I helgen ska jag vara ideell. Det innebär att jag ska åka tåg. Eller jag har åkt tåg. När jag kom hem från jobbet igår så sa jag till maken att telefonen säger något från SJ. Men jag har inte kollat vad. Maken säger snabbt att tåget är försenat. Jag svarar lika fort eller så talar den bara om att jag ska åka tåg idag.
Jag gick och packade och kollade fortsatt inte telefonen. Maken blev mer och mer nervös och frågade till slut om han skulle söka på tåg och se om det var några förseningar? Han skulle aldrig öppna och kolla min telefon. Bara om jag skulle be honom. Då tog jag telefonen och lugnande honom med att det bara var att jag skulle ut och åka idag. Maken lugnade sig för stunden.
Det går inte så lång stund till han börjar fråga om när vi ska åka. Vi dividerar lite och kommer fram till att 54 min innan räcker. Tåget skulle gå 18.04. Där av de 4 minuterna extra. När det är en timma och tio minuter kvar så börjar maken med sina resebestyr för att vi ska kunna åka. Nummer ett är att han måste gå på toaletten. Vi ska åka bil i en halvtimma. Sedan ska han också vänta i nästan en halvtimma med mig och sedan hem. Bäst att gå på toaletten när man ska vara hemifrån i en och halvtimma.
Sedan har en del andra saker som han måste göra. Fast igår stängde han inte gasspisen innan vi åkte. Det brukar han göra. Däremot kollade han som vanligt ytterdörren några gånger innan vi kom iväg. Han dubbelkollade också att min väska var med i bilen. Den som han själv hade burit ut och stoppat in i bilen.
När vi väl är på plats, i god tid, så vill jag stå och kramas. Maken är surikat och måste kolla spåret, tavlan med tåginformationen och andra resenärer. Ja, min väska, måste han också kolla så ingen tar. Han hade så stora bekymmer. Som att det stod ett tåg på spåret som mitt skulle gå ifrån, TJUGO MINUTER innan mitt skulle avgå. Hur skulle mitt tåg kunna komma om det stod där. Naturligtvis så åkte det och maken kunde andas.
Tills han upptäckte att tåget FRÅN Stockholm var inställt. Jag skulle ju TILL Stockholm. En kvart efter det inställda mot Malmö. Vänta du bara sa maken, snart plingar det till och ditt är också inställt. Han ändrade sig till att mitt skulle bara bli försenat. Han var nervös så det räckte till alla som befann sig på stationen. Att det regnade ute och en hel hop av människor hade shorts och t-shirt på sig var han också tvungen att ha koll på. Mest för att se om de frös eller ej.
Tio minuter innan tåget ska komma behöver vi gå ner till spåret. Jag sa att det regnade och var kallt, va? Jomen visst, klart vi ska gå till spåret och stå där och vänta. Trots att det inte är utropat att tåget är på gång. Där står vi och jag fryser. Inte maken. Inte kan jag värma mig heller. Surikaten måste ha koll där ner med. Nu fanns dock bara tåginformationen om mitt tåg. Men det räckte, för tänk om vi stod på fel håll? Att tågsetet inte kommer i den ordning som står på skylten.
Tåget kommer i tid. Tjoho! Fast det är ganska ofta i tid. Bara att jag väldigt sällan kommer fram när jag ska. Men TJOHOO, denna gången kom jag fram precis när jag skulle. Det var nog först när jag meddelade maken att jag var på hotellet som han kunde slappna av. Hela dagen idag. För imorgon är det dags att åka hem igen. Då kör vi samma procedur åt andra hållet.
När vi pussats och kramats (faktiskt lyckades han med det när jag skulle gå), jag går till tåget som ankommit. Personer har börjat gå ombord. Då kommer han tillbaka nerför rulltrappan och måste kolla om jag har telefonen med mig? Vad hade han gjort om jag inte haft det? Jag bara undrar? För jag, jag hade gått ombord på tåget.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon,