Månad: februari 2024

Publicerat

Scaredy Cat

Maken har lätt för att bli skrämd. Jag har ju lovat honom att jag inte ska skrämma honom mer. Det är faktiskt ganska svårt att låta bli eftersom det är så vansinnigt roligt när han blir rädd. Men jag låter bli. När jag är medveten så låter jag bli. Nyligen har jag fått veta att jag tydligen skrämmer honom utan att veta om det.

Under köksbygget så har jag bytt om i badrummet på bottenplan. Det mesta köksbygget har hänt på kvällstid så jag har behövt byta kläder. När jag bytt kläder så har jag hängt upp det jag haft på mig vid fönstret. Byggarkläderna har hängt på krokkar till höger in i badrummet. Då dessa kläder är byggdammiga så har jag inte velat hänga ombytet på samma krokar. Därav fönstret och användning av handtaget.

Det är nu som min kära make Scaredy Cat kommer in i bilden. När man går in i badrummet så är fönstret rakt fram. När maken öppnar dörren till badrummet så hoppar han till innan han tant lampan, för han tror att mina kläder är person. Det har inte bara hänt en gång, det har hänt flera gånger. Naturligtvis är det en yxmördare som står inne i badrummet. Som du ser på bilden så är det bara en halv yxmördare.

Maken tror att detta är en person som gömmer sig i vårt badrum.

Tycker du att det ser ut som en person som står i badrummet? Jag borde kanske ha tagit bilden med släckt lampa för att vara mer rättvis mot maken. Jag kan dock inte förstå hur han kan se en person i min kläder med eller utan ljus. Kan du förstå det?

Han berättade för mig att i förrgår tror jag det var, att han blivit skrämd av mina kläder. Igår kom han hem och berättade hur skrämd han blev på parkeringsplatsen när han skulle handla. Han hade tydligen blivit mer än skrämd, nästan hjärtinfarktsrädd blev han. Han trodde att en otäck person stod och glodde på honom in i bilen. Den otäcka personen var säkert en yxmördare, minst.

Den otäcka personen som maken nästan dog skrämseldöden av.

Jag skrattade gott som vanligt när maken blir skrämd. Om det inte är jag som skrämmer honom så är det reklamskyltar utanför butiken. Kanske jag ska börja skrämma honom igen, för då vet jag om det och kan trösta honom direkt. Nu får jag reda på det långt senare. Jag är glad att han lever och delar med sig av sina rädslor till mig.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Längre och längre ifrån

Maken har alltid fått stå ut med att jag kommer nära på natten. Jag har undvikit att lägga mina kalla fötter emot honom men när jag väl blivit lite varmare så har hela jag kommit och legat väldigt nära. Maken är inte riktigt lika kylslagen som mig. Man kan säga att han är en kamin.

När man ligger nära så ökar temperaturen. Vilket jag mår bra av men maken som sagt är en kamin och vill inte alltid bli varmare. När jag somnat eller blivit tillräckligt varm så har han smugit åt sidan lite. Vilket jag märkt och krupit efter. Jag vill inte bara ha värmen, jag vill också ha närheten.

Jag har berättat om detta innan, hur han till slut ligger och håller emot sig mot golvet för att inte ramla ur sängen. Allt för att inte väcka eller störa mig. Han bara drar sig undan för att överleva utan värmeslag. Nu har det blivit lite omvänt. Ja, inte att maken är kall och jag är varm. Utan snarare att det är maken som kommer nära mig istället för tvärtom.

Anledningen till att jag inte kommer nära varje kväll är min julklapp från maken. Maken gav mig en bäddmadrass med värmeslingor. Den ligger under lakanet och enbart på min sida. Så när jag lägger mig så är jag väldigt still för att vara kvar hos värmen. Den värmen håller sig väldigt länge även efter jag stängt av den. Vilket gör att jag ligger kvar där jag är.

Maken verkar sakna närheten. För värmen tror jag inte han saknar det minsta. Och jag klagar inte. För nu har jag värme och maken kommer nära för att gosa på min sida. När han blir för varm så drar han sig undan en stund men kommer ofta tillbaka även under natten. Han slipper nu risken att ramla ur sängen och jag är båda varm, nära och mycket glad. Bästa julklappen!

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Så var det vinter igen

Igår hade jag vilodag från allt. Till och med att packa ner de sista snögubbarna och resten av kaoset. För igår kom snön. Det började helt snöfritt. All snö hade tinat bort och våren hade börjat göra sig påmind. Mitt på dagen kom snön och på kvällen så var allt snötäckt igen.

Innan det var mörkt och ännu mer snö kom det.

