Denna veckan har inneburit många brutna rutiner. Vi har inte tränat en enda gång till exempel. Det har det inte funnits utrymme för när det har varit gipsdamm överallt. Vi har ätit lunch i källaren för att vi inte kunnat vara i köket. Vi plockade fram vår micro och ställde i källaren för att vår hantverkare skulle kunna värma sin mat.
En annan mycket viktigt sak som ändrats är att vi har ätit frukost nere i köket. (Efter allt städande varje kväll så kanske det var skönt att få använda sitt kök en gång per dag i alla fall.) Mycket besvärande för mig att behöva gå ner till köket för frukost. Jag är van att alltid få frukost på sängen. Varje dag så gör maken frukost åt mig som han tar med upp till sovrummet. Jag är bortskämd, jag vet. Det är den bästa starten på dagen. Att få vakna långsamt och äta frukost.
Detta började maken med för så länge sedan så jag kommer inte ihåg när. Det var inte när nyförälskelsen var. Eller nyförälskelsen håller ju på fortfarande. Men jag fick det inte när vi bodde i Västerås. Jag gissar att det pågått i ca tio år av våra snart femton år tillsammans.
Att han ger mig det varje morgon är mest av omtänksamhet för mig men också lite för att han är hungrig. Vi gör det mesta ihop. Äta måste vi göra ihop. Och maken blir (som jag sagt innan) hungrig före mig. Så för att vi ska äta ihop så gör han mat åt mig och vi äter i sängen. Annars skulle han behöva vänta på min långsamstart innan han får mat.
Varje morgon, eller varje morgon när vi är hemma, får jag det. Ibland händer det att dessa rutiner ruckas. MEN idag så är det som vanligt igen. Frukost på sängen och en långsam start!