– mina tankar och texter
Är det bra eller dåligt? Fast idag blir det nog inte bra i slutändan. För det är jihadister som har tagit över efter en diktator. Tveksamt att det kommer bli demokratiskt nu.
https://www.svt.se/nyheter/utrikes/mellanosternexperten-tror-inte-pa-demokratisk-utveckling-efter-regimens-fall
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.
Igår såg jag en liten knopp i rabatten. Med min klimatångest så vet jag inte hur jag känner för det. Blommor är alltid kul men vissa tider så blommar inte blommor. Nu är vi i december.
Men med tanke på att det faktiskt är en julros så tror jag faktiskt att min klimatångest inte behöver vara så hög. Julrosor tycker om när det är kallt. Gissar att de också heter julros av den anledningen.
Extra roligt med denna julros är att vi fått den av min fina syster när hon var här och firade jul med oss. I höstas fick den dessutom en ny plats och verkar ju trivas bra där. Mer bra än dåligt bestämmer jag.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.
Igår blev det inte en enda snögubbe, nötknäppare, tomte eller gran som rördes. Varje dag så vill jag mer än jag fixar. Varje dag inser jag att hjärnan stannar innan hissen har åkt hela vägen upp.
Så även igår. Vi hade ett julbord bokat på kvällen. Det som vi gör varje år med äldsta och minsta. Jag insåg tidigt att om jag skulle bli klar som person till vår utegång OCH orka kvällen så behövde jag ta det lugnt på dagen.
Därför blev det inget julpyntande som jag önskade. Men så är det på julafton med, tomten kommer inte med allt man önskar.
Julbordet var mycket trevligt. Sedan att jag glömde ta bilder som jag brukar är väl tecken på att jag gjorde rätt som vilade på dagen. Jag glömde min ring (inte den billigaste i samlingen), när jag varit på damernas.
Som tur var hittade maken den. I min väska. För tydligen fungerade hjärnan tillräckligt att jag visste jag skulle glömma den. Och om jag lagt den på handfatet (som jag brukar) så hade den varit kvar där. Eller ja, hos någon annan eller inlämnad i receptionen.
Det sista hoppas man ändå på mänskligheten att de skulle göra. Jag skulle gjort det. Nog om min hjärna. Ringen blev hittad och vårt julbord var lyckat. Äldsta sonen har nog detta som favorit i helhet och minstingen åt den godaste ostkakan, alla ställen inkluderade. Vår egna ostkaka räknas inte. Våra betyg är alltid bara mot andra kommersiella julbord. Igår var nog sällskapet det bästa för mig. Familjen som visade varandra uppskattning och uppmuntring och hjälpsamma.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.
Mamma hade en salig blandning av snögubbar. Hon började så tidigt med att samla så det fanns knappt snögubbar att hitta. Därför hade hon alla möjliga märken på snögubbar.
Några av mina Goebels är från mamma. Hon hade en Kosta Boda snögubbe som jag är mycket förtjust i. Han bor med alla Goebels.
Hon hade också en mycket söt Jie som Eva Jarenskog har designat. Jag hade några stycken från Jie själv, som inte var snögubbar. Nu har det blivit en liten samling av dem också. De har dessutom kommit fram nu.
Idag hoppas jag på att få ett antal till i från mammas samling. Men det får vi se imorgon.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.
När jag och mina syskon fyllde 25 år så fick vi en Heissner-tomte av mamma. En stor tomte som håller en lykta i handen. Han kommer från Tyskland och allt började med den i mormor och morfars kök.
Mamma tyckte om den lika mycket som oss för mormors hamnade hos mamma. För hon gav till oss men skaffade ingen egen. Hon bodde i lägenheten ovanför så hon fick se tomten varje år även om det inte var hemma hos henne.
Jag blev så glad för min Heissner när jag fick honom. Trots att jag fyller mitt i sommaren. Minstingen var inte så gammal när Heissner kom in i vårt liv. Åren gick och jag flyttar till hus och maken är med i bilden och Tomten är med i familjen.
Ett år under sommarförvaringen så leker mina underbara (vildbattingar som mamma sa) barn kurragömma. Ett av gömställena blev hos mina köra gamla vän Heissner. Han var ju stor, över 70 cm, så han stod i en garderob under kläderna. Perfekt ställe för att gömma sig.
Tyvärr överlevde inte min kära vän. Han blev halshuggen. Ett rent snitt, tack och lov. Han blev limmad och det syntes knappt. Sedan fick han hänga med många år till. Nu med ett nytt ställe att bo på under sommaren. En plats som inte rymde något mer och absolut inga barn.
Åren går som sagt och sedan är det dags för ny el. Till saken hör att den slutades att säljas 1998 i Sverige. Kanske i Tyskland med, det vet jag inte. När elen skulle flyttas så lämnade jag den till experter. Vilket jag inte skulle gjort, för då gick lyktan sönder.
Det var förra året. Då blev jag ledsen. Firman ersatte mig för tomten men det hjälpte ju inte, den var fortfarande trasig utan att det gick att laga. Jag började jakten på att hitta en ny lykta. Vilket inte gick. Det som gick var att jag hittade en helt ny tomte.
Den var av äldre modell, mer som mammas. Därför har min gamla vän som kom tillbaka från livet fått ett nytt hem. När den personen skickar en bild på honom där han pryder ett köksfönster, gör mig så glad. Planen är att han ska få en ny lykta men under tiden så har han ägarens gamla lykta från farmor och farfar.
Kan det bli finare? Nej, jag är så glad att han fått ett nytt hem hos någon som verkligen kommer ta hand om honom. Och hos mig finns fortfarande en Heissner som mamma gav i 25-års present.
Mammas gamla, den har flyttat till storebror. För hans hade inte lika stor tur att ”bara” bli halshuggen för an herrans massa år sedan. Nu har vi alla tre varsin hel Heissner och mamma är med oss alla.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.
De två är helt olika saker just nu. Jag vill helst bara stänga dörren för allt. Det får jag inte. Det jag får göra orkar jag inte. Men allt ska inte vara lätt har jag hört.
Idag ska jag göra en sak som inte är att stänga dörren. Jag ska gå till min fina frisör. Hon kommer få göra mig lika fin som vanligt i håret. Det ska jag orka idag.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.
Inte bara i huvudet utan även i huset. Maken har fått hjälpa mig att plocka fram en del lådor. Jag har bara inte lyckats packa upp alla än. Och de jag har packat upp har inte allt blivit placerat.
Men så får det vara. Lite stök och kartonger bland det som faktiskt är framme. Jag älskar julen. Jag älskar ljusen, jag älskar pyntet och då får det bli som det blir. Även om alla kartonger kanske inte packas upp.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.
Nu är jag nog klar med mina luvnissar. Kanske att jag möblerar om lite till men alla är i hyllorna. Nästa år vet jag inte om alla får plats. Det utökas med två varje år och i år är det trångt.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon
Nu går det långsamt och på envishet. Fast alternativt är inte så kul så jag tar mina pauser, fumlar och tappar lite grejer och så fortsätter jag.
När jag ramlar i trappan så säger han till mig att ta det lugnt. Två gånger på kort tid så har jag gjort det, ramlat i trappan. Första så halkade jag i början och andra i slutet. Båda inkluderade att jag drog i ändan och kanade ner.
Fast som sagt envis är jag även när kroppen är fumlig, så nu är natthimlen uppe hos snögubbarna. Eller hos en del av snögubbarna. För de jag fått upp är från Goebel, jag har minst lika många till som är olika märken. De ska också upp, bara inte än och inte tillsammans med Goebel. Lite bilder på hur det är nu.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.