Det är mycket som händer när man odlar. Problemet är att du inte ser det. Eller du ser när tomaterna håller på att utvecklas. Du ser att det växer men inte hur mycket. Precis som med barnen. Du vet att de växer men det syns inte. Men om du inte träffar barnen på ett tag, då är det väldigt synligt.
Så här såg min plantering ut i den 1 juli. Smultronen är ganska små. Allt är ganska litet. Jag tycker det är jättefint. Jag har inte riktigt tänkt på hur mycket det har växt på en knapp månad. Förrän jag såg bilden. Då inser jag att förändringen är stor.
Man ser inte jorden längre. Smultronen har vällt över. Det är en helt annan pnatering. Fortfarande jättefint. Men annorlunda. Det är så livet är. Vi vi växer och frodas utan att märka det. Vi utvecklas till det bättre. Ibland kan det vara så att vi inte har tillräckligt bra förutsättningar så vi krymper och tappar livslusten. Då behövs vatten, sol och näring. Och mycket kärlek, då kommer livet tillbaka.
Jag har inte lätt att få mina växter att överleva. Det stora problemet är att jag inte vattnar. Jag glömmer liksom bort det. Denna sommaren har det regnat ganska mycket. Så jag har inte behövt vattna så mycket. Kanske att det till nästa år har blivit bättre. Att jag har mer kunskap då. För omtanken den finns redan. Och kunskapen den ökar.
Det är samma med människor, ge omtanke och ta hand om varandra. Då ökar kunskapen om varandra. En del blir vänner för livet. En del passerar för en kort stund. Men alla har gett dig något på vägen. Frågan är hur du hanterar kunskapen.
Förändringen pågår hela tiden. För oss alla. Frågan är om vi ser det? Frågan är om när vi ser det, tar hand om det? Frågan är om vi vågar acceptera det? Ta till vara på livet. Du lever varje dag och du dör bara en gång. Om du gör något fel idag kan du ändra det till imorgon. Om du gör något rätt idag kan du förbättra det till imorgon. För förändras det gör vi hela tiden. Frågan är om du styr det eller inte?
Ta hand om dig! Vi hörs imorgon.