17 år

Idag firar maken och jag bröllopsdag. Silkesbröllopsdag blir det. Stämmer kanske bra. Vi använder fortfarande silkesvantar mot varandra. Maken mer mot mig än jag mot honom, tror jag. Jag tänker ofta på hur jag vill ha det och sedan vad maken skulle tycka. Medan maken tror jag det är lite tvärtom, först skulle han tänka vad tycker min fru och sedan vad tycker jag själv.

Fast inte när det kommer till hammare eller måttband. Där tänker han bara på vad han själv tycker. (Fast han vet också att jag tycker det är okej om han så vill ha 100 hammare.) Han har bara 8 (riktiga) hammare, så han har en bit kvar. Tydligen har han några irrelevant hammare som inte räknas.

Idag så är det inte hammare som gäller utan silke. Det är mat ute och maken får bestämma var vi ska äta. Jag får bestämma var promenaden leder i övrigt. Våra 17 år som gifta och 18 år tillsammans ska vi fira på bästa tänkbara sätt. (Inga hammare i paket blir det heller.) Tillsammans, det är bästa tänkbara!

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Kallt och bakning

Igår kom det lite snö. Kallt som tusan är det också. Jag måste ta fram mina tjocka vinterkläder. Det kommer göras i dag till viss del. Jag måste minst fram fram en jacka som jag kan ha i helgen. Jag vet inte hur mycket jag kommer vara ute imorgon dock, prognosen lovar massor av regn.

Igår blev det bakning på eftermiddagen. Den ena vet jag är jättegod. Den andra vet jag inte. Den ska serveras med vispad grädde. Jag hoppas den är god men får återkomma om det. Den som jag vet är god är pastel de nata. En liten kaka från Portugal.

Det är en smördegsbotten med en krämig fyllning. Det är grädde, mjölk, ägg med smak av kanel och citron. De är så himla goda. Har du aldrig testat så tycker du ska göra det. Om du fuskar (som jag gjorde igår) och använder färdig smördeg så är de väldigt enkla att göra. Några gånger har jag gjort på en mördegsbotten. Det är också väldigt gott.

Mina pastel de natas.
Kakan som blev lite väl mörk. Får se senare om den blev god.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Hur man löser saker

Problem är till för att lösas. Därför finns bara lösningar. Lite så fungerar jag. Alla gör inte det så klart, utan vi är alla olika. Vi lär oss ett sätt och sedan stanna vi ofta där. Vi kan förändras om vi vill. Vi måste bara se till att öva in en ny vana. Jag har lärt min äldsta son att problem är till för att lösas. Han har dock hittat en egen väg till lösningarna.

Hans liv är inrutat. Inte så mycket som det borde var med hans diagnoser. Det är dock tillräckligt för att det ska bli ett problem när hans dator strular. Hans dator är en stor del av hans liv. Utan den så finns inget liv kan man nästan säga. När den då har strulat en längre tid (några veckor) så måste det lösas.

Han har letat efter vad som kan orsaka problemet under hela tiden. Maken och jag har varit inblandande. Det ska tilläggas att den är ett drygt år gammal och borde inte strula. Kan man tycka. Nu hade han kommit till läget att den behövde lämnas in. Ni som lämnat in en dator vet att det går inte på en kvart och sedan har man tillbaka en fungerande dator. Det handlar om dagar, eller veckor och vi ska att det kan bli så illa som en månad.

Maken avrådde från det då han inte trodde det var hårdvaran. Men sonen kände att efter så lång tid utan att hitta problemet så ville han kolla alla alternativ. Särsklit innan en garanti går ut. Det blev bestämt att den skulle lämnas in. Det går dock inte bara ta datorn och lämna in den i flera veckor. Det måste finnas en plan under tiden.

Det är här hans egna lösningsplan kommer in. Jag löser saker men har inte alltid lösning klar från början. Äldsta sonen måste ha hela lösningen klar innan något påbörjas. Han hittade lösningar med en bärbar dator som skulle kunna kopplas med en av hans skärmar. Han behövde veta att de gick koppla ihop. Han behövde flera uttag och kollade upp det. Det får inte finnas några lösa ändar någonstans.

Han hade till och med räknat ut hur han skulle kunna sysselsätta sig utan att behöva använda datorn så mycket. Allt var mycket bra löst. Det var mycket tid som användes för att ha en fullständig lösning innan datorn lämnades in. Allt detta medan felsökning pågick. När lösning var klar så hittade han felet och datorn behöver inte längre lämnas in.

