Månad: september 2023

Igår hann jag knappt innanför dörren efter jobbet innan maken ville visa mig något. Han hade tagit en bild. Denna gången hade han lyckats. Dessutom så fanns möjligheten för mig själv att ta en bild. Det handlar om Trollsmöret. Det som växer opp som en spya på nolltid ur marken eller stubbe.

Igår hade en ny spya kommit upp i vår rabatt. Den finns fortfarande kvar. Maken var orolig för att hans bild inte var bra och att jag inte skulle kunna skriva något inlägg om den äckliga amöban som har flyttat till vår rabatt.

Nu behöver han inte vara ledsen längre. Han har tagit bilden och dessutom gett mig möjlighet att ta en egen. Idag kommer spyan försvinna. Lika fort som maken visade mig bilden igår. Nu hoppas jag också på att detta äckel håller sig borta från vår rabatt. Jag vet att jag antagligen hoppas på för mycket. Men, men, hoppet är det sista som överger människan.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Jag har några saker för mycket på min att-göra-lista just för tillfället. Allt är också helt mitt egna fel. Jag har tagit på mig för mycket. Dock så är det mesta på att göra listan faktiskt sådant som också ger tillbaka. Jag måste bara komma igång. Jag hoppas på att vädret som sägs vara utan regn hela helgen också blir så.

Då kan jag bocka av delar av att-göra-listan. De delarna är lite tunga men också roliga. Det innebär att jag ska plocka in alla växterna i förrådet för vinterförvaring. Mina dahlior är så underbara men nu till helgen kommer det vara perfekt väder att göra det. Det innebär massor av blomster på insidan och massor av krukor i förrådet.

Några behöver jag också gräva upp och komma ihåg vilken som är vilken. Detta året måste jag nog se till att märka alla. Några har haft för liten kruka. Vilket jag inte insåg förrän försent i år. En är ju i kruka på baksidan så den måste helt upp. Men som sagt märkas innan skjuts in i förvaringen. Jag behöver också komma ihåg att jag ska kunna komma åt knölarna innan träden ska lyftas ut. För denna gången SKA jag gulla med knölarna innan de kan flytta ut.

Jag var och tittade på en sten igår som jag också ska förbereda plats åt i trädgården. När den kan flytta in vet jag inte. Jag måste ha en STOR gripklo för att kunna få hit den. Det är löst men jag vet inte när. Sedan var det ju flytten av alla växter som jag pratat om innan. Det hoppas jag att jag ska kunna bocka av.

Några saker som jag gärna bockar av är bland annat att jag hämtat paket som jag köpt begagnat. Stjärngossar från Nittsjö. De görs inte längre så de kostade en slant men vad nöjd jag är med att jag bockat av den punkten. Paketet hämtat och uppackat. Snart, snart så kommer allt fram. Och julmusiken. Och julbelysningen. Och. Och…

I helgen hade vi besök. Lite mer än bara våra inbjudna gäster. Vi satt mycket ute på altanen. I alla fall om man betänker att vi passerat mitten av september. När solen visade sig så var vi på altanen och njöt av värmen från solen. Vi hade en massa olika men att avhandla för vi träffas inte så ofta. Tiden rann iväg och rätt som det är så tystnar samtalet.

Anledningen är att en fjäril har kommit på besök. Inte bara för att äta på blommorna. För vi har alltid en fjäril hos oss. Eller flera. Men denna gången så var den en som var med oss hela tiden. Den flög från blomma till blomma och ville inte lämna oss. Till slut, kanske för att vi skulle stanna upp och se den, så satte den sig på min väns ben.

Där satt den länge. Och vårt enda fokus var fjärilen. Tydligen så sägs det att om en fjäril kommer på besök så är det av någon som lämnat jorden som är där. Både jag och min vän har nära som lämnat och saknaden är stor. Kanske var det vännens nära som kom. Kanske det var bådas då den verkligen var med oss hela tiden. Även om den var på blommorna resten av tiden vi var utomhus.

