Månad: mars 2024

Publicerat

Nu ska receptet kommas ihåg

Förra året gjorde jag en påsktårta. En mattårta. Jag hittade ett recept som jag blev inspirerad av som blev supergod. Skrev om den i bloggen gjorde jag med. Dock inget recept.

Nu visade det sig att maken mycket gärna skulle vilja ha denna goda påsktårta igen. Den hette också så i receptet. Vad jag har sökt! Det enda som prickar helt rätt är mitt egna blogginlägg om påsktårta. Polarbröd har också något men den är inte rätt. Den heter dock Påsktårta 2.0, så eventuellt har de bytt ut en del i från 1.0.

Det viktigaste i den är orökt kaviar. Det kommer jag ihåg. Också det som maken var mest skeptisk emot som gjorde att receptet inte sparades i min samling och sedan glömdes bort. Nu ska inte detta glömmas bort. För nu har jag gjort utifrån minnet och god var den och enkelt är det.

Recept på mycket god smörgåstårta:
Runda små hönökaka (kommer inte ihåg vad de heter 😅) 3 skivor per person. Vi använde alltså 9.
Röra 1:
Ca 3 msk créme fraiche
Ca 2 msk majonnäs
(Eller så mycket av varje att man tycker om smaken)
Ca 3 msk orökt kaviar (ejders på tub)
En halv rödlök
Fin hacka löken och blanda allt.

Röra 2:
3 hårdkokta ägg.
Nästan en hel stor burk handskalade räkor.
Samma mängd créme fraiche och majonnäs som röra 1.
Dill efter smak och tycke
Hacka ägg, räkor och dill. Blanda allt tillsammans.

Lägg Röra 2 på en macka.
Ny macka. Lägg röra 1 på den. Ny macka ovanpå. Ställ i kylen till nästa dag.
Kan lägga röra 1 även lite på översta mackan. Annars bred lite majo eller annat smart på översta mackan och garnera med en stor burk räkor och lite ägg när det är dags att servera.
Jag rekommenderar den starkt.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Gubben är ett faktum

Maken har gubbfasoner för sig. Han har både ljud och annat för sig. Han skäller som en gubbe. Alltså klagar på sådant som ungdomar gör. Ibland förstärker han sin gubbe inom sig.

Nu har gubben gått och blivit ett faktum. Igår kom han hem med Hemmets journal. Sedan satt han och läste den högt för mig. För att han ville jag skulle tycka om tidningen han köpt. Han berättade om recept, laxmos. (Vet du vad det är?) Jag frågade honom vad laxmos var och han svarade mycket glatt vad receptet innehöll.

Du avbröt jag honom och sa jag undrar inte vad laxmousse innehåller, jag undrar vad laxmos är.

Då var han inte så glad längre. Då bläddrade han fram och började läsa horoskopen istället. Jag skulle tydligen köpa en lott och han skulle spela på hästar.

Jag är ingen tant än så länge. (Inte var jag påskkärring heller.) Minstingen sa för någon vecka sedan att jag kommer aldrig bli över 40 år. Jag lever på det ett tag tillsammans med min gubbe. Glad Påsk!

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

En motorcykel mindre

Förutom att ekonmin inte är som den brukade vara så har jag inte stora bekymmer i livet. Att jag inte sover som man ska ingår i livet numera. Det är som det är och jag lever med det. Det räknas alltså inte till problemen. Ett problem jag har nu är motorcyklar.

I förrgår hittade jag en som jag trodde var perfekt. Jag trodde den fanns i Stockholm. Jag skickar ett meddelande och det visar sig vara en mycket trevlig säljare, som bor i Malmö. Jag bestämmer att jag ska åka dit och prova den på något sätt. Antingen åka med eller ha någon med mig. För att provköra något som inte är mitt när jag inte kört på 15 år går bort. Provköra är ett litet problem.

När allt i stort sätt är klart så skickar jag en länk till kära syster som direkt frågar vad är det för storlek på den? Jag har noterat sadelvärme i annonsen, tjej som säljer (borde insett där), samt låga mil. En frusen själ som mig skulle inte må dåligt av sadelvärme. När nu min kära syster ställer frågan så tittar även jag på bilder och inser att den är för liten. Jag vägrar ändå att tro det och kollar upp registreringsnumret och svart på vitt, den är en 800 och inte 1200.