Jag vet inte vad jag är mest glad för? Att sonen hittade lösningar innan problemet var löst eller att han löste problemet utan lösningarna.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Snart snö

Nu har vi haft rejält kallt någon natt. När jag tagit in allt undercarporten så var första gången med ett par minus där under. Så om det inte varit intaget då så hade det behövt det efter. Dahliorna hade ju inte sett fina ut efteråt och hade heller inte så mycket mer när de är i kruka. Misstänker jag om inte annat.

Nu väntas också den första snön. På fredag är prognosen för det. Det hinner ändra sig många gånger tills dess. Det är dock skönt att allt är inne och nere i jorden nu. Så om snön kommer så går det bra. Vi satte på vinterdäcken igår så även det är klart.

Snön har kommit tidigare några år nu är min uppfattning. I december har det två år o rad vari mest snö under hela snösäsongen. Inne känns det som att det var i slutet på januari och in i februari. Om det inte var ett år då det knappt kom snö alls.

Vi får se hur det blir i år. Vi får se om det kommer någon snö på fredag. Oavsett så är det inget jag kan styra. Som tur är. Det jag hoppas på är att fler försöker ändra sitt beteende till att vara mer miljövänliga så att vi faktiskt får snö i framtiden. Jag älskar snön. Men då vill jag att den ligger kvar. Inte slaskar bort som denna kommer att göra, om den kommer.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Höstsolen

Hösten är fantastisk. Jag har alltid tyckt om hösten. Igår var en sådan dag som man gillar lite extra. Solen sken hela dagen. Det var kallt men oerhört härligt ute. Det blir klarare luft, krispigare kan man säga också. Vilket som, så är det underbart ute på hösten. Även om det regnar och ruskar så är det härligt. Men mer när man kommer in efter man varit ute.

Igår var det strålande sol och jag njöt hela dagen. Först var det lite arbete och sedan var det resten av dagen ute på altanen. Med dunkjol och varma kläder så var det så skönt att sitta i solen. Maken gjorde mig sällskap lite senare när det var dags att grilla. (Han hade längre arbetsdag än mig).

Höstsolen när den är som bäst.
En fin dag på altanen.

Jag är tacksam för att jag kan jobba lite när kroppen behöver vila. Jag bara hoppas att jag snart ska kunna jobba mycket när jag vill det. Under tiden så njuter jag av att min vilotid blev utom hus igår i solen.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

När man måste vila mera

Jag har vilat i helgen. Jag gjorde lite trädgårdsarbete igår men annars har det varit vila hela helgen. Jag har insett efter denna helgen varför jag varit så dålig som jag varit. Förutom urinvägsinfektion så har jag gallstens-problem. Har haft det innan men har ändå missat symptomen. Igår insåg jag att jag har problem som kan bli ett anfall.

På helgen så äter man gärna lite mer, fetare och godis på det. Fet och stark mat är väl det som triggar mest. Om man inte räknar in sömnbrist. Även om jag har sömnbrist fortfarande så är den inte lika stor som den varit tidigare. Jag kan avslöja att den inte har varit bättre under helgen, vilket är ett symtom på gallsten.

Jag kommer fortsätta att vila i veckan. Jag ska göra det som är nödvändigt i det ena jobbet, men det blir inga taxipass under veckan. Jag skulle aldrig orka med en hel arbetsdag men hur jag mår just nu. Tack och lov mår jag bra psykiskt. Det är bara kroppen som behöver vila. Nu finns det snart heller inget här hemma som måste göras. Igår fick nämligen maken och jag in alla växterna på vinterförvaring.

Det var väldigt skönt. Förutom mina vanliga varma kläder så hade jag min fantastiska dunkjol på mig. Det var ganska skönt ute igår. Det blåste nästan ingenting. Solen sken på eftermiddagen. Det var perfekt att klippa ner allt som ska ”sova” över vintern. Maken fick bära det mesta och en del tog vi tillsammans. Det som är kvar nu är att åka till tippen och slänga trädgårdsavfallet samt att tömma regntunnan. Sedan kan vintern komma.

Växtlampor uppe och dahliorna längst ut så att jag kan gulla till våren.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Att få sova när som helst

Innan jag träffade maken så hade jag ibland (ganska ofta) helger där jag gjorde absolut ingenting. Jag kunde vara inne en hel helg och bara läsa bok. Eller böcker. Jag läser ganska fort och dessutom om man bara läser en hel helg så hinner man mycket. Jag hade ingen koll på klockan alls. Jag åt när jag var hungrig och sov när jag var trött.

