Ännu ett år har gått och det är tiden för kräftor är här. Jag älskar kräftor. Maken är inte lika förtjust i kräftor. Han äter hellre räkor. Att koka kräftor till mig själv är inte aktuellt. Även om jag äter många kräftor så är det liksom inte kul att koka till mig själv. Sedan är det också det att kräftor hör ihop med mamma. Jag saknar henne så vansinnigt mycket.
Så många gånger som vi ätit kräftor hemma hos mamma. Nästan varje år egentligen. Mammas kokta kräftor, de bästa i hela världen. Jag har mammas recept och jag har kokat kräftor med mamma massor av gånger. Men det kommer aldrig vara detsamma. Med eller utan kräftor kokta efter mammas recept.
Mammas syskon har alltid haft ett kräftkalas tillsammans. Också kallat, skaberaset. Där är alla kusiner också inbjudna och många gånger så har många av oss kunnat. Men att hitta datum som alla kan är svårt. Särkilt när det är fyra syskon med barn som ska kunna. Om det var någon gång vi inte kunde så såg mamma alltid till att vi hade egen kräftskiva med hennes kräftor. Om det hade behövts så hade hon haft tre olika skivor för oss syskon.
Vi har alltid umgåtts kring mat. Påsken var nog mammas favorit eftersom ofta kunde vi samlas många då. Julen är ju min favorit men det är svårare att få ihop familjen då. Mamma gillade julen också. Familj och mat så var mamma glad. Kräftorna var också speciella för hon visste hur mycket vi alla älskade just hennes kräftor.
Som du förstår så är det alltså inte riktigt ett alternativ att köpa färdigkokta kräftor. Jag älskar kräftor men har ärvt mammas del av att familjen är minst lika viktig som kräftorna. Det är likson inte samma sak att bara äta kräftor. Jag saknar mamma och mammas kräftskiva.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.