Igår njöt jag och även maken av det varma vädret. Han jobbade men passade på att ta lite raster med mig ute på altanen ibland. Han brukar ha det jobbigt med värme men igår gick det bra. Kanske för att han också hade lite tid att sitta med mig och inte göra någonting emellanåt.
Men maken är som han är. Självklart så vandrar hans tankar iväg när vi sitter och gör ingenting. När vi sitter där och njuter så säger han att han har nog inte blodförgiftning. För då skulle han inte ha ont.
Han har haft ont i sitt ben ett tag. Jag svarade honom inte ens. Det onda övergår till att det domnar bort. Jag är ingen läkare så jag har inget bra svar om vad det är, men blodförgiftning kan jag hålla med honom om att det inte är. Inte för att han har ont. Finns många andra orsaker till att det inte är sepsis.
Sedan la han till att det är nog ingen blodpropp heller. Jag tänkte stilla att det går nog utesluta kallbrand med.
Jag är tyst och han fortsätter att huggormsbettet börjar försvinna. Så han har nog inte ont eller dör på grund av huggormen. Han har märken i närheten av det onda som han tycker ser ut som en huggorm attackerat honom. När han kom på det så undrade han när han blivit huggormsbiten. För han kommer inte ihåg att han blivit det.
Jag är glad att han denna gång bara berättade att han inte dog av allt han har råkat ut för. Fast det är klart, något är fel på benet och med all säkerhet så kommer han snart på vad som håller på att död på honom.
Dagens ord: rolig. Maken är rolig och jag skrattar med honom.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.
