– mina tankar och texter
Då menar jag inte med allt pynt och glad miner. Eller julmusik och julmat. Jag menar säsongen med julfilmer. Jag älskar julen och att få se den på film.
Julfilmer ser man bara nu. Nu innan jul och under jul. Då när känslan finns där och man längtar till den egna julen. Allt det som hör till. Dessutom kom den första snön för säsongen. Denna tiden är den bästa tiden på året.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.
I söndags var jag och maken på äventyr till en Herrgård. Maken vill alltid ha mat när vi är på våra utflykter. Denna gången var det mer för mig än honom. Det är tur han älskar mig för när jag är lycklig så är han lycklig.
Vårt äventyr var till ett juligt Afternoon Tea. Det brukar var snittar, scones och sötsaker. Detta var en buffé som var alldeles i min smak. Massor av sötsaker. Sconesen var supergoda. Snittarna som inte var snittar var också mycket goda. De var små crostinis med lite röra på. Den med julskinka var godast.
För maken som ville äta snittar så blev han inte så mätt. Men som sagt, han är lycklig när jag är lycklig. Han var lika nöjd som mig över vårt mat-äventyr. Och jag blev mätt, mycket mätt.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.
Allt handlar om julen. Är det inte så man säger? Eller är det bara jag? Så är det nog. Jag är som alla journalister, jag kan vrida vad som helst till jul. Journalister kan ju vrida vad som helst till ja, vad som helst.
Igår fick minstingens Limeträd och Citronträd bli julfina. Nu när det är kallt så behöver de lite täcken. Och tomten har rock på sig när det är kallt. Han hade nog också tagit bubbelplast om inget annat fanns.
Nu hoppas jag att de är redo för att vintern ska komma. Frostvakt har de också. Tänk vad bra en del har det bra. De är inte röda och har inget pynt och kanske inte så fina men gullade är träden och redo för jul.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.
Äntligen börjar det bli som det ska. Det börjar dra mot vinter. Fast med alla blommor som jag sett ute så är ju inte allt som det ska. Vi har bellis som blommar i gräsmattan nu.
Jag är ändå glad att det snart ska bli kallt. Nästa vecka lovas det både minus och snö hos oss. Snart är det inte så mycket trädgårdsarbete kvar för denna säsongen. Vi har en del löv som blåst in annars är det några saker som får vänta till nästa år.
Jag hade tänkt flytta på några växter. Flyttarna blir inte gjorda. Däremot så måste vitlöken ner i jorden i år. Oktober-November ska man sätta vitlök. Jag tror att det kommer få ändras till November-December istället. För det måste vara kallt så den inte växer. Nu ska det bli kallt och därför är den nu satt.
I sparrislådorna fick jag plats med 7 av 8 lökar. Den sista fick hamna vid ett av äppelträden. Nu håller jag tummarna för att alla kommer växa och ge oss en massa egenodlade vitlök nästa år.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.
Jag håller på att skriva en att-göra-lista för att hinna (läs orka) med allt. Och Allt innebär jul. Jag har nu fått fram lite mer julsaker.
Igår kom en ny spegel upp i hallen. Den är lite mindre än den vi hade innan. Eller den är mycket mindre, jag vill egentligen bara ha en lite mindre. För den gamla stack ut bakom dörren och tog också upp mycket av serietidningarna på väggen.
Men det var inte det viktiga. Det viktiga var att när den nya spegeln kom upp så kom några granar fram. Dessutom kom en av de halvstora tomtarna kom också fram till vardagsrummet. På utsidan kom ytterligare en stjärna upp. Lite mer av julen är på plats. Om jag fixar listan så är planen mycket mer.
Eftersom jag är jultokig så har jag blivit anmäld till en jultävling av en fin vän inom rörelsen. Den innebär att alla kan rösta på mig en gång varje dag och på varje enhet. Denna tävling skulle jag faktiskt kunna vinna och ha gjort mig förtjänt av det. Om du tycker det med så får du gärna rösta på mig, en gång eller varje dag.
Jag vet inte hur länge tävlingen håller på. På denna länken kan du hur som helst rösta på mig: Klicka på länken och rösta på Josefin
Antar att den slutar fungera när tävlingen är avgjord.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.
När han ringer, äldsta sonen, så MÅSTE jag svara. Om jag vet att absolut inte kommer kunna svara så har jag förvarnat honom om att jag inte kommer kunna. Då ringer han maken. Vilket han helst inte vill. Men så ser vår rutin ut. Om jag och maken eventuellt skulle sitta på ett flyg tillsammans (när telefoner ska vara avstängda), då är rutinen att han ska ringa sin pappa.
Det är så många gånger som jag har gått ut från ett möte för att han har ringt. Som när det brann i stekpannan. Under alla digitala möten som blev resultatet under pandemin så är det lite lättare. Om det inte är jag som håller i mötet vill säga. Annars är det bara att ha ljudlöst och ta samtalet. Det har hänt att jag svarat fast jag hålla i mötet. Då har jag fått lämna över fort eller helt enkelt låta alla vänta.
Samtalen är oftast väldigt korta. Det är inte alltid det brinner i stekpannan som tur är. När han ringer så är det alltid något som har hänt eller något som han måste hitta en lösning på. Det vet jag och det är också därför jag måste svara när han ringer. Om det brinner så måste han ju ha hjälp omgående. Men även om det är något han behöver en lösning på så är det omgående som gäller. För en annan så hade man kunnat vänta men inte med honom.
