Månad: januari 2024

Publicerat

Vittangisjukan

Jag är tacksam för att jag inte har Vittangisjukan. Tydligen kommer benämningen ifrån byn där de flesta med sjukdomen kommer. Den kan också kallas för ärftlig smärtokänslighet. Att inte känna smärta kan låta som en bra sak. Att man slipper ha ont. Men smärta är en försvarsmekanism.

Som om man bränner sig på spisen så rycker man undan handen. Om man inte skulle känna smärta skulle man hålla kvar handen. Om man har luktsinnet kvar skulle man antagligen ta bort handen när det luktar bränt kött. Som också är ett försvar, luktsinnet alltså. Alla våra sinnen är bra för att överleva. Att känna smärta skulle jag säga är i toppen av bra saker.

Jag har hög smärttröskel. Kanske till och med högre än vad jag själv trodde. Min tand som jag skrivit om tidigare, den som jag haft problem med i snart två år. Den gör inte längre ont. Även om jag inte är klar med att fixa den så gör den inte ont längre. Det är nu jag inser hur ont den måste ha gjort för kroppen. Tanden hade alltså en inflammation. En tand kan inte expandera vilket då kroppen talar om genom att göra ont.

Eftersom jag inte känner smärta på det sättet som jag kanske borde så har jag härdat ut och nu förstår jag att jag borde ha klagat lite mer. För jag borde haft olidligt ont. Kroppen hade säkert olidligt ont men jag fattade inte det. Jag är tacksam för att jag ändå känner smärta. Jag känner om jag bränner mig. Jag känner om något tungt faller på foten. Jag är tacksam för att jag inte har Vittangisjukan.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Idag ska jag skärpa till mig

Även om jag är mycket tacksam för att lamorna skänker ljus så ska jag idag skärpa till mig. Idag ska adventsstjärnorna flytta ut i förrådet. Kanske även belysningen på utsidan.

Men jag har noterat att i andra städer så är det många som har kvar både stjärnor och granar. I Linköping hade de kvar all julbelysning från kommunens sida i veckan. Många privata och organsationen också. Det gav glädje. Precis som att komma hem och se granen hör hemma.

Men nu ska jag alltså bita ihop och försöka få in allt i sina lådor igen. Vilket blir väldigt svårt eftersom samlingen har utökats. Med både det ena och det andra. Längtar redan tills det ska tas fram igen. Jag längtar också efter sommar och trädgård så det gör inget att det dröjer tills julen får komma fram igen.

Jag kanske fuskar och tar lite grejer imorgon också. Fuskar är väl fel att säga, jag kanske måste vila mer än jag hoppas. Om jag måste det så blir det mer packning av jul imorgon.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Orimligt många

Jag har som jag sagt så många gånger innan klimatångest. Den största anledningen till det är att det är orimligt många som anser att det inte finns några problem alls i världen. Det pågår inga krig eller om det gör det så är det någon annan som gör fel. Men klimatet är det verkligen inget fel på.

Om vi har mycket regn så är det någon som säger fort: Skulle vi inte få extremvärme och alla skördar dö? Om det är kallt och snö så är kommentarerna: Skulle inte vi inte bli utan snö för all framtid? Om det är varmt och sol hela tiden så är det bara: När jag var liten hade vi också väldiga varma somrar. Det är orimligt många som anser att vi inte haft någon påverkan alls på klimatet.

Jag har inget minne av att när jag var liten så gick det från minus 18 till plus 5 dagen efter? Jag har inget minne av att vi hade snö och is för att bli blask och modd för att sedan ännu en gång återgå till is och mycket kallt. Ja, vi hade varma somrar ibland. Men aldrig i maj och juni under så lång tid som förra året till exempel. Det alla inte hör som inte vill höra är att klimatet ger oss extremväder. Att byta från minus 18 till plus 5 grader dagen efter är för mig extremväder.

