Det blev paj

Persikorna var mycket goda och dessutom mycket mogna. De behövde göra något med och det ganska omgående. Min ork är inte den bästa så det fick bli en persikopaj. Eller kaka kanske är bästa ordet för vad det blev. God blev den hur som helst. Den blev lite knackig runt kanterna och mjuk och god i mitten.

Den goda persikopajen.

Den åt vi till glass efter vi flyttat lite saker från altanen. Vissa av blommorna har fått alldeles för mycket vatten. Det ska regna idag så jag villa ha dem under tak. Det är bara två stycken så inte ett jätteprojekt. Maken hann däremot ändå klaga. För ingen av MINA krukor är små. Därför som vi behöver vara två. Också därför maken klagade.

Han funderar på att skriva en bok om hans frus alla tunga saker. Det visar sig att allt tungt är mitt när det ska flyttas. MEN när det står stilla och på en plats då är det våra saker. För han tycker allt är väldigt fint, bara det inte flyttas. Det är skönt att han ändå tycker det är fint. Vore tråkigt om alla tunga saker alltid var mina saker. Jag njuter gärna tillsammans med maken av allt tungt när det står still. Jag tar gärna kallande också. För han hjälper mig även om han klagar litegrann.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Datenight

Igår bjöd maken ut mig på date. Vi är väldigt sällan ute på galej. Vi har inte haft någon gemensam semester i år och maken ville ge mig lite extra för en kväll. Vi skulle ju åkt bort men väder och vind ändrade på det. Därför bjöd maken med på en kväll på stan. På dagen innan så grejade vi med lite allt möjligt. Bland annat så hämtade vi ett paket på väg hem från ett kort jobbstopp.

Paketet kom till mig. Meddelandet kom på mejl och jag var osäker på vad det var. Egentligen kunde det bara vara en sak men jag trodde ändå inte det. Mest för att det kom ett mejl med att paketet fanns att hämta. Det brukar alltid komma sms. Hur som helst jag sa till maken att jag inte kunde öppna det när vi kom hem för jag tror det är en julklapp. Han kontrade så snabbt att jag nästan sa ja utan att förstå vad jag skulle sagt ja till: EN förtidig julklapp! Jag hann hejda mig och meddela att det INTE var en förtidig julklapp. Utan en till julafton.

Eventuellt en julklapp till maken.

Jag vet att jag är ute i god tid. Jag måste ju också veta att det inte ska bytas när jag är ute i så här god tid. Jag måste också kolla att allt är helt och rätt nu om det måste åtgärdas något. Sedan blir det en julklapp in i skåpet. Jag har fler paket klara till mina söner också. En kan jag dock inte köpa ännu. Men den står på listan över saker som ska köpas lagom till jul.

När paket var hämtat och vi haft en allt som allt härlig dag så tog vi en promenad ner på stan för vår utekväll. Maken bjöd på Pinchos. Det blev en massa goda små rätter. Maken smakade på nästan alla mina. Jag smakade på en av hans. Allt var mycket gott. Kvällen till ära så hade jag min nya klänning på mig.

Maken och jag med gulligt sällskap på väggen.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Skördedag

Igår blev det mer trädgård och tid för skörd. Dagen gick på slowmotion. Kroppen säger ifrån och har ont i halsen och är väldigt svår att röra. Men att plocka lite bär och persikor gick bra. När jag plockade kom en dam och ropade över staketet. Hon ville tala om hur fint hon tycker vi gjort det. Särskilt med alla roliga saker som tunnorna i rabatterna till exempel. Hon berättade att när hon hade trädgård så hade hon ställt ut en dörr i rabatten. Vilket jag tyckte var en mycket bra idé.

Det blev massor av blåbär men inte så mycket hallon. Jag har inte hunnit med att plocka de som jag borde gjort redan. Nu är många övermogna eller inte mogna än. Det blev inte ens till en paj. Jag får ha koll på de som inte är mogna än och se till att de blir plockade i tid. Blåbär kan jag göra paj på. Det blev det dock inte igår.

Igår grillade vi på kvällen. De hade lovat att det skulle spricka upp. Vilket det gjorde. Men det kom också en regnskur under tiden som grillningen pågick. Jag är så trött på allt regnande. Igår fick jag tömma ur palmen på vatten. Det var fem centimeter vatten ovanför jorden på krukan. Då är det för mycket vatten kan man säga. Jag tröstar mig med att ingen bestämmer över vädret. Det blev mycket god grillad mat. För skuren gick över. Elden klarade sig och likaså maten.

