Månad: juni 2025

Igår försökte jag njuta av solen. Fram till mitt på dagen gick det ganska bra. Det blåste rejält men var varmt och skönt ändå. Jag satt på baksidan och njöt medan maken höll på och snickra.

Även när han har fullt upp med annat så kommer han och kollar till mig. Kollar om jag har det bra, mår bra eller om jag behöver något. Igår kom han med dricka när jag satt där och kontemplerade.

Mest var nog kontemplationen om vad jag ska sätta i krukan som hallonbusken varit i. Jag funderar på smultronschersmin. Men jag har ett aprikosträd som skulle kunna vara där istället för kruka på altanen. Med risk att inte få någon frukt. För att blommorna fryser i frosten. Det ämnet fortsätter jag att fundera på.

När han kom så satt vi en stund tillsammans innan han fortsatte sitt jobb. Efter en stunds tystnad så frågar han om det är ett getingbo eller en svamp vid busken? Jag tittar vid busken och ser bara gräs eller ev brunt gräs som jag ryckt bort runt busken. (Den har fortfarande ingen kant).

Men han ger sig inte och reser på sig och går till ett… …träd. Fast även om jag fattat att han menade på gräset vid trädet så hade jag inte sett det. Ett litet, litet getingbo såg han på gräset med sina hökögon.

Dagens ord: Kännedom. Jag har kännedom.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. 

Men oinbjuden är den åtminstone. Jag har berättat om att vi har tre katter som är återkommande. Det började med två men nu är det uppe i tre. En svart lurvig, en grå lurvig och en grå bondkatt.

Ingen av dessa tre är inbjudna. Jag brukar trösta maken med att de kan äta möss och annat som vi faktiskt inte vill ha i trädgården. Annars är maken mycket duktig på att skrämma (läs försöka skrämma) bort katterna.

Våra thujor blir utsatta. En liten del i en rabatt har fått hönsnät, lite kattbajs på en dold plats annars är det (nog) inte hela världen.

Jag börjar faktiskt närma mig gränsen när jag hittar en av dessa tre kurandes i en kruka. Visserligen på en plats där jag tagit bort en hortensia för den stammade spirean tagit över. Men ändå. Tanken är att det ska i lingon i den där krukan. Som klarar skuggigt och inte blir så hög. DÄR tycker det lilla (censur) att han kan ligga och tryna.

Om lingonen blir förstörda så kanske jag får skaffa det där medlet jag såg i favoritbutiken som inte fick inandas och skyddsutrustning behövdes för att hantera det. Mina krukor låter ni bli!

Dagens ord: Kampvilja. Jag har kampvilja.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. 

Jag har inte gett upp men fy tusan vad tråkigt det är. Alla bladlöss som måste dödas. Orken som inte hinner med att döda alla. Så nästa gång är det en miljard bladlöss igen.

Krussjuka på nektarinen. Än så länge plockar jag bara några blad då och då. Något att förvänta sig med en nektarin. Men rostsjukan på krusbörsbusken hade jag verkligen kunnat klara mig utan.

Jag har sett rosten på krusbärsbusken. Började för länge sedan och sedan blev alla (nästan) blad rostfläckiga. Jag hoppas nu att jag löst det. Antingen har jag dödat den eller så är svampen borta. Naken är den i alla fall.

Några krusbär är kvar. Hälften försvann med bladen. Mest för att jag var trött på sk**en. Nu måste väl ett nät på för annars försvinner väl de som är kvar till fåglarna.

Dagens ord: Hopp. Jag har hopp.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. 

Vi kan se på TV igen. Inte för att det är något stort problem att vara utan TV direkt men skönt att det är klart. Soffan har både blivit lagad, monterad och sist men absolut inte minst möblerad i rummet.

Igår kväll hade vi en mysig TV-kväll tillsammans. Jag saknar inte min stora fåtölj för den har bara bytt rum. Makens soffa däremot ska skänkas bort. (Hoppas att någon vill ha den.)

Det bästa med soffan är nog just att maken har en bättre plats. Han har bättre vinkel till TV:n. Det bästa för mig är att jag inte behöver vara orolig att han bryter nacken när han somnar. Hans plats har nackstöd. Vi är båda mycket nöjda med allt.

Dagens ord: finemang. Allt är finemang.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. 

Igår kom vi hem från en mycket lyckad midsommar. Nu har vi sagt Hejdå till syster lägenhet för sista gången. Som tur är inte till syster och hennes sambo. De ska vi träffa senare i sommar när de flyttat in i huset.

När man flyttar ihop så har man två hushåll som ska bli ett. Det hade redan försvunnit saker från lägenheten. Sådant som blir dubbelt och inte behövs. Naturligtvis var mycket av samtalen kring flytten och vad som ska med. Från vem, hur och när.

Systers soffa var en sådan sak som inte skulle med. Hon säger att kanske minstingen vill ha den. Jag svarar att nej men vi kanske vill ha den. Just vid detta tillfället så är inte maken med i rummet. Jag och maken har pratat om att byta vår soffa till något som vi båda kan få plats i. Det är dock ett tag sedan.

Efter ett tag kommer maken tillbaka och syster berättar att imorgon (läs igår) så ska vi lasta in soffan i er bil. Maken fattar ingenting och jag bekräftar. Jo, vi ska ta med soffan hem. Syster vill bli av med den och vi vill ha en ny. De har tillträda nästa vecka så det blir nu vi får ta den helt enkelt. Han höll på att dö. Så klart.

När han låtit det sjunka in så var han med på noterna. Jag som har inflammation i bröstbenet ska inte lyfta något. In i bilen var inget problem. Men när vi kom hem så fick soffan stanna i bilen. Idag får vi se om minstingen kan hjälpa till att flytta runt på lite saker. Lite upp för en trappa och lite ner. Inte farligt. Maken och minstingen kommer lösa det mycket smidigt.

Dagens ord: Smidig. Jag är smidig.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Det blev midsommar i år med. Vi var bortbjudna på tack och hej till systers lägenhet. Med ambulanstur så var det ganska osäkert att det skulle bli något.

Det blev det. Det enda bokade var lunch på Liseberg för oss fyra. Det hade vi kunnat bokat av sent. Frågetecknet gällde resan, inte att vara i lägenheten eller på Liseberg för den delen.

Vi bestämde att åka. De nya tabletterna tog bort smärtan bra och gjorde resan uthärdlig. Sedan blev jag servad inte bara av maken utan även kära syster och hennes blivande sambo. Att åka var ett bra beslut.

Det blev dock inga karuseller. Bara lunch i parken. Men maken var glad får då hade han sällskap när vi väntade på Balder-åkarna. Sedan gick vi hem och hade en fantastisk härlig midsommarafton med fullservice och fortsatt med underbar mat.

Dagens ord: Långsam. Jag är långsam och bland är det bra.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.