Oftast gick jag bara och hämtade mat och åt i sängen och fortsatte att läsa. Sedan sov jag en stund och så fortsatte det. Denna helgen är lite så. Fast jag läser inte. Jag tittar på film i källaren. Enda skillnaden är att jag inte behöver gå och hämta mat. Maken kommer med den till mig.

Det jag känt denna helgen är hur jag saknat dessa helger. Tiden där jag bara kan ladda upp batterierna. Särkilt den delen där jag kan sova när jag är trött. Spelar ingen roll om det är dag eller natt, bara att få sova när jag är trött. Ja, det är väl det jag saknar, att får sova när jag är trött.

Det är tur att jag fick sova på dagen i helgen. Det var toppen och pricken över i var att jag sov i makens famn. Kanske ska tacka infektionen i kroppen för det? Jag gissar att den bidrog till att jag kunde somna på dagen. Jag tar gärna fler sådana helger eller sovstunder.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Pity party

Igår var det dags igen. Jag trodde jag hade skött mig. Jag har använt mamelucker när jag varit ute. Varma kläder i övrigt. När jag kommit in så har jag satt mig med värmedynan. Senare värmefilten. Jag har druckit mycket. Jag trodde att jag var säker. Det var jag inte.

Igår kom urinvägsinfektionen och jag tyckte synd om mig själv. Precis hela dagen. Det blev en dag med väldigt lite på agendan. Inget arbete alls. Lite mejl och samtal, allt gick att utföra med värmedynan på. Maken passade upp på mig som vanligt.

Urinvägsinfektion är kvar idag men det känns mycket bättre efter en dag med full vila. Jag har känt det länge i kroppen att den inte klarar av vad jag vill att den ska klara. Jag ska ta det lugnt hela helgen. Kanske hela nästa vecka. Förutom mina växter som måste in på förvaring så finns inget akut som måste göras. Sedan har jag ju också världens bästa make som kan hoppa in för mig om det skulle behövas.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Mer grävande av fler rabatter

Igår var en solig dag men blåsig som tusan. Det var en bra kombination när jag skulle gräva nya rabatter. Inga mygg och jag blev inte svettig av grävandet. Då blåser det ganska bra om man inte blir svettig av att gräva tre nya rabatter. Myggen blåser bort av minsta lilla vindpust. Det blåste mycket mer än vindpustar igår.

Idag känns det i ryggen av allt grävande men jag tycker det blev bra. Jag hade bara tänkt att göra två men det blev tre. Annebelle fick en helt egen plats. Nu är alla växter i marken. Alla nio som jag köpte när jag hade bestämt mig för tre. De sista kom alltså i jord igår. Vilket är bra med tanke på hur mycket det ska regna idag.

Första före-bilden.
Första rabatten klar. Blodfläder med flikiga blad.
Andra före-bilden.
Andra rabatten klar. Äppelbuske Aroma.
Tredje och sista före-bilden.
Tredje rabatten klar. Annabelle får pryda bredvid varmkomposten.

Nu saknas två rabattkanter på de två sista rabattern. Den jag hade räckte inte till. Men det viktigaste är att växterna är i jorden. Kanten behövs egentligen först till våren när gräset ska klippas. Men innan dess ska jag nog lyckats få dit en kant. Så skönt att grävandet är klart för detta året. Får se hur mycket grävande det blir nästa år.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Lite jord och täckbark

Innan regnet kom igår så fixade jag jorden och fyllde upp det som saknades efter att gräset plockats bort. Jag avslutade med täckbark. Jag vet inte om det kommer bli med täckbark i slutändan. Men jag vill ju kunna gå och plocka aroniabär samt äpplen. Om jag då har fullt av växter där så blir det svårt att plocka. Här är det färdiga resultatet. Med täckbark och allt.

Vår nya rabatt.

Som vanligt så grävs det upp en massa stenar. I tunnan med järneken så ligger några av småstenen som jag tagit bort. Men självklart var det större stenar med. Även två bumlingar. Det är djupt under varje planta nu. För självklart var bumlingarna rakt där jag grävde. Nu håller jag tummarna för att solen kommer räcka till för krusbären. Äppelbusken kommer växa framför den.

Före-bilden.

Idag blir det plantering av minst två till. Den sista är jag osäker på vart jag ska sätta. Det är den sista Annabelle. Den hade jag tänkt ha i en ny rabatt på sidan om huset. Där det ska byggas altan. Igår insåg jag dock att jag kommer inte ha plats för några växter. Jag ska ha regntunnan där samt ett avlastningsbord som jag hade innan som planteringsbord. Men jag måste också få plats med trappan upp till nya altanen. Därför måste jag hitta en annan plats. Får se om jag hittar en idag eller ej.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.