En sak som blev bestämd

Igår var det bestämt att allt skulle flytta ut från förrådet. Ja, utom sparrisen då. Den vill ha varm jord. Jag skaffade dock biokol och annat för att kunna göra iordning pallkragarna. Men det är ingen brådska. Förutom att jag skaffade jord så kom även alla växterna ut. Precis enligt planen.

Allt är ute men allt får inte plats på bild.

Nu står allt under carporten för att få liten långsam start och slippa den strakaste solen. Nu ska det inte vara någon frost men OM det skulle bli lite kallare så skyddar taket för frosten. Det är bra.

Maken var med och hjälpte till. Det största arbetet var att städa bort alla löv och bös som var kvar i förrådet efter alla växter var ute. Olivträden har knappt ett löv kvar. Jag är dock inte så orolig. Jag tror att olivträden kommer återhämta sig alldeles utmärkt. Limeträdet är jag lite orolig för. Det har INGA löv kvar. Det har blivit lite torrt under vintern. Men det tar vatten så liv finns.

Persikan är ett av träden som inte syns på bild, det kan eventuellt fått ohyra. Det får stå för sig själv av den anledningen. Jag hoppas att det inte har det utan bara ville komma ut i solen och insekterna. Alla har fått lite gull och kärlek. Jag har tagit bort bös och klippt lite där det behövts. Nu väntar vi en tid sedan får de flytta upp på altanen.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Första övningskörningen

Igår blev det första övningskörningen. Fantastiskt väder och allt var enligt bästa förutsättningarna. Minstingen fick en noggrann genomgång och självklart tyckte han det var läskigt att ge sig ut i trafiken med en gång. Vi åkte en kortare bit till en större plan så han fick känna sig för lite. Efter det så försvann det som kändes obekvämt.

Minstingen har aldrig framfört något tvåhjuligt fordon med motor. Enbart cykel innan motorcykeln. Som är en tung och väger 260 kg. 1 kg mer än min mc. Vår första tur gick över mina förväntningar. Han kommer snart inte behöva några anvisningar alls. Men både han och jag tycker det är skönt att vi kan kommunicera när vi kör.

Både för att kunna säga hur vackert vi har det i Sverige men också för små saker som han behöver tänka på. Placering i kurvor eller bromsa i god tid om någon ska gå över vägen. Det hade blivit många stopp annars, för att kunna kommentera och påtala saker. Första turen avklarad och många fler kommer det bli. Som talesättet säger: Det är som att cykla, har du en gång lärt dig…

En rast innan hemfärd med minstingen.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Tydligen den bästa jag gjort

Enligt äldsta sonen var det så. Vilket betydde att den var okej. Till äldsta sonens försvar så bakar jag gärna med smörkräm. Han tycker inte om smörkräm. Därför var vaniljkakan den godaste jag någonsin gjort.

Själv är jag nöjd. Den var mycket god men skulle kunna ha mer blåbär i sig. Även lite citronzest skulle den må bra av. Men vaniljkräm som vätska är en bra sak. Den blir stabil men ändå saftig. Väl godkänd som kan bli mycket väl godkänd.

Till middag blev det ramen. Allt hemgjort, även nudlarna. Den var mycket väl godkänd! Minstingen var mästaren bakom den. Sojaägg, buljong kokt på ben (så klart), kött kokt och marinerat, inlagd shiitakesvamp och lite vårlök, sesamolja med vitlök och sesamfrön som garnering.

Hemgjord ramen

Åh, det var så gott. Jag har ingen aning om hur många timmar som lagts på allt i veckan men gott var det. Att han dessutom filtrerat hallon med mjölk för att göra en mycket god alkoholfri drink var pricken över i.

Hallonfiltrering med nosecco samt tonic

Jag är så tacksam för många saker i mitt liv. Att avsluta lördagen med familjen vid middagsbordet är en ynnest som jag värdesätter mycket.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Jag tycker om att baka

Jag har prioriterat att vila så mycket att bakandet har fått stå tillbaka. Igår tog jag tillfället att baka på eftermiddagen. Denna gången blev det prioriteringen. Det blev en vaniljkaka från Zeinas recept. Dock med modifiering, som alltid när jag bakar. Jag ändrar alltid något. Denna gången blev det blåbär som inte fanns i receptet.

Vaniljkakan.

Den är inte provsmakad. Den blir tydligen godast om den får stå till dagen efter. Idag är dagen efter och den ska ätas. Får återkomma med resultatet i smak. Önskar dig en härlig lördag.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Tyvärr, röd panna

Att få en röd panna efter 15 minuter går inte. Den snygga lila hjälmen är inte för liten men den passar inte min huvudform. En hjälm ska sitta tight men inte så att pannan blir röd efter en kvart som sedan håller i sig en halvtimma efteråt. Och snygg är den. Fast det hjälper inte. Nu måste jag leta nytt.

Visst är den fin!

Jag har inte hittat något som är i närheten. Inte ens om jag tittar på sådana som kostar över tiotusen kronor. De allra flesta hjälmar är svarta. Sedan finns det några enstaka vita. Efter det kommer det ännu färre med någon färg blandat med svart, grått eller vitt. Jag är inte svart. Jag är färg. Gärna lila. Och man syns mer. Men en röd panna som ger ont i huvudet är en större säkerhetsrisk än att ha en svart hjälm utan röd panna.

Nu finns denna på alternativet.
Denna är också ett alternativ.

