolia. Den har jättefina knoppar och ser ut att må väldigt bra. Det är första vintern för magnolia här. I förrgår lovade de -17 grader här på torsdag som kommer. Igår lovade de -13 grader på torsdag och -20 grader på fredag!
Kommer den överleva? Det är jag nervös för nu.

Magnolian med mängder av knoppar.
Kommer de små stackarna att dö?

Jag kan bara vänta och hålla tummarna. Vilket jag gör. Maken håller också tummarna, att snön ska utebli.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Är det inte det ena så är det det andra

Den 1 december så opererades jag. Det skulle bli en sjukskrivning på fyra veckor. Två om jag inte haft ett kroppsarbete. Att skotta snö är värsta sortens kroppsarbete efter en bröstoperation. Att köra serviceresor är inte så mycket bättre. Det började alltså med fyra veckor på grund av kroppsarbetet.

I december så kommer ofta snö. Även denna gången, vilket innebar att maken fick sköta uppdraget med snöröjningen. Det visste vi båda om och det var inte något problem. Sedan blev det lite komplikationer och fyra veckor blev sex veckor. Naturligtvis kom det snö även då.

Jag började jobba igen en tid. Lite på halvfart. Tog inga pass med serviceresorna till en början för att vara extra försiktig. Ingen snö heller som krävde tungt jobb. Sedan kom det ytterligare komplikationer och jag blev sjukskriven på heltid igen. Då kom snön. Maken fick rycka in, igen.

Nu är jag frisk. Båda brösten är hela och allt läker fint. Det har inte varit någon snö sedan jag kommit tillbaka i jobb på heltid. Jag har kört massor av tunga transporter så allt är mycket bra.

Nästa vecka tänker jag åka bort. Jag ska vara ideell i annat land. Vi har haft strålande sol och plusgrader på dagarna. Hela veckan. Några minus på natten men våren har känts nära. Men är det inte det ena, ja då är det det andra. Jag ska åka bort.
Nu kommer kylan OCH snön. Vem blir lämnad med all snö ännu en gång. Jo, maken.

Ner till minus 17 grader

Lagom mycket ska det komma också. Tur att allt inte görs med skyffel, utan att det finns maskin också. Det är ändå tungt. Om vi varit båda hade allt varit mycket lättare. Denna gången hoppas jag faktiskt på att SMHI har fel. Väldigt fel. Jag tror maken hoppas det med.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Hur överlever kärleken

Maken och jag har varit gifta i många år. För mig var mötet med maken spektakulärt, men det var fel tid. För oss båda. Vi har båda ett äktenskap bakom oss. Jag har barn från det och maken har inga. Flera saker som komplicerar det hela. Maken sa nej, som alla vet vid detta laget. Och som jag skrivit innan, tur var väl det för annars hade nog inte kärleken överlevt.
Läs mer här: https://josefinsdagbok.se/nagot-jag-drogs-till/

För hur överlever kärleken? Kärleken är något som måste tas om hand och lyftas fram. Om maken och jag hade blivit tillsammans med en gång är risken att vi inte orkat ta om hand om kärleken. Vi var inte klara med vårt förflutna. När fyrverkerier flyger och förälskelsen är stor så är det lätt att glömma bort sådan man måste ha med sig. Det har jag också påtalat innan, om inte jag mår bra, då mår ingen annan bra heller.

Jag mådde inte bra när maken och jag träffades. Jag var mitt i en livskris, där jag misslyckats som fru, misslyckats som mamma och förstört livet för mig och min familj. Inte bara mina barns, mamma var också förtvivlad över faktumet med skilsmässan.

Min livskris var långt borta när fyrverkerierna flög på himlen och maken stod framför mig. Fast när fyrverkerierna börjar slockna på himlen så kommer allt tillbaka. Det är då jag tror att kärleken hade tagit stryk för att jag inte hade haft orken att vårda den. Min ork gick åt till mig att överleva.

Förutom att man måste vårda varandra så måste också kärleken var äkta. Tyvärr vet man inte om kärleken är äkta förrän man har upptäckt den. Som maken alltid tycker att jag är fin, det är äkta kärlek. Eller att han alltid tycker att jag luktar gott, det är äkta kärlek.