Ah, så ledsen jag blev. Men det var bara och ringa säljaren, som fortfarande är supertrevlig, och meddela att jag är lite för stor för den motorcykeln. Jag vet inte vem av oss som blev mest ledsen. Men kanske det var jag ändå. Hon ville egentligen inte sälja sin hoj, men körde för lite för att behålla den. Så mitt stora problem är nu att jag inte fick åka till Malmö och ta med mig en jättefin motorcykel hem.

Jag kan alltså inte klaga så mycket på mina problem. Tänk vad mycket problem det finns i världen som faktiskt är problem. Jag har tak över huvudet. Mat på bordet. En säng att sova (vara vaken) i. Jag har en make som älskar mig. Fantastiska barn som lär mig och hjälper mig. Kan jag ha det bättre? (ja, med en mc under carporten.) Nej, jag har det fantastisk bra.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Det händer nu, äntligen

Trådgården är på gång. Det är så härligt att strosa runt i trädgården just nu. Nu ser man lite knoppar här och var. Jag har lyckats städa en del, så de syns tydligt på sina ställen. Knopparna. Äntligen, för nu är våren här. Det kan komma några minusnätter till. Det går bra, men våren är här.

Igår blev uppdraget kl 13 flyttat till kl 11. Och tur var väl det. För då var jag klar tidigare och kunde sätta igång med att bygga möbel. I solen. Helt underbart. Det var inte så enkelt som jag trodde set skulle vara. Beskrivningen var helt omöjlig och bitar som bara var nästan likadana. Inte nog med att solen sken och jag hann strosa lite i trädgården. Maken var med mig och skruvade.

Oavsett vad jag säger så är han där och är med.

Det spelar ingen roll, jag kan berätta att jag ska skruva något och då är han där. Jag kan börja och skruva utan att säga något och efter ett kort ögonblick så är han där och hjälper till. Han är lite tjurig ibland men med ska han vara. Inte för att han inte tror att jag klarar det. Utan för att han vill vara med och se hur allt blir. Igår var Kalle bara med en gång. Men beskrivningen var också helt värdelös.

Vårt lego.
Den färdiga produkten. Ett skåp för utomhusbruk.
Förebild. DÅ var det en dynbox till alla tillbehör. Inte så praktiskt. Nu ett skåp istället.

Jag längtar efter mer sol och värme. Det är så skönt att bara känna solens strålar och värmen som sprider sig överallt. Alla knoppar som kommer. Äntligen. Nu är det snart påsk. Det ser jag fram emot. Inte för att jag tror jag kommer att tvätta altanen innan påsk men den kommer användas ändå. Det hade inte hänt innan för då skulle alla möbler fram från förrådet. Och då tvätt innan så klart. Nu spelar det ingen roll, för möblerna finns redan framme.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

I år blir det gullande

För första gången så kommer dahliorna bli gullade med. Jag hoppas att det kommer leda till mycket fina blommor tidigt på säsongen. Jag har tagit in 11 av mina 15 dahlior. De övriga fyra är uppgrävda eller ska byta kruka. Jag vet inte om jag ska sätta de uppgrävda i rabatten eller krukor. En var i den stora krukan på baksidan. Den var jättefin där.

Fast när jag tog upp den inför vintern så satte jag murgröna och alunrot där. Vilket också är jättefint så nu vill jag inte flytta på murgrönan och alunroten. Men jag har massor av yta att plantera på. Eller köpa nya krukor. Det går också bra. Vi får se vad jag hittar på. Det viktiga är väl att de övriga 11 nu står inomhus och ska gullas med en tid innan det är varmt och skönt ute.

Tre av elva dahlior.
Fyra till av dahliorna.