Och jag vet inte vad jag kommer att välja. Helst vill jag ha mer färg. Men inte röd panna. Jag tycker om rött men inte på pannan. Båda dessa alternativ är godkända enligt senaste reglerverket. Båda är bra för förare med glasögon. Den ena har ett system som gör att man kan anpassa den efter huvudet med luftkuddar. Båda ska ha solvisir. Jag får klura lite till. Kanske leta mer också.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Julen varar ända till Påska

Nu har det faktiskt varit påsk. Då borde julen vara slut. Vi behöver alltså ingen mer snö. Vem är det jag ska meddela att både jul och påsk är förbi? Sluta snöa! Hör du det som ska höra!

Jag tycker om snö. Men inte den 24 april

Flera saker är bestämda

Den första saken är att på måndag så ska blommorna fram. Alla vinterförvarande blommor ska få flytta ut. Börjar med att de kommer få stå under carporten och vänja sig lite. Jag har också köpt sparris men de kommer få vänta lite. Det ska tydligen vara varmt för att de ska vilja bli planterade. Där får jag bara hålla tummarna och göra mitt bästa.

Det andra som är bestämt är att jag och syskonen ska ut på mc-tur. Det blir i juni. Vi ska ha en övernattning och sedan åka på småvägar där man kanske knappt hittar hem. Vår förhoppning är att vi ska hitta några guldkorn på vägen. Något ställe med goda glassar? Vi har bokat boende för natten. Det ska bli på Kullagården. Mellan Motala och Linköping.

Har du några guldkorn som man inte får missa i området så tipsa gärna om det. Det tredje fast på samma resa så ska maken få starta grillen och ta hand om oss tre utslitna mc-åkare. Han har nu stora bekymmer om vad som ska serveras och mest att vädret blir bra. Först för att det ska kunna grillas och andra för att vi ska slippa åka i regn.

Något som inte är bestämt men mycket kul är att alla dahlior utom två har nu visat liv. Även den nya som är införskaffad efter knippebakteriosen har visat liv. Igår såg jag en liten, liten knopp titta fram. Tittade extra noga när jag kom hem från favoritbutiken. Expediten frågade nämligen hur det gått med dahlian när jag hämtade sparrisen som kommit. Jag svarade att den inte syntes än men att den sjuka låg och tog upp hela vår soptunna. Nu har den visat sig och den sjuka ligger fortfarande och tar upp hela vår soptunna.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Trädgård och danska

Jag vet inte vad jag tycker. Jag har följt Trädgårdstider länge, eller ja, sett alla program. Dock inte från start utan jag och maken såg alla säsonger ett år och sedan har vi följt det. Nu är det en ny kock i programmet och jag vet inte vad jag tycker.

Ser du Trädgårdstider? Om ja, vad tycker du? Mitt enda bekymmer är att han pratar danska. Den nya kocken han pratar danska. Och anledningen till mitt bekymmer med danska är att jag FATTAR inte ett ord. Han skulle lika gärna prata arabiska. Jag förstår precis lika mycket av dessa båda språk. Jag föredrar nog arabiska. Inte för att jag förstår det mer utan för att det låter bättre.

Nu kanske det är någon som tänker att det är textat och då är det väl inte så stort bekymmer. För mig är det ett bekymmer. Jag hakar upp mig på danskan. Jag försöker lyssna och förstå och måste sedan läsa och tappar fokus på ämnet. Det är lite sorgligt för mitt intresse har dalat.

Jag hoppas att det kommer bli bättre. Kanske jag blir bättre på danska eller så blir dansken bättre på svenska. Jag kommer inte ge upp i första taget men lite sorgligt är det.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Snart är det shorts-säsong

Det säger maken, att det snart är shorts-säsong. Alla är vi olika, för mig dröjer det länge tills det är shorts som gäller. Igår var det 3 grader varmt (kallt). Solen sken och när man satt i solen med lite kläder på så var det riktigt skönt.

Maken tänder grillen.

Utsikten var det inget fel på. Inte kläderna heller. Jag hade filt och skor på mig. Men om man jämför klädseln med vad jag hade på mig samma dag för 5 år sedan så är det stor skillnad. Maken kanske inte har fel med att det snart är shorts som gäller?

21 april 2019. Storebror ligger och sover på altanen men jag sitter i solen..

2019 var det alltså shortsväder. Det kan jag säga att det inte var igår. Med lite kläder menar jag massor av kläder. Jag hade dunjacka, dunväst, dunkjol OCH dunshorts på mig. Att jag hade dunshorts räknas inte till shorts-väder. För de var under byxorna. Allt bakades in med en filt. Mycket skönt ute i solen.

2024 21 april var det några grader kallare än 2019.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

När maken är sugen

Man kan vara sugen på olika saker. I veckan har maken varit väldigt sugen på kebabtallrik. Det har inte jag varit. Jag har inte velat äta någon utemat alls. Jag har hellre ätit ärtsoppa på korv för att det är smidigt när man jobbar, än att äta ute.

Men igår fick maken göra något åt sitt kebab-sug. Eftersom jag också var sjuk och inte skulle lämna huset (om jag skulle äta kebabtallrik ute, så måste den ätas direkt för att inte bli sunkig) så fick han göra sin egen. Jag kunde inte vara gladare för den var helt magiskt god.

Makens hemgjorda kycklingkebab

En stor fördel för mig att äta hemma är att jag kan ha allt tillsammans förutom pommesen. Jag har gärna sås på men då strax innan de ska in i munnen. Det finns inget värre än sunkiga pommes. Maken däremot tycker att det är mycket gott med några sunkiga pommes tillsammans med lite krispiga.

Får du något sug ibland som man bara måste göra något åt?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.