Det var nyskördade tomater på grillen. Till efterrätt så blev det nyskördade vita persikor. De var mycket smaskiga. Nu har jag en hel skål till med persikor som jag ska hitta på något med. Får som jag gör något idag eller om de får ligga till sig några dagar. Inlagda kanske? Det löser sig.

Gårdagens skörd.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Blommor och katter

Maken tycker om katter. Eller han tycker om filmer med katter. Filmer där katter är roliga. Dessa filmer har gjort att han tror han vet hur katter är. Han tittar på hundar också men tycker att katter är roligare. Inget nytt eftersom jag har skrivit om detta innan. Katter är mer självständiga och katter är mer lojala.

Där har han rätt. Dock så föreslog han igår att katter inte har känslor. Inte som hundar som blir ledsen, glada och även avundsjuka. Medan katter inte bryr sig. Hela denna diskussionen började för att jag plockade in blommor. Det var faktiskt det första jag gjorde. Eller jag tog av mig skorna, släppte väskorna på väg till altanen och gick ut för att kolla in alla blommor. Älskar hur det blommar för fullt på altanen med alla dahlior nu.

Nu tog jag in några stycken bara och där startade det. Maken sa att nu blir ju blommorna som inte fick komma in avundsjuka. För blommor har känslor. Inte som katter som inte bryr sig. Jag vet inte vilket som är mest intressant? Att maken tycker att katter inte har känslor eller att blommor har det?

Jag påtalade att blommor inte har känslor och att katter visst bryr sig. Bara när det passar katterna. Maken gav sig ganska fort och om han skulle ha rätt så var det ändå inget problem. För om blommor har känslor så var det bara omvårdnad av blommorna att plocka in dem. Jag vet inte vilka jag tycker är finast? Alla är helt fantastiska på sitt sätt.

Underbara dahlior.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Bomullspinne

Jag har bott på hotell i helgen. Inget konstigt med det. Jag tycker det är skönt att bo på hotell för man ser inte måstena hemma som måste göra. Men allra helst bor jag nog ändå hemma. Att ha några dygn hemma med absolut inget på agendan är väldigt skönt. När jag bor på hotell så har jag alltid lite olika förväntningar.

Det första är att det ska vara rent. Det är så stor förväntning att jag har den inte ens. Sedan tänker jag alltid att det är skön säng, sköna kuddar och täcke. Det är också massor av saker man inte vet, som att hur högt det låter från hiss, hotellgrannar eller utelivet. Man vet inte utsikten eller hur rummet ser ut. Det kan finnas vattenkokare, vilket är ett plus eller kylskåp som också är ett plus.

En del av charmen med hotell är att det inte är som hemma. Nu är jag på uppdrag så då har jag inte önskan om något lite extra. Det räcker gott med en skön säng. Utsikt är inte heller viktigt. Uppdraget är det viktiga. Sängen är skön och kuddarna går an. Men täcket. Det är så tunt så jag har ett extra täcke och jag är ändå inte helt nöjd. Det går an. Jag har sovit ganska bra ändå. Uppdraget har jag kunnat utföra med den nivån som sängen ändå gav.

Det som stör mig från denna resan är en bomullspinne. Jag tycker som sagt att det ska vara rent på rummet. Detta hotell har dessutom att man måste säga till om man vill ha städat om man bor flera nätter. Vilket jag tycker är jättebra. Det behöver inte städas varje dag. Man behöver absolut inte nya handdukar varje dag. Men när man kommer till rummet innan första natten så vill man att det ska vara städat.

När man då ser en bomullspinne i papperskorgen på toaletten så bli i alla fall jag lite förvånad. Min första tanke är om de tömt papperskorgen utan att byta ut påsen och då en pinne är kvar, hur har man städat resten av rummet? Jag kan inte tänka på annat. Är glasen bytta mellan gästerna? Är kopparna eller glasen bytta även om de står orörda? Jag tycker att det känns ofräscht. Trots att jag inte behövt röra bomullspinnen. Jag har slängt annat skräp över. Ändå ofräscht. Är det bara jag?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Ute på vift

I helgen ska jag vara ideell. Det innebär att jag ska åka tåg. Eller jag har åkt tåg. När jag kom hem från jobbet igår så sa jag till maken att telefonen säger något från SJ. Men jag har inte kollat vad. Maken säger snabbt att tåget är försenat. Jag svarar lika fort eller så talar den bara om att jag ska åka tåg idag.

