Det är tur

Helgen har varit fantastisk som tur är. Sj är inte anledningen till det men de såg till att jag kom fram om än skakigt och sent. Nu får vi se om jag kommer hem ikväll. Jag gissar att det kommer bli förseningar. Än så länge är det bara ersättningsbuss mellan Älmhult och Malmö C. Vilket inte drabbar mig. Men många andra kommer få byta från tåg till buss innan de är hemma ikväll.

Maken hoppas på att kunna få en middag ute på annan ort eftersom han hämtar mig. Om tåget är i tid så skulle det gå bra. De senaste gångerna har det inte varit möjligt för att tåget varit så sent. Kanske det är så att jag har turen på min sida idag. Ja, jag vet, man ska inte behöva ha tur för att man ska kunna åka tåg. Man ska kunna åka tåg och veta att man kommer fram. Men nu är det inte riktigt så i verkligheten.

Igår var en produktiv och härlig dag. Den var också strålande under dagen med massor av solsken. Även om jag inte var på promenad när solen sken så blev det promenad. Solen fick jag njuta av från balkongen. Det gick bra det med. På promenaden så kunde jag njuta av både adventsstjärnor, adventsstakar, julbelysning samt julgranar. En mycket fin dag på det hela.

Det var många på isen under dagen, både med skor, skridskor och längdskidor.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Frågan är hur länge jag orkar

Min resa gick som förväntat när jag reser med SJ AB. Det blir som nästan alltid att läsa det baklänges. Så blev det igår. Det började med ett sms på morgonen om att korglutningssystemet var urfunktion på min vagn. Jag skulle automatiskt få 25 procent tillbaka på biljettpriset. De erbjöd mig också att boka om eller pengarna tillbaka.

Bra start av SJ AB.

Inget av erbjudandena hjälper mig. Jag måste åka och alla andra tåg var fullbokade eller kom fram försent. Att åka utan korglutning är ingen höjdare, kan jag säga om du aldrig gjort det. För det har jag, tyvärr. Jag fortsatte min dag utan att byta tåg eller få pengarna tillbaka. Jag hade ju ändå bestämt mig för att jag inte ville köra sträckan så då fick jag stå ut. Dagen fortsätter och så plingar det i telefonen igen och jag får detta sms:

Jag orkar inte med SJ AB.

Orkar man? Jag gör inte det. Hur kan jag sitta på alla försenade tåg? För när jag kollar informationen och de säger att det ska bli 8 minuter sent så vet jag, att det kommer inte bli 8 minuter sent. Mycket riktigt, det blev 35 minuter sent. Och jag kan inte vara på stationen senare än vad som var avgångstiden, för det kan ju komma i tid. Även om det är sällsynt när de utlovat försening.

Vi blev till slut 40 minuter sena. Då hade vi något signalfel samt invänta ett annat tåg på vägen. Jag kan ärligt säga att det var inte kul att sitta i en vagn utan korglutning som åker fortare än vanligt för att köra in tid. Dessutom så trodde tåget att vattnet var slut så det stängde toaletterna. För när vagnen lutar så lutar även vattnet som då inte når givaren. Konsensus, tåget tror att det inte finns vatten och låser dörrarna automatiskt.

Jag kom fram och nu ska jag inte tänka på SJ igen förrän imorgon. Jag hoppas att jag kommer hem. Gärna med en fungerande korglutning och i tid. Kanske är för höga krav att ställa.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Julen varar till påska, eller?

Hos oss kommer den nog att vara till påska i år. En del är borta av julen MEN det är ganska mycket kvar. Vi har all belysning uppe. Både ute och inne. På utsidan är en av sidorna släckt men den hänger kvar. Den sidan är mot gatan som flest rör sig på. Den andra sidan är den fortfarande tänd på.

När jag tittar ut på kvällen innan vi går och lägger oss så har nu alla grannar plockat bort sin julbelysning. Eller släckt den. Jag ser den inte på håll. Ingen har kvar advenstbeslysningen längre. Det har vi. Som tur är så har vi ju stjärnor så inte jättetydligt att det är advent utifrån. Men väldigt tydligt för oss på insidan.

Igår upptäckte jag att några grannar faktiskt har ljusslingor kvar på utsidan. Då blev jag glad. För ljuset piggar upp. Nästan så jag tände den jag hade släckt. Jag hejdade mig. Snögubbarna räknas ju inte men jag har ändå granen kvar och den är jul. Finns inget som jag kan säga som gör att den borde få vara kvar. Mer än att den är väldigt fin.

Vår mycket fina gran

Efter allt köksbygge så blir det nu paus från det. Inte för att packa ner jul utan för att se om SJ kommer låta mig komma dit jag ska. Håll tummarna.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Varför är det alltid så?

