Förra veckan var äldsta sonen och jag på utflykt. Han skulle träffa en LSS-handläggare från Råd och Stöd. Äldsta sonen är autistisk. Hans insikter är så stora så det är svårt att inse för oss ”vanliga” vilket motstånd det är för honom.
Han har haft boendestöd som hjälp med att handla i ett antal år nu. Det är det enda han behöver hjälp med. Han sköter tvätt, matlagning, städning, räkningar, ja allt utom att gå och handla själv. Han har mycket hjälp av mig men då oftast genom telefon för att dubbelkolla vad som gäller. Till exempel, kan man tvätta det vit-blå lakanet tillsammans med det helblå lakanet?
Just handlingen blir svår för att det är så många människor med i spelet. Och vad tänker alla de människorna om honom? Kommer någon att säga något till honom? Kommer det strula i kassorna? Massor av saker som kan gå fel som han så klart har räknat ut, vilket gör att det blir svår ångest för honom. När boendestödet har varit med så går allt oftast väldigt bra då stödet finns om det skulle behövas. Fast eftersom det alltid går så bra blir det en svår omställning för boendestödet när deras hjälp väl behövs.
Som den gången alla kundkorgar var slut. Då fungerar det inte för sonen att bara gå till kassorna och hämta en. Det är utanför rutinerna och massa olika problem kan uppstå som då gör att det låser allt för honom. Boendestödet går för att hämta en korg. Inga problem där. Problemet uppstår när personen kommer tillbaka och sonen inte står där han blev lämnad. Boendestödet har inte med sin telefon in. Den låg i bilen, för det brukar ju aldrig vara något. Nu uppstår problemet. Boendestödet vågar inte lämna butiken. Min son tycker det tar väldigt lång tid och ringer boendestödet som inte svarar av förklarliga skäl. Flera varv i butiken av boendestödet senare så hittar de till slut varandra. Sonen hade helt enkelt bara gått åt sidan så att han inte var synlig precis vid ingången. Vilket är självklart när du tänker efter. Paniken som uppstått hos boendestödet är lite rolig så här i efterhand när allt gick bra. Kommentaren efteråt var, han klarar sig ju så bra. Han kommer ju till och med ihåg batterier till brandvarnaren utan någon lista. Det skulle jag aldrig klara om jag inte skrivit upp det.
Alla sådana här saker har sonen lärt sig. Trots att han inte borde kunna anpassa sig. Han har gradvis trappat av hjälpen från boendestödet. Det sista satt de kvar i bilen utanför och nu har han ingen hjälp alls. Det är på prov för att se att det känns bra för sonen. En sak som han har lärt sig är, det är lättare att han anpassar sig än att försöka lösa andras problem när de inte kan anpassa sig till honom.
Där kommer Råd och Stöd in. Det är en hjälp från Regionen. Vilket är viktigt att veta. LSS är annars kommunen som hjälper till med. Och det har tagit oss många år innan vi fått veta att den hjälpen står Regionen för. Vilket få inom LSS i kommunen eller psykiatrin vet om. Det de vet är att man har rätt till hjälp men de hänvisar till varandra. Äntligen så har vi hittat rätt. Och sonen är dessutom beviljad hjälp. Det gick inte ens en vecka så fick han besked om att han är beviljad att få hjälp med att förstå sin autism.
Jag är gladare än sonen för han har inte träffat personen än som ska hjälpa honom. Självklart så finns det ett scenario som innebär att personen är inkompetent. Mitt första val som scenario är att personen är mycket kompetent. Vi får se vem av oss som får rätt. Nu gläds jag åt att han är beviljad hjälpen!