Jag gick och packade och kollade fortsatt inte telefonen. Maken blev mer och mer nervös och frågade till slut om han skulle söka på tåg och se om det var några förseningar? Han skulle aldrig öppna och kolla min telefon. Bara om jag skulle be honom. Då tog jag telefonen och lugnande honom med att det bara var att jag skulle ut och åka idag. Maken lugnade sig för stunden.

Det går inte så lång stund till han börjar fråga om när vi ska åka. Vi dividerar lite och kommer fram till att 54 min innan räcker. Tåget skulle gå 18.04. Där av de 4 minuterna extra. När det är en timma och tio minuter kvar så börjar maken med sina resebestyr för att vi ska kunna åka. Nummer ett är att han måste gå på toaletten. Vi ska åka bil i en halvtimma. Sedan ska han också vänta i nästan en halvtimma med mig och sedan hem. Bäst att gå på toaletten när man ska vara hemifrån i en och halvtimma.

Sedan har en del andra saker som han måste göra. Fast igår stängde han inte gasspisen innan vi åkte. Det brukar han göra. Däremot kollade han som vanligt ytterdörren några gånger innan vi kom iväg. Han dubbelkollade också att min väska var med i bilen. Den som han själv hade burit ut och stoppat in i bilen.

När vi väl är på plats, i god tid, så vill jag stå och kramas. Maken är surikat och måste kolla spåret, tavlan med tåginformationen och andra resenärer. Ja, min väska, måste han också kolla så ingen tar. Han hade så stora bekymmer. Som att det stod ett tåg på spåret som mitt skulle gå ifrån, TJUGO MINUTER innan mitt skulle avgå. Hur skulle mitt tåg kunna komma om det stod där. Naturligtvis så åkte det och maken kunde andas.

Tills han upptäckte att tåget FRÅN Stockholm var inställt. Jag skulle ju TILL Stockholm. En kvart efter det inställda mot Malmö. Vänta du bara sa maken, snart plingar det till och ditt är också inställt. Han ändrade sig till att mitt skulle bara bli försenat. Han var nervös så det räckte till alla som befann sig på stationen. Att det regnade ute och en hel hop av människor hade shorts och t-shirt på sig var han också tvungen att ha koll på. Mest för att se om de frös eller ej.

Tio minuter innan tåget ska komma behöver vi gå ner till spåret. Jag sa att det regnade och var kallt, va? Jomen visst, klart vi ska gå till spåret och stå där och vänta. Trots att det inte är utropat att tåget är på gång. Där står vi och jag fryser. Inte maken. Inte kan jag värma mig heller. Surikaten måste ha koll där ner med. Nu fanns dock bara tåginformationen om mitt tåg. Men det räckte, för tänk om vi stod på fel håll? Att tågsetet inte kommer i den ordning som står på skylten.

Tåget kommer i tid. Tjoho! Fast det är ganska ofta i tid. Bara att jag väldigt sällan kommer fram när jag ska. Men TJOHOO, denna gången kom jag fram precis när jag skulle. Det var nog först när jag meddelade maken att jag var på hotellet som han kunde slappna av. Hela dagen idag. För imorgon är det dags att åka hem igen. Då kör vi samma procedur åt andra hållet.

När vi pussats och kramats (faktiskt lyckades han med det när jag skulle gå), jag går till tåget som ankommit. Personer har börjat gå ombord. Då kommer han tillbaka nerför rulltrappan och måste kolla om jag har telefonen med mig? Vad hade han gjort om jag inte haft det? Jag bara undrar? För jag, jag hade gått ombord på tåget.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon,

Nytt köksbord

Nu är det faktiskt klart. Maken köpte lönnplankor för flera år sedan. Planen var att göra ett rustikt eget bord. Sedan kom andra projekt emellan bland annat för att underredet var inte klart i makens huvud.

