När man både vill och är rädd

Jag har inte kört motorcykel på minst 15 år. Tiden går fort när man har roligt. Ett tag i mitt liv så hade jag enbart mc som fordon. Jag ägde ingen bil. Detta när mina kära barn var små. Sedan träffade jag maken. Maken har åkt med mig en gång innan vi blev tillsammans.

Det var en gång och aldrig mer. Det var lika mycket jag som maken. För maken var inte roliga att ha där bak. Han var stel som en pinne och det är min anledning till att vi aldrig åkte mer. Hans anledning är ju att han var stel som en pinne av rädsla. Som all vet vid detta laget så dör han av allt. Att vara rädd där bak på en motorcykel är inte helt orimligt.

Nu har jag börjat längta igen efter att köra. Min kära syster har en mc och har många gånger varit här på besök med sin cykel. Nu har även kära bror gått och skaffat en cykel som går att åka långt på. Jag skulle rimligtvis ha någon att åka med nu. Inte bara det, minstingen har åldern inne för att övningsköra i år och kommer också göra det. Ännu en anledning för mig att börja köra igen.

Det sista innebär också att jag är lite rädd. För jag har inte kört på 15 år. Jag vill gärna vara del i minstingens utbildning men då skulle jag behöva uppdatera mig själv lite. Jag vet att det är som att cykla. Men det är klart man är rostig när man inte cyklat på länge. Jag vill skaffa en mc men är alltså också lite rädd. Jag tycker nog att jag är smart snarare än dum när jag är rädd. För då kommer jag se till att jag inte är det innan jag gör något.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Smugla

Det tyckte minstingen igår att vädret hade gjort. Smuglat. Har du hört någon smugla? Nu finns det hur som helst i mitt vokabulär och kommer att användas. Jag gissar dock att det blir till att förklara sig, om det är någon utanför familjen som jag pratar med.

I fredags satt jag på altanen och njöt i solen innan arbetet och struntade i städningen. Mycket för att jag visste hur vädret sedan skulle bli. I fredags så tog minstingen fram skateboarden för första gången för i år och tänkte att han var ensam om den tanken. Han kände vårkänslor och värmen från solen och drog till skateparken.

Till hans förvåning så hade alla andra tänkt lika som honom. Det var knökfullt i parken, så klart. Han var nöjd och glad, bara förvånad att så många kunde tänka sig att åka så tidigt på säsongen.

Igår tror jag dock att det var tomt i skateparken. Igår var det minus hela dagen. Mulet och snöade. Då tyckte sonen att det var förfärligt dåligt av vädret att smugla på det där sättet. Att smugla med fint väder och få en att tro att det är så det ska vara nu. För att sedan bara bli snö och kallt och eländigt dåligt. 

Om du inte redan kunde det ordet så kan du det nu. Kom ihåg var du läste det först, för det kommer slå och snart är det med i SAOL. Smugla –  lura, förvilla, fubba, småljuga, finta, narras

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Att passa på är viktigt

Igår var det blandat med det ena och det andra. Förutom arbete så var det städ på schemat. Jag tänker inte avslöja hur länge sedan det var vi städade. Men jag har bytt sängkläder flera gånger sedan förra städningen. Jag tycker att maken och jag ska hjälpas åt att städa. Jag tycker att han inte ska behöva göra det själv, när jag inte har ork eller hinner. Igår var dagen vi hade bestämt att vi skulle hjälpas åt.

Fördelen med att jobba senare på dagen är att man har mer ork för egna saker innan. Som att städa. Dock var det strålande solsken och närmare 10 grader än 5 grader ute. Därför blev det lite fusk av städningen för att också hinna med en stund i solen på eftermiddagen. Det är viktigt att passa på. Vila, städ och sol var bra följd med lite jobb på det.

En kopp te i solen inna jobb. Bra val mot att städa färdigt.

Som tur är så är dammet kvar i rummen som inte blev städade. Idag ska det inte vara någon sol så idag kommer jag inte bli lurad att gå ut i solen istället för att städa.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Massipantåta

Igår var det första torsdagen i Mars. Det har kommit att bli en Småländsk Nationaldag. Allt för att en faster hade sagt 1 mars med småländsk dialekt. Bakgrunden kan du läsa i SvD: https://www.svd.se/a/KnOaOe/forsta-torsdagen-i-mars-darfor-firar-smalanningarna

Jag är inte så bra på den småländska dialekten. Det blev min kollegor medvetna om under gårdagen. För självklart så fanns det marsipantårta, som det bjöds på. Oavsett anledning så är det gott med Prinsesstårta. Även om jag inte kan säga det på den breda dialekt som krävs.

Fössta tossdan i mass-tårta och bakelse.