Det jag är tacksam för är att det nu ändå börjar skrivas om i media. Att vi har en klimatförändring. Även om det innebär att kommentarerna kommer från den orimliga mängden människor så kommer det kanske budskapet komma fram till slut. Kanske att de kan förstå att det inte bara är i Sverige som det gäller utan hela världen. Just nu värmerekord för januari i Europa. Det kan du läsa om eller titta på ett inslag i Expressen:
https://www.expressen.se/nyheter/varlden/nytt-brittiskt-varmerekord-for-januari-196-grader/
https://www.expressen.se/tv/nyheter/varmebolja-i-svenska-semesterfavoriten/

Jag hoppas innerligt att vi är fler som försöker göra vad vi kan för att minska vårt avtryck. Jag håller fortfarande på att kollar om jag kan ta mig till Bratislava med tåg istället för plan. Får se om jag lyckas.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Mat är grejen för vår familj

Vi har alltid med mat på vår att-göra-lista när vi är ute och reser. Mat står högst på listan och inte för att överleva utan för att uppleva. Om vi är på nya ställen är det precis lika kul att gå in i en matbutik som en konstutställning. Mat är grejen för oss. Även äldsta sonen som nästan alltid äter samma hela tiden tycker om att prova mat när han är ute på äventyr med oss. Vår julbordstradtion är ett bra exempel på det.

Mat förhöjer alltid hela resan tycker jag. Även om det skulle vara mat som inte smakar bra. Då är det samtal kring det som gör att man lär sig. Oftast blir det väldigt bra. Som igår när det blev middag ute på kvällen och jag som vanligt beställde något som jag inte provat förut. Rostad blomkål med friterad färskpotatis till det var det tryffelaioli, mandel och lingon. Lingonen med aiolin var verkligen en bra kombination.

Utöver det har vår get-away varit en massa utforskande på hur man kan göra snygga väggar. Allt i för att kunna komma med förslag till äldsta sonen och hans väggar i köket. Vi får se om han tycker om några av förslagen alls?

En av alla bilder för att kunna illustrerar.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Varm eller kall

Jag är nästan alltid kall. Många gånget resonerar man, även jag, att det är lättare att vara kall än varm. För du kan alltid klä på dig. Men du kan aldrig ta av dig mer än naken. Jag får nog justera det resonemanget lite. För ibland kannan inte sätta på sig mer eller hur mycket man än tar på sig så är man ändå kall.

Jag har varit två dagar i jättekalla lokaler. Det var inte alla som tyckte det men jag och ett antal andra frös dessa dagar. Jag hade tjocktröja på mig och frös ändå. Jag kunde inte ha på mig tjockare kläder om det inte varit ytterkläderna. Vilket inte var så lämpligt att arbeta i inomhus. Efter första dagen så värmde inte ens en lång varm dusch upp mig.

Jag kan säga att jag var väldigt glad för en av mina julklappar när jag kom hem efter andra dagen. DÅ hade jag suttit i bil några timmar med full sätesvärme, jacka och full värme i bilen och var ändå inte upptinad när jag kom hem. Min julklapp? En elektriskt bäddmadrass. Så när jag gick och la mig så var det i en varm säng. Med tjocka täcken och en varm make bredvid.

Enda nackdelen är just att maken är väldigt varmblodig. Så han kommer inte nära min varma bäddmadrass. Jag måste alltså komma nära honom. Vilket jag enbart kan göra när jag blivit varm nog. Då kan jag stänga av bäddmadrassen, så både jag vågar mig utanför bäddmadrassen och maken vågar sig nära den. Men när jag kom hem och var så frusen så var det ett enkelt val att välja bäddmadrassen.

Efter att ha varit så frusen och alltså haft svårt att värma mig trots kläder och värme utifrån så vet jag inte om man kan säga det är bättre att vara kall än varm. För om du är varm kan du alltid kyla ner dig med is eller kalla handdukar eller annat kylande. Blir samma effekt som att vara riktigt kall. Är du varm eller kall, eller kanske mittemellan? Har du upplevt någon gång att det varit olidligt åt ett eller annat håll?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Det är tydligen ömsesidigt

Det kan hända att jag nämnt några gånger att jag inte uppskattar SJ AB så mycket. Eller snarare har jag nämnt det några gånger för mycket. Jag har också drabbats av klimatångest vilket innebär att tåg är ett bra alternativ att resa med. Jag försöker göra vad jag kan för att åka så klimatvänligt som möjligt. ÄVEN när jag inte uppskattar det så mycket.

Jag ska åka till Bratislava om några månader. Jag kollar nu på hur jag skulle kunna åka dit med tåg. Jag har varit där innan. Senast förra året och jag försöket då med. Då skulle det ta mig tre dygn och ett antal byten för att ta mig dit. Den gången blev det flyg till Wien för att åka buss en timma till Bratislava. Det gjorde jag på ett halvt dygn. Tågresan till flyget tog längst tid. Det var både billigare och tog kortare tid. Jag valde flyget och ångesten.