De är inte små direkt mina krukor med dahlior. De behöver stå lite överallt för att få plats. Maken hjälpte till att bära in dem. Men när jag föreslog att de skulle kunna stå på andra våningen på hans kontor så fick jag bara NEJ. Han hade inte för avsikt att bära upp stora tunga krukor som han visste skulle flytta ut om x antal veckor. Han hjälper mig gärna men ibland säger han faktiskt nej. Och då vet jag att det är inte värt att försöka övertala honom. Mellanplanet har därför nu dahlior i varje rum.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Från detta till detta

Jag behöver inte säga så mycket mer. Att åka från detta:

Till detta på ett dygn:

Påverkar sinnena litegrann. Med litegrann menar jag mycket. Nu ska jag försöka hitta tillbaka till känslan från första bilden.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Det händer ganska ofta

Om jag pratar om SJ så händer det mycket mer än ofta. Om jag pratar om att flyga så händer det ganska ofta. Igår flög jag hem från Bratislava.

Dagen inleddes med mer roligt arbete innan vi avslutade vid lunch. Strax efter vi börjat så kom ett meddelande från SJ att min resa var inställd. Den resan är idag och jag sitter på det tåget om ett litet tag. När jag läste mer så var det inställt från flygplatsen och jag fick ta mig själv med annan tågoperatör till Malmö.

Detta händer alltså mycket ofta. Att man inte kan tror att det man bokat är det som blir när jag åker tåg. Efter det meddelandet och mötet var klart så njöt jag av härligt väder och fint sällskap tills det var dags att ta flyget.

Här tillsammans med Kristina President of Movendi International.

På flyget, det var då det hände. Det som händer ganska ofta. Jag är lång och bokar därefter. Jag betalar dock nästan aldrig extra utan försöker hitta det bästa som går.

Det bästa jag hittade var en nödutgångs-plats som inte kostade mer, men hade heller inget extra benutrymme. Det som var fördelen var att det bara var två platser och en hel plats fri vid sidan om.

Med en helt fri plats bredvid kan jag ha benen åt sidan.

När jag suttit på den platsen i ungefär 2 minuter så kommer en mycket trevlig flygvärdinna och frågar om jag vill byta plats? Hon tyckte det såg lite trångt ut så om jag ville så fick jag gärna byta. Jag tackade (så klart) för erbjudandet och tog det mycket villigt. Det jag fick var en nödutgångsplats med väldigt mycket benutrymme. Just detta händer ganska ofta. Att en snäll själ byter mig till bättre plats.

Inte ens jag når fram till sätet framför.

Jag skulle dessutom vilja påstå att det händer varje gång det finns ledig plats som de kan ge. Jag är mycket tacksam för att det finns människor som ger lite mer än vad de behöver.

När jag redan blivit kompenserad av karma med att få plats med mina ben så kommer jag fram till hotellet och är väldigt trött. Någon annan är nog tröttare för han är nog inte ens ett år. Självklart släpper jag före i incheckningen. Klockan är ändå snart midnatt. Då ska småttingar sova sedan länge. Då kommer karma igen och jag får uppgradering på rummet. Vilket är trevligt men jag kommer ju inte nyttja det så mycket. Men ändå, och detta, det händer inte alls ofta.

Efter en natt på hotell i Kastrup så sitter jag som sagt strax på tåget hem.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Hemfärd efter en lärorik helg

Idag är sista dagen med gänget. Det är ett mycket härligt gäng som varit tillsammans här i Bratislava. Även om vi inte sett så mycket av staden så har vi fått mycket gjort för världen.

Igår skulle vi ha en teambuilding-aktivitet. En som passade mig väldigt bra. Trots att det ett tag verkade som att det inte skulle bli av, så kunde vi ordna det till slut. En nyckel som hade förlorats blev en biltur runt stan som slutade på hotellet igen.

Men allt löste sig och alla saker som behövdes kom till oss. Vi gjorde makrons. Något jag länge velat göra men som jag struntat i för att jag vetat att jag skulle misslyckas. Och därför valt att baka något annat.

Igår blev det gjort. Det var väldigt kul. Även om vi inte kunde göra allt själva utan lite här och där så var det lärorikt. Jag borde inte varit så kritisk mot mig själv och bara gjort det. För det är enkelt men samtidigt tekniskt svårt. Jag gillar utmaningar så detta var perfekt för mig. Nu ska jag hem och öva på att göra makrons.

