Nu går det långsamt och på envishet. Fast alternativt är inte så kul så jag tar mina pauser, fumlar och tappar lite grejer och så fortsätter jag.
När jag ramlar i trappan så säger han till mig att ta det lugnt. Två gånger på kort tid så har jag gjort det, ramlat i trappan. Första så halkade jag i början och andra i slutet. Båda inkluderade att jag drog i ändan och kanade ner.
Fast som sagt envis är jag även när kroppen är fumlig, så nu är natthimlen uppe hos snögubbarna. Eller hos en del av snögubbarna. För de jag fått upp är från Goebel, jag har minst lika många till som är olika märken. De ska också upp, bara inte än och inte tillsammans med Goebel. Lite bilder på hur det är nu.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.