Jag måste också hinna med att jobba, då är det svårt att lägga på 6 dygn för att resa när man ska vara i Bratislava fredag, lördag och söndag. Det är inte försvarbart. I år så finns möjligheten att åka tåg på ett dygn. Det skulle kosta mer än dubbelt så mycket. Det skulle innebära 6 eller 7 byten, kommer inte riktigt ihåg, men det skulle inte bli någon ångest för mig.

Nu kommer det stora dilemmat om jag vågar. Vissa byten är på tjugo minuter och en var på tolv minuter. Jag måste alltså vara på plats fredag morgon. Vad händer om något tåg är sent? Jag gissar att det kommer ställa till det en del. Med tanke på att min senaste resa jag försökte göra så sa SJ så här:

Jag tror inte SJ tycker om mig heller.

Jag fick inte ens boka en biljett. Det var i tisdags. Jag reste alltså i söndags och hade problem med korglutningen. Nu fick jag inte ens boka och tog bilen. Jag tycker verkligen om att köra bil. Om inte annat för att man kan sjunga högt utan att någon hör. Det finns mycket annat som är härligt med att åka bil. Ångesten är inte lika rolig.

Med tanke på att jag och tåg verkar tycka lika bra om varandra så känns det tveksamt att jag ska chansa på att komma fram i tid utan två dygns marginal. Men jag kan ha fel. Ibland har jag det.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

När jag inte kan vara på plats

Äldsta sonen renoverar sitt kök. Jag kan inte alltid vara med. Ibland så är det bara jag och sonen och ibland är det han och hans pappa. Ibland är vi alla tre och ibland ännu fler. Det är just när jag inte är med som det blir lite svårt för sonen. Han litar inte alltid på vad som sker när han inte kan konfirmera med mig.

Då kan det bli så att man får köra videosamtal. Som igår när han höll på ensam på kvällen och monterade lådor. Vi har redan monterat tillsammans tidigare. Men alla lådor är inte exakt likadana. Nu hade han ett som var större men också med en sådan hemlig innerlåda.

Första gången vi höll på så var det till hans högskåp med utdragbara lådor bakom en dörr. Första problemet var att när vi köpte köket så skulle man öppna dörren rakt ut och alla lådor följde med. Nu visade det sig att det var en dörr som man viker upp som vanligt och man drog ut varje låda för sig. Detta var inte ett långt smalt skåp utan ett lite bredare. Då behövdes jag för att förklara skillnaden och varför säljaren inte tänkt på detta.

Nästa problem var hur lådorna skulle placeras. Vilken höjd de skulle sättas. Det var ett dividerande fram och tillbaka för att nyttja skåpet så bra som möjligt. Då menar jag inte att man gör en uppskattning och håller upp en låda och tycker att det blir nog bra. Det är exakt placering som gäller med olika mått på olika varor så att allt kan få plats. Det gjorde vi tillsammans.

Nu gjorde han alltså helt ensam och var tvungen att få bekräftat att lådorna var rätt monterade samt på rätt höjd. Videosamtal är väldigt bra då. Han fick veta att allt var rätt och att han kunde sätta sista hemlig lådan på det stället han hade tänkt. Och att han hade rätt i att övriga lådor inte har en front. Den sätter vi dit sist eftersom det är själva luckan. Egentligen hade han aldrig behövt prata med mig. Bara det att om han inte skulle få det bekräftat så skulle han inte kunna fortsätta. Det kunde han nu.

Så många utmaningar vi haft med detta kök. Det är tur han är insiktsfull och kan förstå (vilket han då inte ska kunna enligt experterna), för annars hade det varit ett kök som aldrig blivit klart. Han har fått hänga med i så många ändringar och nu börjar vi se ett slut. Tack och lov, det säger vi alla.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Tre kanaler, kanske fem

Som vanligt så är det inte allt som det borde vara med mig. Igår var det dags för tandläkaren igen. Jag har varit så många gånger med tanden nu så jag har faktiskt tappat räkningen. Eftersom det aldrig har blivit bra så bestämde vi sist att den skulle rotfyllas. Dra bort nerven och fylla igen.

När jag var där förra gången så var det lite otydligt med mina kanaler. Hon gissade på tre stycken men det kunde vara flera. Igår när hon öppnade allt så hittade hon tre stora kanaler. Dock hittade hon två stycken mindre också. Dessa hoppas vi nu på var sammagående med en av de stora. Men det vet vi inte förrän nästa gång.