Idag är det fredag och Internationella kvinnodagen. Båda värda att firas. Det blir nog ingen massipantåta att fira med. Men något gott kommer det bli. Det lovar jag. Hoppas du kan njuta lite av dagen du med.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Tillökning

Jag tror jag hittat en smart lösning. Frågan är om jag vågar prova. Av någon anledning så tycker jag om växter som inte tycker om vårt klimat. Därför har jag hela förrådet fullt av växter just nu. Växter som vill ha ljus men inte minusgrader. Utan fönster i förrådet så är det växtlampa som ger ljuset. Allt detta vet du redan.

Min smarta lösning är att jag kan skaffa fler växter som inte överlever minusgrader. Jag kan inte säga att det är min. Jag såg det på Instagram. Men smart är den likafullt. Ett växthus i plast. Om jag skulle modifiera det lite så skulle jag kunna ha det på altanen under vintern. Det skulle behöva höjas lite och isoleras med frigolit och kanske lite annat.

Växthuset heter Sunbubble. Det är tydligen bra att ha en kupol för att det kommer in mer ljus. Ljuset bryts tydligen på rätt sätt. Sedan åker snön av smidigt. Men största fördelen skulle vara att det går att montera ner och upp när man vill. Jag behöver inte bygglov. På vintern kan det såt på altanen, lite modifierat som sagt. Och på sommaren så skulle det kunna vara på gräsmattan och innehålla växter som växer bättre i växthus. Wexthuset har det i sitt sortiment. Kolla in det på denna länken: https://www.wexthuset.com/i-tradgarden/balkongvaxthus-vaggvaxthus

Bild lånad från Wexthuset på Sunbubble large.

Det jag såg på Instagram var att detta användes just som vinterförvaringsplats. Då isolerade de bar kanten lite extra. Det stod på stenplattor. De hade också lite värme som de tillförde samt en fläkt som cirkulerade luften. Min idé är ju en upphöjning av det jag såg på internet. Det är att isolera mera och framförallt ha det flyttbart på sommar och vinter. Nu är bara frågan om jag vågar chansa och göra denna tillökningen? För om det inte går så dör ju de stackarna. Smart är jag hur som helst.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Skiss klar

Igår blev det ritat. Det blev ritat utan att behöva göra det i 3D dessutom. I förrgår klarade vi av att lösa de stora problemen genom våra videosamtal. Vi hade många under kvällen för att lyckas med allt. Igår var vi tillsammans på kvällen och ritade. Rullpapper, penna, tejp och linjal.

En halvfärdig skiss på väggen.

När allt är klart så kommer det bli väldigt bra. Nu ska vi få godkänt på våra dimensioner och planer för broaseringen. Sedan ska vi hitta material. Jag har sagt att det är betongvägg vi ska fästa upp det på? Vi måste kolla varje pinne, plank eller skiva som vi ska använda. Inget får vara skevt eller massor av kvist. Nu är vi ett steg närmre, vilket är mycket skönt.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

När man inte får ihop det

Äldsta sonen har fått klart mycket i sitt kök. Vi har kämpat väl med att få det gjort. Som jag sagt många gånger innan så är mycket klart nu. Köket är klart. Hans väggar är inte klara. I alla fall delar av väggarna är inte klara. Äldsta sonen vill ha bröstpanel som speglar på väggen. Det kallas också boasering.

För det första så har sonen inte träväggar utan betong. Det kommer bli spännande att fästa allt. För det andra, det får inte synas några fästpunkter. För det tredje, det måste se ut som det gör i äldsta sonens huvud. När vi är klara alltså.

Man skulle kunna tro att det bara är att sätta upp en faner och lite golvlist som en ram i mitten. Så enkelt är det inte. Det ska vara en ram men den kan inte vara utsående. Den ska var inåtgående. Svårt att förklara som också är lika svårt att göra. För nummer fyra av alla anledningar, inget ska målas. Det ska betsas. Vi kan inte spackel och slipa och måla för att dölja något.

När jag då jobbar och inte kan när äldsta sonen kan så blir det lite svårt. Det bästa vore om vi skulle kunna rita upp och få till dimensionerna. För alla dimensioner måste vara som sonen vill ha dem. Vi kan inte bygga och se hur det blir. Vi måste veta innan vi bygger att det blir som vi (sonen) vill.

Då får videosamtal duga för en stund. Igår var det många samtal för att kunna hjälpa till med uträkningarna. Allt för att vi idag när jag inte jobbar och det passar sonen ska kunna göra en ritning i skala 1:1 för att se att han är nöjd med sina utmätningar. Jag hoppas att våra samtal igår var tillräckliga för att få till det idag. Jag håller tummarna för att vi ska slippa göra det i 3D dessutom. Det vet jag ikväll om vi lyckats eller ej.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Mitt huvud är fortfarande fullt

Och nya saker fyller på hela tiden. Nu är det om vi borde sätta in skjutdörrarnas snedtaket i vårt sovrum. För många år sedan hade vi kattvindar.