När man ska göra något stort så tar det alltid längre tid än vad man hoppas. Varför? Jag förstår inte hur man inte kan ha lärt sig att det alltid är så. Sanningen är väl att man vet, fast hoppet är det sista som överger en.

Vi håller ju på att göra ett helt nytt kök hos äldsta sonen. Det har självklart tagit längre tid än vi tänkt. Det enda som vi har haft som  tidspress är att sonen vill ha tillbaka sin lägenhet. Annars har det inte funnits något, förutom nu.

Nu ska vi få leverans av bänkskiva. Vi har själva bestämt när och det är här vi har gjort misstaget att tro på hoppet. Nu är hoppet tyvärr ute och vi får inse att det blev inte så som vi hade tänkt.

Vi har fyra överskåp kvar innan allt är på plats. Ett skåp kan vi inte sätta innan bänkskivan. Täcksidor och socklar kan inte heller sättas. Men de tre sista skåpen hade kunnat sättas. Vilket vi trodde att vi skulle ha gjort.

Till vårt försvar så är det massor av skåp som modifierats. Hörnskåpet har ju rör på väggen som vi har fått bygga in i skåpet. Spisskåpet har behövts ändras för att få plats med hällen utan att ta i ugnen. Två små skåp som ska vara mot väggen har behövt en ställning under för att inte ramla ner. Hörnet i bänken har gjorts en stötta för att klara belastning över hela hörnet.

Diskmaskinskåpet likaså, för att inte tala om special, special för att kunna gömma en tvättmaskin i ett skåp som vi själva fått bygga. Anledningen till att de tre återstående överskåpen inte kom upp är att två ska ha tapet. Det är vitrinskåp därav tapeten.

Ett är tapetserat och klart. Vi har räknat ut hur tapeten ska mönsterpassas i nästa. Men det tog tid. Förhoppningsvis har vi knixen inne nu så det går fortare på sista. Det tredje skåpet ska inte ändras men det är sist och kan därför inte sättas först. Idag kommer bänkskivan. Nu är det bara att bygga färdigt som är kvar.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Äta middag

Maken är Skalman. Tror faktiskt jag redan berättat det här i bloggen innan. Han är Skalman på många sätt. Han behöver ofta tänka till lite mer än andra. Skalman räknar alltid ut allt innan han gör något. Så även maken alltså.

Den största likheten maken har är mat- och sovklockan. Maken måste äta på vissa tider och han sover alltid (ja, nästan) en stund efter maten. Stunden kan vara 30 minuter men det kan likväl vara 3 minuter. Eller faktiskt enbart 30 sekunder.

Skalman slutar allt när klockan ringer och sover eller äter. Vad som sker runtomkring spelar ingen roll. Exakt så är maken. Det ska också vara två lagade mål mat per dag utöver frukost. Gärna varma men det kan ibland vara något kallt. Oftast på sommaren.

Jag håller med om att det ska vara två lagade mål mat om dagen. Jag kan dock slira lite på tiderna. Beroende på vad som görs och sker runtomkring. Maken och jag är ibland väldigt långt ifrån varandra vad gäller mat.

Men att äta middag kl 22.15 när man jobbat fram till 22.00 och hållet på hela dagen med en kort lunchrast är inte något som jag kan rekommendera. Igår åt vi just den tiden och maken väntade på mig. Är det äkta kärlek?

Det skiljer honom från Skalman. För Skalman äter eller sover och struntar i vem som är med i rummet. Medan maken väldigt gärna äter och sover just tillsammans med mig. Den korta lunchpausen var han med oss som renoverade och vi åt tillsammans. Sedan väntade han tålmodigt på sällskap till middagen. Hemgjorda köttbullar och potatismos var väldigt gott även kl 22.15 men kroppen hade mått bättre gissar jag om det intagits lite tidigare.

Eftersom vi jobbade på bra under dagen så fick vi upp på skåp på väggen och tapeten. Trots att allt som kunde gå fel fick fel så blev allt gjort som planerat. Bara senare middag som konsekvens till allt strul. Hörnskåpet är modifierat så att rör kan gå igenom. Det sitter uppe med extra reglar på sidan. Även om det behövde klyvas och transporteras så var det värt det vid dagens slut. Nu får vi se om vi hinner klart idag. Det är planen. Håll tummarna.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Köket går framåt

Har inte så mycket roligt att skriva egentligen. Det kan jag skriva är att det går framåt med köket hos äldsta sonen. Det kommer bli så fint när det är klart. Nu är allt målat som ska målas på väggar och tak. Det har kommit upp några skåp på väggarna. Men det är en hel del kvar. Det är dock kul nu när man ser köket växa fram.

Målade väggar och tak efter tredje gången. Torkar fortfarande.