Våra samtal var helt underbara men när vi förstod att fjärilen verkligen höll oss sällskap så blev vi båda varma och glada över att vi hade besök. Från vem eller inte alls från någon nära spelar ingen roll. För vi blev uppmärksammade och tänkte och pratade om våra nära som inte är med oss. Det var fint.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Nu är hösten här. Vi har haft en härlig helg med en hel del sol och mycket mindre regn än vad de lovade. Vi har suttit ute och njutit av solens strålar men det är tydligt att hösten är här. För det blir fort kallt. Mycket kondens och lampor behöver tändas.

Nu har vi under väldigt lång tid dragit ner på alla användning av el. Golvvärmen är inte på toaletten. (Jag försökte men maken stänger av den. Inte på grund av kostnad utan han tycker det är för varmt.) Vi hade knappt ingen julbelysning. Fönsterlampor har varit släckta.

Allt det är det nu ändring på. Vi har ledbelysning överallt. Vi har ordnat så vi har tidsstyrning på (nästan) all belysning. Vi kan säga att den ska tändas och släckas med skymning och gryning. Eller tidsbestämma. Att det lyser i fönstren igen är en härlig känsla. Särskilt när man inte tänt själv utan de gör det själva för det blivit mörkt. Alla stearinljus ska vi inte prata om hur mysigt och välgörande det är. Trots att det är så välgörande så njuter jag av varje sekund som man kan sitta ute i solen och känna värmen och kunna njuta av den sista tiden med blommorna.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Jag har alltid haft svårt att hitta kläder. Mamma hade nog lite lättare när jag var liten men ju äldre jag blev desto svårare har det blivit. När jag var riktigt liten kallades jag köttbullen så då var det nog lite lättare. Mamma köpte bara kläder till äldre barn.

Sedan kommer man till en gräns att det finns inga längre. Jag är bland de längsta. Visst det finns män som är längre än mig så herrkläder går att hitta. Men då är de oftast för stora i andra omfång. Lika med skor, jag kan hitta herrskor enkelt i storlek 45, MEN då är de för breda och min smala fot får plats på längden och på tvären.

När man har så svårt som mig så kan man tycka att jag borde kunna mina mått. (Jag vet hur lång jag är!) Vad är måttet runt midjan och höften? Vad är min armlängd? Hur lång är min fot? Jag är ledsen men jag kommer aldrig ihåg det. Ännu värre jag skriver aldrig upp när jag mätt det. För gränsen är passerad men jag växer ju inte mer. Varför har jag inte skrivit upp mina mått?

När då syster yster (som inte är så lång) kommer hem med ett par byxor som hon köpt i guld och är för långa för henne, då blir man jätteglad. Mest för omtanken över att hon tänker på mig och att det är svårt att hitta kvinnliga snygga byxor som är tillräckligt långa. Men också för att de faktiskt passade och jag nu har en snyggbyxa som är bra i längden och sköna att ha på sig. Kanske hon har skrivit upp mina mått? Eller så orkade hon inte prova byxorna innan hon köpte dem. Vilket det än är så tackar jag för mina nya fina byxor.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Rutiner mår vi alla bra av. Men ibland undrar jag över makens rutiner. Även om jag nu undrar över om det är bra egentligen med rutiner så vill jag vara tydlig med det jag började med. ALLA mår bra av rutiner.

Ibland kan det gå över styr och man får tvångssyndrom som gör rutiner till något dåligt.

Där är inte maken riktigt. Även om han dubbelkollar eller trippelkollar att förrådet är låst. Eller gasen avstängd. Eller frysen är stängd. Eller, ja, det går att fortsätta men han har ändå inte passerat till tvångssyndrom. Ändå undrar jag.

Vi har tre toaletter i vårt hus. Maken och jag skulle alltså kunna ha varsin toalett för att göra morgon- eller kvällstoaletten på. Borsta tänderna, tvätta ansiktet, borsta håret eller sminka sig, vad man nu gör lite extra på morgon och kväll.

