Jag vet inte om jag har skrivit det så många gånger men vi tycker om att grilla. Maken grillar mest i familjen. Mest för att han har ett väldigt stort kontrollbehov. Innan vi träffades så tror jag inte maken grillade så mycket. Han var inte exemplariskt duktig i början. (Tala inte om för honom att jag sagt det.) Nu är han väldigt duktig.
Vi har uppdaterat oss på grill en gång tidigare. Vi började med en Weber 57 cm och vi har den än. Den används dock inte längre. Maken kan dock inte slita sig från den. Han har velat använda den flera gånger. Så klart blir det att han använder vår Weber som vi uppdaterade till. En med sidobord, termometer och där locket inte behöver läggas bort utan bara kan fälls upp. Samma storlek på grillytan. Den är lättare att tömma på aska och den har en egen plats för brikettpåsen.
Den senaste har vi också haft i många år. Sisådär sju år har den hängt med oss. Då grillar vi inte bara när det är fint väder. Vi grillar när vi är sugna på grillat. Vi har stått ute med paraply för att kunna grilla. Nu har vi skaffat ett depåtält så vi slipper paraply om det skulle ösregn och vi vill grilla. För tak kommer vi nog inte skaffa på altanen. Inte ens den nya delen som kommer byggas.
Ett problem med att tycka om att grilla är säsongen. En grill mår bäst av att ställas in på vintern. Vilket är tråkigt om man skulle vilja grilla på vintern. Då måste man kånka ut grillen från förvaringen. Vilket gör att man struntar i det och lagar något annat. Det har gjort att jag letat efter något som kan stå ute året runt.
Det hittade jag för flera år sedan. På grund av kostnaden så har det inte blivit någon. Tills nu. För det kan vara så att jag har gått bananas och helt överstyr. Jag kommer få tillbaka på skatten. Inte i närheten av vad som nu är spenderat. Jag har enhälligt bestämt att det är semesterkassan (för några år framåt), makens födelsedagspresent och julklapp (också för några år) som blivit spenderat på denna nya matlagningsstation.
Den står ute i sin kartong och väntar på att packas upp. Inte ens maken är orolig att den ska bli stulen. Den väger ett antal kilo och vi är inte ens säkra på att vi kommer få upp den på altanen själva, i delar. Tur jag har starka barn om det behövs. Tillbehören var han mer orolig för så dessa fick flytta in.
En sak ville han också diska. En oljekanna som man har ståendes på stekytan. Den är i metall för att den ska kunna ställas just på stekytan. Det behöver ganska mycket olja och den behöver vara lättillgänglig. Maken meddelade mig att den behövde torkas på insidan för att vattnet inte torkade snabbt nog. Han tänkte använda hårfönen för att torka den. jag frågade varför han inte ställde inte den i ugnen en stund?
Jag fick då en tydlig förklaring om att det gick inte. Den skulle minsann slå sig. Den är ju i metall. Tunn metall. Den slår sig. Jag meddelar i lika tydlig ton att den kommer inte slå sig eftersom den är gjord för att stå på värmen på grillen. Nej, nej, nej, den ska inte stå på grillen. Den kommer ju bli varm. Oljan blir varm. Nej, nej, nej, den får inte stå på grillen. Jag blir så trött. Efter många om och men så frågade jag maken varför den inte kan få användas så som det tänkt? Efter många om och men så hamnade den i ugnen för att torka. (För frun har alltid rätt.)
Allt detta och vi åt naturligtvis grillat till middag. Dock inte från den nya utan vår gamla trotjänare som antagligen också aldrig kommer flytta härifrån. Maken kommer nog ha lika svårt att slita sig från den Webern som den första vi hade.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.