Jag tycker om snö så för min del går det bra att snön vräker ner.. Dessutom fick jag en anledning till att låta sista snögubbarna vara framme när vintern kom tillbaka. Det som inte är riktigt lika roligt är att det ska regna på måndag igen. På måndag är det sportlov, det känns tråkigt för alla barn att när de har lov så regnar snön bort. Det är nästa vecka. Nu njuter jag av snön när det är möjligt.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Vilken milstolpe

Igår kom äntligen ventilationen på plats. Det blev en hel del gråt och tandagnissel men nu är den där. Det ska dit låda för att gömma den i skåpen. Det ska dit isolering för att skydda. Det är långt ifrån klart. MEN kanalen är borrad igenom alla skåpen och nu är det bara enkla saker kvar.

Kanalen genom alla skåp.

Nu är all el klar. VI kopplade in bänkbelysningen igår. Det lätta var att stoppa i sladden i uttaget. Det svåra var att fräsa spår i botten på skåpen för att gömma kablarna. Det är klart. Nu har vi ljus på alla bänkar när vi lägger ifrån oss något. Även om vi tidigare hade det genom bygglampa. Den har varit fantastiskt bra. Särskilt när strömmen ska kapas för att jobba med elen. Eftersom den går på batteri så lyser den även när strömmen är stängd.

Det är massor av saker till som måste lösas. Dock så är allt på sin plats nu. Rörmokare ska komma och installera maskiner och kran. Kylen, micron och ugnen klara sig med ström och all el är ju klar. Snart är och fläkten klar att användas. Vi tar oss framåt. Äldsta sonen var mycket nöjd igår när vi gick hem på kvällen. Att alla kablar är osynliga till bänk och vitrinskåpen är han väldigt nöjd över. Jag kan bara hålla med. Jag är mycket nöjd med allt.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Det kommer bli skönt

Just nu är det bara arbete och köksbygge som pågår. Snögubbarna som inte är sommarförvarade redan står i källaren i fullständigt kaos. Det är mycket som måste göras hemma som bara har fått vänta eller gjorts lite på en kort rast. Det jag är glad för är att jag faktiskt prioriterar vilan när jag kan.

Köksbygget går framåt men det är fortfarande mycket kvar. Äldsta sonen kommer tycka det är skönare än oss när det väl är klart. För även om jag kämpar på och jobbar mer än jag orkar så lever han i kaoset. Jag får åka hem när jag jobbat klart, till fungerande vatten, kyl och spis. Sonen bor i en lägenhet med bara toalett och inget kök. Det gör inte jag.

Men han kommer nog tycka bäst om att slippa ha oss där hela tiden där han inte kan bestämma. För vi kommer och går mer efter våra tidspreferenser än hans. Hur som helst, vi kommer alla bli glada när köket är klart. Nu ser det ut som ett kök. Jag hoppas vi fixar allt det där lilla fortare än det stora. Logiskt vet jag att jag har fel. Hoppet lever vidare på att logiken är fel. Det kommer bli klart förr eller senare. Med hopp om förr.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Vad man visar och inte

Här inne så skriver jag om allt möjligt. Jag skriver det som är bra och även det som är dåligt. Detta är min dagbok och mitt kom-ihåg. Men ändå så finns det vissa saker som man aldrig skriver om. Vissa saker skulle jag inte skriva i en oläst dagbok heller. Vissa saker vill man bara glömma och vissa saker vill man inte riskera att någon annan får reda på. Ibland är de båda samtidigt, man vill inte minnas och man vill inte någon ska veta.

Jag är dock alltid uppriktig med allt jag skriver. Högt och lågt. När jag är glad så är jag glad. När jag är ledsen så är jag ledsen. Det är alltid lättare att skriva om det som händer när man är glad. Inte för att jag bara vill visa den sidan utan för att det är lättare.

Jag har fortfarande svårt att skriva om mamma. Jag kan göra det men aldrig så ingående som när något är glatt. Det är väldigt enkelt. Tårarna är för nära och när de börjar forsa så ser jag inte att skriva. Då är det lättare att skriva om mammas snögubbar.

Alla har vi något i livet som inte är så kul. Alla har vi något i livet som vi inte vill bli påminda om. Alla tycker vi någon gång i livet att det ser grönare ut på andra sidan staketet. Det är så det fungerar. Jag förstår att folk lägger ut sina positiva upplevelser på sociala medier. Även om man har det tufft för tillfället. För vi måste överleva. Om vi stannar i det tuffa så kommer vi inte göra det. Om vi ser det roliga, glada så kommer vi lättare kunna gå vidare.