I julklapp fick maken ett underrede. Nu var det bara skivan klar. Efter mycket övertalande så lyckades jag få maken till att gå med på att leja bort den delen. Sagt och gjort, vi lämnade plankorna till en verkstad som skulle göra efter min design.

Massor av problem på vägen. Alla som gällde bordet löste vi ganska lätt. Jag ville ha epoxi i mitten och det hade de aldrig jobbat med. Som sagt allt det löste sig.

Det största problemet var när företaget gick i konkurs. Vi fick reda på det innan ansökan lämnades in så vi kunde hämta vårt bord. Nu var ju inte bordet klart så det var det stora problemet.

Vi fick en lite mer än halvfärdig bordsskiva in i förrådet och sedan har det i stort sett stått där. Jag har jobbat mycket. Sedan kom regnet och jag har inte kunnat ändå. Att slipa bord i regn är inte så smart. Slipa bordsskiva vill jag göra utomhus, inte kul att damma ner hela förrådet.

Nu är det hur som helst helt färdigt. Igår fick skivan den sista vaxstrykningen och nu kan vi använda vårt bord igen. Vi har inte haft ett riktigt köksbord sedan i julas när maken fick underredet. För det gamla bordet såldes och det fick bli en gammal sliten packbordsskiva under tiden. Med en duk på så har det gått bra. Bara lite litet. Men allt går om man bara vill. Det ville vi och nu har vi vårt fina bord!

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Fyra dagar räckte inte

Ingen har missat att jag jobbat hela sommaren. Ingen har missat varför jag jobbat hela sommaren. Jag är inte ledsen för att jag jobbat hela sommaren. Det har dock blivit mer än tänkt.

Denna veckan skulle jag inte jobba en enda dag med att köra taxi. Denna veckan var tanken att det skulle vara min första semestervecka. Tanken var att jag skulle ha två stycken med start faktiskt redan på torsdag förra veckan.

Det blev inte så, vilket jag också sagt. Ett ideellt uppdrag till helgen gjorde att jag valde bort semesterveckorna för det skulle inte blivit två veckor semester. Jag klagar alltså inte. Men de fyra dagarna (som är det längsta jag har haft sammanhållande ledigt sedan midsommar) räcker inte.

Dessa fyra dagar gjorde bara att kroppen kände ännu mer att den behöver vara ledig. Det var så skönt. Jag hann också med en massa saker som jag inte haft ork till tidigare. Kanske att de fyra dagarna räckt som återhämtning om jag inte lyft ett finger. Men nu gjorde jag ju det, vilket också psyket behövde.

Efter dessa dagar och denna atbetsveckan (som inte är över än), så ser jag ännu mer fram emot att vara ledig. Ledig utan att behöva göra något annat än det som lusten vill. Just nu säger lusten att den vill vara kvar i sängen.

Snart är det helg och då ska jag vara på alerten och komma fram till smarta saker tillsammans med ett härligt gäng i Stockholm. På fredag får alla som vill hålla tummarna för att SJ AB levererar annat än sitt namn baklänges.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Nya kläder

Jag har helt plötsligt köpt en himla massa nya kläder. För det första, jag köper inte kläder jätteofta. För det andra, jag har börjat använda mer klänning och kjol. Från att alltid använt byxor så använder jag ganska mycket klänning nu för tiden. Nästa mer på vintern än sommaren. Älskar min ylleklänning som jag har. Den är så varm och skön tillsammans med tjocka strumpbyxor.

För ett antal år sedan hittade jag en butik på Gotland som heter Esther och Inez. De använder ekologiska tyger och all tillverkning sker på Gotland. De har så mycket fint. Dessutom kan de göra efter mina mått om det skulle vara så att jag vill det. De har byxor som jag inte köpt ännu för att jag inte orkat med att ta mina mått. Många av deras klänningar passar utan att göra speciellt för mig.

Den senaste klänningen jag skaffat är en med vallmoblommor. Jag har samma modell sedan tidigare i annat tyg. Den är så snygg. Du kan se den på deras egna hemsida på denna länken: https://estherinez.se/products/klanning-kerstin-vallmo-turkos

Den har jag inte använt än. Jag hoppas att jag ska kunna använda den till helgen. Anledningen att jag använder mer klänning på vintern är att jag inte fryser på samma sätt då. På sommaren ser det inte så bra ut att ha strumpbyxor på sig. Tycker jag. Jag föredrar bara ben och klänning eller kjol. När man då är en frysmaja som mig så behövs det värme för att det ska gå. Nu är hösten här och det är okej med mycket kläder igen. Till helgen kanske min nya klänning kan användas.