Det har vi inte. Vi har en en gemensam. Vår rutin på morgonen är dessutom att vi ska borsta gemensamt. Jag är den som lägger på tandkrämen övrigt gör vi själva. Vi är bara där samtidigt och borstar samtidigt och han vill inte lägga på tandkräm.

Det är en rutin vi har. Lite mysigt ändå då att morgonstöka tillsammans. På kvällen är det samma rutin med tandkrämen. Men då är det också lite andra saker som alltid är samma rutiner. Efter borst av gaddar och tvätt av ansikte med mera så lämnar han och jag får vara ensam och kissa. Sedan är jag redo för sängen.

Nu kommer det viktiga, att han går in efter mig på samma toalett. Jag sa vi har två till? Jag har ingen aning om vad han gör men det behöver inte vara att kissa. För när jag kissar där uppe så kan han gå ner och kissa på den toaletten en trappa ner. För att sedan smita in när jag är klar och han gör något innan han går och lägger sig. Jag antar att han inte behöver nyttja toalettstolen en gång till.

Jag gissar att han inte heller borstar tänderna en gång till. Jag vet inte vad han gör eller varför. Jag har testat att han får göra allt klart på toaletten uppe och jag kissar sist. Så han kan gå och lägga sig innan mig. Men det hjälper inte. För när jag är klar går han tillbaka (även om han lagt sig i sängen) in på toaletten och gör något.

Som sagt, jag vet inte vad han gör. Det jag vet med all säkerhet är att maken måste vara den sista av oss på toaletten utanför sovrummet, annars kan han inte gå och lägga sig för att sova. Vissa rutiner måste man bara låta vara. Kvällsrutinen innebär att maken har sista foten på toaletten.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Det har vi blivit vana med denna sommaren. Jag hittar ju aldrig svamp men svampen har verkligen mått bra av allt regn. Man hör den ena efter den andra som har plockat rekord mycket svamp. Ja hade en kund som berättade att det hade blivit 46 kilo kantareller i år. 46 kilo, där ligger jag i lä.

Idag ska det vara sådant väder som det varit hela sommaren. Lite sol och lite regn. Det kommer bli en promenad. Då när det inte regnar är planen för den turen. Det är nog det enda som är planerat för dagen. Ja, förutom att det kommer bli mängder med mat. God sådan tänkte jag.

Om det bara hade varit sol så hade det blivit grillkväll. Igår var det en perfekt kväll för grillning. Strålande solsken på dagen och mycket trevligt långt in på kvällen. Det blåste dock inget så myggen tyckte om mig som vanligt. Altanen har nyttjats alldeles för lite denna sommaren så då får man stå ut med myggen, även om de är många.

Ikväll ska gästerna slippa myggen och regnet. Vi får se hur det blir imorgon. Snart ska soffan in i förrådet så det är denna helgen som det gäller. Hoppas på bara sol imorgon precis som det var igår. Både tvätt på tork och glass blev det i solen igår.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Eller nästan slut. Idag är det inget arbete på agendan. Idag är det enda viktiga som sker ikväll. För ikväll får vi besök. Åh, jag längtar. Sedan jag blev sjuk så har jag nästan inte träffat vänner alls. Allt har gått ut på att orka göra så mycket arbete som möjligt och sedan vila. Vila för att orka arbeta. Det är inte ett helt bra liv. Men det gör å andra sidan att jag längtar extra mycket till ikväll.

Jag ska hinna göra iordning gästrummet och bädda sängen åt våra gäster. Enda problemet med att det inte finns något på agendan är att dagen kommer gå jättelångsamt. Jag kommer hinna längta ihjäl mig tusen gånger om. Jag kommer vara som man hör barn vara i baksätet: Är vi framme snart? Men jag kommer fråga: Är ni framme snart?

Det är min dag, att längta efter långväga besök. Jag ser så fram emot att bara få hänga med vänner. Bäst av allt jag kan sitta i pyjamas och vara seg utan att det skulle vara något problem. Jag önskar dig en alldeles underbar dag och att du också har något att se fram emot.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.