Innan har det bara varit sådant som inte syns. All eldragning, flytta avlopp och det största jobbet, flytta ut en vägg. Det var en skillnad på 13 centimeter i en och halv meter sedan någon meter till innan nästa vägg. De som gjort köket innan hade löst det med att ett överskåp enbart var 10 centimeter djupt på insidan. Men vi byggde alltså ut väggen så den är helt jämn. Det var mycket arbete.

Sedan har vi också tagit bort all gammal tapet och fått bort alla tapetrester för att kunna få så jämnt och fint som möjligt. Vilket inte är helt lätt på en betongvägg. Det har nog varit det svettigaste momentet. Nu gör vi lite roligare saker eftersom köket håller på att växa fram. Även om det också är lite jobbigt emellanåt. Nu ska allt vara helt i våg, som inte alltid är det lättast. Jag sa att det var betongväggar, va?

Idag ska vi sätta tapeten som ska vara stänkpanelen. Vi ska också få upp fler skåp. Jag kommer alltså inte ha så mycket roligare saker att rapportera imorgon. Fast man ska aldrig säga aldrig.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Något måste bort

Vi har alla samma mängd tid på ett dygn. Även jag. När jag då gör mer än vad som finns tid för så måste något bort. Just nu är det vilan som inte hinns med. Något måste bort och jag kan bara väja bort vilan. Allt annat måste göras. Tyvärr är nog vilan det viktigaste som jag då tar bort.

Som tur är så är jag inte ensam om att renovera ett kök. Det är ju äldsta sonens kök som äntligen blir av och han har fler än mig som kan hjälpa till. Men vilan blir ändå lidande. Snart är det värsta gjort. Igår blev det målat en omgång och alla stommar till skåpen är ihopsatta. Vi ska fortsätta idag med att måla och upp med tapet. Förhoppningsvis ska en hel del skåp också komma upp på väggarna.

Vilan får vänta lite till. Jag kommer att få kompensera med mycket vila när det är klart. Det är tur jag har en bra make som hjälper till med både det ena och det andra. I förrgår lagade han mat åt hela gänget som renoverade. Då var vi fyra stycken totalt som kunde jobba köket. Än så länge har maken i alla fall sluppit att renovera kök. Tror han kommer slippa det med.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Vet inte vad..

Hela dagen undrade jag vad det var jag hade glömt. När man blir äldre så är det ganska vanligt att man glömmer saker. Som att gå från vardagsrummet till köket, för att inse när man är i köket att man glömt bort vad det var man skulle göra i köket. Det är en sak, det är en annan sak att ha känslan att man glömt något.

Igår var det köksrenovering på schemat. Alla vanliga saker gjorde jag. Som att hjälpa äldsta sonen att vara väckarklocka. Men det kändes som att jag glömt något. Men jag hade med mig allt jag skulle ha med mig till renoveringen. Excenterslipen och cirkelsågen var med. Batterier till dessa var också med.

Färgen var köpt, tapeterna hämtade och latexfogen fixad. Men ändå var det något som gnagde. Vad hade jag glömt? Jag kom inte på det på hela dagen och fortfarande på kvällen så kom jag inte ihåg vad det var. Jag kanske inte glömde något. Kanske det bara har varit lite mycket sista tiden så jag känner att jag inte hinner med. Jag vet inte, men gnagde gjorde det. Får se om känslan finns kvar idag.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Nästa steg i bortplockandet

Igår försvann nötknäpparna in i sina gömslen. Det finns fortfarande jul kvar men ett steg närmare till julfritt är det nu i vårt hus. Vi har en hel del nötknäppare så det går åt att göra det med pauser. Precis som att plocka upp allt så tar det tid.

På väg ner till förvaringen.

Nu är det enbart granen och adventsbelysningen kvar. (Snögubbarna räknas inte, det är fortfarande snö ute.) Det får bli en annan dag. För idag är jag köksrenoverare. Granen är väl det som kommer ta längst tid att plocka ner. Nästa år kommer det dessutom vara lite mer i granen. Jag har köpt några till nötknäppare att hänga i granen. Men först ska den ner, nästa år kommer det i fler prydnader i.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Byta eller inte byta, det är frågan

Vi har en skåpbil. Den är fantastiskt. Vi har haft så mycket användning för den. Nu har det förändrats i vårt arbete och den är inte helt nödvändig längre. Frågan är om vi ska byta eller enbart sälja? Vi skulle kunna använda den till annat.

Jag skulle kunna tänka mig att behålla den och använda till annat. Den är väldigt rymlig så att köpa möbler och upcycla skulle kunna vara ett bra användningsområde. Om vi inte hittar ett annat användningsområde så borde vi minst byta till en mindre bil eller bara sälja den och inte skaffa en ny alls.

Det är vad jag funderar nu så här på nya året. Det är ingen panik att bestämma sig. jag kan funderar några varv till.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.