Man tar efter båda sina föräldrar. Även om du inte bor ihop med bägge så tar man efter vissa saker. Jag gissar att det i vissa fall är genetisk. Igår var äldsta sonen på sitt första möte med LSS Råd och Stöd. Psykologen frågade om han var lik mamma eller pappa? Svaret blev båda. Och tydligen så har han tagit efter oss båda på att han alltid ska ha rätt.
Och det stämmer jag har alltid rätt. Det har jag fått från min pappa. Jag är lik mamma också. Några av dessa berättar jag om här. Men att alltid ha rätt det är inte från mamma. Bara pappa. Han hade alltid rätt, även när han hade fel.
Det finns så många exempel. Som den gången när han berättade för alla att det heter Wienerbröd för att de kommer från Wien. Det spelade ingen roll vad vi än sa, det hette det på grund av att de kom från Wien. Fast att det heter Danish i resten av världen. De kommer från Wien. Till slut så slår maken upp och visar att wienerbröd kommer från Danmark, inte Österrike. Då säger pappa: Ja, wienerbrödet kommer från Danmark. Det är ju därför det heter Danish på engelska. Bara för att det heter Wienerbröd så betyder det ju inte att de kommer från Wien.
Han hade alltid rätt. Och då inte på ett bra sätt. Det är många gånger som barn som jag sagt att det är på ett visst sätt för det har min pappa sagt. Som sedan visat sig vara en lögn. Det är inte kul.
Jag vet om att jag har pappas likhet vad gäller att vara en besserwisser. Jag försöker dock att alltid vara säker på att jag faktiskt har rätt när jag vidhåller min position. Om jag är det minsta osäker så säger jag det. Men om jag inte vetat om likheten så är risken stor att jag blivit exakt som pappa. Tagit dumma strider för något som är helt oviktigt.
Sonen vet ju uppenbarligen om att han har likheter från sina föräldrar också. Därför är jag inte så orolig att han kommer att ha bara våra dåliga sidor utan att han kommer att utveckla goda egna sidor.