När jag kommer till mamma så frågar jag oftast hur det är. Nästan alltid blir svaret, sk.t. Idag var en sådan dag. Det finns ingen diplomatisk ådra kvar hos mamma. Det är som det är och inga krusiduller. Vilket jag kan tycka är befriande.
Idag fick vi ett ganska långt samtal. Trots då att allt var sk.t så kunde vi samtala. Med viss hjälp för att fylla i meningarna. Mycket kom dock av sig själv. Idag var också en dag när hon kom ihåg sådant som var i nutid. Som Covid-19, att det är jobbigt för alla småföretagare. Butiker och restauranger. Hon frågade till och med hur det går för mig och maken. Att hon inte kom ihåg vad vi jobbar med eller att jag är sjukskriven just nu är en annan sak. Jag är glad för dem små sakerna.
Vi kom fram till att det finns två alternativ. Det ena är att viruset tar död på allt och alla. Det andra att viruset dör ut. Då skrattade vi gott åt eländet och enades i att viruset är det som får stryka på foten. Vi tänker fortsätta leva ett tag till.