Vi har inga husdjur i vår familj. Mest för att vi tidigare tyckte om självständigheten. Att kunna resa som vi ville utan att behöva tänka på någon annan. Det är inte alltid möjligt att ta med husdjur. Det är inte alltid heller semester att ta med husdjur. Men att resa på arbete och ha med djur det är aldrig möjligt. Husdjur har helt enkelt inte gått ihop med våra liv.
För om minstingen skulle fått bestämma hade vi haft en koloni av djur. Vilka djur som helst bara det är djur. Han älskar verkligen djur. Han ser inga bekymmer. Han har hund hos sin pappa så han får en del gosande. Han har också lärt sig att det innebär en del ansvar. Som den gången han lovade att vara hundvakt hos oss. Han var inte så gammal. Hans pappa frågade mig. Jag sa ja. Minstingen skulle ju sköta allt.
Eller hur. Men när hunden, som är en liten tax, bajsade ut mer än hela sig själv vid grannes portstolpe så släpade jag hem hunden i kopplet och släpade tillbaka lillhusse i pyjamas att plocka upp bajset. Jag sa till honom att ta med en stor påse. Han trodde inte på mig. Sedan blev det att inte trodde det var hans hund som släppt bomben vid grannens portstolpe.
Det skrattar vi gott åt även idag. Minstingen gjorde precis som jag gjorde när jag var liten. Jag lovade att jag skulle sköta allt. Och så var det mamma som tog hand om det mesta. Jag gullade med kaniner, hundar, katter, inte fåglarna och mamma skötte ruljansen. Vi bodde på landet så det var både hästar och kor och annat som fanns och gulla med utan att mamma behövde ansvara för skötseln.
Allt gullande med djur när jag var liten fick mig till att inte vara intresserad av djur idag. Jag ser mer ansvaret och allt städande än gullandet. Mina barn har aldrig haft husdjur av den anledningen. Samt att äldsta sonen inte tycker om djur. Tills hans pappa skaffade hund. Då insåg han att hundar lär sig. Taxen har aldrig varit på honom på samma sätt som på minstingen. Minstingen är den som busar och gullar. Äldsta sonen är den som kan klappa honom. Om hunden ber snällt. Några drag sedan är det bra och han tigger inte om mer. Som han gör för alla andra.
Nej, djur är inget för mig. Maken hade också djur när han var liten. Fåglar. Han tycker om fåglar. Jag förstår inte varför, eftersom det är flygande råttor. Finns inget gulligt med fåglar. Han hade undulater som fick flyga fritt. Jag tänker bara i panik på allt fågelbajs överallt. Maken svarar att det var inte så farligt. Om det hände var det bara som en liten torr (rått-)bajs. Verkligen inget för mig.
Maken vill inte heller ha husdjur. Han är ingen som gullar med katter eller hundar. Fåglar går tydligen bra. Han tycker däremot om att titta på roliga filmer på hundar och katter. Han tycker det är väldigt tillfredsställande. Han kan visa mig på gulliga katter eller hundar som skäms för att få mig att hålla med. Men jag håller inte med. Jag tycker inte det är roligt och de är inte särskilt gulliga.
Eftersom maken håller på så där så kan jag ibland önska mig en katt. En riktigt lurvig en som är gosig. En som kan hålla mig sällskap när jag känner mig otillräcklig. En som kan spinna lite i mitt knä. Jag skickar annonser på katter till salu till honom. Och han blir lika rädd varje gång. En katt skulle aldrig kom in hemma hos oss om det inte vore för att jag vill ha en. Om jag verkligen skulle vilja det så skulle jag få det. Maken gör allt för mig. Det är därför han blir så rädd.
En hund skulle heller aldrig komma in. Det blir han inte lika rädd över. För jag vill verkligen inte ha en hund. Att mamma hade kennel har avskräckt mig för all framtid. Gulligheten räcker inte på långa vägar för allt arbete en hund innebär. En katt har jag inte uttryckt samma känslor om. Det är heller inte samma arbete med en katt som en hund. Katter är mer självständiga än hundar. Därför är det roligt att önska sig en katt.
Om jag skulle vilja ha en fågel skulle han var mer lättövertalad. Men det kommer ALDRIG hända. Det spelar inge roll hur mycket maken skulle vilja ha en fågel. Då skulle jag bo i ett hus och maken och fågeln i ett annat hus. Kanske på samma tomt men tveksamt.
Husdjur är ganska uteslutet i vår familj. Det skulle vara en lurvig katt då….
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.