Så enkelt skulle det alltså inte vara. Inte för att jag trodde det. Allt annat brukar ju vara konstigt på mig. Anledningen till att jag haft ont och det aldrig blivit bra, vad som än har gjorts? Ja, självklart så var den inflammerade. Och när något är inflammerat så sväller det. En tand kan inte svälla. Inte konstigt att det varit som det varit. Tandläkaren sa förra gången att hon misstänker att jag har hög smärttröskel, vilket hon fick bekräftat idag. I snart två år har vi försökt fixa min tand. Hade jag haft mer ont hade vi gjort detta tidigare.

Ja, ja, nu har jag en provisorisk fyllning som ska borras bort och kolla läget i mars. Då hoppas jag på att det är sista gången för denna gången. Men om jag har otur så är de där två små kanalerna helt egna och då måste de göras något åt. Men det är flera månader tills dess. Idag är jag glad att jag slipper bedövning. För det måste man tydligen ta vid en rotfyllning.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Kriget i Ukraina

Det har snart gått två år sedan kriget startades av Ryssland i Ukraina. Det har blivit vardag och visst jag tänker på kriget men inte alls på samma sätt som för två år sedan. Jag är förskräckt men inte längre rädd som jag var då. Det trots att ÖB gått ut och sagt att alla borde förbereda sig för krig.

Kriget är nära och vi borde väl förbereda oss. Har du preppat något? Vi har en del så vi skulle klara oss ett tag. Men inte krigsförberett oss, det har vi inte. Vi har ingen vevradio. Det borde vi införskaffa. Vi har heller ingen stor dunk för vatten. Vi har batterier och lampor. Vi har gasspis men också en portabel gasplatta. Vi har vedgrillen på utsidan.

Vi har nog allt som man skulle behöva vid kris utan just radion och dunken. Kniv och multiverktyg och massor av annat har vi. Ja, det skulle kunna vara mer hållbara konserver. Vi har det samt pasta och ris. Vi skulle kunna börja köpa på oss några extra burkar varje gång vi handlar så vi har ett gäng om kriget skulle komma. Frystorkad mat vet jag inte om jag har så stort intresse av.

Hur har du gjort? Inget, allt eller lite grann? Har du blivit avtrubbad som mig? Nu när jag skriver och tänker på det så känner jag att det blir otäckt nära. Men annars är det mer avlägset. Jag hoppas att det snart ska få ett slut. För i värsta fall så spelar preppandet ingen roll då Putin trycker på knappen för kärnvapen.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Som med mycket annat kanske det är jag

Jag får bara inse att det är nog jag som är problemet. Igår åkte jag tåg. Vi lämnade startplatsen 10 minuter försent och jag kom fram till slutplatsen 12 minuter sent. Det kan jag överleva. Det som var mindre kul var att jag ännu en gång lyckades få en vagn utan korglutnings-system. Det sms:et från SJ kom kl 17:58:

Hej! Korglutningen är ur funktion i din vagn på tåg 541. Vi kommer automatiskt kompensera dig med 25% av biljettpriset inom två veckor. Vi är ledsna över att detta drabbar dig. Hälsningar SJ
Tyck till om trafikinformationen du fått: dinasvar.se/f/252 
The tilt system on your train 541 is out of order. You will automatically be compensated for 25% of the ticket price within two weeks. We apologise for the inconvenience.

Nu var det bara det att resan började 16:25 (skulle börjat 16:15). Det var sent för att det var sent in till sin slutstation som var vår startstation. Rimligtvis gick inte korglutningen sönder 16:25 utan på resan innan, eller?. Hur som helst så var det skakig resa från början. Den blev inte bättre heller. Det flög väskor, mat och personer i vagnen. Som självklart inte blev bättre av att de försökte köra in tid.

Ja, ja, det är som det är. Det som var bra var att min kollega som satt i vagnen bredvid hade korglutningsfunktion. Hon slapp väskor och annat som flög. Det glädjer mig. Jag vet att jag är gnällig. Får se om jag lyckas undvika SJ ett tag så blir det mindre gnäll. Någon som inte gnäller är min kära make. För tydligen har det varit mycket snönederbörd här när jag varit borta som han har fått skotta ensam.

gräset är en och halv meter högt. Det var knappt någon hög alls när jag åkte.

Ta hand om dig. VI hörs imorgon.