Jag har inte ens dåligt samvete för att jag köpt nya kläder. Den är både ekologisk och tillverkad i Sverige. Sedan lagar jag mycket av min kläder så det är verkligt utslitna kläder som slängs hos mig. Då kan man köpa nytt när det är så sällan som jag gör det.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Orättvist?

Allt har blivit dyrare. Inflationen kommer att dra iväg ännu mer och så är spiralen igång. Det påverkar många. En del har det riktigt tufft nu. En del märker det kanske inte ens. Jag och min man märker det men vi kommer att överleva. När något blir dyrare så kan vi alltid avstå något eller köpa något annat som kostar mindre.

Jag gissar att det är så de allra flesta löser problemet som märker av att allt är dyrare. Vi kör mindre bil eftersom jag vill minska vår påverka på miljön. Det märks också i plånboken, vilket är en bonus. Bonus eller inte många gör vad de kan för att dra ner på kostnaderna. Vissa behöver göra mer än dra ner på kostnaderna.

En som har det tufft nu är min äldsta son. Han skulle behöva mer än dra ner på kostnaderna. Han skulle behöva ta bort kostnader. Nu kommer det svåra. Han kan inte dra ner på kostnader, ännu mindre ta bort kostnader. Hans utgifter är boende, mat och bil.

Han behöver någonstans att bo. Där han bor är väldigt billigt. Så byta det går bort. Han skulle kunna göra sig av med bilen. Problemet är att han kan inte åka kollektivt. Enda anledningen att han har körkort är att inte kunde åka kollektivt. Alltså går det bort att göra sig av med bilen.

Maten är det sista han skulle kunna göra något med. Hans matkonto skulle kunna justeras om han inte var autistisk. Precis som med bilen. Boendet skulle kunna bytas om det hade funnits billigare. Även om det inte är det optimala att ändra boendet heller. Maten, var det. Kan han göra några justeringar där?

Nej, är det korta svaret. Det långa svaret är att han skulle kunna köpa vissa saker i en butik som är lite billigare. Det måste dock vara samma märke. Det går inte att köpa annat en Estrellas chips till exempel. Så butiken måste ha Estrella. Det måste självklart vara en viss smak men också en viss storlek. Det måste alltid vara samma.

Det gäller alla hans varor som han köper. Det måste vara en viss sort och ett visst märke. Alla produkter som han vill ha finns i den mest kostsamma butiken i stan. Om du inte handlar på erbjudande. Vilket han bara gör när ”hans” varor är i erbjudande. Att åka runt till tre olika butiker blir inte billigare.

Nu hjälper jag till och köper i andra butiker när det är erbjudande. Då kommer problemet att han kan ibland känna att det inte är likadant som han är van med, även om det är samma märke och smak. Som glassen han vill ha. Han känner när jag köpt den på en annan butik. Hur vet jag inte? Men varje gång han frågar om jag köpt den på det andra stället så har han rätt. Kanske den transporteras annorlunda. Kanske deras frys i butiken har mindre grader så den mjuknar lite, för att bli hårdare igen i hans frys. Jag vet inte, men han vet om det och är inte helt nöjd.

Allt detta sammantaget gör att min äldsta son kan inte dra ner på kostnaderna. För han gör verkligen inget utöver det vanliga. Han skulle kunna ta bort chips eller glass när han köper det. Fast är det rimligt att han inte ska kunna äta något sött eller snacks en gång i veckan? Det skulle kunna vara att svaret är ja, på den frågan.

Jag tycker dock inte det. Jag tycker att det är lite orättvist att han måste välja bort något helt för att kunna hålla nere sina kostnader. Det är tur att han än så länge kan köpa sin glass som är från den dyra butiken. Det är tur han har en mamma som kan tänka sig att göra många förändringar hos sig själv (OM det skulle behövas) för att kunna hjälpa sin son. För jag tycker det är orättvist. Lika orättvist som det är för minstingen att behöva köpa specialsydda kläder. För i hans storlek finns knappt något färdigt att köpa.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.