Allt gick bra. Nu är jag hemma och läker. Så skönt att slippa ligga inne för återhämtning. Att krypa ner i fåtöljen med en filt och massor av julfilmer är mycket bättre. Jag var tidigt på plats för att det har kommit snö här samt att de har ett vägarbete på vägen. I tisdags upptäckte jag att det var signalvakt på en del av sträckan som vi var tvungna att passera.
Resan gick också bra. Ingen halka och ingen signalvakt. Vet inte om den var flyttad til anna del av vägen som inte vi åkte, eller bara tog paus. Kanske för att det snöat. Hur som helst vi var ute tidigt för att ha tid för hinder. Hindren dök aldrig upp så då var vi ännu tidigare.
Maken fick inte vara med och vänta alls i byggnaden. Han fick börja med fika på Citygross. Mest för att jag ville han skulle köpa julmust med hem. Vilket han gjorde före han fikade. Efter det hade han några timmar att fördriva innan jag skulle vara klar. De gissade fem och halv timma innan jag var pigg nog att åka hem.
Riktigt så blev det inte. Timmar innan de trodde jag skulle var pigg nog så var jag redo att åka hem. Efter mycket väl mottagande, omhändertagande och utförande. Jag är så tacksam för att jag bor i Sverige. Jag hann knappt vakna innan jag kollade telefonen och såg ett missat arbetssamtal. Jag bad sköterskan kolla mitt sms till maken att det stod rätt för jag hade fortfarande dubbelseende. Hon bara skrattade och sa jobbar du redan?
Hon bekräftade att allt stod rätt och maken löste jobbärendet när jag fick min mat. Det tog inte många minuter innan jag hade en bricka med goda smörgåsar, te och juice. Jag fick också en kaka men det var jag inte så sugen på. Allt annat åt jag med stor glädje och njöt av att få äta igen.
Jag är så tacksam för all hjälp jag fått och nu ska jag vara hemma och läka ett tag. Jag har också hittat en julklapp till min lista. Faktiskt min lista som någon som vill ge mig kan skriva upp. Annars är jag ju mer för att ge. Denna blir nog dock svår att lösa och dessutom ska man inte använda så mycket el. Inte som läget är just nu.
Denna fina manick blåser varmluft. In med munstycket under täcket vid fötterna. Täcket blåser upp och värmen flödar. Jag är fryser ju nästan alltid. Efter narkos fryser nästan alla. Dubbelt för mig alltså. Att då få denna värmen var alldeles underbart. Kanske också bidrog till att jag kom iväg tidigare än vad någon trodde. Bevis på att jag kunde gå på toaletten och sedan kunde jag få åka hem.
Maken som trodde att jag skulle vara några timmar till tänkte han hann med en butik som han gillar och vi inte har här hemma. Jag hade skickat ett mess att snart får jag åka hem. Det blev dock lite snabbare än vad han tänkte. För han stod i kön att betala när jag sa att jag fick gå. Han vet också hur snabb jag brukar vara. Men han hann i tid. För det han sökte var inte uppackat ännu. Han kunde lämna kön och säga att han kommer tillbaka nästa vecka.
Nästa vecka har jag återbesök. Då blir det utflykt för maken med mat, fika (eller någon form av mat) samt se om det han ville finns framme i butiken. En rolig sak när jag skulle hem. Jag fick följeslagare i hissen ner. Jag fick inte ta trapporna. Eftersom jag varit sövd. Det var lite kul eftersom när jag kom ut fanns det en trappa. Dock inte så lång. Jag fick lite känslan av USA där man får åka rullstol till entrén oavsett hur bra eller dålig man är. Sedan får man gå utanför, hur bra eller dålig man är.
Nu blir det att ”binga” julfilmer ett tag. Så inget synd om mig.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.