Några av skapelserna.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Är det bara jag, eller är det säkert ändå?

Det händer att jag åker buss. Oftast är det stadsbuss och där är det aldrig bälten. Du hoppar på och kan stå upp utan bälte. Samma på tåg och tunnelbanan. Inga bälten.

Nu kommer mina undringar. För det första, dör man mindre vid en krock med buss än om man sitter i en bil? För det andra, dör man mindre om man står upp i än om man sitter ner?

På tåg samt tunnelbananen är risken för krock inte så stor kanske. Det finns ju någon som har koll på vem som får åka var på spåren. Däremot så kan det vara hastiga start och stopp på tunnelbanan. Om man står utan att hålla i sig kan man flyga en bit. Om någon skulle dra i nödbromsen gissar jag att man skulle flyga mer än en bit både på tåg och tunnelbana.

Varför är det inte bältestvång även i stadsbussar, tåg och tunnelbana? Är det bara jag, eller är det säkert ändå? På långfärdsbussar är det bälteskrav. I färdtjänst-bussarna är det bälteskrav. Jag kör inte en meter om inte alla har på sig bälte. Vilket resulterar i att alla sätter på sig bältet.

För även om det är ett lagkrav så innebär det inte att folk sätter på sig bältet. När jag åkte från Wien till Bratislava med buss så var jag helt ensam (tror jag) om att ha på mig bältet. Jag såg ingen annan som satte på dig ett. Jag såg heller ingen annan som hade på sig när jag gick av och andra skulle vidare.

Det jag inte förstår riktigt är hur någon kan tycka att det är säkert att åka buss utan bälte? Tåg eller tunnelbana kan jag förstå mer. Men om ett bälte funnits på tåget så hade jag använt det. Precis som att jag har på mig bältet hela flygresan. Där tar många av sig bältet när bältesskylten slutar lysa. Men turbulens kan dyka upp snabbt och då har jag gärna bältet på.

Jag säger som mamma alltid sa, det är nog mig det är fel på? Klart att man inte skulle dö om bussen skulle volta av vägen och du inte har bälte på dig.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

87 procent

Det är procenten för tåg som ankommer i tid nu. 87 procent. Det var inte den siffran i december och januari. Då var det mycket problem med trafiken på grund av kyla och gamla tåg som fick fel hela tiden. Jag åkte på försenade och trasiga tåg då.

Igår var jag bokad på ett av tågen som ingår i de återstående 13 procenten. Fast jag undrar hur siffrorna kommer till, för det är inte möjligt att jag alltid enbart prickar in de procent som är sena. Hur som helst, jag skulle med ett plan. Jag kan låta meddela att jag hade en ganska bajsnödig make när SJ skickar ut 08.06 att mitt tåg är sent som ska gå 10.52.

Hans bajsnödighet blev inte bättre vad tiden led. Från att de inte kunde ge några besked alls till att det blev preliminär tid, till att mitt tåg skulle sluta i Malmö och inte Kastrup som var min slutdestination. Då kan jag meddela att han var riktigt bajsnödig.

När jag också lägger till att det var planerad ankomst till Malmö en timma efter mitt plan hade gått så gick han upp i atomer. Jag suckade mest trött och på den sista punkten ringde jag SJ och frågade om det var rimligt? Att ett tåg som skulle vara i Kastrup 13.18 var planerat till 18.35 i Malmö? Svaret blev att det var inte rimligt, men kanske mycket väl kunde bli så. Som tur var fick jag tag på en trevlig person som hjälpte mig att boka om till tåget efter. En timma sen till Kastrup. Jag slapp byta i Malmö för då hade det nog blivit en och halv timma sent till Kastrup. Och tur för alla som var på mitt bokade tåg anlände de Malmö före 18.35. Det tåget kom fram till Malmö 5 min innan det tåget jag satt på ankom Malmö.

På Kastrup så var det inget teknikstrul som det var på Arlanda. Jag var igenom säkerhetskontrollen på ett fåtal minuter. Sedan kunde maken slappna av. Han hade resfebern och det var jag som reste.

Jag go och glad på flygplatsen.

Idag ska jag njuta av att slippa vara på resande fot och kanske få något annat bra gjort.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.