Nej, det är inte grönare på andra sidan. Om man då tänker på allt kul man gjort, då kanske man kan gå vidare och komma till insikten om att man har det ganska bra ändå. Utan att tänka på den andra sidan. Allt det jobbiga som varit eller komma skall. Ibland behöver vi bara få vara som vi är utan att någon ska tycka något. Det är lätt att tycka om andra. Vissa saker skriver man inte enligt mig.

Jag hoppas du kan finna glädje i allt jag delar med mig av. Jag hoppas också du ibland kan skymta att det inte är så grönt på min sida. Det är precis lika grönt på din sida. Tack för att du är du och att du väljer att läsa min dagbok.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Har jag för många?

Det svaret jag vill ge är, nej. Svaret jag kanske måste ge är, ja. Kanske, eventuellt, mycket kanske borde jag säga ja. Frågan är om jag jag har för många snögubbar? Kan man ha för många snögubbar är väl en bättre fråga? Jag får plats med alla snögubbar i ett rum. Då kan det inte vara för många.

Mitt förråd säger att jag har för många. Trots att jag gjort om och packat annorlunda så kommer inte allt få plats. Den nya hyllan finns inget utrymme för. Den som snögubbarna stått på. Jag skulle kunna montera ner den, men det är inte jättekul att sätt ihop den igen. Inget bra alternativ alltså. Jag måste hitta en lösning helt enkelt.

Igår packade jag ner alla Goebels snögubbar. Nu är alla udda kvar. Nästan lika många till ska jag alltså packa ner och få in i förrådet. Det kommer bli spännande. Jag gissar att jag kommer få plocka ut allt och börja om från början. Det mesta där inne står på samma plats som förra året. Med tanke på alla mina nya inköp så måste jag packa smartare.

Jag säger fortfarande att svaret är nej. Jag har inte för många snögubbar. Det jag lägger till är jag behöver fundera på hur jag packar bäst så att fler kan få plats i framtiden. Det blir en utmaning som jag gärna tar. Kaoset fortsätter ett tag till.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Vad gör man inte för att slippa depp

Igår skrev jag om min juldepp. Den har egentligen inte blivit bättre. Igår började snögubbarna att flytta. En hylla är borta och en hylla är kvar. Det är fullständigt kaos i källaren vid Tv:n. Maken sa inte ett pip om allt stök. Han vet att jag lider.

Idag ska jag försöka få bort resten. Jag tar litegrann och sedan vilar jag. Igår jobbade jag dessutom på kvällen så hade inte så mycket tid alls. Lika idag. Men den tid jag hade till vila såg jag till att försöka peppa upp mig själv. Hur gör jag det bäst när julen ska bort?

Jag kollar på blommor så klart. Jag har kollat in på hur jag ska ta hand om både det ena och det andra. Jag suktade efter dahlior. Jag har dock inte skaffat fler. Jag har redan väldigt många och mina krukor är slut. Då drömde jag om att göra en dahliarabatt framför thujorna på framsidan. Det kommer med stor säkerhet inte bli något annat än en dröm.

Jag blev lite gladare av att kolla på blommor och drömma om våren. Alla färger gör mig glad. Dessutom så har det börjat bli ljusare ute. Det är fortfarande ljust vid fem på eftermiddagarna nu. Det är också bra mot depp. Jag har också spanat in lite örter som kan vara bra mot sömnsvårigheter. Det peppade lite med. En dag i taget. Snart är det vår.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Juldepp

Igår försvann granen. Nu är det ingen jul kvar. Jag deppar nu. Tror aldrig jag deppat så mycket för att julen är borta som denna gången. Det tog hela dagen att bara få bort granen. Det kanske bidrog till att deppen blev så stor. Eller så är det bara så att jag kommer sakna julen extra mycket denna gången.

Jag fick ordning bra i förrådet, vilket var skönt. Så jag borde inte vara så ledsen. Jag har hittat perfekta kartonger för mina julkulor som fyller hela hyllan och får plats med alla mina julkulor. Nya som gamla. Nötknäpparna och allt annat som är nytt och hänger i granen får också plats. Det är jag mycket nöjd över.

Jag fick också in granen på två hyllplan istället för tre. Det var jag också nöjd med. Jag är mindre nöjd över att alla julgransväskor har varit slutsålda. Jag har även letat på nätet men om de inte varit slutsålda så har det funnits på sidor som jag inte vill beställa ifrån. Nu ligger alltså granen i tre sopsäckar istället. Det är jag inte helt nöjd med.

Juldeppen kommer snart försvinna och jag kan fokusera på andra saker. Som att organisera upp resten av förrådet. Det har snart pågått i tre år. Nu är julavdelningen klar med sorteringen. Bara resten kvar.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.