Dessa vindar var helt värdelösa. Vi var tvungna att krypa in för att nå längst bort. Det är drygt en meter högt och kanske 4 meter brett.

Utrymmet är helt oanvänt från den metern och ut till kanten där det bara är max 30 centimeter. Nu kommer mina skjutdörrar. Om vi skulle sätta upp skjutdörrar så skulle vi kunna ha förvaring som vi kommer åt. Bara skjuta upp en dörr och ta vad man vill ha. Skor skulle kunna förvaras där. Extra täcken, kuddar, filtar och annat som man inte använder så ofta. Fast vi skulle kunna ha saker som vi använder dagligen, som kläder, om vi använde skjutdörrar.

Men det är bara ännu en sak i huvudet. För jag har ingen tid att lösa det. Jag har framför allt ingen ork att lösa det. Vilan prioriteras men hjärnan verkar inte bry sig och fyller på med nya saker.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Annat i mitt huvud

Jag har skrivit om flera saker som pågår i mitt huvud just nu. Tyvärr är det många mer än de jag redan nämnt. Vissa saker är himla bra men när det är för många tankar på en gång så blir det inte alltid så bra. En rolig sak som guppar omkring i mina tankar är festen till den jämna jubilarens fest.

Den är inte riktigt än. Festen, den är inte riktigt än. Vilket ät bra. För jag vet inte vad jag ska ha på mig. Det är en tema-fest. Goth, grunge och electro. Inte helt sammanhängande musikstilar med tillhörande klädstilar. Om jag gör det enkelt så sätter jag på något svart med mycket svart runt ögonen.

Jag har väldigt mycket färg i min garderob så jag skulle behöva shoppa lite svarta saker. Jag skulle också kunna köra jeans och t-shirt. Då skulle jag shoppa mindre men det skulle inte vara helt jag. För jag har en tendens att krångla till det.

En svart klänning med en korsett u satin eller brokad utanpå skulle vara mer jag. Ett par kraftiga kängor till det. Det vore jag. Jag skulle definitivt behöva köa en korsett då. Nu kommer klimatångest in. Jag vill inte gärna köpa något som jag aldrig mer använder. Jag skulle vilja använda det jag köper. Då kommer frågan, när kommer jag någonsin använde en korsett igen?

Om någon nu är intresserad av vad som pågår i mitt huvud så fick du en sak till.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

När det ena leder till det andra

Jag behövde hjälp och ringde minstingen. Minstingen sa ja direkt och ville hjälpa sin mamma. Nästa steg var att ringa maken om han också kunde tänka sig att hjälpa. Jag lockade med mat och han sa också ja. Det hade han nog gjort även utan lockandet av mat. Det behövdes flera förare och båda ställde upp.

Maken fick sin mat och alla var nöjda. När vi satt och åt så pratade vi om det ena och det andra. Vi pratade födelsedagspresent. Vi har jämn födelsedag i familjen, idag till och med. Grattis kära bror på bemärkelsedagen! Den ska firas senare så därför kunde vi prata present. Vi hade många andra ämnen som var uppe. Motorcyklar bland annat var med på ämneslistan.

Makens lockmat.

Vi pratade också om hur svårt minstingen hade att koppla in telefonen i sin gamla bil från 1989. För idag så gör man allt genom telefonen. Även lyssnar på musik. I många år hade jag och maken en cd-vägg. Den satte vi upp olika skivor på som vi tyckte om för stunden eller gillade omslaget på. Ett konstprojekt skulle man kunna kalla det. Sedan kom den digitala musiken och vi insåg att skivorna aldrig byttes för vi lyssnade alltid digitalt.

Då fick musiken flytta från väggen till förmån för tavlor och skivorna hamnade i källarens förråd. Det tog maken och minstingen tag i när vi kom hem. Det slutade med att en himla massa skivor flyttade hem till minstingen och hans bil i sommar. Maken var också tvungen att lyssna på nästan alla innan de var klara. Jag tar nog i för alla går inte lyssna igenom på en kväll. Inte ens på snabbspolning.

Den här högen blev ett antal högar till innan minstingen var klar med urvalet.

Ibland vet man inte var det ska sluta. Ibland blir det väldigt bra och bättre än vad man kunde tro innan man började. Denna gången på grund av att jag behövde hjälp på jobbet. Även om jag är bra så har jag svårt att köra tre bilar samtidigt.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.