Att lukta gott är kanske det säkraste tecknet. Feromoner är ju något vi utsöndrar för att locka till oss andra. Min gissning är att det är det som avgör att jag alltid luktar gott. Även efter ett svettig träningspass. Även då vill han lukta på mig och ha långa kramar.

Utan äkta kärlek så behöver man vårda mera. Man kan utveckla en vänskap och samförstånd som blir kärlek. Jag tror dock att det är svårare att få kärleken att överleva då. Man måste visa stor respekt för varandra, ge utrymme, frihet och tilltro, det gäller alltid. Men med äkta kärlek så kan man göra fler misstag utan att det påverkar kärleken.

Jag har inget facit om vad som gäller. Det jag vet är att maken och jag träffades och att ingen av oss var redo då. Vi båda försöker att ta hand om varandra och vårda både vår kärlek och oss själva så vår ork är på topp för kärleken.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Det blev fem av två

Jag förbokade två dahlior. När jag hämtade dessa så blev det visst tre stycken till. De är så fina! Det är favoritbutiken Växtkraft som har hemma en massa olika fina dahlior nu. Passa på att köp du med.

Mina nya knölar.

De två förbokade visade sig vara nya för 2023. Så garanterat att jag inte har dem sedan innan. Ytterligare en av de andra är en nyhet för i år. Labyrinth, Penhill Watermelon och Break out är de nya. Sedan la jag till Café au lait och Dragon ball. Som jag heller inte har sedan innan.

Jag har några sådana som är enkla som Dragon ball men ingen i den färgen. Alla dessa är ganska höga. Vilket blir fint i stora krukor. Gällande krukor så är det lite osäkert att jag har så jag klarar mig. Så i år kan det bli dahlior i en rabatt. När jag plockar fram allt från förrådet så kommer det visa sig.

Jag har köpt ny kruka så jag kan plantera om Citronen. Den behöver flytta till en större kruka. Då passade jag på att köpa två stycken om jag vill ha Limen i en likadan. Limen behöver egentligen inte planteras om. Hur som helst har jag en extra kruka där. Vilket var det jag tänkte på när jag förbokade två stycken.

Nu har jag ju dock tre knölar till utöver de två jag förbokade. Fast det kanske löser sig automatiskt. För i år är ju planen att förgro. Då ser jag om det finns liv i alla knölar, både nya och gamla. Annars har jag ju lite gräsmatta kvar som kan bli rabatt. Eller så kan man köpa fler krukor. Många alternativ helt enkelt.

Jag är väldigt nöjd med mina fem knölar. Jag köpte fem förra året som det blev något av från fyra av fem knölar. Just det, där är andra krukan jag planerade för till förbokningen. Den som aldrig blev någon dahlia var bara jord i krukan hela förra sommaren. Nu är det alltså tre krukor som saknas eventuellt.

Jag fick två dahlior till samling förra året. En orange och en blodröd. Nu går jag igenom stora delar av färgskalan, vita, rosa, röda och orange och lite där emellan. Någon månad kvar till jag får börja. Längtar för fullt nu i solen.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Om någon skulle misstro mig

Jag och växter på insidan går inte ihop. Jag börjar att misströsta. Jag har köpt fyra stycken orkidéer. De brukar vara säkra kort som jag kommer att få att överleva. Även om det är många av mina gamla som inte blommat på länge. Om jag tänker efter så är det sedan jag började med andra växter. Kanske mina gamla blommor är svartsjuka på att jag skaffat andra?

Jag har nu bildbevis på hur jag vattnar mina växter. Det finns inte en chans att jag vattnar ihjäl mina växter. Helt uteslutet. Så om någon misstror mig så har jag en liten fredkallas som jag råkade titta på igår.

Den var lite ledsen kan man säga.

När en blomma ser ut så här, då fattar jag att jag måste vattna. Innan det så tror jag att allt är frid och fröjd. Vilket det oftast inte är. För många går från helt glad, till död. Det finns inget mellanläge. Plättar på blad är en sådan. Glad, glad, glad, död, varenda blad torrt och krispigt.

Nu har jag också skaffat tre stycken fredskallor. Jag började med en, som överlevt några veckor, till att utöka med två till. Jag håller tummarna för att de nya kallorna vill vara kvar. De gör sig fint i fönstret i krukorna. Fast orkidéer är alltså köpta för att vara på den säkra sidan. Misströstan är stor, även om jag får skylla mig själv. Alla växter vill ha vatten.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.