Han kommer inte vidare. Han skulle bli helt stillastående tills han får hjälpen. Skulle han gå igenom hela listan och ingen av oss svarar är inte ett alterantiv. Vilket heller aldrig har hänt. Även om jag alltså alltid svarar så händer det att jag glömmer att ibland är det inte fettet som tagit eld i stekpannan. Ibland händer det att frågan är: Kan jag lämna tillbaka mitt tangentbord?
För det har hänt. Jag har lämnat mötet i mycket raskt tempo och fått just den frågan. Då var det en tangent som gjorde dubbeltryck utan att han tryckte dubbelt. Den gången fick jag hänvisa honom till maken som var hemma och inte satt på en fullsatt konferens. För mig var det inget akutläge men för sonen var det lika akut som om det skulle brinna i en stekpanna. Ibland glömmer jag det. Tack och lov inte så ofta.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.
Det är inte ofta jag glömmer vad som gäller med äldsta sonen. Man lär sig genom åren. Han har också lärt sig genom åren. Det han har lärt sig är att jag kan göra fel och har lättare att anpassa sig till det. Som den gången när jag skulle ringa efter en kvart igen.
Jag är hans väckarklocka. Han vaknar inte när alarmet ringer. Eventuellt stänger han av alarmet utan att komma ihåg det. Därför är jag hans väckarklocka. Ibland kommer han inte ihåg att jag har ringt honom heller. Då kan han ifrågasätta varför jag ringde så sent, lite barskt. Som han sedan får ändra till att jaha, då var det så och inte mitt fel.
Men för att återgå till när jag skulle ringa efter en kvart. Jag glömde att ställa larmet. Jag satte in tiden men glömde spara. Jag har nästan alltid koll på vilken tid som passerat utan att larmet behöver gå. Denna gången satt jag upptagen och kommer på mig själv i mötet att jag inte ringt. Då har det gått en halvtimma. Den där kvarten kan förstöra hela hans dag när den är borta.
Den gången blev dagen nästan förstörd. Jag var ingen bra mamma den gången. Jag hade ju också kunnat fuska genom att säga att han inte kom ihåg det. Ärlighet vara längst? Ja, så är det. Att han vet att jag inte ljuger gör att han alltid kan lita på mig när jag säger att allt kommer gå bra. Då vet han att så är det.
Det är inte alltid lätt att komma ihåg allt. Alarm är bra för att komma ihåg. Som tur är kommer jag oftast ihåg att också ställa larmet.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.
Om ingen annan noterat det så har jag gjort det. Hösten har varit väldigt varm. Alltså väldigt varm. Jag hade kunnat låta mina medelhavsväxter vara ute mycket längre.
Jag gjorde som jag brukar i september oktober. Flera fick stå länge i carporten för det var så varmt. Problemet är att jag inte vågat chansa. I carporten så har man lite chans när frosten slår till. För växterna är skyddade under tak.
Nu är alla växter i förrådet. Jag borde låtit de som jag tog in först också varit ute längre. Men jag kunde inte veta. Det gör dock flyttfåglarna. De har inbyggt när de ska flyga till varmare breddgrader. En inbyggd termometer.
När jag var ute och åkte så såg jag flyttfåglarna. Nu först i mitten på november så drar de. I september är jag van med att flyttfåglarna flyger mot annat land. Klimatet har ändrats. Jag måste göra som flyttfåglarna, gå på den inre känslan.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.
Om det bara vore tråkiga saker i livet så vet jag inte om någon skulle överleva. Som tur är så finns det också roliga saker i livet. Som jul och snögubbar och tomtar. Mina snögubbar har inte fått komma fram ännu. En tomte har dock fått komma fram. När stjärnan hade hängt upp ett tag så insåg jag att tomten måste fram.
Sagt och gjort, nu är tomten framme. Den fick flytta upp på altanen i år. i två år så har han stått ute i trädgården för att glädja alla som går på gatan utanför. Men nu har de stjärnan. Då fick vi tomten. Jag kanske kommer flytta honom men än så länge känns det rätt.
Har du tagit fram något juligt ännu? Eller är det strikt advent som gäller först? När äldsta sonen bodde hemma fanns ingen jul och väldigt lite advent innan han hade fullt år. Ibland fyller han före 1:a advent men oftast precis efter. Nu kan jag göra som jag vill för han bor inte hemma. Dock så tror jag att han själv tar fram sina adventsstjärnor till 1:a advent även om han inte fyllt än.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.
Jag har rensat våra hängrännor. Det är inte alls så roligt som att planera för jul. Eller att pynta eller allt annat som hör julen till. Men det måste göras. Vi har ju altan på ena hela sidan och carporttak på den andra, vilket gör det enklare att rensa. Men det är lika fullt mycket tråkigare.
På sidan där carporttaket är har vi mer skugga. Skugga inbär mer mossa. Och mossa är inget bra på ett tak. Fördelen med att man står i jämnhöjd med taket kant är att man kommer åt att få bort mossan från plattorna. Jag brukar rensa så gått jag kommer åt. Det är heller inte roligt att rensa bort mossa. MEEEEEN det behövdes.
Det som gör det lite extra tråkigt är att jag upptäckte ett hål under mossan. Ett hål på cirka en centimeter i diameter rätt igenom takplattan. Vi vet att vi behöver fixa vårt tak. Vi har ett takkonto som vi jobbar på för att kunna byta tak. Att upptäcka ett hål är ändå inte kul just nu,
Jag har ingen aning om hur vi ska göra nu. Ja, förutom att hålet behöver tätas till vi vet hur vi ska göra. Det vet både jag och maken. Men sedan då? Kanske är vi klokare imorgon.
Ta hand om dig. Hoppas du inte har hål på taket. Vi hörs imorgon.